Förresten!!!

Ser ni mitt hår!?!?
Så ser jag ut idag.  Det växer och växer och med hjälp av lite frisyrgelé kan jag till och med få luggen att stå upp lite.
Med hjälp av den fantastiska frisyrgelén kan jag också platta ner x antal nyuppkomna virvlar som annars gör så att håret  står som på den värsta Stig-Helmer, hela tiden.  Hur jag ser ut på morgonen ska vi inte tala om, haha.
Men kort kommer det att få förbli :-))
Jag trivs med det. (Dessutom ett önskemål från lite olika håll, hehe :-) )

Tredje gången gillt

Mmm Nu är det tredje gången jag försöker få till ett inlägg.
Jag tappar lust och inspiration efter halva, men idag ska jag bli "klar" tänkte jag.
Julen har varit fantastiskt bra!!
God mat, lugn och ro och tillsammans med Hjärtefamiljen.
Såå grymt bra!  Jag blev överöst med julklappar, helt otroligt.
Undrar om jag verkligen har varit så snäll?!
Tack för en otroligt fin och bra Jul :-))
Idag är det näst sista dagen för i år.  Känns spännande med ett nytt år.
Ett år som jag hoppas ska bli mitt år, vårt år.  Det första "riktiga" tillsammans.
Vi.
Om lite drygt 14 dagar, närmare bestämt den 15 januari går flyttlasset.
Innan dess är det några bankbesök, packning av resterande prylar och lite övrig planering.
Rolig planering.
Nyårsafton firar vi ju vår lillejul eftersom barnen var hos sin pappa på julafton.
Så då blir det mera god mat, julklappsutdelning och förhoppningsvis lite feststämning.
Det stora MEN är alla raketer...  Hunden blir alldeles galen och uppstressad.  Det är hon redan nu för de enstaka smällarna under kvällstid.  Hur ska det sluta?
Idag blir det lite inköp till nyårsafton.  Oxfilé och potatisgratäng är beställt, troligen lite beasås också.. Eller hur Hjärt?  Kan bli en cheesecake eller creme fraichetårta som dessert.  Förrätten kanske vi hoppar, eller... Avocado eller toast med heta räkor?  Hur låter det tro?! :-)
En sväng till bolaget blir det också.  Öl, vin, och skumpa förstås.  En magnumbutlej med pommac till grynen.
skulle kunna vara vår nyårsmeny :-))
Det bästa av allt är GRATIS!
En massa massa kärlek i allt vi gör, med och för varandra.

Om jag inte återkommer innan nyår... GOTT NYTT ÅR!

Tack för att ni följt mig, peppat mig och pushat mig vid behov.
Tack för alla glada och trevliga tillrop när det ibland kännts lite väl mörkt.
Tack för att ni finns!
Tack för ett nytt år!

Många många kramar

Bland tomtar och troll

Helgen har varit underlig på nåt sätt.
Både Hjärt och jag jobbade några timmar i lördags.  Efter jobb så blev det väldigt segt.  Vilade bort halva lördagen.  Bra för oss båda i och för sig. God mat i form av Hjärtmarinerad entrecote och grillade grönsaker.
Du är bäst!
En lördagkväll full av vilja, tankar och funderingar och steg mot framtiden.
Söndagen, efter att jag jobbat, blev det en sväng i ruskvädret till Märsta för att hjälpa bror att flytta.
Vi var hemma igen strax efter fyra, med en grill och utemöbler som bror inte ville ha kvar.  Fick börja med att skotta fram Hjärts bil... Nästan 3 dm snö på och runt bilen.  Ingen plogning förstås...
Tidig kväll för att kunna ta hand om kommande vecka.

Julen närmar sig med stormsteg!
Försöker tänka vilka klappar man ska köpa...
Det kommer bli en hysterisk inhandling onsdag eftermiddag/kväll, som vanligt! :-)
Varför frångå något som uppenbarligen har fungerat tidigare....
Hahaha några klappar är klara i alla fall.
Har tillbringat morgonen med att sortera bort "slängprylar" och packat resten som inte behöver användas förrän i slutet av januari.  Flyttkartonger och bananlådor börjar nu travas både här och där.
De ska märkas upp så man vet vilket våningsplan de ska till, gärna förklaring till vilket rum till och  med.
Det ska vara lätt och smidigt att flytta och sen packa upp.
Komma i ordning liksom.
Vi har insett att vi har för lite möbler, men det får lösa sig så småningom. En sak i taget.
Blocket har jag hört ska vara bra!? :-)
Nu ska jag köra klart tvätten i tvättstugan, sedan träffa mums innan det e dags att hämta lillson hos pappa.
Sen ska jag jobba några timmar.
Kanske hinner plocka och packa lite också :-))
Det är så roligt!!  Vi VILL flytta NU!

Kaffe och macka innan tvättis!

Pyssel, snö på hela backen och nattvak

God morgon!!

Tack M med familj för en trevlig kväll igår!  Kändes som på den "gamla goda" tiden. :-))
Med fart, fläkt och allmän förvirring. Många skratt förstås!
Hela kylskåpet är nu fyllt med ischoklad, knäck, chokladtryffel, mintkyssar, hallontryffel och marsipangodis.  Vilken god jul det kommer att bli!  Det gäller bara att tejpa igen lådorna tills dess... Jag är ju en sån där som inte kan låta bli... *generad*
Efter julpysslet skjutsade jag tillbaka barnen till sin pappa och åkte hem.  Kände mig helt slut på slutet av pysslet, men när jag väl kom hem så var det lögn i... att sova,, så nu sitter jag fortfarande här efter att ha legat och vänt och vridit mig i flera, flera timmar i sängen.  Nu ska jag ju upp om 30 minuter så det blir till att sätta på en panna kaffe och vara vaken den stunden också.  Känns som att hjärtat slår i 200, hur ska man kunna sova då? M, jag vet... inte bra...
Ska jobba mina timmar sen åka hem och sova.
Så nu ännu en härlig dag!  Snön lyser vit och det är alldeles tyst och stilla, faccinerande vackert!!
Kaffe och smörgåsdags sen är det full fart mot jobbet!

Ha en bra dag!

Lif(h) tid

Stundtals kan jag inte hjälpa att undra,
vad är problemet?
Måste man få himlen i huvudet för att ta vara på tiden?

Min skalle håller på att gå i bitar, spränger verkligen.
"Du tänker och grubblar för mycket" säger en vän till mig.. (Som för övrigt inte vet ALLS hur jag funkar....)
Men så kanske det är.
Med varje tanke, med varje grubbbleri, så åker axlarna lite lite högre upp.  Det i sin tur innebär en enorm påfrestning på de där smala strängarna av muskler som sitter bak i nacken med fäste bak i skallbenet.
Haha, har försökt att stretcha ut dessa lite grann, men det gick väl sådär kan man säga.
Sorry Magnus, jag försöker i alla fall!  Bänken kommer inte att vara vän till mig...
Nu ska jag snart pina min skalle att handla..  Har inte ens orkat tänka på vad jag ska ha.
Vad ska vi baka för något??
Mintkyssar, ischoklad, marsipanfigurer.. Sen då?
Sen blir det nog kaffe och prat mest :-))
Trevligt trevligt!
Kanske blir en sväng förbi Mums ikväll också, Hjärt är ju inte hemma förrän sent, sent, så jag passar väl på om det är någon hemma förstås.
Sen blir det en tidig tidig kväll för min del, men innan dess ska jag pyssla ihop ett pepparkakshus!

Back tomorrow!

Lackar jul...

Folk springer snabbare än benen bär.
Det ska städas, handlas mat, lagas mat, köpas klappar och planeras.  Utöver detta så ska även dessa "små" vardagliga saker skötas såsom  tvätt och städ, barn och läxor osv osv.
Dubbelt upp alltså!
Dessutom så jobbar de allra flesta.  De i min närhet, inklusive mig själv, jobbar oftast mycket mera dessa veckor. Det är bara upp på morgonen, iväg, jobba, jobba jobba, hem, ev mat om man inte redan ätit, jobba lite till sen sova.  Vart tog tiden vägen?
Jag känner mig lite bortskämd..
Jag jobbar två timmar om dagen, det är vad jag mäktar med just nu, kommer hem dricker lite kaffe, vilar lite och tar det mest lugnt.  Framförallt gör jag det jag vill och orkar.
Men i denna tacksamhet finns ändå en ensamhet.  Men det går förhoppningsvis över.
Det måste det.
Har precis varit ute på en stormig promenad med liten hund, not nice!
Kaffet var klart när jag kom hem så nu är det kaffe i soffan sedan vågrätt läge en stund.
I eftermiddag blir det julgodispyssel hos M med familj.  Vår tradition är det läge att ta upp igen!
Hjärt kommer hem sent så han missar det, synd om dig!! Det är roligt!
Bilen ska in på service i eftermiddag, klar i morgon fm.  Då blir det raka spåret till Odenplan och min värsta bästa terapeut J!!! Äntligen!  Du behövs och är guld värd!

Nu ska jag inta position i soffan... Återta lite bristande nattsömn.


Kramkalas!

Hmm.. Anade att det kunde bli fel...

Jag vill bara säga att allt är BRA!!!!
Bara för att jag lägger in musik som jag tycker om som råkar ha texter som är lite ledsamma, tunga och djupa betyder det inte att jag har "problem".
Allt är helt lugnt, jag mår bra!
Vi mår bra!
Förutom att tiden just nu går alldeles för långsamt.
Vi vill flytta!!
NU!
Mycket jobb nu på alla håll och julstressen börjar göra sig påmind.
Energin är på upphällningen hos många.  En välbehövlig julledighet är i antågande.

Mina tankar går de kommande dagarna till en vän som väntar besked om ny knöl i sitt bröst.
Verkligheten gör sig åter påmind.
Försöker ruska av mig den obehagliga känslan som trotsigt infinner sig.
Man känner sig nästan som en brottsling.  Svårt att bli rentvådd, få bort stämpeln, på nåt vis
Jag tycker dock att jag har klarat det ganska bra.  Det svåra är att hitta ett nytt spår i livet, ett nytt "normalt".
För hur det än är så har den här resan förändrat mig, mycket till det positiva.  Jag är mycket lugnare, mer metodisk. Men ärren finns där.
På gott och ont.
Jag blir fortfarande, varje dag, påmind om det jag gått igenom.  Ibland är det lättare, ibland svårt.
Svårt med alla frågor som jag knappt längre orkar svara på, men som den jag är, så svarar jag ändå.  Känns fortfarande som att jag är mitt uppe i det, fast verligheten ser annorlunda ut.
Jag vill få tillbaka min identitet som mig själv, inte som cancersjuk under behandling.  Då blir det istället att jag väljer att gå en omväg för att slippa möta dessa frågor.
Det kan vara en del av min panikångest, när det blir för mycket folk runtomkring.  Alla stirrar på mig och  mitt ännu "för korta" hår.  I övrigt ser jag ju frisk ut.
Eller?
Reser åter på ryggen, lyfter huvudet och jag är den jag är!

Tände ljus i kyrkan igår och där finns ro.
Ro att sitta och tömma huvudet och bara vara.  Utan distraherande saker "att göra".
Ska göra det lite oftare tror jag. :-))

Nu blir det en mysardag,, igen.
Ska vila en stund sen "jobba"lite.
Kanske hinner med en fika efter lucnh också!?
:-))

Hjärt!, Älskar!

Melissa igen

En till....

:-)
Hon e bra asså!

Mera svenskt..

Melissa Horn

En av låtarna jag fastnat för

Känslor, Kärlek och snö i skorna

Det blev av!
Min första!
Till slut..
Efter låååång väntan och längtan.
Efter lite panikångest och spänt läge.
Mmm just det, jag pratar om LW.
Lars Winnerbäck.
Konsert. Hovet.
Känslosamt på många olika sätt.
Nice!!
Tack Hjärt för introduktionen till Lasse, en kväll, för över ett år sen.
Visste inte då, vad det skulle ge mig idag.
Anade inte.
Då, undrade jag vad det var för typ av snubbe jag träffat som lyssnade på nån konstig svensk musik.
Men "om den här braiga snubben lyssnar på det så måste det ju vara bra"
Gav LW en chans.
Idag, kan jag inte vara utan en viss portion Lasse per dag, mmm man skulle kunna säga att jag  är beroende.
Så många låtar har fått en alldeles egen betydelse, sammankopplat med händelser och känslor.
GOSH!
Nog om det...

Idag ledig tisdag!
Har hela dagen framför mig och ska ta vara på varje sekund.  Snön vräker ner och verkar så ha gjort hela natten.
Det kanske blir en vit jul!? Nu gäller det bara att plocka fram julkänslan och bli så där härligt förväntansfull....
Eller åtminstone se till att de runtomkring blir :-))
Idag blir de besök i kyrkan.
Sitta, tänka och fridfullt lugn.
Släppa på spärrar.
Bara vara.
Ima.
Sen blir det Arninge och Täby, kanske en eller annan fika med en eller ett par vänner.
Först, vila en stund.

Kramar

Kramp i tårna och darr i knän

Så igår var det då dags för det som skapat en klump i min mage.
Begravning och minnesstund.
Klumpen bestod bara i min egen rädsla.  Rädsla att inte orka hålla ihop.
Ett mycket fint sista avsked med många många känslor.
Jag höll ihop men det var jobbigt.
Ett stort tack för att jag fick vara med, att jag fick komma och säga tack, tills vi ses igen.
Känner så med er anhöriga..

Väl hemma orkade jag inte mera.  La mig på sängen och blev liggande där tills de var dags att sova.
Det är så mycket sorg, så mycket rädsla som bubblar i mig nu.
Den overkliga känslan av att det kunde ha varit jag...
Vad skulle de närvarande säga om mig? 
Har jag gjort några avtryck i människors hjärtan?
Tänkte på mina barn...
Uppenbarligen tänker jag för mycket...

I morse i bilen på väg till jobbet rannsakade  jag mig själv..
Inte lätt alla gånger.
Jag är så trött på att vara ledsen, rädd och använda mig utav det destruktiva beteendet jag har just nu.
Istället för att ta itu med det som är jobbigt, prata och lösa så stoppar jag undan det.  Eftersom det är en känsla i mig så är det svårt att lyfta fram "problemet" och jobba med det, så istället "skapar" jag situationer som ger mig tillåtelse att reagera.
Substitutproblem, skulle man kunna säga.  I ett normalläge hade det inte ens varit några problem.
Tro mig, det har jag gjort ett tag nu.
Terapeuten frågade mig varför jag plågar mig själv så...
Så det kanske är dags du!?
Eftersom det jag gjort hitills inte verkar fungera speciellt bra, byter jag taktik nu. 
Jag ska må bra, leva och sprida ljus och kärlek.
Jag ska inte bry mig om sånt som jag ändå inte kan påverka, men påverka det jag kan förändra.
Jag ska leva nu!
Med kärlek, i kärlek.
Nu ska jag lägga mig och vila en stund, när jag vaknar så har jag mitt nya förhållningssätt.
Glada, pigga och fullfart Ima är tillbaka!

All kärlek till Hjärt!

Ja, visst gör det ont

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
//Boye

Kommit från jobbet precis, fått lite att pyssla med hemma.  Det är bra.
Ska lägga mig och vila lite först tänkte jag.
Tröttmössa även idag.  Svårt att somna igår.  Trots att jag bockat av de "att göra" punkter jag haft hängande över mig.
Kanske ska testa en andningsprofylaxkurs? :-))
Eller, bara låta hjärnan vila...
Haha det är nog det enda stället där det är högtryck
Sees!
 
"Hav förtröstan, ty förr än du vet är förändringens tid"

Det var lite så här jag menade..

med förra inlägget.
Jag tittade in på vimmelmammans blogg
http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman/2009/december/och-nu-da.html#comment
hon beskrev känslan så bra, så kika in på länken ovan.
Tankarna som aldrig slutar att fara runt.

Handlat lite kläder och skor till lillson, att ha på begravningen på torsdag.
Mellansonen kvar...
Vad ska man själv ha på sig tro??
Hmmm..

Never get so busy...

Har fått en del reflektioner på bloggen och det som skrivs. 
Bara positiva saker ska tilläggas, förvånansvärt, med tanke på vad jag har hört att andra råkat ut för.
Men jag sticker kanske inte ut näsan så mycket, inte här i alla fall.
I bloggen behandlas mest jag själv och det som händer runtomkring mig.
För min skull.
Det är dock en halvsvår balansgång, vad man bör och inte bör skriva, eftersom det är tillgängligt för alla och kanske inte ska vara för utlämnande.
Men det som kan tänkas förklara mig, mina tankar och som till viss del kanske kan hjälpa någon annan, det skriver jag.  Förstås med hänsyn till andra inblandade, det är ytterst sällan som jag nämner ett namn.
Jag vill spegla Livet, så som det kan vara.
Så som det är just nu.
Ibland upp och ibland ner.

Återigen hade jag en "mammadag" under helgen... Mamma hade sin födelsedag i söndags..
Såna där halvtunga dagar i kombination med flera andra halvtunga och besvärande tankar.
Det är precis som att mina "mammadagar" ger mig tillåtelse att känna mig låg.
En "verklig" anledning på nåt vis.
Det här skrev jag till min mamma sist jag hade "mammadag..."
Den är värd att läggas in igen.

"I dag blev det min "Mamma dag"...

Dipparna kommer ibland, sällan nu, men det finns där hela tiden.
Vissa ord, vissa texter, vissa frågor en del dofter och många tankar triggar igång det hela.
Paniken över att bilderna i huvudet, har minskats till konturer.
Att inte minnas hur du ser ut
att inte minnas känslan i kroppen när vi kramades.
att inte längre höra din röst när du ropar på mig

Jag minns däremot tydligt, fortfarande, i hela min kropp
hur det kändes när du berättade
"att du är lite sjuk och kommer att behöva min hjälp" som den goda dottern på dryga knappt 10år, blev det min livsuppgift
"att du skulle bli frisk igen" tog jag som ett löfte du svek
"att du innan du blir frisk skulle tappa håret och få peruk" det var ren skräck. Det kändes farligt
Du måste ha varit så rädd..
Rädd för vad som hände då
vad som skulle hända
om du skulle försvinna

Du var säkert rädd för mina tårar som jag aldrig ville visa, jag valde avstånd
Avstånd till något jag inte kunde hantera
inte då
inte nu
Det var ren och skär skräck

Men för mig fanns egentligen inget annat
du skulle finnas där, alltid
Tänkte aldrig andra tankar
Din smärta var däremot min smärta
det gjorde och gör ont

Den dagen då du försvann
ekar som ett mörkt hål
ett tomrum ingen kan fylla
en längtan efter något, det som saknas.
DU

En dag, en sorg
en dag, utan hej då
fanns inga hej då,
vi skulle ses "snart"
så var det sagt
"snart", väntar jag på ännu.

Du rullades långsamt ut
i en stol på hjul
varje gupp på vägen
en stöt i kroppen
en smärta som ej kunde hanteras

Jag valde att blunda
valde att inte se
inte höra
jag var off
känslan kröp innanför huden
känslan över det overkliga i verkligheten
Evigheten som skulle ta slut

Du är min ängel
ständigt vakande vid min sida
väljer att se det så

Du ser mig
du lyssnar på min bön ¨
väljer att tolka det så

Du finns alltid nära
jag är en del av dig
det känns tryggt
du var och är min hjälte
min vardag
min kämpe

Se min verklighet nu!
min kärlek
min glädje
min framtid
Mamma, jag är på väg!

Älskar dig, du är med mig!

// Ima"


Jag gör verkligen mitt bästa nu för att stanna upp och våga vara i nuet, våga tänka, våga känna.
Våga känna alla känslor.
Just nu är jag glad, kär och galen!
Men det är mycket som är jobbigt också.
Allt sammantaget påverkar mig nu så att jag måste coola ner lite.
Stanna upp och andas.
Tänka.
Tid för reflektion.
Tid för att njuta varje dag.

Alla jobbiga och tunga tankar som poppar upp i huvudet, de som troligen alltid kommer att finnas där och som jag måste lära mig att hantera, leva med.
Alla fina och glada tankar är betydligt lättare att hantera och lära sig att leva med.
Men dessa två är en komplicerad kombination.
Det gör att jag måste hitta ett ultimat sätt att njuta livet, utan att hamna i utkanten av skuggans silhuett.
Det är livet som ska få ta del av min tid, inget annat egentligen.
Livet är NU.
En dag i taget med massor av drömmar om en nära förestående framtid.
Familj/en
Drömmar.
Längtan.
Förväntningar.
Planer.
Det är ljuset, när det är mörkt!

Efter samtal med min arb.givare med ganska ingående förklaringar om hur jag funkar nu, så tar vi en dag i taget. Jag arbetar när det funkar för mig och så mycket jag mäktar med just den dagen.
Det känns bra!  Ingen press, än så länge, plus att jag ger mig själv tillåtelse att stanna upp och känna efter.
För det är nämligen så att livet med "måsten och borden" fortsätter att rulla på, oavsett hur upptagen hjärnan är med annat.  Det har för mig inneburit att till och med de enklaste göromålen eller planeringarna har blivit för stora att ta itu med.
Till och med ett enkelt telesamtal har lyckats bli ett oöverstigligt hinder.
Almanacka har jag, men har inte orkat skriva i den.
Har inte velat se alla "måsten" eller "borde"
Strutsbeteende!
Men det är slut med det nu!!
Ja, jag vet...
När ni frågar hur jag mår säger jag förstås "Bra!"
För vad ska jag säga? 
Jag har lite svårigheter att förklara det jag knappt förstår själv.
Det är dock inget allvarligt med mig, för många saker i huvudet bara.
Tänker och grubblar för mycket, men tar nu tag i det.
En sak i taget och fokusera på det som är viktigt.
Mig själv och stora familjen. 
Hitills går det ganska bra i alla fall!

Avslutar med denna:

"Never get so busy making a living that you forget to make a life" 
//Okänd

Nu ska jag ut en sväng och hämta frisk luft!
:-))

Kärlek!!

Vimmel och kantigt

Vaknade i morse med ett ryck, kändes som någon höll på att bryta sig in i sovrummet!
Så illa var det dock inte...
Det  var bara hunden.
Hunden fullkomligen måste kasta sig mot dörren.
Troligen med livet som insats, endast för att tala om för mig att det var dags att gå upp.
Ibland bortskänkes hon, gärna omedelbart!  Framförallt för att jag blir så rädd.
Jag flög upp i alla fall, vilket innebar att jag genast var tvungen att ta tag i närmaste fasta föremål för att inte ramla omkull när allt blod plötsligt for ner i fötterna. 
Jag undrar vad som händer!?
Velade fram och tillbaka hela förmiddagen omjag skulle orka och "våga" ta mig till föreläsningen som var idag.
Samtidigt vet jag ju att om jag stannar hemma blir det bara grubblerier, så sent om sider så bestämde jag mig för att åka.  Nu är jag glad för det.  Bra att träna bort ångestattacker, de e ju som sagt inte farliga.
Plus att jag vet att dessa föreläsningar ger så otroligt mycket.
Allt har gått  bra och nu är jag hemma och försöker få till dagens middag.
Hjärt är på väg hem också. Så trevligt!
Kan tänkas bli en del julklappsplanerimng under kvällen, dags att slutföra det projektet nu innan man måste trängas med alla andra som ska julhandla.
Middagen idag blir helstekt fläskfilè, potatisgratäng och stekt svamp och grönsaker.
Bea förstås....
Ska försöka slutföra maten nu.

Kramar om!

Fredag fredag

Efter sömnlösa nätter och dåligt intag av energi i form av mat så säger kroppen ifrån.
I form av lite lätt panikångest.
Har inte riktigt varit mig själv sista veckan kan man väl säga.
Det kanske är nu någon form av reaktion ger sig tillkänna?!
Så idag och under helgen är jag hemma från jobbet.
Var hos terpaeut J igår.  Äntligen!
Inte för att jag inte har någon att prata med annars utan mera för att faktiskt få reflektion på mig av opartisk person.  Någon som på skarpen kan tala om för mig att "Nu är du inte rättvis mot dig själv" " varför plågar du dig så"?
Enligt henne visar jag tecken på utmattning och kanske borde ta det lugnt och bara vara.  Sitta och inte göra nånting.  Det är jag verkligen helt sämst på! (ingen nyhet..)
Så nu tänker jag för en gång skull lyssna.. Jag är hemma över helgen, i alla fall.
Föreläsning i morgon som jag skulle gå på var det tänkt, får se hur känslan i kroppen är när jag vaknar.
Har försökt att ta det lugnt i flera timmar nu, haha det slutar med att jag vankar fram och tillbaka, mellan kök och vardagsrum.
Hjärt är hos sina föräldrar till i morgon kväll.  *saknar*
Nu får det bli fredagsmiddag i min ensamhet..  Konstigt det känns.
Men har faktiskt varit och handlat så det blir karré, svampkompott och råstekt potatis, kanske lite bea till :-))
Så idag ska jag äta!
Sen är det idol, chips och kanske en öl.

Så tills vidare, so long!

Tummar upp och dagens goda gärning!

En halvdag på jobbet i full fart, någon annan fart finns inte.
Roligt och intensivt och man hinner inte ens hälften av det man tänkt göra.  Efter jobbet hem och vila lite innan det var dags för KS besök och provsvar.
Mötte upp Hjärt på vägen och åkte gemensamt dit.
Något som är konstigt är att oavsett vilken tid på dygnet och trots att jag har och brukar ha bokade tider så får jag alltid vänta.  Denna eviga väntan på ställen man inte vill vara...
Till slut kom läkaren, ännu en ny... Detta är nog femte eller sjätte i raden nu... Galet att man inte får samma läkare.  Denna ska jag dessutom se till att jag inte träffar flera gånger!
Hjärt instämmer.
Jag fick sitta och tala om för honom vad jag behövde och hur mycket.  Han ändrade sig efter det jag sa.
Talade om för honom att den ena medicinen inte kan tas med den andra, så då ändrade han det.
Fumlade med datorn när han skulle skriva ut recept och verkade snudd på nyutexaminerad.
Men provsvaren var bra!!!
Den enda anmärkningen var för lågt kalkvärde, men det visste jag redan.
Av flera anledningar.
Så det blir ny kalkordination, på min begäran, och ny provtagning om tre veckor och sedan uppföljning av det.
Men jag är glad!!!
Nu är det 6 månader till nästa ångestattack.

Väl hemma blev det promenad med hund i iskallt väder.  Höll på att frysa nosen av mig!!
Så jag gick inte världens längsta runda med tösen, allt för att få komma in så snart som möjligt.
Nästan hemma stöter jag på en farbror med permobil.  Han har punktering som han inte upptäckt själv.
Jag stannar honom och säger att han bör nog stanna permobilen annars går fälgen också sönder.
Nu fanns det ju en anledning till att han har ett sådant fordon...
Han frågar sig själv högt vad han skulle göra nu då.  "Ingen telefon har jag med mig heller" säger farbrorn.
Jag konstaterar högt med mina stelfrusna fingrar att det har minsann jag.
Så jag ringer nummerupplysningen, blir kopplad till en bilbärgare här i byn som säger att han kommer om 20-25 min... Jag känner nu att även tårna börjar domna bort (jaa.. jag är en fryslort!)
Talar om för farbrorn att jag ska hem och lämna hunden och att jag kommer tillbaka, vill ju försäkra mig om att han blir hämtad.  Går in till Hjärt och berättar läget. 
Hehe, verkade som att han inte trodde mig.
Hjärt följer med mig ut till frusen farbror.  Där sitter han på sin permobil och väntar.
Vi pratar med honom och hoppas att tiden springer på.
Till slut kommer bärgaren, backar upp permobil på STORT flak och farbror B är tacksam. :-))
Jag inser också att farbror måste ju ta sig därifrån på nåt sätt...
Hmm... att farbror skulle kliva upp i en lastbil kändes inte som att det var att tänka på, så jag sa att jag hämtar min bil.
Sagt och gjort. Liten a2 kör fram jämte stor bärgare och glad farbror är ännu gladare.  Hjärt och jag kör honom till centrum,, det var dit han var på väg från början.
Hjärt fixar en kundvagn till fabror B att stötta sig mot inne i centrum.  Han skulle sedan ta en färdtjänst hem.
Detta var dagens goda gärning!
Stelfrusna kom vi hem, men jag är nöjd med att kunnat hjälpa till, så på med lite extra paltor, en varm filt och en kopp te.
Jag fick farbror B´s telefonnummer, så i morgon ska jag ringa och checka av läget.
Lade stelfrusen kropp i sängen, framför TVn, slötittade på några program. Lade mig på spikmattan för att om möjligt få igång det frusna i mina ådror.
Tänkte att idag ska jag väl kunna koppla av.
Men här sitter jag nu.
Större delen av byn sover nog, inklusive både karl och djur här hemma.
I morgon är det dags för terapeuten..
Bävar lite, samtidigt som det ska bli otroligt skönt!
Det är som en cirkel.

Man kan ju säga som så, att livet är fullt av överraskningar, på många skilda sätt.
:-)

Kram i natten

K(ao)S i huvudet

Vet eller insåg nu snarare, varför jag känner mig konstig.
Utan att egentligen kunna sätta ord på det...
Det slog mig plötsligt, trots att jag vetat om det hela tiden.
Det är dags för provsvar i morgon.
Tumörmarkörer (huah...), kalkvärden och blodvärden.
Detta är för halsen.
Inte konstigt att jag är darrig och med nerverna utanpå huden.
Inte konstigt att syret i luften inte räcker till.
Ångest faktiskt.
På riktigt.
Inte underligt att  tankarna febrilt söker något "verkligt" att suga tag i.
Något verkligt att "fastna i".
Tårklar kan man säga också.

Nu ska jag duscha.
Lägga mig med ett piller. 
Vakna till en ny dag.

Natti

Ledig tisdag

Idag är min lediga dag!
Tänkte julhandla lite idag men väl på plats så fanns ingen inspiration alls...
Mest en massa annat som rör sig i huvudet, sånt där onödigt som inte behöver snurra runt där.
Sånt som stör den vardagliga verksamheten.
Skulle ta min andra dos grisvaccin idag,  men inget vaccin på plats.  Kanske nästa vecka... Hmmm..
Inte riktigt min dag idag känns det som.

Vaknade av telefonen i  morse, det satte ribban för mina hjärtslag idag. 
Blir lika rädd varje gång.
Bäste Jiva ringde och tjattrade lite. 
Det var nice! 
Längesen! Tack för snacket!
Tänker på dig och hoppas att allt löser sig, enligt din önskan.
Och Du, det gjorde inget att du väckte mig.

I morgon är det först arbete, hem ut med hunden sen till KS, för provsvar och läkarbesök.
Torsdag är det arbete, ut med hunden sen till stan och terapeuten, ÄNTLIGEN!  Hon är efterlängtad, massor!
Fredag blir det arbete och sen kanske en sväng in till stan och kolla in julskyltningen.  Kanske en eller annan inhandling av klapp också :-))
Jobbar hela helgen plus att jag ska på föreläsning på lördag em.
Veckorna går och snabbare än man tror är det nog flyttdags! :-)

Och JA... Jag lovar att jag ska lägga mindre energi och kraft på meningslöst grubblande!
Meningslöst är lika med sånt som inte ligger i mina händer.

Nu har lillson julmarknad i skolan så det blir en sväng dit för att köpa lite nyproducerade alster.  Han är visst liten tomte också i den tidiga luciauppvisningen de har :-)
Mys!!

Audi!

Pyssel och advent

Solens små ynka vinterstrålar letar sig fram genom regntunga moln. Det ljusa ooch vackra ska segra, även idag.
Dagen före första advent idag..
Jösses, det här året har bara sprungit iväg.  Jag ser fram emot ett nytt år, en ny början en slags nystart.
Idag har det/är det en soft start på dagen.  Jag ska passa på att städa och plocka fram lite adventsstakar när jag kommit igång.
Hjärt har varit i sin lägenhet sen igår, pysslat och packat ner sina saker för på söndag går första flyttlasset mot Berga.  Etapp nummer ett skulle man kunna säga. Etapp nummer två kommer i januari. :-))
Idag är hans jobbardag, så vi ses sen ikväll.

Önskelistor strömmar in i olika skepnader mest varje dag...
Tänk så det kan variera.  Från en cross till en målarlåda.. Kontraster hehe
Lite julstämning skulle vara lättare att ta fram med lite vitt på backen.
Men det kanske kommer.

Nu har jag jobbat drygt en vecka och det är fantastiskt roligt!  Har så många ideer och tankar som jag vill genomföra, ska nog få med dig det också bästa E! :-))  Känns som att med allt det nya är vi i startgroparna till något stort! Vi ska faktiskt vara BÄST!

Nu kanske jag ska sätta lite fart här om det ska bli något gjort.  Har en del att fixa under dagen.

GRATTIS Sötnöten till frieriet!!
Grattis till ditt JA!
Så glad för er skull!!!
Så rätt, så bra!
Så BÄST!

Keep on dreaming, keep on hoping! 
Dreams really come true!

Pussar

Bland solar och månar

Läser i DN´s "insida" idag om barns och ungdomars icke existerande stöd vid förälders allvarlig sjukdom och/eller död. 
Igen.
Jag ryser och mår riktigt illa över att det fortfarande kan vara på detta vis... För det är så fortfarande.
Borde vara obligatoriskt att ett visst antal gånger få någon professionell person att prata med eller lyssna till.  Man kan inte välja själv när man är barn.
Som barn har man inte den insikten om sig själv att man behöver få sörja och faktiskt vara liten.
Barn tar inte initiativ och har sällan starkt stöd av sörjande vuxna dess närhet som orkar se det behovet. 
Barnet väljer ofta att "vara stark", någon måste ju i alla fall verka vara det...
Själv gick jag, som vanligt, till skolan samma morgon som jag fick veta att min mamma hade dött...
Så dumt....
Jag önskar att jag hade haft den insikten att stanna hemma och vara ledsen istället.
Jag önskar att någon professionell hade suttit med mig och berättat, frågat och kunnat hantera min frustration, sorg och ilska.  Det var i första läget min skolfröken som fick ta min första medvetna reaktion efter ett par timmar i skolan.
Jag är dock oerhört glad och tacksam över att min morbror fanns nära, även om jag inte pratade.  Men han var en länk till min mamma.  Pappas sorg var smärtsam, förstås.  Så smärtsam att jag lät bli att prata.
Barn kanske verkar må bra.
Tills de reagerar.
De som inte får hjälp och stöd.
I barns värld är sorg jobbigt och otroligt energikrävande. 
I barns värld är tanken på att förlora en förälder helt osannolik, den finns inte.
Så vad händer när det självklara visar sig att inte längre vara självklart??
Det ruskar om hela tanken om liv, tron på att livet är bra.
Oro och skräck att förlora syskon , förälder eller andra nära och kanske till och med oro att dö själv.
Ingenstans kan man ventilera dessa tankar som många gånger är helt ogripbara. 
Känsla, är ibland oerhört svårt att återge med ord, än svårare för barn.
Skriver just nu ett brev som ska skickas till väl valda politiker. 
Jag har ledsnat på samhällets oförmåga att stötta och vårda barn i krissituationer.
Omedelbar hjälp och stöd skulle bespara barn/ungdomar senare problem, samt kostnadsbesparingar för samhället.
Jag har nu gått i terapi i sammanlagt snart fyra år, dock ej sammanhängande på grund av att landstinget behövde spara pengar.
Första året tillbringade jag sittandes i en fåtölj, armarna i kors, kramp i käkarna på grund av ständigt ihopbitande och förnekande. 
År nummer två insåg jag att eventuella förändringar är det bara jag som kan åstadkomma.
Det var år nummer två som fighten började på riktigt.
Fighten med mig själv har jag fortfarande idag. 
Men nu är det en fight med framsteg, med verktyg som jag kan använda mig av dagligen.  Det är jag som bestämmer över mig, hur jag mår och hur jag vill leva.
Men fram till min status idag har det tagit 28 år, minst....
År tre och fyra har varit vinstgivande i många avseenden.
Nej då.. jag är inte psykiskt störd!  Jag lovar! :-))
Jag har bara händelser i mitt liv som jag förvägrat mig själv att bearbeta.
Lagt locket på.
Men min historia har format mig till den jag är idag.
Stort hjärta.
Ödmjuk.
Envis.
Enormt mycket kärlek inom mig och i mitt liv.
Stor lycka!!
Fina barn.
Jag är stolt!
Jag är glad.
Jag är Ima.

Många tankar och känslor kommer över mig fortfarande idag. Historien har märkt mig förstås, som för alla. 
Små ärr som vid upprepat skav börjar blöda. 
Det är inte längre en fråga om liv och död, utan mera en utmaning att hitta nya vägar att ta sig igenom.
Att hela tiden växa som människa, utveckla mig själv, och känna livet. 
Men det gör ont på nåt vis.
Jag blåser lite, inser att det är ganska små sår.
Tar fram verktygen.
Ler mot livet.
Och är tacksam.
Idag.

Pössar!

Bättre tisdag

En arbetsdag tillända.  En bättre dag idag! :-)
Den blev bättre ju mer tiden gick kan man säga. 
Ett viktigt och nervöst möte idag.  Det gick långt över förväntan.
Mina förväntningar var dock ganska låga, men jag är också ganska envis.  Jag bestämde mig tidigt i morse för hur mötet skulle gå, olika scenarion som kunde utspela sig osv.  Men som vanligt så blir verkligheten annorlunda, just i detta fall : Tack och lov för det!
Jag är glad och tacksam att jag tog tjuren vid hornen.  Jag kunde visa min sårbarhet i min styrka, just för att visa att man inte är antingen eller, utan oftast både och.
*glada tårar*
Helt utpumpad känslomässigt just nu, ska lägga mig och vila en stund..

Åter inom kort!

Måndag igen

Nyligen hemkommen från jobbet. Skönt att vara tillbaka även om det inte är fulltid.  Skönt att känna att jag kan tiillföra något och faktiskt göra lite nytta.

Det har varit mycket i huvudet sista tiden och jag önskar man genom ett knapptryck ta bort en del av det som rör sig därinne.  Därför har det inte heller blivit mycket skrivande på bloggen.
Det känns som en ständig orkan med en och annan kastvind.  Jag försöker att hitta balans och hålla ett stadigt grepp vid sunda tankar och inget dravvel. 
Kastvindarna är dock lömska. 
De verkar dyka upp när man minst anar och det precis när man hittat ett bra fotfäste.
Tvivlen på MIG och det jag kanske kan åstadkomma följer tätt i vindarnas dunkla vrår.
Dessutom är det tungt när det är jobbigt för de som står mig nära.  Precis som att jag skulle tro att jag vore någon messias och kan lösa och skydda från all världens problem, men så är det ju inte. 
Men jag vill bara att ni alla ska må bra!

Jag har alltid fått höra att jag tänker för mycket.. Jaa... det kanske är så. 
Men jag VÄGRAR att numera fortsätta mata ryggsäcken med obearbetade händelser, känslor och obekväma ting.  Den ryggsäcken försöker jag så sakteliga  tömma, en del efter en annan.  När den är tömd ska jag knyta ihop den och bränna den. 
Den ska inte få finnas längre.
Jag bokade av förra veckans terapeutbesök, det var nog illa... Hade nog behövt det mera den gången, än någon annan gång. 
Det var nog också därför jag bokade av, ironiskt nog.
Jag var inte beredd att stå ansikte mot ansikte med de känslorna, att tappa kontrollen.
Ge mig hän och följa med i livets våg. 
Ville inte det.
(Vill fortfarande inte, men ska jag knyta ihop säcken någongång är det "måste" som gäller)
Sviterna av det kanske är det som är nu.
Känns som ett smärre sammanbrott, utbrott eller inbrott.  Känns som en större gryta "någon" ihärdigt försöker röra om i för att skapa oordning och kaos.
Jag reagerar och överreagerar på saker, ord och händelser som jag inte skulle ha gjort i vanliga fall.  En del saker stör mig mer än andra.
Trots detta oordnade kaos så mår jag ändå ganska bra.  När mina bra tankar är med mig.
Vill kunna släppa på rädslan och skräcken för saker jag ändå inte kan påverka och kunna pusha mig framåt med det som jag faktiskt kan.
Tankeverksamheten idag har tagit all min tid.  Känner att jag till och med haft svårt att koncentrera mig på vad folk säger.
Känt mig galet irriterad och ifrågasättande.  Mot allt och alla. 
Det här är inte jag.
Idag, är ingen bra dag.

Mera sol till folket!

Lågläge och fullt upp

Här har varit lågläge i veckan...
Har nu bestämt mig för att börja jobba ½ tid så i fredags körde jag igång.  Att gå hemma började göra mig deprimerad, faktiskt!
Jag är ju inte sjuk i den bemärkelsen, så nu kör jag på med viss reservation för tankarna att få bearbetas, om det nu kommer några sådana.  Det är så många som "skrämt" mig om att det är efteråt, när allt är klart, som man börjar må dåligt psykiskt.. Så jag har väntat och väntat på att något skall infinna sig, men nu orkar jag inte vänta längre.  Kommer det så kommer det, oavsett vart jag är någonstans.
Jag tror dessutom att jag varit bra på att bearbeta under tiden som gått. 

Allt går sin gilla gång kan man säga.. en dag i taget men med många planer och tankar :-)
Jag mår bra, det känns viktigt att få framföra.  Håret växer så det knakar, har nu dryga c3entimetern hår på skalpen!  Hehe ser rätt ok ut! :-)

Återkommer!

Kramar

Tack!

Mina tankar går till er anhöriga

Med varmt och djupt deltagande i er sorg




Tack!

Du starka, vackra kvinna
Tack för att du lyst upp så mångas liv
med skratt, bus och ett enormt knippe tålamod.
Och massa kärlek!
Minnena är många
som barnen får vårda genom sina liv.
De kommer minnas med glädje
men saknaden kommer att bli stor

Din kamp är nu över
Du har fått frid
Inga smärtor
ingen kamp
Himlen har fått en ny stjärna

Hälsa min mamma!

//Ima

"Låt mej.."

"Låt mej.."

Låt mig få vara en trotsig tonåring,
Jag kommer att bli vuxen.

Låt mig få skrika och
springa min väg,
Jag kommer tillbaka

Låt mig få hitta min egen väg,
jag kommer ändå att söka

Låt mig få snubbla,
jag kommer att resa mig.

Låt mig få deppa och vara sur
jag kommer att bli glad igen.

Låt mig få hitta mitt eget liv
jag kommer ändå att lämna er snart.

Låt mig få ha hemligheter
Jag kommer att berätta dem sen.

Låt mig inte bli sårad
jag litar ju på er.

Låt mig få prata när jag behöver,
jag klarar inte det här själv.

Låt mig få gå när jag är redo
men släpp mig inte helt.

Låt mig få komma igen
och vara liten
jag vill inte alltid vara stor.

//LISA

Var det så här det kändes att vara tonåring?
Jag tror att tid och tålamod och att stå bergfast kvar är bra medicin.

Jag finns och jag är, alltid!

Lööööv u my son!

Ladd!

Idag, eller rättare sagt nu ikväll är det en liten middag för några av de som slutat.  Laddar med en spendrups,, musik och försöker tänka positivt.
Hjärnan lämnade jag nog i sängen i morse, för inget har funkat idag!
Glömt saker, glömt tid, glömt betalkort, inga pengar på fel kort.... Glömt mobilen osv osv osv
Var och handlade, glömde hälften, tillbaka in, står i kasan, korten ligger kvar i bilen, ut igen.  Fel kort med in, ut igen GAH! Skrattade åt mig själv, till och med kassören var tvungen att dra på smilbanden.
Fredag den 13... undrar om det har med det att göra.
Höll på att krocka med bilen också, en liten detalj sådär...
Hela dagen har varit sån. Tankarna någon helt annanstans. På något helt annat.
Fokusera nu!
Tur att det blir tåg till Täby.... Ska ta mig helskinnad hem också.  Lovar!
En av tjejkompisarna blev nerslagen här i Åkersberga för ett tag sen... Helt oprovocerat.. Helt galet!
Ska ta det lugnt, promise!
Hjärt är i stan med sina arbetskompisar, det är värre i stan.
Vi ska båda ha trevliga kvällar och komma hem i ett stycke!

Kärlek till er alla!!

Livet

Vad är Liv?
Vad är Livet?
Är det ett mått på mängden Liv?
Eller är det ett mått på vad man fyller det med?

This is much easier in english...

Sometimes we take too much for granted
Too many "things" we want to have or to do
It often takes too much time
Time we could have used better
Just by breathing
Looking around
and make other people smile.

Just give someone you don´t know a big smile
and I can promise you, you make them smile too.
You don´t have to be a comedian
Just be yourself
Enjoy Life

Don´t be annoyed by screaming kids or barking dogs,
or the old man/woman in the car
Patience my friend...

How do you want to use your time?

Be kind to yourself!
We all have are special place in life
and on this earth”
We are all here for a purpose
Our own special mission
Don´t be afraid to see what it is
It makes your life fullfilled in the end
Don´t ever regret things that you´ve done
you learn
and you will do it better and in another way next time

As Michael Jordan said :

"Jag har misslyckats om och om och om igen i min karriär. Jag har missat över 6.000 skott, förlorat över 300 matcher och 26 gånger blivit betrodd med det matchavgörande skottet och… missat.
Det är därför jag lyckas.” 

Take care!

Åter i Berga..

Hemma igen efter en vända till södra Stockholm. 
Det var ett jobbigt och tungt möte på sjukhuset.  Svårt att förbereda sig när man faktiskt inte har en aning, trots att jag fått förklarat för mig.
Det hjälpte inte kan man säga.
Tårarna har runnit hela vägen hem, innerlig gråt.
Tyst gråt med sprutande tårar..
Har bara hänt två gånger tidigare.
Behöver inte säga mera...

Jag känner så för henne och hennes anhöriga men som vanligt står man handfallen och vet inte hur man agera. 
Man vill bara göra NÅGOT!
Men VAD?!

Som ett brev på posten kommer också huvudvärken.  En massa spänningar som jag plötsligt bara släppte på. Måste lägga mig och vila en stund innan födelsedagsbesöket. 
Kontraster...

För andra gången på kort tid så ber jag en stilla bön och tänder ljus.
Alla tankar, all värme och kärlek till er!


Ima

Dag med klump i magen...

Idag ska jag besöka barnens släkting som är sjuk i cancer... 
Hon mår inte så bra...
Det gör så ont att ens behöva tänka orimliga tankar, att jag tror att jag låter bli. 
Den typen av verklighet finns inte!
Samtidigt så kommer min verklighet ifatt mig, med min mamma och hur det kanske var, det är också enormt tungt.
När ska det finnas bot och kur för cancern undrar jag....

Men innan jag åker någonstans så ska jag ut med hunden och och göra mig i ordning.  Är otroligt segstartad på morgnarna.  Sitter och fikar, läser tidningen och njuter av varje andetag.
Återigen med en massa tankar dock, som stör min person.  Jag blir lättirriterad, lättstött och tårarna bränner innanför ögonlocken, mest hela tiden. I detta njuter jag ändå att andas.  Att få vara.  Är.
Sjukt konstigt och splittrat.  Som det mesta nuförtiden.
Ska ladda lite energi nu så jag orkar med dagens utmaning.

Lillson har denna vecka bestämt sig för att vara på fritids på eftermiddagarna.  Han dansar och dansar och dansar.  Nu är det Michael Jacksson som gäller.  Ska bli spännande att kanske få se sen! :-))
Sång, musik och dans är det som gäller för honom, roligt!
Ikväll blir det försenat födelsedasfira för lillson, M kommer med familj!
Liten överraskning för lilleson, han vet inget hehe.
Återkommer!

Fridens liljor!

To my son...

I can see the stars in yours eyes
I can see a little smile on your lips
I can see the tears in your eyes
I wish you would let me be there for you
now when times are rough

Things happen in life
it is sometimes a real struggle
but do not ever give up
the sun shines brighter
on the other side

See things through
deal with life itself
My hand will always be in yours
I will try to lead the way

I´ll dry your tears
I´ll give you support
I`ll listen to you ´til you´re out of words
and I will comfort you

My road has been bumpy
and sometimes my strength
is not enough
But you are always
on my mind
and in my heart

We miss you!!

My heart misses you
more than words can ever tell

I´m drying my tears
taking one step at a time
hoping for a better tomorrow
together
I will always be here for you

I love you my son!

Liten reflektion...

Hmm man slutar aldrig att förundras över vissa människors brist på ansvar..




http://www.expressen.se/Nyheter/1.1774155/han-raggade-pa-facebook-gjorde-kvinnorna-gravida
Hur kan dessa tolv (12!!!) kvinnor frånsäga sig sitt ansvar för uppkomna graviditeter och skylla på denna facebookdejtande pojk ?!
Jag förstår inte... Är man inte två personer i sådana sammanhang? Två personer med likvärdigt ansvar?!
Att han inte hade skydd borde de ha märkt, vad hände med deras eget?
Inte bara mot oönskade graviditeter, utan också skydd mot diverse sjukdomar.
Är det bara deras känsla av att ha blivit "lurade" som gör att de går till attack?

Men det är såklart alltid männens fel....


Vem tänker på alla dessa barn som blir till, som alla är värda sin rätt i samhället, kärlek i livet och mat på bordet och ansvarsfulla föräldrar?

Galet...

Lördag/söndag

Det blir i ett enat blogginlägg :-)
Tiden går så fort och vi har så roligt och trevligt att jag helt enkelt inte hinner blogga varje dag!

Igår var vi hos Hjärts mamma och födelsedagsgratulerade :-) Dessutom Fars Dag idag så vi firade Hjärts pappa också. Min pappa fick ett sms idag i alla fall, firandet får vi ta vid nästa tillfälle.
Det var god mat och Hjärts systrar med familjer var också där, otroligt trevligt, som vanligt!! :-)) Ni är så BÄST!
Trevlig, mysig och lugn lördagkväll hemma.
Söndagmorgon och finputs av Hjärts lägenhet inför visning idag!
Fika hos Hjärts ena syster under eftermiddagen. Nice!!

Själv har jag haft en halvtung dag i huvudet..
Saknar min storson så det känns som att jag går i bitar...
Från att vara 100% med och här, till 0 %....
Det är jobbigt just nu..
Vet att det jag gör är helrätt.
Mitt liv är på rätt köl.
Hur det än är just nu, så skriver jag sms och håller kontakt med honom utan att få svar, men han vet att jag finns här den dagen han landat och känner att han orkar och vill.
Mammakärleken är oändlig och utan krav.
Den bara finns där, alltid.
Så du vet min älskade son!
Men mammahjärtat gråter av saknad, förstås...



Nu är det slutet av Djurgårdens kval...
Ska fixa klart dagens mat :-)


Läste något fint i morse som jag citerar:

"Man måste alltid tro
lika mycket på det som inte finns
som på det som finns
ty allt som finns har en gång
inte funnits"

Så mycket varm och djup kärlek till er alla!!!

En ny bra dag!

Livet rullar på!

Saknar flyttad storson enormt mycket bara...
Han finns med i alla mina tankar, i allt jag gör, hela tiden.
Jag undrar stilla, vad hade jag kunnat göra annorlunda?
Min kärlek finns i överflöd, räcker inte det?
Jag hoppas att allt ordnar sig till slut, oavsett hur han löser det.
Han är en mogen sjuttonåring, kanske ett naturligt steg, till viss del. Det kanske är mest jag som inte hinner med?!

En helmysig dag och kväll. Mycket skratt och stämning relaxed kan man säga!
I morgon är det södra sidan om stan som gäller!

Glömde visst att förtälja att den uppbyggda stämning som infann sig innan Winnerbäcks konsert igår, 1½ timme i bilkö bland annat, avslutades i ett antiklimax utan dess like.
Konsert inställd på grund av sjukdom i bandet...
Extra konsert insatt till den 1 december..
Hmm, Får väl hålla ut då!

Nu är det slutet av idol som gäller!
Ett sista glas vin, sen är det natti natti!

Kramar

Bok, kärlek och Winnerbäck

I en plötslig impuls, attack kanske mera, så började jag skriva på min bok igår, "Djävulen på axeln"
Det, liksom allt jag skriver själv, är i första hand för min skull. Om det sen kan hjälpa, glädja eller stötta någon annan på vägen så är det bara bra.

Problemet jag har haft är att börja skriva, kapitel 1, så att säga.
Men jag tänker inte krångla till det, varför ska jag?
Jag har helt "enkelt" bara skrivit som det var, just då.
Kommer att använda mig av bloggen till största delen, i alla fall i denna bok. Den har varit en stor del av mitt liv.
När jag så satt och skrev igår kände jag verkligen hur jobbigt det var, det var som att genomleva allt en gång till, både utifrån och inifrån sett.
Ångesten var nästan fysiskt gripbar och tårarna rann mest hela tiden.
Kanske en bra och nödvändig bearbetning av allt som varit.

Nu gäller det bara att hitta någon som vill ge ut den också....
Förslag någon??!?!

Idag!
En stor dag!
Winnerbäck på annexet ikväll!!
Vi är ett gäng som ska gå, Hjärt också förstås!
Vilken superkväll och som jag har längtat!!
Stora näsduken är förberedd!!!
Jag är ju så fjantig och blir så otroligt tagen vid konserter så tårarna brukar rinna. Säkert än värre denna gång då Lasses musik har, nästan maniskt, följt mig dagligen under de senaste 6 månaderna. Hans musik har betytt så mycket för mig glada som ledsendagar.
Innan dess ska jag leverera lite produkter till mina kunder och planera upp verksamheten lite mera. Mera struktur på papper och pinaler, tack!
Så nu e det dusch och prommis med hunden först, sen så!

Förlag förslag tack!!!

Kram så länge!

Jag är så ledsenglad

Jag är så otroligt glad!
Överväldigad!
Jag får så fina kommentarer och mail både här, på min mail och på facebook.
Min tanke med bloggen var att skriva av mig för min egen skull i första hand, sen också att kunna uppdatera släkt, vänner och arbetskamrater, på ett vardagligt och ganska "enkelt" och ledigt sätt.
Att jag i och med det lyckats beröra någon/några på vägen gör mig varm i hjärtat!
Tack!!

Ni som känner mig vet att jag är glad, vaken, envis och i viss mån ganska rädd om min integritet.
Det är jag fortfarande, fast på ett annat sätt.
Jag har pratat om mig själv, och min kropp, på ett sätt jag aldrig trodde att jag skulle göra öppet och dessutom utan krusiduller. Men det har fallit sig naturligt för mig på något konstigt sätt.
Nu i efterhand inser jag att jag gjort det för att kunna, orka och klara av att ta mig ut i verkligheten igen. Slippa känslan av att människor tittar och undrar men inte vågar och vill fråga. Nu finns inga hemligheter och jag har med min öppenhet tillåtit ALLA att när och hur som helst ställa de frågor de vill.
Oavsett vad!
Alltid.
Jag är glad för det!

Nu är jag i en annan fas.
En fas då jag känner att jag har energi, lust och en glädje som överstiger det mesta. Men också en djup trötthet som, när jag känner efter, attackerar mig. Också en djup sorg. Allt är liksom antingen eller. Glad eller arg och ledsen, sorg eller lycka. Pigg eller trött.
Svårt att somna, många tankar, glädje, spänning och planer för framtiden.
Att få kliva upp mitt i natten smyga in och titta på mina sovande barn, det tåras i mina ögon.
Att inte kunna somna innebär också det varm och innerlig kärlek genom att bara lyssna på djupa sovande andetag från Hjärt, en av mina livs levande änglar som stått ut under senaste halvåret.
Med mina tåriga utbrott eller stundtals hetsiga humör.
Med en vardag med mycket fokus runt läkarbesök, provresultat osv osv osv
I detta också en viss oro för barnen.... I detta ligger det mesta av sorgen
Hur har detta märkt de??
Oro, ledsamhet, ilska, flykt och avståndstagande men vi är också mycket närmare varandra i vissa andra avseenden.
Underligt kanske... Svårt att förklara...
Svårt att hantera i mitt eget virrvarr i huvudet.
Det känns också så galet skönt att slippa att flera gånger i veckan ha någon form av kontakt med sjukvården, men också tomt och lite läskigt.
Med andra ord är nya världens verklighet lite splittrad.
Medan jag är mer säker än nånsin på Kärleken, Livet och min mening.
Mitt syfte.
Dumbo är borta.
Död och begraven.
Jag inser och känner att jag är lyckligt lottad.
Än en gång en låt, "min" låt med Melissa Etheridge, den får fortfarande mina ögon att tåras.
Det är precis så, man påminns varje gång man ser sig i spegeln, vare sig man vill eller inte.
Men vi får aldrig sluta kämpa mot cancer!
Vi ska kämpa för Livet!
I run for life!

Kramar i cyberspace!!

KLART!

Påskrivet!
Klart!
Underlig känsla...
Men skönt!

Segsöndag

Gårdagen blev otroligt bra!! Till slut :-)

Innan upphämtningen av bror i Märsta åkte jag förbi mitt jobb för en fika och en sväng till bolaget. Trodde jag... Det var ju typ röd dag i går haha, tänkte inte på det :-)
Men brorsan efterlyste vin på facebook så han lyckades få köpa från en polare, haha..
Dessutom bjöd vi hit vår pappa, A och småsyskonen, det gäller ju att passa på!
Vi hade en mycket trevlig kväll och med brors goda mat, TACK bro!!
Helstekt fläskfilé och potatisgratäng, samt lite snabbt uppvärma haricots verts, bladspenat , champinjoner och kantareller. SÅÅÅÅÅ gott!!
När pappa med familj åkte härifrån var bro´s tjej på väg hit. Vi fortsatte den underbara kvällen med att köra singstar! Hehehe det var roligt. Lillson var med och körde stenhårt!
Vi körde till halv tre i morse, då gav jag upp.
TACK underbara ni för en kanonkväll!
Tyvärr kunde inte Hjärt vara här, det var en massa pyssel hemma som han behövde göra.
Idag är det dessutom fotboll så vi ses i morgon, förhoppnigsvis.

Om precis en timme så skriver jag kontrakt på min lägenhet, om inget händer innan dess..
Pirrigt. Lite läskigt...
Detta har varit (hur det än varit) en del av min trygghet under sex år. Liksom för barnen.
Nu börjar den nya tiden, på riktigt!!
Spännande, roligt och det kan bara bli bäst!
Ska göra mig i ordning nu och snart gå iväg.
Återkommer när det är påskrivet och klart.

Kramar

Livsnjutare!!

Dagarna rullar på i ett fasligt högt tempo.
Jo jag vet.. Det är bara jag som kan bestämma hur fort det ska gå och åt vilket håll.
Det är lätt, på papperet i alla fall. :-)

Denna vecka har varit grym och spännande på samma gång. Visningar av min lägenhet. Spekulanter som tittat, några har varit intresserade, några inte. Av de som ville gå vidare har det blivit tio små negerpojkar... De har trillat av en efter en.
Sist kvar har varit ett ungt par som väntat en vecka (?!) på lånelöfte! Det var nästan så att jag började misstro anledning till denna väntan, men det stämde visst.
Banken (dumt att hänga ut namn..) hade tagit emot lånelöftesansökan, skulle behandla den men lät den ligga kvar på bordet när personen valde att gå på semester. Kunde ju ha lämnat över till någon annan kanske?! Men spekulanterna hängde på och pratade med bossen som återkom efter en kvart med OK på lånelöfte!! Yeeeha!!!
Så om allt går enligt plan, så skrivs köpekontrakt på söndag!!!

Jag har slitit hårt denna vecka med att återuppta gamla kunder och få igång min verksamhet igen. Det är så roligt att tiden bara springer iväg. Det har gått bra så här långt och ska nu utöka och expandera så mycket det bara går.
Jag har mina mål och har nu tid, kraft och energi att göra det. Känns fantastiskt bra.
Kontakta mig så bokar vi!!!! Många fina, nya och exklusiva produkter finns tillgängliga och jag är tillgänglig för dig!

Hjärt kom och hämtade upp mig för en impulsiv lunchdejt vid solbrännan igår. Otroligt god mat och miljön är i stort sett oslagbar. Det är "vårt" place! Där har vi tillbringat nästan hela sommaren med middags picnic flera gånger i veckan och bad varje dag, oavsett väder.
Otroligt med mys!!
Igår kväll kom Smul hit och åt middag med oss. En impulsiv kväll som blev en otroligt trevlig inledning på allhelgonahelgen.
( Tack smul! Allt kommer att bli så bra! )
Jag hade rätt!!!!!! (måste ju bara skriva det hehe )
Hjärt och jag har slagit vad om vilken låt som är öppningslåt på Lasse Winnerbäcks nystartade turné. Det lyckades bli jag som hade rätt!! Hahaha
"Järnvägsspår" kändes bara plötsligt helrätt som öppningslåt. Ser fram emot att få se honom i veckan!!! Najs!!! Tårarna kommer väl att spruta som vanligt när jag går på konsert, det blir så otroligt stort med stämning och uppladdning.

Idag ska jag hämta min bror!! Vi ska ha en trevlig lördagkväll med got mat och dricka och mycket snack. Känns som vi har MASSOR att ta igen. Vad det blir för mat?!
Hmm... Det får nog kanske kocken bestämma :-))
Nu ska jag ut med hunden sen blir det att städa och plocka undan lite från gårdagen!
Sen blir det färd mot Märsta, bror och Hjärt som jobbar idag (stackarn...) Puss!


Ta en filt, en kopp kaffe, tänd lite ljus och sätt dig i soffan och njut av livet. Även av de små detaljerna.
Det är de som gör det hela stort!

Masskram

Tjoho!!

Måndag...
Dagen efter en,, på många många sätt, fantastisk söndag!!

Igår började Hjärt och jag med att köra tvättmaskin klockan åtta på morgonen. Men eftersom vi glömt ställa tillbaka klockan var den ju bara sju.. Folk måste ha trott att vi var galna!
Vi tvättade, pysslade, fejjade inför gårdagens visning av min lägenhet. De blev lika fint som sist :-) Tack Hjärt!
Vi ett tiden bar det iväg till Täbban och Hjärts syster för familjeträff och underbar fika. Du är kanon L!! Vilket bord du dukat upp åt oss!!! Mys med familjen!
Det var ett av hunden Olivias första kalas :-) Äppelkakan smakade nog bäst... (Hjärt!!!)

Fick ett samtal från mäklaren vid halv tre. Visningen hade gått bra 4 spekulanter hade varit där, så nu är det totalt 7, varav fem eller sex har skrivit upp sig som intresserade. Utgångspriset borde jag ju få då i alla fall?! Eller?
Så idag blir en magknipedag, igen!!! Vänta,, vänta och vänta. Budgivningen kommer att skickas till mig via sms, så efter det här ska jag byta sms signal. Man får ju ångest av signalen.

Jag käkade lite när vi kom hem, måste ju äta hela tiden de här dagarna innan cyton är ute ur kroppen. Annars tar illamåendet över. Undrar vad vågen kommer att sluta på??
Tidig sänggång förstås, helt slut :-)) Lite Wallander på tvn innan ögonlocken åkte ner.

Så idag blir det kanske en fika med Smul i Berga, samtal med mäklaren ang besiktningen av huset, och väntan på avslut på lgh affären.
Ska börja med lite frukost nu!

Snart tebax!

Kärleken till livet

Det blev ett lååååångt inlägg, men som sagt, det är för min skull jag skriver.


Tankarna har gått runt nästan hela dagen idag. Vill så gärna för min egen skull försöka beskriva vad och hur det känns i mig just nu.
Att kunna ta fram detta och läsa om några år, när man fått perspektiv och faktiskt för att påminna sig själv om att ta livet på allvar.
Att leva, varje dag, hela tiden.
Jag ska göra ett försök.

Påskafton, lördag 11 april, 2009.
Vi har lagt oss för kvällen. Jag drar med min vänsterhand över mitt högra bröst. Som i en uppmaning stannar handen precis ovanför bröstvårtan där jag tycker mig känna något. Något som känns som en ärta. Kan inte sluta känna på denna märkliga sak i mitt bröst. Samtidigt med fasa, faktiskt direkt känna en makaber olustig känsla.
Hjärt höll i mina händer till slut för att jag inte skulle känna på den mera.
Men jag visste redan då.
Påskdagen och annandagen gick, många tankar och en overkligt känsla av hjälplöshet. Storhelg och inte öppet på någon vårdinstans som hade lust att ta emot.
Det är/var ju inte akut.... (för de, nej..)

Tisdagen 14 april
Vaknar och sätter mig och ringer omedelbart för att få den lilla knölen kontrollerad. Min önskan att jag inbillat mig alltihopa fanns med hela helgen. Varje gång jag kände efter blev jag lika besviken över att den fortfarande fanns kvar där.
KS, det sjukhus där jag redan sedan tidigare är inskriven, vägrade ta emot mig utan remiss. Detta trots att jag redan finns i deras onkologregister.
Trots att jag berättade hur orolig och rädd jag kände mig.
Trots mina försök att övertala de att ta emot mig blev det blankt NEJ.
Ok... remiss... Hur får jag det?
"Husläkarmottagningen"
Ringer min husläkarmottagning som konstaterar att det inte är akut.
"Vi kan sätta upp dig på en läkartid om två veckor?!"
Idioter!!
Jag lade på luren.
Med tårarna rinnande, med känslan om att vara ensammast i världen, just då med en känsla av att om jag skulle vänta i två veckor så skulle mitt liv vara slut.
Varför var det ingen inom sjukvården som lyssnade och förstod?
Är det så att man själv eller någon nära måste vara/ha varit drabbad för att empati ska finnas?
I min ledsamhet växte, som brukligt, (tacksam för det!) min ilska och irritation över relativt enkla saker som inte fungerar i vårt samhälle. De är dessutom lätt avhjälpta genom att man som vårdpersonal LYSSNAR. Detta är inte första gången jag får "bråka" till mig stöd och hjälp.
Tack och lov för internet och GOOGLE!!
Google blev min räddning just den dagen och kanske för resten av mitt liv.
Jag googlade ordet bröstcancer och fick upp en mottagning där man på en och samma dag fick genomgå undersökningar inklusive mammografi och ultraljud och därefter punktion om det behövdes.
Jag ringde, bokade upp en tid till den 16 april, torsdag, och skulle få svaret på biopsin samma eftermiddag. Undersökningarna gjordes enligt konstens alla regler, inklusive biopsin. När svaret skulle ges så var det inte riktigt lika lätt. Läkaren kallade in mig och sa att man behövde analysera provet ytterligare och bad mig återkomma dagen efter, 17 april, fredag.
Då var jag övertygad.
Jag visste med 100% säkerhet att det var som jag misstänkte.

Det bästa jag gjorde under denna mörka vecka var att vara helt öppen med mina barn. (Hjärt självfallet med från punkt ett!!) De visste att jag hittat en knöl, att den skulle undersökas och att det kunde, men behövde inte vara, bröstcancer. Det var tunga samtal, på olika åldersnivåer. Med svar och frågor som blev tvungna att vändas och vridas på. In och ut. Ut och in.
Själv var jag bara urlakad, tom och på samma gång så otroligt öppen.
Säker.
Säker på att vad det än var som fanns i mitt bröst, så är det "bara" ytterligare en match att gå.
Kanske mitt livs match, men jag står som vinnare.
Inga om, inga men, inga eller!!
Visst, klart att jag hade mina mörka stunder under denna vecka. Tårarna sprutade så fort jag var själv och kunde släppa på ventilen.
Men det var nödvändigt för att orka med allt runtomkring.
Skräcken, just då var enbart att det växte något i mig, något sjukt som fortfarande fanns kvar och levde där inne i mig. Som fick härja fritt medan sjukvården skulle gå efter sina förbaskade byråkratiska punkter. Skräcken som tog tag i mig så fort jag skulle tvåla in mig i duschen och verkligen inte ville ta på mina bröst. Ville inte känna, inte veta. Glömma bort.
Struts...

Fredagsmorgonen kom, med beskedet jag redan visste. Hur sjukvårdens kvarnar sedan har malt har jag skrivit om så många gånger redan så det hoppar jag över.
Nu är det bara känslor.

Från att inte veta något alls, egentligen, om bröstcancer sög jag åt mig allt. Läste så mycket jag kunde. Pratade med så många jag kunde. Försökte ställa in mig på det värsta, som i mitt fall mitt läge just då, var att bli stympad, cellgifter och strålning.
Sorgen över att i min ganska nya realtion med Hjärt (6 månader då) var tvungen att genomgå detta. Skulle vi klara det? Orkar vår nya relation med det här? Växer vi ihop mera eller orkar vi inte? Orkar Hjärt med det här? Hur går man vidare i det här? Med det här?
Det hade kanske varit ett "lätt" val för många, att bara vända på klacken och faktiskt inte orka. Men Hjärt är Hjärt!
Tillsammans har vi orkat trots att det varit tufft, kämpigt, många tårar och tuffa tider. Kärleken är starkare än nånsin och jag är så otroligt glad och tacksam för det.
Du är BÄST!
Älskar dig!

Sorgen över "förlorat" bröst har inte slagit mig hårt i huvudet. Jag bestämde mig tidigt för att jag ser ut som jag gör, av en anledning. Jag har gått en tuff match och är lite ärrad, men blivit desto starkare. Vägrar gömma mig bakom proteser eller uppstoppade BH´s. De som känner mig vet vad jag gått igenom, finns ingen anledning att förställa mig på nåt sätt. Genom att jag accepterar mig själv som jag är, vinner jag respekt hos andra. Det är min fasta övertygelse.
Nu är cytostatikabehandlingarna över. Strålning behöver jag inte eftersom jag tagit bort all bröstvävnad. Nu känns det som en stor lättnad, men ändå så otroligt skumt.
Jag minns känslan när jag blev utskriven första gången från förlossningen och plösligt skulle ta hand om ett nyfött barn, lika tafatt känner jag mig nu.
Vem ska ha koll på mig nu?
I samma tanke, i samma andetag inser jag att det är nu livet börjar, på riktigt. Faktiskt!
Nu har vi genomgått vårt hållfasthetstest och livet kan börja.

Det är en fasansfull resa vi har gjort och på samma gång en resa som har gett mig så otroligt många positiva händelser. En resa i mig själv och samtidigt med och genom andra.
Jag har kommit många människor så mycket närmre nya och gamla, jag uppskattar verkligen livet varje dag och tar tag i saker som tidigare varit obekväma eller jobbiga. Det känns numera som en fis i rymden.
Efter cytobehandlingarna har jag mått illa, ibland upp till en vecka efter. Det är ett illamående som jag inte kan beskriva med ord. Går inte att äta, inget smakar. Låter man bli att äta blir det ännu värre. Vakna klockan fyra på morgonen av att jag mår illa, upp ta medicin och hoppas att man inte kräks. Vakna klockan sju samma känsla. Bara att gå upp, försöka pina sig igenom illamåendet och dagen och hoppas att det snart går över.
Kontrasten är denna:
Jag vaknar dag nummer fyra efter cyto, slår upp ögonen inväntar känslan från magen som denna dag inte infinner sig. Undrar om det är tillfälligt..
Börjar röra på mig, det kommer nog snart...
Men det är borta.
Som att knäppa med fingrarna är illamåendet borta.
För denna gång. Så har det varit.
Nu är det borta.
Inte mera.
Ingen invänta nästa gång.
Det är klart! Finito!
Min lycka, min glädje känner inga gränser!
Önskar jag kunde klä mina känslor i färg, hela världen skulle bli som den vackraste regnbåge.

Se kärleken i livet
Lev kärleken till livet

Ett STORT STORT TACK till mina barn som hjälpt och pysslat, alla nära, kära och cybervänner, alla andra vänner nya och gamla som finns och funnits med och hos mig många många gånger. I mörka som ljusa stunder, under behandlingar och undersökningar via mail och sms pepp.
Ni är underbara!!!
Ni har hjälpt mig/oss genom denna resa!

TACK HJÄRT, för att du är den du är och att du älskar mig för den jag är.

Inget berg är för högt för den som har som mål att bestiga det.

All kärlek!!

Underbara lördag

En god natts sömn! Det var välbehövligt känner jag. Det har varit en tuff vecka.
Lite seg fortfarande idag. Illamåendet hänger över mig som bara ett halvgrått moln idag, så det är i alla fall lite bättre. Ska medicinera upp mig lite så kanske det försvinner helt.
Det underliga denna gång är att smaklökarna har satts lite ur spel. Det som brukar smaka på ett visst sätt smakar inte så idag. Inte ens en simpel kopp te. Kaffe är inte ens att tänka på. Har inte druckit kaffe på flera dagar när jag tänker efter. Ni som känner mig, vet att då är det nåt skumt.

Mäklaren fick i alla fall info igår ang besiktning och våra synpunkter på den. Vi tar itu med resten på måndag, när protokollet är i våra händer. Allt löser sig!! :-))
Lovar!
Alla vill vi ha ett bra avslut på affären, framförallt Hjärt och jag.

Mitt hår växer!! Undrar om det klarar av att sitta kvar efter sista behandlingen?!
Ser ut som en lite fågelunge i skallen. Lite glest på sina ställen och det ser ut som att jag har virvlar över hela huvudet för håret står åt alla håll. Jag som tyckte det var bångstyrigt redan innan....
Men vad gör väl det?! :-))
Det kommer tillbaka, känns som att det är det som betyder nåt.

Idag blir en lugn dag, troligen i soffan med en bok. I alla fall tills Hjärt kommer. Någon form av mat och gott dricka kan det tänkas bli sedan.
Städning och finputs inför visningen i morgon ska jag göra också.
Sen hoppas jag att den är såld.

Känner mig lite smått sprittig i kroppen, lite rastlös kanske.
Ska försöka få lite utlopp för det också. Kanske blir en tur till centrum och lite fönstershopping!? Vill köpa lite nya kläder, men det får bli sen. Men titta kan man ju göra!?
Så nu hopp in i duschen och få lite fart i spirorna!
Snart tillbaka!

Fredagsfilm

Kvällens film blev en svensk film.
Inte ny, men på sitt sätt aktuell.
"I taket lyser stjärnorna"
Handlar om en mamma som får bröstcancer och har en dotter i tonåren och allt som händer och inte händer i deras liv.
Den tog mig tillbaka till min mamma när hon var sjuk och en del av känslorna som plötsligt återigen kom krypande.
Den tog mig också rejält in i en del av den verklighet mina barn faktiskt fått utstå i 6 månaders tid.
Grymt.
Ledsamt.
Enormt påträngande.
En film som jag kanske inte skulle ha sett just ikväll, ensam.
Kanske inte alls.
Tung, med många tårar och många tankar. Både för egen del och för mina barns skull.
Men till skillnad från filmen så slutar min film på ett annat sätt.
Handlar det bara om vem som drar tur eller nitlott?
*ruskar av mig känslan lite nu*
Illamåendet som nog legat samlat sedan i tisdags, vilket jag inte gett utrymme för hitills i veckan, kom i en gemensam stöt idag.
Detta är, bortsett från behandling nummer ett, den värsta. Men också i samma andetag den bästa. Tror också att jag nu tillåter känslorna komma på ett annat sätt. Jag tillåter mig att känna mig emlig, detta var sista gången. Det är ok då! :-)
På nåt sätt.

Fick ett samtal från en av barnens nära. Ett jobbigt samtal, mitt i jobbig och tung film. Det höll på att sluta i en mindre syndaflod efter avslutat samtal.
Tajming funkar inte i alla lägen, dessvärre.
Cancersjuk släkting som gång på gång får skjuta upp behandling på grund av taskiga blodvärden, bruten lårbenshals, opertaion osv osv. Vad är det man inte lärt sig, men man ska hinna lära på vägen undrar jag. Vill kunna se att det kommer något gott ur allt elände, men ur detta har jag svårt att se det goda.
Håller alla mina tummar.
Knäpper mina händer.
Det händer inte ofta, men oftare nu än förut.
Jag ber för allt i världen att det vänder nu.

Nu fortsätter idol och jag ska bänka mig i soffan och dra ut min rygg en stund.
Sen är det sängen för hela slanten.

Kramar

Först och störst!! GRATTIS på 17års dagen STORSON!!

Grattis grattis älskade storson på din 17-årsdag!

Minns morgonen, dagen då du föddes, hur jag klev upp tidigt, tidigt.
Solen sken utanför, en klar kall oktober morgon med lite snö på backen.
Jag satte mig vid köksbordet, alldeles tyst, sydde klart ditt täcke och kudde till din vagn, så gott jag kunde mellan värkarna.
Minns att jag då tänkte "nu börjar ett nytt liv".
Med tårarna rullandes längs med kinderna.
Det var stort.
Det är stort!
Du bestämde dig att din tid att titta ut var kvällstid, så hela dagen fick jag vänta på att få träffa detta mirakel.
En sån otrolig kärlek som strömmade över mig i det ögonblicket du lades på min mage, det går inte att överträffa!
Nu är du 17 år! Sanslöst svårt att begripa att det var 17 år sedan, Du, den lilla, låg på mammas mage, beroende av mig.
Nu är du stor, vill gärna klara dig själv, det hör till att växa upp. Frigöra sig.
Jag Älskar dig alltid, finns alltid för dig!
Ta ett steg i taget så blir allt bra.
Mammas älskade storson!



Fredag och det var många dagar sedan jag skrev...
Men som jag skrev, tusen järn i elden inklusive min sista behandling, det blev för mycket.
Då får bloggen lida :-)
Sista behandlingen gick kanonbra! Piccline är dragen och jag känner mig ganska ok.

Tack fina fina kusse C och H för så otroligt vackra blomster på min nya bana i livet!!!
Tack, Tack, Tack!!!!

Fick ett SKAMbud på min lägenhet i måndags, detta på grund av några hål i väggen. Jag blev galen! Hjärt och jag har arbetat hela veckan med att spackla, slipa och måla det som behövdes göras, sen får spekulanten lägga skambud någonannastans!!! Så det så!
Vi hade för övrigt visning igår kväll, två som var verkligt intresserade. Spännande!
Återvisning på söndag, ska bli intressant att se vad det ger. Hoppas det kommer flera så det kan bli lite budgivning!
Vore skönt att få även det klart.

Besiktning av huset gick över förväntan faktiskt, trodde det skulle vara mera "fel" anmärkningar än det var. Däremot fuktgenomslag i golvet i förrådsdelen, Hjärts blivande arbetsrum. Så jag ska ta en dust med mäklaren idag få se vad det kan ge.

Hela denna vecka har varit katastrofalt mycket. Det känns idag. Magen är i total obalans, mår illa hela tiden. Kan bero på att jag magkatarren förvärrats av flera tillkommande bekymmer.
Men det löser sig så småningom.

Nu ska jag ringa mäklaren, lägga mig och vila en stund och kanske äta något innan dess.
Trötttmössa idag...

Kramen

Tusen järn i elden eller inga alls!

Idag sista städ och puts och puttinuttandet med Hjärts lägenhet.
Det är så fiiint!!!
Mäklaren kommer dit under eftermiddagen, men det får han fixa själv. Jag tänkte fara några vändor till tippen men fastnade i ryggläge i sängen. Vi år ta det när Hjärt kommer.

Men morgonen började med blodprover inför sista behandlingen i morgon. Den SKA bara bli av!Efter proverna skulle jag hämta bilen i centrumgaraget, när en bil plöstligt började brinna, vilket gjorde det svårt för mig att ta migut. Brandmän och skjukvårdare sprang om vartannat bakom min bil och halva parkeringshuset. Frågade lite snällt om jag kunde få smita bakom, skulle ju till Hjärt och fixa klart!
Haha det gick ju bra förstås :-))
Vet inte riktigt prioriteringsordningen vid bilbränder, jag får väl skylla på det. Det hade kunnat brinna i V-tuna också, men tiden räckte till och blev till och med lite över.
I morgon är det besiktning av huset, tid ej klart ännu. Hoppas allt är ok..
Nu blir det centrum och sen misstänker jag att det blir tippen när Hjärt dyker upp. Bilarna är fulla med skrot plus hela min hall.
Allt bra annars. Pirr inför morgondagen och min sista behandling.
Ska upp till husläkarmottagningen också och lämna en tårta till de underbara töser som tagit hand om mig på allra bästa sätt under alla dessa månader. Pärlor!!
Kommer att, på mitt lilla sätt, sakna våra pratstunder och våra paxade tisdagar.
Nu ska jag lägga mig på spikmattan en stund innan jag tar tag i dett som ska tas tag i.

Puss på!

Våga ta steget

Ibland känns det som
om livet helt står still
Och just det man är i
är inte det man vill.

Man känner sig så svag
så vilsen och så feg...
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg.

Då öppnas nya vägar
och man får perspektiv.
Och plötsligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.

Och när man blickar bakåt
när man fått distans,
så ser man att det svåra
var källan till en chans.

/Siv Andersson

Behövs inga andra ord.

Ima

Skrotardag

Vaknade av alarmet 06.30, vägrade gå upp. Klockan sju kom jag äntligen upp. Hjärt kom till Åkersberga strax efter halv åtta. Han hade hämtat släp att köra hans prylar till förrådet med. Så vi har skrotat hemma hos Hjärt sen i morse till nu. Det har gått kanonsmidigt, han hade förberett bra, så det var bara att ösa järnet. Det mesta står nu i förråd här i Berga.
På hemvägen åkte vi förbi jobbet och hämtade mera bananlådor att packa i. Jag ska ta tag i mina underskåp på bokhyllorna idag, rensa ur ordentligt, det jag hinner och orkar göra nu underlättar ju senare.

Några ord till min älskade Hjärt:

Du är bara bäst!
Det här känns magiskt och så spännande.
Vi kommer att få det precis som vi vill ha det. Nu är det vi som bestämmer!
Efter sista behandlingen på tisdag och piccline är dragen så börjar det på riktigt.
Du och jag, VI.
Du har vuxit och jag har vuxit trots den sämre starten vi fått med sjukdom, sorg, rädslor som är tärande på sitt sätt. Men det värsta är övervunnit och vi är starkare i och med det. Stor seger!
Känns som att det inte finns något som vi inte klarar av.
Jag älskar Dig, Hjärt!
Du är underbar!
TACK för att Du funnits och finns för mig, i alla väder och oväder.
Stort hjärta, all kärlek

Fredag igen!

Pirr i magen också!
Idag väntas besked från lägenhetsspekulant, om han vill ha min lgh eller inte.... Pirr!
Sista veckornas nervpirr och fram och tillbaka i kombination med cyto har orsakat mig magkatarr. Så nu har jag medicin mot det också. :-)
Kan snart öppna eget apotek.

Fixat och pulat lite mera med lägenheten idag. Rensat ur förrådet, lagt i banankartonger det som ska följa med, resten ligger i sopsäckar. Hjärt kom förbi med lite bananlådor som tur är.
Lagt klart golvet mellan hall och vårt sovrum och fixat en handskriven plan för kommande vecka.
Klockan är nu snart 16.00 och jag har inte hört något från mäklaren.... :-(
Hoppas så att han vill köpa min lägenhet, det vore skönt att ha det klart, och packa ihop "på riktigt".
Hjärt är hemma och kör "sista" grillningen med polarna samt påbörja packning och städning som vi har att fixa med i helgen.
Nu ska jag lägga mig och vila en stund innan det är dags att påbörja matlagningen, ett glas vin väntar! :-)

I´ll be back!

Tjohej!

Här flyger dagarna iväg!!
Jag hinner inte ens reflektera över att jag inte bloggat, skumt. Men jag ser det som positivt, behovet att skriva av mig kanske inte är lika starkt längre. Jag mår faktiskt bra!

Så gårdagen då..
Det blev många tårar under dagen..
Först hos terapeuten, att bara prata om min glädje, min lycka i och till livet gjorde mig tårig flera gånger om. Jag känner mig lycklig, lugn, harmonisk och alldeles otroligt, galet kär.
Som alltid så tar det på krafterna att tömma och rensa ur det inre förrådet, denna gång var inte annorlunda. Hon är så bra min terapeut, J.
Sen blev det omläggning av piccline, SISTA GÅNGEN! Det blev otroligt känslosamt att berätta hur jag känt och känner. Har ju faktiskt fått nya fina relationer med syrrorna på husläkarmottagningen. Lovade komma in nästa vecka igen, utan omläggning. Tänker ta med mig en tårta och lite fina blommor. De är verkligen underbara!
Tårarna sprutade när jag gick därifrån, insåg att nu börjar nästa episod i livet.
VÅRT liv, utan vita rockar och äckelsjukhuslukt.
Mäklaren hade en privatvisning för en snubbe igår kväll, han lämnar besked på fredag, huruvida han är intresserad av just min lägenhet. Under tiden intog Hjärt, jag, lill och mellanson "middag" på donken.
Lägenheten ligger ut på hemnet nu för övrigt! :-)

Idag blev det tvättstugan...
Mittemellan maskiner kommer jag på att jag ska till läkare kl 11.50, i stan!
Det blev stress och byte mellan tvättstugor så den fick sköta sig själv medan jag var borta.
Sista gången under behandling som jag träffade min läkare på onkologen. Vi gick igenom närmaste framtiden och jag kommer troligen bli hemma fram till januari för att kroppen ska hinna återhämta sig, både psykiskt och fysiskt, men det får jag känna efterhand.
Har också sökt rekreationsbidrag från cancer och trafikskadades riksförbund. Förhoppningsvis
så kommer vi att kunna göra en resa till våren, vi får se.
Jag har fått provsvaren från den nyligen bortopererade knölen, det var "bara" vanlig ärrvävnad. Inget sjukt, inget allvarligt så allt rullar på. SKÖNT!!

Nu är det tvättstugedags igen... Hämta, vika och lägga in.
Mat?? Stekt fläsk, potatis och löksås.

Ses snart!

Fulldag!

Börjar med terapeutbesök nu på morgonen sen blir det läkarbesök och förhoppningsvis sista omläggningen av piccline!! Nästa tisdag är det sista behandlingen och då ska den UT!!! :-))
Förhoppningsvis blir det bankbesök under eftermiddagen och betalning av handpenning.
Sen är det att pyssla vidare här hemma inför fotografering av hemmet den ska ut på hemnet, jue.

Det snöar stora flingor här idag!!! Jösses..
Dags att åka om man ska kunna ta sig fram i trafiken, för det är väl som vanligt att folk kör som om det var första gången de ser vita flingor falla från skyn.

Ses under eftermiddagen!!

Bye!

Uppspelt!!

Var så uppspelt, speedad och snurrig i morse när jag skrev att jag glömde en stor sak.

I lördags förmiddag, när vi kom hem efter att vi varit runt byn och kollat in möbler, färger och växter, så stod ett blommogram utanför dörren.

Från fina M och T med familj! Lyckönskningar med husköp och en fin och bra framtid!

Ni är bara underbara!! Tack, gulle er!!
Det är vår tid nu!

Yezzzzz!!! :-)

Kommentarsanstormning på bloggen!! Va roligt!!!
Tack alla för fina kommentarer och mail, tack morbror B!

Ojoj vet inte ens var jag ska börja just nu. Det är måndag igen. Helgen har gått lika snabbt som de gjort senaste månaderna.
Skumpafirande i fredags, utekväll med girlies i lördags. Hamnade på ett bonnahak i Vallentuna, very special kan man säga...
Mina två girlies avvek mot hemmet efter en stund. Men innan dess hade vi träffat på fröken "Kluut" och hennes pojkvän D. En tjej jag träffat en gång och det var förra sommaren. Jag ska berätta om henne...
Förra sommaren hade vi en tjejmiddag. Jag kände de flesta men inte fröken "Kluut". Hon är en sån tjej som på nåt sätt har ett stort ljussken runtomkring sig. Man kliver in i rummet och där sitter solen och ljuset självt.
Hon var och är nog en av de vackraste tjejer jag träffat, utan konstigheter. Faktiskt, på riktigt!
Då förra sommaren, pratade vi inte så mycket med varandra. Jag lyssnade och tog in mest.
I lördags kändes det som att vi inte gjort annat än att prata med varandra.
Connection, big time!
Jag följde med "Fröken Kluut" och hennes D hem, ett glas vin och massa snack och skratt innan jag tog en "Taski" till Hjärt för att sova där. Premiär, kan man säga.
Tack för att DU finns "Fröken Kluut", känns som att detta bara är början. Underbara DU!
Denna vecka har varit helt konstigt magisk.
Mycket som har hänt plus att jag har fått flera nya kontakter som känns helt otroliga. Hade det varit för ett år sen, hade jag fortfarande inte tagit någon plats.
Nu är alla mina sinnen öppna, jag vet att varje människa faktiskt tillför något i mitt liv. Dessutom vet jag att jag har massor att tillföra andra, om de är öppna och mottagliga.
S(iNor), Fröken Kluut och söta, fina starka E, trevliga jordnära brudar!
Otroligt!

I går, söndag, åkte Hjärt och jag gemensamt till Å-berga. Mäklaren skulle komma till mig klockan ett för värdering av min lägenhet.
Det blev städning, plock och ett försök till uppvaknande. Liiiite sliten efter lördagens utenatt, ingen vana kan man säga.
Dessutom var det städdag på gården vilken vi smet ifrån... Ajjabajja....
Klockan tre väntades Hjärts föräldrar och syster L, hit. Så vi tog en sväng till centrum innan.
Där vi handlar jobbar söta, fina starka E. Vi stötte på henne där.
Hjärt var efteråt helt övertygad att vi känt varandra länge, men så är det inte.
Vi har endast pratat några gånger, men det känns verkligen som det är länge.
E syster H fick förra året bröstcancer den var aggresiv och hann sprida sig till resten av kroppen. Mitt under H´s behandling så fick E barn och kort därefter även hon beskedet bröstcancer. De stöttade och fanns för varandra under behandlingstiden. Dessvärre klarade inte H´s kropp av cancern, hon avled i augusti -08.
Finns att läsa mera i boken "Livet kan inte vänta" Sara Natt och Dag
Mitt i allt detta har E tagit många svåra, men ändock för hennes del, självklara beslut.
Denna E har en sån enorm styrka och hennes livskraft lyser igenom allt. Det är glädje, lugn, empati och ett så otroligt stort hjärta. Hon är den tjejen jag nämnt tidigare som började prata med mig en dag när hon satt i kassan och jag gick utan hår.
Så modigt.
Så strong.
Hjärts familj fick en snabb guidning i vårt nya område, alltid så mysigt att träffa de!! Hoppas det blir oftare när ni hamnar på norra sidan! :-)
Idag ska jag kontakta mäklaren och boka tid med banken. Känner mig plötsligt otroligt nervös, läskigt!
Men det kommer att bli såååå BRA!!!
Ska sätta lite fart nu men återkommer senare!

Pussgos!

Ja men hallå!

I går kväll öppnades skumpan!

Vi är med hus!!!!!!

Ett radhus med plats för oss alla, plus några fler :-))

Vi passade på att fira vår 1-års dag och husköp med god skump och en otroligt trevlig och rolig kväll.

Trevligt samtal också, tack S! Undrade stilla efter samtalet vad du tänkte om mig, men jag är som jag är och det brukar funk bäst :-)

Idag har vi kollat möbler och en runda på växtförsäljningen. Planer inför våren och allt vi vill göra. Möbler, färger, växter och tapeter.

Detta känns så otroligt bra och vi går bara med ett leende på läpparna.

Hehe så roligt!!!

Detta är vår lilla "fjällräv" Olivia.

Snällare hund finns inte!

Hmmm

Men å andra sidan är inget klart förrän det är klart! :-)
På igen, tack vare annulerat bud.
Avgörs idag!
Besök av mäklare idag igen för värdering av lägenheten, sen är det bara att köra på!
På riktigt.
Liksom :-)

Frustrerat!

Efter många om, men och parenteser så blev det inget denna gång.
Vi är ledsna och besvikna för det, oavsett....
Nästa gång ska jag hålla igen, knipa igen lite mera.
Luften har gått ur mig och jag känner mig helt tom just nu. Jag vet att det går över och att vi nu hinner ladda om inför nästa gång.
Men grymt besviken...

Snart välbehövlig helg.
Jag kommer att fixa och dona lite här hemma. Spackla och måla där det behövs sen får vi se vad som händer kvällsdags.
Som det lutar åt nu så är Hjärt på hemmaplan i helgen, det är ju fotboll på tv.
Själv kanske det blir en sväng till sportbaren eller varför inte Tegel och fotboll?
Får se om det finns någon som vill haka på, troligen :-))
Om inte så blir det en lugn helg hemma, kan kanske behövas efter denna vecka..

Ska försöka samla ihop mig och ladda batterierna, dra på smilet på läpparna och bara vara glad att faktiskt slå upp ögonen varje dag!
:-))

Kramisar

Tisdag, nej onsdag...

Trodde det var tisdag men klockan har passerat midnatt, med god marginal, så nu är det onsdag.
Har möblerat om idag. Vardagsrummet och lite i barnens rum.
Hängt upp lite gardin, piffat och puffat.
Samtal blev det i morse. Dock inte först och faktiskt med en hel del is i magen. Trots karusellen som pågår därinne.
Just nu är vi först, får se vad som händer i morgon bitti. Men vi är med ett tag till. :-))
Så spännande!! Troligen därför jag inte kan sova heller. Provade att lägga mig vid tolv, men efter en och en halvitmmes snurrande i sängen så gav jag upp.
För er som inte vet (?!) Jag kan vara lugn och samlad om situationen så kräver, jag lovar! :-))
Lägenheten börjar se riktigt bra ut nu, var kraften och energin kommer ifrån vet jag inte... Borde kanske ligga och vila lite så förkylningen har en chans att arbeta sig ur min kropp. Men jag vill så mycket, vill NU!
Det är dags nu, det är min tur nu.
Det är VÅR tur nu!
Jag känner mig, trots lite emlig status, starkare än någonsin.
Mer säker än nånsin.
Sådan otrolig livsglädje och har så många planer. Planer för nu och för framtiden.
Tack alla mina söta, fina vänner och släkt för pepp, serious talks, medpirr i alla magar och alla HEJArop!
Återkommer när KLART besked finns, oavsett hur det avslutas :-)

Puss på er!

Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa, jag brukar somna då.
Hehe

Natti natti!

Aaaa :-))

Listerna på plats i hall och kök.
Kakellist uppe i köket. Nu är det ett rum kvar som ska "listas" samt en eller några extra lister i köket. Har inte riktigt bestämt hur jag ska lösa problemet ännu :-)
Sedan ska det målas lite här och lite där.
Samtal ska ringas senast tio idag.
Först är inte alltid bäst, men vi tror att just denna gång så är det så.
Typ för att statuera exempel! :-))
Hehehe
Skulle ha åkt till SÖS för kolla av det nya operationsärret. Men har avbokat det precis. Ont i halsen och hostig och det känns inte aktuellt att åka fram och tillbaka till SÖS för 2 minuters koll av ett ärr som ser fint ut.
Kanske borde ta mig till husläkarna för antibiotika istället. Vita pluppar på röd hals brukar tyda på halsfluss. Grymt sa grisen.
Nu ska barnen iväg till skolan, jag ska slå på en panna kaffe om det är möjligt att dricka det idag.

Munnen känns som den är skinnflådd på grund av cytostatikan
Till och med huden, på fingrarna, känns avskalad. Otroligt värmekänsliga fingrar just nu.
Hela kala skallen är full med små små plitor som kliar och gör ont.
Otroligt emotionellt känslig. Tårar som rinner för ingenting, kan tyckas.
Magen är i uppror, kan bero på flera saker i och för sig.
En del av cytons nackdelar.¨
Bara EN gång kvar!!!! EN gång!

Hjärt och jag "firade" ETT år igår!!
Yehaa!
Han är bäst!
Hjärt kom hit med en flaska skumpa! Bästis!
Den ska vi öppna vid väl valt tillfälle, kändes inte aktuellt en söndag (efter en lördag..) kväll med två huvuden redan i spinn av andra anledningar.
Jag har en överraskning till Hjärt också, men den kommer först när jag är färdigbehandlad och mår lite bättre. Han vet dock inget ännu, därför avslöjar jag inte mera än så :-)
Säger bara: Jag älskar Dig!


Återkommer snart!