En halvdag på jobbet i full fart, någon annan fart finns inte.
Roligt och intensivt och man hinner inte ens hälften av det man tänkt göra. Efter jobbet hem och vila lite innan det var dags för KS besök och provsvar.
Mötte upp Hjärt på vägen och åkte gemensamt dit.
Något som är konstigt är att oavsett vilken tid på dygnet och trots att jag har och brukar ha bokade tider så får jag alltid vänta. Denna eviga väntan på ställen man inte vill vara...
Till slut kom läkaren, ännu en ny... Detta är nog femte eller sjätte i raden nu... Galet att man inte får samma läkare. Denna ska jag dessutom se till att jag inte träffar flera gånger!
Hjärt instämmer.
Jag fick sitta och tala om för honom vad jag behövde och hur mycket. Han ändrade sig efter det jag sa.
Talade om för honom att den ena medicinen inte kan tas med den andra, så då ändrade han det.
Fumlade med datorn när han skulle skriva ut recept och verkade snudd på nyutexaminerad.
Men provsvaren var bra!!!
Den enda anmärkningen var för lågt kalkvärde, men det visste jag redan.
Av flera anledningar.
Så det blir ny kalkordination, på min begäran, och ny provtagning om tre veckor och sedan uppföljning av det.
Men jag är glad!!!
Nu är det 6 månader till nästa ångestattack.
Väl hemma blev det promenad med hund i iskallt väder. Höll på att frysa nosen av mig!!
Så jag gick inte världens längsta runda med tösen, allt för att få komma in så snart som möjligt.
Nästan hemma stöter jag på en farbror med permobil. Han har punktering som han inte upptäckt själv.
Jag stannar honom och säger att han bör nog stanna permobilen annars går fälgen också sönder.
Nu fanns det ju en anledning till att han har ett sådant fordon...
Han frågar sig själv högt vad han skulle göra nu då. "Ingen telefon har jag med mig heller" säger farbrorn.
Jag konstaterar högt med mina stelfrusna fingrar att det har minsann jag.
Så jag ringer nummerupplysningen, blir kopplad till en bilbärgare här i byn som säger att han kommer om 20-25 min... Jag känner nu att även tårna börjar domna bort (jaa.. jag är en fryslort!)
Talar om för farbrorn att jag ska hem och lämna hunden och att jag kommer tillbaka, vill ju försäkra mig om att han blir hämtad. Går in till Hjärt och berättar läget.
Hehe, verkade som att han inte trodde mig.
Hjärt följer med mig ut till frusen farbror. Där sitter han på sin permobil och väntar.
Vi pratar med honom och hoppas att tiden springer på.
Till slut kommer bärgaren, backar upp permobil på STORT flak och farbror B är tacksam. :-))
Jag inser också att farbror måste ju ta sig därifrån på nåt sätt...
Hmm... att farbror skulle kliva upp i en lastbil kändes inte som att det var att tänka på, så jag sa att jag hämtar min bil.
Sagt och gjort. Liten a2 kör fram jämte stor bärgare och glad farbror är ännu gladare. Hjärt och jag kör honom till centrum,, det var dit han var på väg från början.
Hjärt fixar en kundvagn till fabror B att stötta sig mot inne i centrum. Han skulle sedan ta en färdtjänst hem.
Detta var dagens goda gärning!
Stelfrusna kom vi hem, men jag är nöjd med att kunnat hjälpa till, så på med lite extra paltor, en varm filt och en kopp te.
Jag fick farbror B´s telefonnummer, så i morgon ska jag ringa och checka av läget.
Lade stelfrusen kropp i sängen, framför TVn, slötittade på några program. Lade mig på spikmattan för att om möjligt få igång det frusna i mina ådror.
Tänkte att idag ska jag väl kunna koppla av.
Men här sitter jag nu.
Större delen av byn sover nog, inklusive både karl och djur här hemma.
I morgon är det dags för terapeuten..
Bävar lite, samtidigt som det ska bli otroligt skönt!
Det är som en cirkel.
Man kan ju säga som så, att livet är fullt av överraskningar, på många skilda sätt.
:-)
Kram i natten
No comments:
Post a Comment