Här har varit lågläge i veckan...
Har nu bestämt mig för att börja jobba ½ tid så i fredags körde jag igång. Att gå hemma började göra mig deprimerad, faktiskt!
Jag är ju inte sjuk i den bemärkelsen, så nu kör jag på med viss reservation för tankarna att få bearbetas, om det nu kommer några sådana. Det är så många som "skrämt" mig om att det är efteråt, när allt är klart, som man börjar må dåligt psykiskt.. Så jag har väntat och väntat på att något skall infinna sig, men nu orkar jag inte vänta längre. Kommer det så kommer det, oavsett vart jag är någonstans.
Jag tror dessutom att jag varit bra på att bearbeta under tiden som gått.
Allt går sin gilla gång kan man säga.. en dag i taget men med många planer och tankar :-)
Jag mår bra, det känns viktigt att få framföra. Håret växer så det knakar, har nu dryga c3entimetern hår på skalpen! Hehe ser rätt ok ut! :-)
Återkommer!
Kramar
Saturday, November 21, 2009
Tuesday, November 17, 2009
Tack!
Mina tankar går till er anhöriga
Med varmt och djupt deltagande i er sorg
Tack!
Du starka, vackra kvinna
Tack för att du lyst upp så mångas liv
med skratt, bus och ett enormt knippe tålamod.
Och massa kärlek!
Minnena är många
som barnen får vårda genom sina liv.
De kommer minnas med glädje
men saknaden kommer att bli stor
Din kamp är nu över
Du har fått frid
Inga smärtor
ingen kamp
Himlen har fått en ny stjärna
Hälsa min mamma!
//Ima
Med varmt och djupt deltagande i er sorg
Tack!
Du starka, vackra kvinna
Tack för att du lyst upp så mångas liv
med skratt, bus och ett enormt knippe tålamod.
Och massa kärlek!
Minnena är många
som barnen får vårda genom sina liv.
De kommer minnas med glädje
men saknaden kommer att bli stor
Din kamp är nu över
Du har fått frid
Inga smärtor
ingen kamp
Himlen har fått en ny stjärna
Hälsa min mamma!
//Ima
Monday, November 16, 2009
"Låt mej.."
"Låt mej.."
Låt mig få vara en trotsig tonåring,
Jag kommer att bli vuxen.
Låt mig få skrika och
springa min väg,
Jag kommer tillbaka
Låt mig få hitta min egen väg,
jag kommer ändå att söka
Låt mig få snubbla,
jag kommer att resa mig.
Låt mig få deppa och vara sur
jag kommer att bli glad igen.
Låt mig få hitta mitt eget liv
jag kommer ändå att lämna er snart.
Låt mig få ha hemligheter
Jag kommer att berätta dem sen.
Låt mig inte bli sårad
jag litar ju på er.
Låt mig få prata när jag behöver,
jag klarar inte det här själv.
Låt mig få gå när jag är redo
men släpp mig inte helt.
Låt mig få komma igen
och vara liten
jag vill inte alltid vara stor.
//LISA
Var det så här det kändes att vara tonåring?
Jag tror att tid och tålamod och att stå bergfast kvar är bra medicin.
Jag finns och jag är, alltid!
Lööööv u my son!
Låt mig få vara en trotsig tonåring,
Jag kommer att bli vuxen.
Låt mig få skrika och
springa min väg,
Jag kommer tillbaka
Låt mig få hitta min egen väg,
jag kommer ändå att söka
Låt mig få snubbla,
jag kommer att resa mig.
Låt mig få deppa och vara sur
jag kommer att bli glad igen.
Låt mig få hitta mitt eget liv
jag kommer ändå att lämna er snart.
Låt mig få ha hemligheter
Jag kommer att berätta dem sen.
Låt mig inte bli sårad
jag litar ju på er.
Låt mig få prata när jag behöver,
jag klarar inte det här själv.
Låt mig få gå när jag är redo
men släpp mig inte helt.
Låt mig få komma igen
och vara liten
jag vill inte alltid vara stor.
//LISA
Var det så här det kändes att vara tonåring?
Jag tror att tid och tålamod och att stå bergfast kvar är bra medicin.
Jag finns och jag är, alltid!
Lööööv u my son!
Friday, November 13, 2009
Ladd!
Idag, eller rättare sagt nu ikväll är det en liten middag för några av de som slutat. Laddar med en spendrups,, musik och försöker tänka positivt.
Hjärnan lämnade jag nog i sängen i morse, för inget har funkat idag!
Glömt saker, glömt tid, glömt betalkort, inga pengar på fel kort.... Glömt mobilen osv osv osv
Var och handlade, glömde hälften, tillbaka in, står i kasan, korten ligger kvar i bilen, ut igen. Fel kort med in, ut igen GAH! Skrattade åt mig själv, till och med kassören var tvungen att dra på smilbanden.
Fredag den 13... undrar om det har med det att göra.
Höll på att krocka med bilen också, en liten detalj sådär...
Hela dagen har varit sån. Tankarna någon helt annanstans. På något helt annat.
Fokusera nu!
Tur att det blir tåg till Täby.... Ska ta mig helskinnad hem också. Lovar!
En av tjejkompisarna blev nerslagen här i Åkersberga för ett tag sen... Helt oprovocerat.. Helt galet!
Ska ta det lugnt, promise!
Hjärt är i stan med sina arbetskompisar, det är värre i stan.
Vi ska båda ha trevliga kvällar och komma hem i ett stycke!
Kärlek till er alla!!
Hjärnan lämnade jag nog i sängen i morse, för inget har funkat idag!
Glömt saker, glömt tid, glömt betalkort, inga pengar på fel kort.... Glömt mobilen osv osv osv
Var och handlade, glömde hälften, tillbaka in, står i kasan, korten ligger kvar i bilen, ut igen. Fel kort med in, ut igen GAH! Skrattade åt mig själv, till och med kassören var tvungen att dra på smilbanden.
Fredag den 13... undrar om det har med det att göra.
Höll på att krocka med bilen också, en liten detalj sådär...
Hela dagen har varit sån. Tankarna någon helt annanstans. På något helt annat.
Fokusera nu!
Tur att det blir tåg till Täby.... Ska ta mig helskinnad hem också. Lovar!
En av tjejkompisarna blev nerslagen här i Åkersberga för ett tag sen... Helt oprovocerat.. Helt galet!
Ska ta det lugnt, promise!
Hjärt är i stan med sina arbetskompisar, det är värre i stan.
Vi ska båda ha trevliga kvällar och komma hem i ett stycke!
Kärlek till er alla!!
Thursday, November 12, 2009
Livet
Vad är Liv?
Vad är Livet?
Är det ett mått på mängden Liv?
Eller är det ett mått på vad man fyller det med?
This is much easier in english...
Sometimes we take too much for granted
Too many "things" we want to have or to do
It often takes too much time
Time we could have used better
Just by breathing
Looking around
and make other people smile.
Just give someone you don´t know a big smile
and I can promise you, you make them smile too.
You don´t have to be a comedian
Just be yourself
Enjoy Life
Don´t be annoyed by screaming kids or barking dogs,
or the old man/woman in the car
Patience my friend...
How do you want to use your time?
Be kind to yourself!
We all have are special place in life
and on this earth”
We are all here for a purpose
Our own special mission
Don´t be afraid to see what it is
It makes your life fullfilled in the end
Don´t ever regret things that you´ve done
you learn
and you will do it better and in another way next time
As Michael Jordan said :
"Jag har misslyckats om och om och om igen i min karriär. Jag har missat över 6.000 skott, förlorat över 300 matcher och 26 gånger blivit betrodd med det matchavgörande skottet och… missat.
Det är därför jag lyckas.”
Take care!
Vad är Livet?
Är det ett mått på mängden Liv?
Eller är det ett mått på vad man fyller det med?
This is much easier in english...
Sometimes we take too much for granted
Too many "things" we want to have or to do
It often takes too much time
Time we could have used better
Just by breathing
Looking around
and make other people smile.
Just give someone you don´t know a big smile
and I can promise you, you make them smile too.
You don´t have to be a comedian
Just be yourself
Enjoy Life
Don´t be annoyed by screaming kids or barking dogs,
or the old man/woman in the car
Patience my friend...
How do you want to use your time?
Be kind to yourself!
We all have are special place in life
and on this earth”
We are all here for a purpose
Our own special mission
Don´t be afraid to see what it is
It makes your life fullfilled in the end
Don´t ever regret things that you´ve done
you learn
and you will do it better and in another way next time
As Michael Jordan said :
"Jag har misslyckats om och om och om igen i min karriär. Jag har missat över 6.000 skott, förlorat över 300 matcher och 26 gånger blivit betrodd med det matchavgörande skottet och… missat.
Det är därför jag lyckas.”
Take care!
Åter i Berga..
Hemma igen efter en vända till södra Stockholm.
Det var ett jobbigt och tungt möte på sjukhuset. Svårt att förbereda sig när man faktiskt inte har en aning, trots att jag fått förklarat för mig.
Det hjälpte inte kan man säga.
Tårarna har runnit hela vägen hem, innerlig gråt.
Tyst gråt med sprutande tårar..
Har bara hänt två gånger tidigare.
Behöver inte säga mera...
Jag känner så för henne och hennes anhöriga men som vanligt står man handfallen och vet inte hur man agera.
Man vill bara göra NÅGOT!
Men VAD?!
Som ett brev på posten kommer också huvudvärken. En massa spänningar som jag plötsligt bara släppte på. Måste lägga mig och vila en stund innan födelsedagsbesöket.
Kontraster...
För andra gången på kort tid så ber jag en stilla bön och tänder ljus.
Alla tankar, all värme och kärlek till er!
Ima
Det var ett jobbigt och tungt möte på sjukhuset. Svårt att förbereda sig när man faktiskt inte har en aning, trots att jag fått förklarat för mig.
Det hjälpte inte kan man säga.
Tårarna har runnit hela vägen hem, innerlig gråt.
Tyst gråt med sprutande tårar..
Har bara hänt två gånger tidigare.
Behöver inte säga mera...
Jag känner så för henne och hennes anhöriga men som vanligt står man handfallen och vet inte hur man agera.
Man vill bara göra NÅGOT!
Men VAD?!
Som ett brev på posten kommer också huvudvärken. En massa spänningar som jag plötsligt bara släppte på. Måste lägga mig och vila en stund innan födelsedagsbesöket.
Kontraster...
För andra gången på kort tid så ber jag en stilla bön och tänder ljus.
Alla tankar, all värme och kärlek till er!
Ima
Dag med klump i magen...
Idag ska jag besöka barnens släkting som är sjuk i cancer...
Hon mår inte så bra...
Det gör så ont att ens behöva tänka orimliga tankar, att jag tror att jag låter bli.
Den typen av verklighet finns inte!
Samtidigt så kommer min verklighet ifatt mig, med min mamma och hur det kanske var, det är också enormt tungt.
När ska det finnas bot och kur för cancern undrar jag....
Men innan jag åker någonstans så ska jag ut med hunden och och göra mig i ordning. Är otroligt segstartad på morgnarna. Sitter och fikar, läser tidningen och njuter av varje andetag.
Återigen med en massa tankar dock, som stör min person. Jag blir lättirriterad, lättstött och tårarna bränner innanför ögonlocken, mest hela tiden. I detta njuter jag ändå att andas. Att få vara. Är.
Sjukt konstigt och splittrat. Som det mesta nuförtiden.
Ska ladda lite energi nu så jag orkar med dagens utmaning.
Lillson har denna vecka bestämt sig för att vara på fritids på eftermiddagarna. Han dansar och dansar och dansar. Nu är det Michael Jacksson som gäller. Ska bli spännande att kanske få se sen! :-))
Sång, musik och dans är det som gäller för honom, roligt!
Ikväll blir det försenat födelsedasfira för lillson, M kommer med familj!
Liten överraskning för lilleson, han vet inget hehe.
Återkommer!
Fridens liljor!
Hon mår inte så bra...
Det gör så ont att ens behöva tänka orimliga tankar, att jag tror att jag låter bli.
Den typen av verklighet finns inte!
Samtidigt så kommer min verklighet ifatt mig, med min mamma och hur det kanske var, det är också enormt tungt.
När ska det finnas bot och kur för cancern undrar jag....
Men innan jag åker någonstans så ska jag ut med hunden och och göra mig i ordning. Är otroligt segstartad på morgnarna. Sitter och fikar, läser tidningen och njuter av varje andetag.
Återigen med en massa tankar dock, som stör min person. Jag blir lättirriterad, lättstött och tårarna bränner innanför ögonlocken, mest hela tiden. I detta njuter jag ändå att andas. Att få vara. Är.
Sjukt konstigt och splittrat. Som det mesta nuförtiden.
Ska ladda lite energi nu så jag orkar med dagens utmaning.
Lillson har denna vecka bestämt sig för att vara på fritids på eftermiddagarna. Han dansar och dansar och dansar. Nu är det Michael Jacksson som gäller. Ska bli spännande att kanske få se sen! :-))
Sång, musik och dans är det som gäller för honom, roligt!
Ikväll blir det försenat födelsedasfira för lillson, M kommer med familj!
Liten överraskning för lilleson, han vet inget hehe.
Återkommer!
Fridens liljor!
Wednesday, November 11, 2009
To my son...
I can see the stars in yours eyes
I can see a little smile on your lips
I can see the tears in your eyes
I wish you would let me be there for you
now when times are rough
Things happen in life
it is sometimes a real struggle
but do not ever give up
the sun shines brighter
on the other side
See things through
deal with life itself
My hand will always be in yours
I will try to lead the way
I´ll dry your tears
I´ll give you support
I`ll listen to you ´til you´re out of words
and I will comfort you
My road has been bumpy
and sometimes my strength
is not enough
But you are always
on my mind
and in my heart
We miss you!!
My heart misses you
more than words can ever tell
I´m drying my tears
taking one step at a time
hoping for a better tomorrow
together
I will always be here for you
I love you my son!
I can see a little smile on your lips
I can see the tears in your eyes
I wish you would let me be there for you
now when times are rough
Things happen in life
it is sometimes a real struggle
but do not ever give up
the sun shines brighter
on the other side
See things through
deal with life itself
My hand will always be in yours
I will try to lead the way
I´ll dry your tears
I´ll give you support
I`ll listen to you ´til you´re out of words
and I will comfort you
My road has been bumpy
and sometimes my strength
is not enough
But you are always
on my mind
and in my heart
We miss you!!
My heart misses you
more than words can ever tell
I´m drying my tears
taking one step at a time
hoping for a better tomorrow
together
I will always be here for you
I love you my son!
Tuesday, November 10, 2009
Liten reflektion...
Hmm man slutar aldrig att förundras över vissa människors brist på ansvar..
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1774155/han-raggade-pa-facebook-gjorde-kvinnorna-gravida
Hur kan dessa tolv (12!!!) kvinnor frånsäga sig sitt ansvar för uppkomna graviditeter och skylla på denna facebookdejtande pojk ?!
Jag förstår inte... Är man inte två personer i sådana sammanhang? Två personer med likvärdigt ansvar?!
Att han inte hade skydd borde de ha märkt, vad hände med deras eget?
Inte bara mot oönskade graviditeter, utan också skydd mot diverse sjukdomar.
Är det bara deras känsla av att ha blivit "lurade" som gör att de går till attack?
Men det är såklart alltid männens fel....
Vem tänker på alla dessa barn som blir till, som alla är värda sin rätt i samhället, kärlek i livet och mat på bordet och ansvarsfulla föräldrar?
Galet...
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1774155/han-raggade-pa-facebook-gjorde-kvinnorna-gravida
Hur kan dessa tolv (12!!!) kvinnor frånsäga sig sitt ansvar för uppkomna graviditeter och skylla på denna facebookdejtande pojk ?!
Jag förstår inte... Är man inte två personer i sådana sammanhang? Två personer med likvärdigt ansvar?!
Att han inte hade skydd borde de ha märkt, vad hände med deras eget?
Inte bara mot oönskade graviditeter, utan också skydd mot diverse sjukdomar.
Är det bara deras känsla av att ha blivit "lurade" som gör att de går till attack?
Men det är såklart alltid männens fel....
Vem tänker på alla dessa barn som blir till, som alla är värda sin rätt i samhället, kärlek i livet och mat på bordet och ansvarsfulla föräldrar?
Galet...
Sunday, November 8, 2009
Lördag/söndag
Det blir i ett enat blogginlägg :-)
Tiden går så fort och vi har så roligt och trevligt att jag helt enkelt inte hinner blogga varje dag!
Igår var vi hos Hjärts mamma och födelsedagsgratulerade :-) Dessutom Fars Dag idag så vi firade Hjärts pappa också. Min pappa fick ett sms idag i alla fall, firandet får vi ta vid nästa tillfälle.
Det var god mat och Hjärts systrar med familjer var också där, otroligt trevligt, som vanligt!! :-)) Ni är så BÄST!
Trevlig, mysig och lugn lördagkväll hemma.
Söndagmorgon och finputs av Hjärts lägenhet inför visning idag!
Fika hos Hjärts ena syster under eftermiddagen. Nice!!
Själv har jag haft en halvtung dag i huvudet..
Saknar min storson så det känns som att jag går i bitar...
Från att vara 100% med och här, till 0 %....
Det är jobbigt just nu..
Vet att det jag gör är helrätt.
Mitt liv är på rätt köl.
Hur det än är just nu, så skriver jag sms och håller kontakt med honom utan att få svar, men han vet att jag finns här den dagen han landat och känner att han orkar och vill.
Mammakärleken är oändlig och utan krav.
Den bara finns där, alltid.
Så du vet min älskade son!
Men mammahjärtat gråter av saknad, förstås...
Nu är det slutet av Djurgårdens kval...
Ska fixa klart dagens mat :-)
Läste något fint i morse som jag citerar:
"Man måste alltid tro
lika mycket på det som inte finns
som på det som finns
ty allt som finns har en gång
inte funnits"
Så mycket varm och djup kärlek till er alla!!!
Tiden går så fort och vi har så roligt och trevligt att jag helt enkelt inte hinner blogga varje dag!
Igår var vi hos Hjärts mamma och födelsedagsgratulerade :-) Dessutom Fars Dag idag så vi firade Hjärts pappa också. Min pappa fick ett sms idag i alla fall, firandet får vi ta vid nästa tillfälle.
Det var god mat och Hjärts systrar med familjer var också där, otroligt trevligt, som vanligt!! :-)) Ni är så BÄST!
Trevlig, mysig och lugn lördagkväll hemma.
Söndagmorgon och finputs av Hjärts lägenhet inför visning idag!
Fika hos Hjärts ena syster under eftermiddagen. Nice!!
Själv har jag haft en halvtung dag i huvudet..
Saknar min storson så det känns som att jag går i bitar...
Från att vara 100% med och här, till 0 %....
Det är jobbigt just nu..
Vet att det jag gör är helrätt.
Mitt liv är på rätt köl.
Hur det än är just nu, så skriver jag sms och håller kontakt med honom utan att få svar, men han vet att jag finns här den dagen han landat och känner att han orkar och vill.
Mammakärleken är oändlig och utan krav.
Den bara finns där, alltid.
Så du vet min älskade son!
Men mammahjärtat gråter av saknad, förstås...
Nu är det slutet av Djurgårdens kval...
Ska fixa klart dagens mat :-)
Läste något fint i morse som jag citerar:
"Man måste alltid tro
lika mycket på det som inte finns
som på det som finns
ty allt som finns har en gång
inte funnits"
Så mycket varm och djup kärlek till er alla!!!
Friday, November 6, 2009
En ny bra dag!
Livet rullar på!
Saknar flyttad storson enormt mycket bara...
Han finns med i alla mina tankar, i allt jag gör, hela tiden.
Jag undrar stilla, vad hade jag kunnat göra annorlunda?
Min kärlek finns i överflöd, räcker inte det?
Jag hoppas att allt ordnar sig till slut, oavsett hur han löser det.
Han är en mogen sjuttonåring, kanske ett naturligt steg, till viss del. Det kanske är mest jag som inte hinner med?!
En helmysig dag och kväll. Mycket skratt och stämning relaxed kan man säga!
I morgon är det södra sidan om stan som gäller!
Glömde visst att förtälja att den uppbyggda stämning som infann sig innan Winnerbäcks konsert igår, 1½ timme i bilkö bland annat, avslutades i ett antiklimax utan dess like.
Konsert inställd på grund av sjukdom i bandet...
Extra konsert insatt till den 1 december..
Hmm, Får väl hålla ut då!
Nu är det slutet av idol som gäller!
Ett sista glas vin, sen är det natti natti!
Kramar
Saknar flyttad storson enormt mycket bara...
Han finns med i alla mina tankar, i allt jag gör, hela tiden.
Jag undrar stilla, vad hade jag kunnat göra annorlunda?
Min kärlek finns i överflöd, räcker inte det?
Jag hoppas att allt ordnar sig till slut, oavsett hur han löser det.
Han är en mogen sjuttonåring, kanske ett naturligt steg, till viss del. Det kanske är mest jag som inte hinner med?!
En helmysig dag och kväll. Mycket skratt och stämning relaxed kan man säga!
I morgon är det södra sidan om stan som gäller!
Glömde visst att förtälja att den uppbyggda stämning som infann sig innan Winnerbäcks konsert igår, 1½ timme i bilkö bland annat, avslutades i ett antiklimax utan dess like.
Konsert inställd på grund av sjukdom i bandet...
Extra konsert insatt till den 1 december..
Hmm, Får väl hålla ut då!
Nu är det slutet av idol som gäller!
Ett sista glas vin, sen är det natti natti!
Kramar
Thursday, November 5, 2009
Bok, kärlek och Winnerbäck
I en plötslig impuls, attack kanske mera, så började jag skriva på min bok igår, "Djävulen på axeln"
Det, liksom allt jag skriver själv, är i första hand för min skull. Om det sen kan hjälpa, glädja eller stötta någon annan på vägen så är det bara bra.
Problemet jag har haft är att börja skriva, kapitel 1, så att säga.
Men jag tänker inte krångla till det, varför ska jag?
Jag har helt "enkelt" bara skrivit som det var, just då.
Kommer att använda mig av bloggen till största delen, i alla fall i denna bok. Den har varit en stor del av mitt liv.
När jag så satt och skrev igår kände jag verkligen hur jobbigt det var, det var som att genomleva allt en gång till, både utifrån och inifrån sett.
Ångesten var nästan fysiskt gripbar och tårarna rann mest hela tiden.
Kanske en bra och nödvändig bearbetning av allt som varit.
Nu gäller det bara att hitta någon som vill ge ut den också....
Förslag någon??!?!
Idag!
En stor dag!
Winnerbäck på annexet ikväll!!
Vi är ett gäng som ska gå, Hjärt också förstås!
Vilken superkväll och som jag har längtat!!
Stora näsduken är förberedd!!!
Jag är ju så fjantig och blir så otroligt tagen vid konserter så tårarna brukar rinna. Säkert än värre denna gång då Lasses musik har, nästan maniskt, följt mig dagligen under de senaste 6 månaderna. Hans musik har betytt så mycket för mig glada som ledsendagar.
Innan dess ska jag leverera lite produkter till mina kunder och planera upp verksamheten lite mera. Mera struktur på papper och pinaler, tack!
Så nu e det dusch och prommis med hunden först, sen så!
Förlag förslag tack!!!
Kram så länge!
Det, liksom allt jag skriver själv, är i första hand för min skull. Om det sen kan hjälpa, glädja eller stötta någon annan på vägen så är det bara bra.
Problemet jag har haft är att börja skriva, kapitel 1, så att säga.
Men jag tänker inte krångla till det, varför ska jag?
Jag har helt "enkelt" bara skrivit som det var, just då.
Kommer att använda mig av bloggen till största delen, i alla fall i denna bok. Den har varit en stor del av mitt liv.
När jag så satt och skrev igår kände jag verkligen hur jobbigt det var, det var som att genomleva allt en gång till, både utifrån och inifrån sett.
Ångesten var nästan fysiskt gripbar och tårarna rann mest hela tiden.
Kanske en bra och nödvändig bearbetning av allt som varit.
Nu gäller det bara att hitta någon som vill ge ut den också....
Förslag någon??!?!
Idag!
En stor dag!
Winnerbäck på annexet ikväll!!
Vi är ett gäng som ska gå, Hjärt också förstås!
Vilken superkväll och som jag har längtat!!
Stora näsduken är förberedd!!!
Jag är ju så fjantig och blir så otroligt tagen vid konserter så tårarna brukar rinna. Säkert än värre denna gång då Lasses musik har, nästan maniskt, följt mig dagligen under de senaste 6 månaderna. Hans musik har betytt så mycket för mig glada som ledsendagar.
Innan dess ska jag leverera lite produkter till mina kunder och planera upp verksamheten lite mera. Mera struktur på papper och pinaler, tack!
Så nu e det dusch och prommis med hunden först, sen så!
Förlag förslag tack!!!
Kram så länge!
Tuesday, November 3, 2009
Jag är så ledsenglad
Jag är så otroligt glad!
Överväldigad!
Jag får så fina kommentarer och mail både här, på min mail och på facebook.
Min tanke med bloggen var att skriva av mig för min egen skull i första hand, sen också att kunna uppdatera släkt, vänner och arbetskamrater, på ett vardagligt och ganska "enkelt" och ledigt sätt.
Att jag i och med det lyckats beröra någon/några på vägen gör mig varm i hjärtat!
Tack!!
Ni som känner mig vet att jag är glad, vaken, envis och i viss mån ganska rädd om min integritet.
Det är jag fortfarande, fast på ett annat sätt.
Jag har pratat om mig själv, och min kropp, på ett sätt jag aldrig trodde att jag skulle göra öppet och dessutom utan krusiduller. Men det har fallit sig naturligt för mig på något konstigt sätt.
Nu i efterhand inser jag att jag gjort det för att kunna, orka och klara av att ta mig ut i verkligheten igen. Slippa känslan av att människor tittar och undrar men inte vågar och vill fråga. Nu finns inga hemligheter och jag har med min öppenhet tillåtit ALLA att när och hur som helst ställa de frågor de vill.
Oavsett vad!
Alltid.
Jag är glad för det!
Nu är jag i en annan fas.
En fas då jag känner att jag har energi, lust och en glädje som överstiger det mesta. Men också en djup trötthet som, när jag känner efter, attackerar mig. Också en djup sorg. Allt är liksom antingen eller. Glad eller arg och ledsen, sorg eller lycka. Pigg eller trött.
Svårt att somna, många tankar, glädje, spänning och planer för framtiden.
Att få kliva upp mitt i natten smyga in och titta på mina sovande barn, det tåras i mina ögon.
Att inte kunna somna innebär också det varm och innerlig kärlek genom att bara lyssna på djupa sovande andetag från Hjärt, en av mina livs levande änglar som stått ut under senaste halvåret.
Med mina tåriga utbrott eller stundtals hetsiga humör.
Med en vardag med mycket fokus runt läkarbesök, provresultat osv osv osv
I detta också en viss oro för barnen.... I detta ligger det mesta av sorgen
Hur har detta märkt de??
Oro, ledsamhet, ilska, flykt och avståndstagande men vi är också mycket närmare varandra i vissa andra avseenden.
Underligt kanske... Svårt att förklara...
Svårt att hantera i mitt eget virrvarr i huvudet.
Det känns också så galet skönt att slippa att flera gånger i veckan ha någon form av kontakt med sjukvården, men också tomt och lite läskigt.
Med andra ord är nya världens verklighet lite splittrad.
Medan jag är mer säker än nånsin på Kärleken, Livet och min mening.
Mitt syfte.
Dumbo är borta.
Död och begraven.
Jag inser och känner att jag är lyckligt lottad.
Än en gång en låt, "min" låt med Melissa Etheridge, den får fortfarande mina ögon att tåras.
Det är precis så, man påminns varje gång man ser sig i spegeln, vare sig man vill eller inte.
Men vi får aldrig sluta kämpa mot cancer!
Vi ska kämpa för Livet!
I run for life!
Kramar i cyberspace!!
Överväldigad!
Jag får så fina kommentarer och mail både här, på min mail och på facebook.
Min tanke med bloggen var att skriva av mig för min egen skull i första hand, sen också att kunna uppdatera släkt, vänner och arbetskamrater, på ett vardagligt och ganska "enkelt" och ledigt sätt.
Att jag i och med det lyckats beröra någon/några på vägen gör mig varm i hjärtat!
Tack!!
Ni som känner mig vet att jag är glad, vaken, envis och i viss mån ganska rädd om min integritet.
Det är jag fortfarande, fast på ett annat sätt.
Jag har pratat om mig själv, och min kropp, på ett sätt jag aldrig trodde att jag skulle göra öppet och dessutom utan krusiduller. Men det har fallit sig naturligt för mig på något konstigt sätt.
Nu i efterhand inser jag att jag gjort det för att kunna, orka och klara av att ta mig ut i verkligheten igen. Slippa känslan av att människor tittar och undrar men inte vågar och vill fråga. Nu finns inga hemligheter och jag har med min öppenhet tillåtit ALLA att när och hur som helst ställa de frågor de vill.
Oavsett vad!
Alltid.
Jag är glad för det!
Nu är jag i en annan fas.
En fas då jag känner att jag har energi, lust och en glädje som överstiger det mesta. Men också en djup trötthet som, när jag känner efter, attackerar mig. Också en djup sorg. Allt är liksom antingen eller. Glad eller arg och ledsen, sorg eller lycka. Pigg eller trött.
Svårt att somna, många tankar, glädje, spänning och planer för framtiden.
Att få kliva upp mitt i natten smyga in och titta på mina sovande barn, det tåras i mina ögon.
Att inte kunna somna innebär också det varm och innerlig kärlek genom att bara lyssna på djupa sovande andetag från Hjärt, en av mina livs levande änglar som stått ut under senaste halvåret.
Med mina tåriga utbrott eller stundtals hetsiga humör.
Med en vardag med mycket fokus runt läkarbesök, provresultat osv osv osv
I detta också en viss oro för barnen.... I detta ligger det mesta av sorgen
Hur har detta märkt de??
Oro, ledsamhet, ilska, flykt och avståndstagande men vi är också mycket närmare varandra i vissa andra avseenden.
Underligt kanske... Svårt att förklara...
Svårt att hantera i mitt eget virrvarr i huvudet.
Det känns också så galet skönt att slippa att flera gånger i veckan ha någon form av kontakt med sjukvården, men också tomt och lite läskigt.
Med andra ord är nya världens verklighet lite splittrad.
Medan jag är mer säker än nånsin på Kärleken, Livet och min mening.
Mitt syfte.
Dumbo är borta.
Död och begraven.
Jag inser och känner att jag är lyckligt lottad.
Än en gång en låt, "min" låt med Melissa Etheridge, den får fortfarande mina ögon att tåras.
Det är precis så, man påminns varje gång man ser sig i spegeln, vare sig man vill eller inte.
Men vi får aldrig sluta kämpa mot cancer!
Vi ska kämpa för Livet!
I run for life!
Kramar i cyberspace!!
Sunday, November 1, 2009
Segsöndag
Gårdagen blev otroligt bra!! Till slut :-)
Innan upphämtningen av bror i Märsta åkte jag förbi mitt jobb för en fika och en sväng till bolaget. Trodde jag... Det var ju typ röd dag i går haha, tänkte inte på det :-)
Men brorsan efterlyste vin på facebook så han lyckades få köpa från en polare, haha..
Dessutom bjöd vi hit vår pappa, A och småsyskonen, det gäller ju att passa på!
Vi hade en mycket trevlig kväll och med brors goda mat, TACK bro!!
Helstekt fläskfilé och potatisgratäng, samt lite snabbt uppvärma haricots verts, bladspenat , champinjoner och kantareller. SÅÅÅÅÅ gott!!
När pappa med familj åkte härifrån var bro´s tjej på väg hit. Vi fortsatte den underbara kvällen med att köra singstar! Hehehe det var roligt. Lillson var med och körde stenhårt!
Vi körde till halv tre i morse, då gav jag upp.
TACK underbara ni för en kanonkväll!
Tyvärr kunde inte Hjärt vara här, det var en massa pyssel hemma som han behövde göra.
Idag är det dessutom fotboll så vi ses i morgon, förhoppnigsvis.
Om precis en timme så skriver jag kontrakt på min lägenhet, om inget händer innan dess..
Pirrigt. Lite läskigt...
Detta har varit (hur det än varit) en del av min trygghet under sex år. Liksom för barnen.
Nu börjar den nya tiden, på riktigt!!
Spännande, roligt och det kan bara bli bäst!
Ska göra mig i ordning nu och snart gå iväg.
Återkommer när det är påskrivet och klart.
Kramar
Innan upphämtningen av bror i Märsta åkte jag förbi mitt jobb för en fika och en sväng till bolaget. Trodde jag... Det var ju typ röd dag i går haha, tänkte inte på det :-)
Men brorsan efterlyste vin på facebook så han lyckades få köpa från en polare, haha..
Dessutom bjöd vi hit vår pappa, A och småsyskonen, det gäller ju att passa på!
Vi hade en mycket trevlig kväll och med brors goda mat, TACK bro!!
Helstekt fläskfilé och potatisgratäng, samt lite snabbt uppvärma haricots verts, bladspenat , champinjoner och kantareller. SÅÅÅÅÅ gott!!
När pappa med familj åkte härifrån var bro´s tjej på väg hit. Vi fortsatte den underbara kvällen med att köra singstar! Hehehe det var roligt. Lillson var med och körde stenhårt!
Vi körde till halv tre i morse, då gav jag upp.
TACK underbara ni för en kanonkväll!
Tyvärr kunde inte Hjärt vara här, det var en massa pyssel hemma som han behövde göra.
Idag är det dessutom fotboll så vi ses i morgon, förhoppnigsvis.
Om precis en timme så skriver jag kontrakt på min lägenhet, om inget händer innan dess..
Pirrigt. Lite läskigt...
Detta har varit (hur det än varit) en del av min trygghet under sex år. Liksom för barnen.
Nu börjar den nya tiden, på riktigt!!
Spännande, roligt och det kan bara bli bäst!
Ska göra mig i ordning nu och snart gå iväg.
Återkommer när det är påskrivet och klart.
Kramar
Saturday, October 31, 2009
Livsnjutare!!
Dagarna rullar på i ett fasligt högt tempo.
Jo jag vet.. Det är bara jag som kan bestämma hur fort det ska gå och åt vilket håll.
Det är lätt, på papperet i alla fall. :-)
Denna vecka har varit grym och spännande på samma gång. Visningar av min lägenhet. Spekulanter som tittat, några har varit intresserade, några inte. Av de som ville gå vidare har det blivit tio små negerpojkar... De har trillat av en efter en.
Sist kvar har varit ett ungt par som väntat en vecka (?!) på lånelöfte! Det var nästan så att jag började misstro anledning till denna väntan, men det stämde visst.
Banken (dumt att hänga ut namn..) hade tagit emot lånelöftesansökan, skulle behandla den men lät den ligga kvar på bordet när personen valde att gå på semester. Kunde ju ha lämnat över till någon annan kanske?! Men spekulanterna hängde på och pratade med bossen som återkom efter en kvart med OK på lånelöfte!! Yeeeha!!!
Så om allt går enligt plan, så skrivs köpekontrakt på söndag!!!
Jag har slitit hårt denna vecka med att återuppta gamla kunder och få igång min verksamhet igen. Det är så roligt att tiden bara springer iväg. Det har gått bra så här långt och ska nu utöka och expandera så mycket det bara går.
Jag har mina mål och har nu tid, kraft och energi att göra det. Känns fantastiskt bra.
Kontakta mig så bokar vi!!!! Många fina, nya och exklusiva produkter finns tillgängliga och jag är tillgänglig för dig!
Hjärt kom och hämtade upp mig för en impulsiv lunchdejt vid solbrännan igår. Otroligt god mat och miljön är i stort sett oslagbar. Det är "vårt" place! Där har vi tillbringat nästan hela sommaren med middags picnic flera gånger i veckan och bad varje dag, oavsett väder.
Otroligt med mys!!
Igår kväll kom Smul hit och åt middag med oss. En impulsiv kväll som blev en otroligt trevlig inledning på allhelgonahelgen.
( Tack smul! Allt kommer att bli så bra! )
Jag hade rätt!!!!!! (måste ju bara skriva det hehe )
Hjärt och jag har slagit vad om vilken låt som är öppningslåt på Lasse Winnerbäcks nystartade turné. Det lyckades bli jag som hade rätt!! Hahaha
"Järnvägsspår" kändes bara plötsligt helrätt som öppningslåt. Ser fram emot att få se honom i veckan!!! Najs!!! Tårarna kommer väl att spruta som vanligt när jag går på konsert, det blir så otroligt stort med stämning och uppladdning.
Idag ska jag hämta min bror!! Vi ska ha en trevlig lördagkväll med got mat och dricka och mycket snack. Känns som vi har MASSOR att ta igen. Vad det blir för mat?!
Hmm... Det får nog kanske kocken bestämma :-))
Nu ska jag ut med hunden sen blir det att städa och plocka undan lite från gårdagen!
Sen blir det färd mot Märsta, bror och Hjärt som jobbar idag (stackarn...) Puss!
Ta en filt, en kopp kaffe, tänd lite ljus och sätt dig i soffan och njut av livet. Även av de små detaljerna.
Det är de som gör det hela stort!
Masskram
Jo jag vet.. Det är bara jag som kan bestämma hur fort det ska gå och åt vilket håll.
Det är lätt, på papperet i alla fall. :-)
Denna vecka har varit grym och spännande på samma gång. Visningar av min lägenhet. Spekulanter som tittat, några har varit intresserade, några inte. Av de som ville gå vidare har det blivit tio små negerpojkar... De har trillat av en efter en.
Sist kvar har varit ett ungt par som väntat en vecka (?!) på lånelöfte! Det var nästan så att jag började misstro anledning till denna väntan, men det stämde visst.
Banken (dumt att hänga ut namn..) hade tagit emot lånelöftesansökan, skulle behandla den men lät den ligga kvar på bordet när personen valde att gå på semester. Kunde ju ha lämnat över till någon annan kanske?! Men spekulanterna hängde på och pratade med bossen som återkom efter en kvart med OK på lånelöfte!! Yeeeha!!!
Så om allt går enligt plan, så skrivs köpekontrakt på söndag!!!
Jag har slitit hårt denna vecka med att återuppta gamla kunder och få igång min verksamhet igen. Det är så roligt att tiden bara springer iväg. Det har gått bra så här långt och ska nu utöka och expandera så mycket det bara går.
Jag har mina mål och har nu tid, kraft och energi att göra det. Känns fantastiskt bra.
Kontakta mig så bokar vi!!!! Många fina, nya och exklusiva produkter finns tillgängliga och jag är tillgänglig för dig!
Hjärt kom och hämtade upp mig för en impulsiv lunchdejt vid solbrännan igår. Otroligt god mat och miljön är i stort sett oslagbar. Det är "vårt" place! Där har vi tillbringat nästan hela sommaren med middags picnic flera gånger i veckan och bad varje dag, oavsett väder.
Otroligt med mys!!
Igår kväll kom Smul hit och åt middag med oss. En impulsiv kväll som blev en otroligt trevlig inledning på allhelgonahelgen.
( Tack smul! Allt kommer att bli så bra! )
Jag hade rätt!!!!!! (måste ju bara skriva det hehe )
Hjärt och jag har slagit vad om vilken låt som är öppningslåt på Lasse Winnerbäcks nystartade turné. Det lyckades bli jag som hade rätt!! Hahaha
"Järnvägsspår" kändes bara plötsligt helrätt som öppningslåt. Ser fram emot att få se honom i veckan!!! Najs!!! Tårarna kommer väl att spruta som vanligt när jag går på konsert, det blir så otroligt stort med stämning och uppladdning.
Idag ska jag hämta min bror!! Vi ska ha en trevlig lördagkväll med got mat och dricka och mycket snack. Känns som vi har MASSOR att ta igen. Vad det blir för mat?!
Hmm... Det får nog kanske kocken bestämma :-))
Nu ska jag ut med hunden sen blir det att städa och plocka undan lite från gårdagen!
Sen blir det färd mot Märsta, bror och Hjärt som jobbar idag (stackarn...) Puss!
Ta en filt, en kopp kaffe, tänd lite ljus och sätt dig i soffan och njut av livet. Även av de små detaljerna.
Det är de som gör det hela stort!
Masskram
Monday, October 26, 2009
Tjoho!!
Måndag...
Dagen efter en,, på många många sätt, fantastisk söndag!!
Igår började Hjärt och jag med att köra tvättmaskin klockan åtta på morgonen. Men eftersom vi glömt ställa tillbaka klockan var den ju bara sju.. Folk måste ha trott att vi var galna!
Vi tvättade, pysslade, fejjade inför gårdagens visning av min lägenhet. De blev lika fint som sist :-) Tack Hjärt!
Vi ett tiden bar det iväg till Täbban och Hjärts syster för familjeträff och underbar fika. Du är kanon L!! Vilket bord du dukat upp åt oss!!! Mys med familjen!
Det var ett av hunden Olivias första kalas :-) Äppelkakan smakade nog bäst... (Hjärt!!!)
Fick ett samtal från mäklaren vid halv tre. Visningen hade gått bra 4 spekulanter hade varit där, så nu är det totalt 7, varav fem eller sex har skrivit upp sig som intresserade. Utgångspriset borde jag ju få då i alla fall?! Eller?
Så idag blir en magknipedag, igen!!! Vänta,, vänta och vänta. Budgivningen kommer att skickas till mig via sms, så efter det här ska jag byta sms signal. Man får ju ångest av signalen.
Jag käkade lite när vi kom hem, måste ju äta hela tiden de här dagarna innan cyton är ute ur kroppen. Annars tar illamåendet över. Undrar vad vågen kommer att sluta på??
Tidig sänggång förstås, helt slut :-)) Lite Wallander på tvn innan ögonlocken åkte ner.
Så idag blir det kanske en fika med Smul i Berga, samtal med mäklaren ang besiktningen av huset, och väntan på avslut på lgh affären.
Ska börja med lite frukost nu!
Snart tebax!
Dagen efter en,, på många många sätt, fantastisk söndag!!
Igår började Hjärt och jag med att köra tvättmaskin klockan åtta på morgonen. Men eftersom vi glömt ställa tillbaka klockan var den ju bara sju.. Folk måste ha trott att vi var galna!
Vi tvättade, pysslade, fejjade inför gårdagens visning av min lägenhet. De blev lika fint som sist :-) Tack Hjärt!
Vi ett tiden bar det iväg till Täbban och Hjärts syster för familjeträff och underbar fika. Du är kanon L!! Vilket bord du dukat upp åt oss!!! Mys med familjen!
Det var ett av hunden Olivias första kalas :-) Äppelkakan smakade nog bäst... (Hjärt!!!)
Fick ett samtal från mäklaren vid halv tre. Visningen hade gått bra 4 spekulanter hade varit där, så nu är det totalt 7, varav fem eller sex har skrivit upp sig som intresserade. Utgångspriset borde jag ju få då i alla fall?! Eller?
Så idag blir en magknipedag, igen!!! Vänta,, vänta och vänta. Budgivningen kommer att skickas till mig via sms, så efter det här ska jag byta sms signal. Man får ju ångest av signalen.
Jag käkade lite när vi kom hem, måste ju äta hela tiden de här dagarna innan cyton är ute ur kroppen. Annars tar illamåendet över. Undrar vad vågen kommer att sluta på??
Tidig sänggång förstås, helt slut :-)) Lite Wallander på tvn innan ögonlocken åkte ner.
Så idag blir det kanske en fika med Smul i Berga, samtal med mäklaren ang besiktningen av huset, och väntan på avslut på lgh affären.
Ska börja med lite frukost nu!
Snart tebax!
Saturday, October 24, 2009
Kärleken till livet
Det blev ett lååååångt inlägg, men som sagt, det är för min skull jag skriver.
Tankarna har gått runt nästan hela dagen idag. Vill så gärna för min egen skull försöka beskriva vad och hur det känns i mig just nu.
Att kunna ta fram detta och läsa om några år, när man fått perspektiv och faktiskt för att påminna sig själv om att ta livet på allvar.
Att leva, varje dag, hela tiden.
Jag ska göra ett försök.
Påskafton, lördag 11 april, 2009.
Vi har lagt oss för kvällen. Jag drar med min vänsterhand över mitt högra bröst. Som i en uppmaning stannar handen precis ovanför bröstvårtan där jag tycker mig känna något. Något som känns som en ärta. Kan inte sluta känna på denna märkliga sak i mitt bröst. Samtidigt med fasa, faktiskt direkt känna en makaber olustig känsla.
Hjärt höll i mina händer till slut för att jag inte skulle känna på den mera.
Men jag visste redan då.
Påskdagen och annandagen gick, många tankar och en overkligt känsla av hjälplöshet. Storhelg och inte öppet på någon vårdinstans som hade lust att ta emot.
Det är/var ju inte akut.... (för de, nej..)
Tisdagen 14 april
Vaknar och sätter mig och ringer omedelbart för att få den lilla knölen kontrollerad. Min önskan att jag inbillat mig alltihopa fanns med hela helgen. Varje gång jag kände efter blev jag lika besviken över att den fortfarande fanns kvar där.
KS, det sjukhus där jag redan sedan tidigare är inskriven, vägrade ta emot mig utan remiss. Detta trots att jag redan finns i deras onkologregister.
Trots att jag berättade hur orolig och rädd jag kände mig.
Trots mina försök att övertala de att ta emot mig blev det blankt NEJ.
Ok... remiss... Hur får jag det?
"Husläkarmottagningen"
Ringer min husläkarmottagning som konstaterar att det inte är akut.
"Vi kan sätta upp dig på en läkartid om två veckor?!"
Idioter!!
Jag lade på luren.
Med tårarna rinnande, med känslan om att vara ensammast i världen, just då med en känsla av att om jag skulle vänta i två veckor så skulle mitt liv vara slut.
Varför var det ingen inom sjukvården som lyssnade och förstod?
Är det så att man själv eller någon nära måste vara/ha varit drabbad för att empati ska finnas?
I min ledsamhet växte, som brukligt, (tacksam för det!) min ilska och irritation över relativt enkla saker som inte fungerar i vårt samhälle. De är dessutom lätt avhjälpta genom att man som vårdpersonal LYSSNAR. Detta är inte första gången jag får "bråka" till mig stöd och hjälp.
Tack och lov för internet och GOOGLE!!
Google blev min räddning just den dagen och kanske för resten av mitt liv.
Jag googlade ordet bröstcancer och fick upp en mottagning där man på en och samma dag fick genomgå undersökningar inklusive mammografi och ultraljud och därefter punktion om det behövdes.
Jag ringde, bokade upp en tid till den 16 april, torsdag, och skulle få svaret på biopsin samma eftermiddag. Undersökningarna gjordes enligt konstens alla regler, inklusive biopsin. När svaret skulle ges så var det inte riktigt lika lätt. Läkaren kallade in mig och sa att man behövde analysera provet ytterligare och bad mig återkomma dagen efter, 17 april, fredag.
Då var jag övertygad.
Jag visste med 100% säkerhet att det var som jag misstänkte.
Det bästa jag gjorde under denna mörka vecka var att vara helt öppen med mina barn. (Hjärt självfallet med från punkt ett!!) De visste att jag hittat en knöl, att den skulle undersökas och att det kunde, men behövde inte vara, bröstcancer. Det var tunga samtal, på olika åldersnivåer. Med svar och frågor som blev tvungna att vändas och vridas på. In och ut. Ut och in.
Själv var jag bara urlakad, tom och på samma gång så otroligt öppen.
Säker.
Säker på att vad det än var som fanns i mitt bröst, så är det "bara" ytterligare en match att gå.
Kanske mitt livs match, men jag står som vinnare.
Inga om, inga men, inga eller!!
Visst, klart att jag hade mina mörka stunder under denna vecka. Tårarna sprutade så fort jag var själv och kunde släppa på ventilen.
Men det var nödvändigt för att orka med allt runtomkring.
Skräcken, just då var enbart att det växte något i mig, något sjukt som fortfarande fanns kvar och levde där inne i mig. Som fick härja fritt medan sjukvården skulle gå efter sina förbaskade byråkratiska punkter. Skräcken som tog tag i mig så fort jag skulle tvåla in mig i duschen och verkligen inte ville ta på mina bröst. Ville inte känna, inte veta. Glömma bort.
Struts...
Fredagsmorgonen kom, med beskedet jag redan visste. Hur sjukvårdens kvarnar sedan har malt har jag skrivit om så många gånger redan så det hoppar jag över.
Nu är det bara känslor.
Från att inte veta något alls, egentligen, om bröstcancer sög jag åt mig allt. Läste så mycket jag kunde. Pratade med så många jag kunde. Försökte ställa in mig på det värsta, som i mitt fall mitt läge just då, var att bli stympad, cellgifter och strålning.
Sorgen över att i min ganska nya realtion med Hjärt (6 månader då) var tvungen att genomgå detta. Skulle vi klara det? Orkar vår nya relation med det här? Växer vi ihop mera eller orkar vi inte? Orkar Hjärt med det här? Hur går man vidare i det här? Med det här?
Det hade kanske varit ett "lätt" val för många, att bara vända på klacken och faktiskt inte orka. Men Hjärt är Hjärt!
Tillsammans har vi orkat trots att det varit tufft, kämpigt, många tårar och tuffa tider. Kärleken är starkare än nånsin och jag är så otroligt glad och tacksam för det.
Du är BÄST!
Älskar dig!
Sorgen över "förlorat" bröst har inte slagit mig hårt i huvudet. Jag bestämde mig tidigt för att jag ser ut som jag gör, av en anledning. Jag har gått en tuff match och är lite ärrad, men blivit desto starkare. Vägrar gömma mig bakom proteser eller uppstoppade BH´s. De som känner mig vet vad jag gått igenom, finns ingen anledning att förställa mig på nåt sätt. Genom att jag accepterar mig själv som jag är, vinner jag respekt hos andra. Det är min fasta övertygelse.
Nu är cytostatikabehandlingarna över. Strålning behöver jag inte eftersom jag tagit bort all bröstvävnad. Nu känns det som en stor lättnad, men ändå så otroligt skumt.
Jag minns känslan när jag blev utskriven första gången från förlossningen och plösligt skulle ta hand om ett nyfött barn, lika tafatt känner jag mig nu.
Vem ska ha koll på mig nu?
I samma tanke, i samma andetag inser jag att det är nu livet börjar, på riktigt. Faktiskt!
Nu har vi genomgått vårt hållfasthetstest och livet kan börja.
Det är en fasansfull resa vi har gjort och på samma gång en resa som har gett mig så otroligt många positiva händelser. En resa i mig själv och samtidigt med och genom andra.
Jag har kommit många människor så mycket närmre nya och gamla, jag uppskattar verkligen livet varje dag och tar tag i saker som tidigare varit obekväma eller jobbiga. Det känns numera som en fis i rymden.
Efter cytobehandlingarna har jag mått illa, ibland upp till en vecka efter. Det är ett illamående som jag inte kan beskriva med ord. Går inte att äta, inget smakar. Låter man bli att äta blir det ännu värre. Vakna klockan fyra på morgonen av att jag mår illa, upp ta medicin och hoppas att man inte kräks. Vakna klockan sju samma känsla. Bara att gå upp, försöka pina sig igenom illamåendet och dagen och hoppas att det snart går över.
Kontrasten är denna:
Jag vaknar dag nummer fyra efter cyto, slår upp ögonen inväntar känslan från magen som denna dag inte infinner sig. Undrar om det är tillfälligt..
Börjar röra på mig, det kommer nog snart...
Men det är borta.
Som att knäppa med fingrarna är illamåendet borta.
För denna gång. Så har det varit.
Nu är det borta.
Inte mera.
Ingen invänta nästa gång.
Det är klart! Finito!
Min lycka, min glädje känner inga gränser!
Önskar jag kunde klä mina känslor i färg, hela världen skulle bli som den vackraste regnbåge.
Se kärleken i livet
Lev kärleken till livet
Ett STORT STORT TACK till mina barn som hjälpt och pysslat, alla nära, kära och cybervänner, alla andra vänner nya och gamla som finns och funnits med och hos mig många många gånger. I mörka som ljusa stunder, under behandlingar och undersökningar via mail och sms pepp.
Ni är underbara!!!
Ni har hjälpt mig/oss genom denna resa!
TACK HJÄRT, för att du är den du är och att du älskar mig för den jag är.
Inget berg är för högt för den som har som mål att bestiga det.
All kärlek!!
Tankarna har gått runt nästan hela dagen idag. Vill så gärna för min egen skull försöka beskriva vad och hur det känns i mig just nu.
Att kunna ta fram detta och läsa om några år, när man fått perspektiv och faktiskt för att påminna sig själv om att ta livet på allvar.
Att leva, varje dag, hela tiden.
Jag ska göra ett försök.
Påskafton, lördag 11 april, 2009.
Vi har lagt oss för kvällen. Jag drar med min vänsterhand över mitt högra bröst. Som i en uppmaning stannar handen precis ovanför bröstvårtan där jag tycker mig känna något. Något som känns som en ärta. Kan inte sluta känna på denna märkliga sak i mitt bröst. Samtidigt med fasa, faktiskt direkt känna en makaber olustig känsla.
Hjärt höll i mina händer till slut för att jag inte skulle känna på den mera.
Men jag visste redan då.
Påskdagen och annandagen gick, många tankar och en overkligt känsla av hjälplöshet. Storhelg och inte öppet på någon vårdinstans som hade lust att ta emot.
Det är/var ju inte akut.... (för de, nej..)
Tisdagen 14 april
Vaknar och sätter mig och ringer omedelbart för att få den lilla knölen kontrollerad. Min önskan att jag inbillat mig alltihopa fanns med hela helgen. Varje gång jag kände efter blev jag lika besviken över att den fortfarande fanns kvar där.
KS, det sjukhus där jag redan sedan tidigare är inskriven, vägrade ta emot mig utan remiss. Detta trots att jag redan finns i deras onkologregister.
Trots att jag berättade hur orolig och rädd jag kände mig.
Trots mina försök att övertala de att ta emot mig blev det blankt NEJ.
Ok... remiss... Hur får jag det?
"Husläkarmottagningen"
Ringer min husläkarmottagning som konstaterar att det inte är akut.
"Vi kan sätta upp dig på en läkartid om två veckor?!"
Idioter!!
Jag lade på luren.
Med tårarna rinnande, med känslan om att vara ensammast i världen, just då med en känsla av att om jag skulle vänta i två veckor så skulle mitt liv vara slut.
Varför var det ingen inom sjukvården som lyssnade och förstod?
Är det så att man själv eller någon nära måste vara/ha varit drabbad för att empati ska finnas?
I min ledsamhet växte, som brukligt, (tacksam för det!) min ilska och irritation över relativt enkla saker som inte fungerar i vårt samhälle. De är dessutom lätt avhjälpta genom att man som vårdpersonal LYSSNAR. Detta är inte första gången jag får "bråka" till mig stöd och hjälp.
Tack och lov för internet och GOOGLE!!
Google blev min räddning just den dagen och kanske för resten av mitt liv.
Jag googlade ordet bröstcancer och fick upp en mottagning där man på en och samma dag fick genomgå undersökningar inklusive mammografi och ultraljud och därefter punktion om det behövdes.
Jag ringde, bokade upp en tid till den 16 april, torsdag, och skulle få svaret på biopsin samma eftermiddag. Undersökningarna gjordes enligt konstens alla regler, inklusive biopsin. När svaret skulle ges så var det inte riktigt lika lätt. Läkaren kallade in mig och sa att man behövde analysera provet ytterligare och bad mig återkomma dagen efter, 17 april, fredag.
Då var jag övertygad.
Jag visste med 100% säkerhet att det var som jag misstänkte.
Det bästa jag gjorde under denna mörka vecka var att vara helt öppen med mina barn. (Hjärt självfallet med från punkt ett!!) De visste att jag hittat en knöl, att den skulle undersökas och att det kunde, men behövde inte vara, bröstcancer. Det var tunga samtal, på olika åldersnivåer. Med svar och frågor som blev tvungna att vändas och vridas på. In och ut. Ut och in.
Själv var jag bara urlakad, tom och på samma gång så otroligt öppen.
Säker.
Säker på att vad det än var som fanns i mitt bröst, så är det "bara" ytterligare en match att gå.
Kanske mitt livs match, men jag står som vinnare.
Inga om, inga men, inga eller!!
Visst, klart att jag hade mina mörka stunder under denna vecka. Tårarna sprutade så fort jag var själv och kunde släppa på ventilen.
Men det var nödvändigt för att orka med allt runtomkring.
Skräcken, just då var enbart att det växte något i mig, något sjukt som fortfarande fanns kvar och levde där inne i mig. Som fick härja fritt medan sjukvården skulle gå efter sina förbaskade byråkratiska punkter. Skräcken som tog tag i mig så fort jag skulle tvåla in mig i duschen och verkligen inte ville ta på mina bröst. Ville inte känna, inte veta. Glömma bort.
Struts...
Fredagsmorgonen kom, med beskedet jag redan visste. Hur sjukvårdens kvarnar sedan har malt har jag skrivit om så många gånger redan så det hoppar jag över.
Nu är det bara känslor.
Från att inte veta något alls, egentligen, om bröstcancer sög jag åt mig allt. Läste så mycket jag kunde. Pratade med så många jag kunde. Försökte ställa in mig på det värsta, som i mitt fall mitt läge just då, var att bli stympad, cellgifter och strålning.
Sorgen över att i min ganska nya realtion med Hjärt (6 månader då) var tvungen att genomgå detta. Skulle vi klara det? Orkar vår nya relation med det här? Växer vi ihop mera eller orkar vi inte? Orkar Hjärt med det här? Hur går man vidare i det här? Med det här?
Det hade kanske varit ett "lätt" val för många, att bara vända på klacken och faktiskt inte orka. Men Hjärt är Hjärt!
Tillsammans har vi orkat trots att det varit tufft, kämpigt, många tårar och tuffa tider. Kärleken är starkare än nånsin och jag är så otroligt glad och tacksam för det.
Du är BÄST!
Älskar dig!
Sorgen över "förlorat" bröst har inte slagit mig hårt i huvudet. Jag bestämde mig tidigt för att jag ser ut som jag gör, av en anledning. Jag har gått en tuff match och är lite ärrad, men blivit desto starkare. Vägrar gömma mig bakom proteser eller uppstoppade BH´s. De som känner mig vet vad jag gått igenom, finns ingen anledning att förställa mig på nåt sätt. Genom att jag accepterar mig själv som jag är, vinner jag respekt hos andra. Det är min fasta övertygelse.
Nu är cytostatikabehandlingarna över. Strålning behöver jag inte eftersom jag tagit bort all bröstvävnad. Nu känns det som en stor lättnad, men ändå så otroligt skumt.
Jag minns känslan när jag blev utskriven första gången från förlossningen och plösligt skulle ta hand om ett nyfött barn, lika tafatt känner jag mig nu.
Vem ska ha koll på mig nu?
I samma tanke, i samma andetag inser jag att det är nu livet börjar, på riktigt. Faktiskt!
Nu har vi genomgått vårt hållfasthetstest och livet kan börja.
Det är en fasansfull resa vi har gjort och på samma gång en resa som har gett mig så otroligt många positiva händelser. En resa i mig själv och samtidigt med och genom andra.
Jag har kommit många människor så mycket närmre nya och gamla, jag uppskattar verkligen livet varje dag och tar tag i saker som tidigare varit obekväma eller jobbiga. Det känns numera som en fis i rymden.
Efter cytobehandlingarna har jag mått illa, ibland upp till en vecka efter. Det är ett illamående som jag inte kan beskriva med ord. Går inte att äta, inget smakar. Låter man bli att äta blir det ännu värre. Vakna klockan fyra på morgonen av att jag mår illa, upp ta medicin och hoppas att man inte kräks. Vakna klockan sju samma känsla. Bara att gå upp, försöka pina sig igenom illamåendet och dagen och hoppas att det snart går över.
Kontrasten är denna:
Jag vaknar dag nummer fyra efter cyto, slår upp ögonen inväntar känslan från magen som denna dag inte infinner sig. Undrar om det är tillfälligt..
Börjar röra på mig, det kommer nog snart...
Men det är borta.
Som att knäppa med fingrarna är illamåendet borta.
För denna gång. Så har det varit.
Nu är det borta.
Inte mera.
Ingen invänta nästa gång.
Det är klart! Finito!
Min lycka, min glädje känner inga gränser!
Önskar jag kunde klä mina känslor i färg, hela världen skulle bli som den vackraste regnbåge.
Se kärleken i livet
Lev kärleken till livet
Ett STORT STORT TACK till mina barn som hjälpt och pysslat, alla nära, kära och cybervänner, alla andra vänner nya och gamla som finns och funnits med och hos mig många många gånger. I mörka som ljusa stunder, under behandlingar och undersökningar via mail och sms pepp.
Ni är underbara!!!
Ni har hjälpt mig/oss genom denna resa!
TACK HJÄRT, för att du är den du är och att du älskar mig för den jag är.
Inget berg är för högt för den som har som mål att bestiga det.
All kärlek!!
Underbara lördag
En god natts sömn! Det var välbehövligt känner jag. Det har varit en tuff vecka.
Lite seg fortfarande idag. Illamåendet hänger över mig som bara ett halvgrått moln idag, så det är i alla fall lite bättre. Ska medicinera upp mig lite så kanske det försvinner helt.
Det underliga denna gång är att smaklökarna har satts lite ur spel. Det som brukar smaka på ett visst sätt smakar inte så idag. Inte ens en simpel kopp te. Kaffe är inte ens att tänka på. Har inte druckit kaffe på flera dagar när jag tänker efter. Ni som känner mig, vet att då är det nåt skumt.
Mäklaren fick i alla fall info igår ang besiktning och våra synpunkter på den. Vi tar itu med resten på måndag, när protokollet är i våra händer. Allt löser sig!! :-))
Lovar!
Alla vill vi ha ett bra avslut på affären, framförallt Hjärt och jag.
Mitt hår växer!! Undrar om det klarar av att sitta kvar efter sista behandlingen?!
Ser ut som en lite fågelunge i skallen. Lite glest på sina ställen och det ser ut som att jag har virvlar över hela huvudet för håret står åt alla håll. Jag som tyckte det var bångstyrigt redan innan....
Men vad gör väl det?! :-))
Det kommer tillbaka, känns som att det är det som betyder nåt.
Idag blir en lugn dag, troligen i soffan med en bok. I alla fall tills Hjärt kommer. Någon form av mat och gott dricka kan det tänkas bli sedan.
Städning och finputs inför visningen i morgon ska jag göra också.
Sen hoppas jag att den är såld.
Känner mig lite smått sprittig i kroppen, lite rastlös kanske.
Ska försöka få lite utlopp för det också. Kanske blir en tur till centrum och lite fönstershopping!? Vill köpa lite nya kläder, men det får bli sen. Men titta kan man ju göra!?
Så nu hopp in i duschen och få lite fart i spirorna!
Snart tillbaka!
Lite seg fortfarande idag. Illamåendet hänger över mig som bara ett halvgrått moln idag, så det är i alla fall lite bättre. Ska medicinera upp mig lite så kanske det försvinner helt.
Det underliga denna gång är att smaklökarna har satts lite ur spel. Det som brukar smaka på ett visst sätt smakar inte så idag. Inte ens en simpel kopp te. Kaffe är inte ens att tänka på. Har inte druckit kaffe på flera dagar när jag tänker efter. Ni som känner mig, vet att då är det nåt skumt.
Mäklaren fick i alla fall info igår ang besiktning och våra synpunkter på den. Vi tar itu med resten på måndag, när protokollet är i våra händer. Allt löser sig!! :-))
Lovar!
Alla vill vi ha ett bra avslut på affären, framförallt Hjärt och jag.
Mitt hår växer!! Undrar om det klarar av att sitta kvar efter sista behandlingen?!
Ser ut som en lite fågelunge i skallen. Lite glest på sina ställen och det ser ut som att jag har virvlar över hela huvudet för håret står åt alla håll. Jag som tyckte det var bångstyrigt redan innan....
Men vad gör väl det?! :-))
Det kommer tillbaka, känns som att det är det som betyder nåt.
Idag blir en lugn dag, troligen i soffan med en bok. I alla fall tills Hjärt kommer. Någon form av mat och gott dricka kan det tänkas bli sedan.
Städning och finputs inför visningen i morgon ska jag göra också.
Sen hoppas jag att den är såld.
Känner mig lite smått sprittig i kroppen, lite rastlös kanske.
Ska försöka få lite utlopp för det också. Kanske blir en tur till centrum och lite fönstershopping!? Vill köpa lite nya kläder, men det får bli sen. Men titta kan man ju göra!?
Så nu hopp in i duschen och få lite fart i spirorna!
Snart tillbaka!
Friday, October 23, 2009
Fredagsfilm
Kvällens film blev en svensk film.
Inte ny, men på sitt sätt aktuell.
"I taket lyser stjärnorna"
Handlar om en mamma som får bröstcancer och har en dotter i tonåren och allt som händer och inte händer i deras liv.
Den tog mig tillbaka till min mamma när hon var sjuk och en del av känslorna som plötsligt återigen kom krypande.
Den tog mig också rejält in i en del av den verklighet mina barn faktiskt fått utstå i 6 månaders tid.
Grymt.
Ledsamt.
Enormt påträngande.
En film som jag kanske inte skulle ha sett just ikväll, ensam.
Kanske inte alls.
Tung, med många tårar och många tankar. Både för egen del och för mina barns skull.
Men till skillnad från filmen så slutar min film på ett annat sätt.
Handlar det bara om vem som drar tur eller nitlott?
*ruskar av mig känslan lite nu*
Illamåendet som nog legat samlat sedan i tisdags, vilket jag inte gett utrymme för hitills i veckan, kom i en gemensam stöt idag.
Detta är, bortsett från behandling nummer ett, den värsta. Men också i samma andetag den bästa. Tror också att jag nu tillåter känslorna komma på ett annat sätt. Jag tillåter mig att känna mig emlig, detta var sista gången. Det är ok då! :-)
På nåt sätt.
Fick ett samtal från en av barnens nära. Ett jobbigt samtal, mitt i jobbig och tung film. Det höll på att sluta i en mindre syndaflod efter avslutat samtal.
Tajming funkar inte i alla lägen, dessvärre.
Cancersjuk släkting som gång på gång får skjuta upp behandling på grund av taskiga blodvärden, bruten lårbenshals, opertaion osv osv. Vad är det man inte lärt sig, men man ska hinna lära på vägen undrar jag. Vill kunna se att det kommer något gott ur allt elände, men ur detta har jag svårt att se det goda.
Håller alla mina tummar.
Knäpper mina händer.
Det händer inte ofta, men oftare nu än förut.
Jag ber för allt i världen att det vänder nu.
Nu fortsätter idol och jag ska bänka mig i soffan och dra ut min rygg en stund.
Sen är det sängen för hela slanten.
Kramar
Inte ny, men på sitt sätt aktuell.
"I taket lyser stjärnorna"
Handlar om en mamma som får bröstcancer och har en dotter i tonåren och allt som händer och inte händer i deras liv.
Den tog mig tillbaka till min mamma när hon var sjuk och en del av känslorna som plötsligt återigen kom krypande.
Den tog mig också rejält in i en del av den verklighet mina barn faktiskt fått utstå i 6 månaders tid.
Grymt.
Ledsamt.
Enormt påträngande.
En film som jag kanske inte skulle ha sett just ikväll, ensam.
Kanske inte alls.
Tung, med många tårar och många tankar. Både för egen del och för mina barns skull.
Men till skillnad från filmen så slutar min film på ett annat sätt.
Handlar det bara om vem som drar tur eller nitlott?
*ruskar av mig känslan lite nu*
Illamåendet som nog legat samlat sedan i tisdags, vilket jag inte gett utrymme för hitills i veckan, kom i en gemensam stöt idag.
Detta är, bortsett från behandling nummer ett, den värsta. Men också i samma andetag den bästa. Tror också att jag nu tillåter känslorna komma på ett annat sätt. Jag tillåter mig att känna mig emlig, detta var sista gången. Det är ok då! :-)
På nåt sätt.
Fick ett samtal från en av barnens nära. Ett jobbigt samtal, mitt i jobbig och tung film. Det höll på att sluta i en mindre syndaflod efter avslutat samtal.
Tajming funkar inte i alla lägen, dessvärre.
Cancersjuk släkting som gång på gång får skjuta upp behandling på grund av taskiga blodvärden, bruten lårbenshals, opertaion osv osv. Vad är det man inte lärt sig, men man ska hinna lära på vägen undrar jag. Vill kunna se att det kommer något gott ur allt elände, men ur detta har jag svårt att se det goda.
Håller alla mina tummar.
Knäpper mina händer.
Det händer inte ofta, men oftare nu än förut.
Jag ber för allt i världen att det vänder nu.
Nu fortsätter idol och jag ska bänka mig i soffan och dra ut min rygg en stund.
Sen är det sängen för hela slanten.
Kramar
Först och störst!! GRATTIS på 17års dagen STORSON!!
Grattis grattis älskade storson på din 17-årsdag!
Minns morgonen, dagen då du föddes, hur jag klev upp tidigt, tidigt.
Solen sken utanför, en klar kall oktober morgon med lite snö på backen.
Jag satte mig vid köksbordet, alldeles tyst, sydde klart ditt täcke och kudde till din vagn, så gott jag kunde mellan värkarna.
Minns att jag då tänkte "nu börjar ett nytt liv".
Med tårarna rullandes längs med kinderna.
Det var stort.
Det är stort!
Du bestämde dig att din tid att titta ut var kvällstid, så hela dagen fick jag vänta på att få träffa detta mirakel.
En sån otrolig kärlek som strömmade över mig i det ögonblicket du lades på min mage, det går inte att överträffa!
Nu är du 17 år! Sanslöst svårt att begripa att det var 17 år sedan, Du, den lilla, låg på mammas mage, beroende av mig.
Nu är du stor, vill gärna klara dig själv, det hör till att växa upp. Frigöra sig.
Jag Älskar dig alltid, finns alltid för dig!
Ta ett steg i taget så blir allt bra.
Mammas älskade storson!
Fredag och det var många dagar sedan jag skrev...
Men som jag skrev, tusen järn i elden inklusive min sista behandling, det blev för mycket.
Då får bloggen lida :-)
Sista behandlingen gick kanonbra! Piccline är dragen och jag känner mig ganska ok.
Tack fina fina kusse C och H för så otroligt vackra blomster på min nya bana i livet!!!
Tack, Tack, Tack!!!!
Fick ett SKAMbud på min lägenhet i måndags, detta på grund av några hål i väggen. Jag blev galen! Hjärt och jag har arbetat hela veckan med att spackla, slipa och måla det som behövdes göras, sen får spekulanten lägga skambud någonannastans!!! Så det så!
Vi hade för övrigt visning igår kväll, två som var verkligt intresserade. Spännande!
Återvisning på söndag, ska bli intressant att se vad det ger. Hoppas det kommer flera så det kan bli lite budgivning!
Vore skönt att få även det klart.
Besiktning av huset gick över förväntan faktiskt, trodde det skulle vara mera "fel" anmärkningar än det var. Däremot fuktgenomslag i golvet i förrådsdelen, Hjärts blivande arbetsrum. Så jag ska ta en dust med mäklaren idag få se vad det kan ge.
Hela denna vecka har varit katastrofalt mycket. Det känns idag. Magen är i total obalans, mår illa hela tiden. Kan bero på att jag magkatarren förvärrats av flera tillkommande bekymmer.
Men det löser sig så småningom.
Nu ska jag ringa mäklaren, lägga mig och vila en stund och kanske äta något innan dess.
Trötttmössa idag...
Kramen
Minns morgonen, dagen då du föddes, hur jag klev upp tidigt, tidigt.
Solen sken utanför, en klar kall oktober morgon med lite snö på backen.
Jag satte mig vid köksbordet, alldeles tyst, sydde klart ditt täcke och kudde till din vagn, så gott jag kunde mellan värkarna.
Minns att jag då tänkte "nu börjar ett nytt liv".
Med tårarna rullandes längs med kinderna.
Det var stort.
Det är stort!
Du bestämde dig att din tid att titta ut var kvällstid, så hela dagen fick jag vänta på att få träffa detta mirakel.
En sån otrolig kärlek som strömmade över mig i det ögonblicket du lades på min mage, det går inte att överträffa!
Nu är du 17 år! Sanslöst svårt att begripa att det var 17 år sedan, Du, den lilla, låg på mammas mage, beroende av mig.
Nu är du stor, vill gärna klara dig själv, det hör till att växa upp. Frigöra sig.
Jag Älskar dig alltid, finns alltid för dig!
Ta ett steg i taget så blir allt bra.
Mammas älskade storson!
Fredag och det var många dagar sedan jag skrev...
Men som jag skrev, tusen järn i elden inklusive min sista behandling, det blev för mycket.
Då får bloggen lida :-)
Sista behandlingen gick kanonbra! Piccline är dragen och jag känner mig ganska ok.
Tack fina fina kusse C och H för så otroligt vackra blomster på min nya bana i livet!!!
Tack, Tack, Tack!!!!
Fick ett SKAMbud på min lägenhet i måndags, detta på grund av några hål i väggen. Jag blev galen! Hjärt och jag har arbetat hela veckan med att spackla, slipa och måla det som behövdes göras, sen får spekulanten lägga skambud någonannastans!!! Så det så!
Vi hade för övrigt visning igår kväll, två som var verkligt intresserade. Spännande!
Återvisning på söndag, ska bli intressant att se vad det ger. Hoppas det kommer flera så det kan bli lite budgivning!
Vore skönt att få även det klart.
Besiktning av huset gick över förväntan faktiskt, trodde det skulle vara mera "fel" anmärkningar än det var. Däremot fuktgenomslag i golvet i förrådsdelen, Hjärts blivande arbetsrum. Så jag ska ta en dust med mäklaren idag få se vad det kan ge.
Hela denna vecka har varit katastrofalt mycket. Det känns idag. Magen är i total obalans, mår illa hela tiden. Kan bero på att jag magkatarren förvärrats av flera tillkommande bekymmer.
Men det löser sig så småningom.
Nu ska jag ringa mäklaren, lägga mig och vila en stund och kanske äta något innan dess.
Trötttmössa idag...
Kramen
Monday, October 19, 2009
Tusen järn i elden eller inga alls!
Idag sista städ och puts och puttinuttandet med Hjärts lägenhet.
Det är så fiiint!!!
Mäklaren kommer dit under eftermiddagen, men det får han fixa själv. Jag tänkte fara några vändor till tippen men fastnade i ryggläge i sängen. Vi år ta det när Hjärt kommer.
Men morgonen började med blodprover inför sista behandlingen i morgon. Den SKA bara bli av!Efter proverna skulle jag hämta bilen i centrumgaraget, när en bil plöstligt började brinna, vilket gjorde det svårt för mig att ta migut. Brandmän och skjukvårdare sprang om vartannat bakom min bil och halva parkeringshuset. Frågade lite snällt om jag kunde få smita bakom, skulle ju till Hjärt och fixa klart!
Haha det gick ju bra förstås :-))
Vet inte riktigt prioriteringsordningen vid bilbränder, jag får väl skylla på det. Det hade kunnat brinna i V-tuna också, men tiden räckte till och blev till och med lite över.
I morgon är det besiktning av huset, tid ej klart ännu. Hoppas allt är ok..
Nu blir det centrum och sen misstänker jag att det blir tippen när Hjärt dyker upp. Bilarna är fulla med skrot plus hela min hall.
Allt bra annars. Pirr inför morgondagen och min sista behandling.
Ska upp till husläkarmottagningen också och lämna en tårta till de underbara töser som tagit hand om mig på allra bästa sätt under alla dessa månader. Pärlor!!
Kommer att, på mitt lilla sätt, sakna våra pratstunder och våra paxade tisdagar.
Nu ska jag lägga mig på spikmattan en stund innan jag tar tag i dett som ska tas tag i.
Puss på!
Det är så fiiint!!!
Mäklaren kommer dit under eftermiddagen, men det får han fixa själv. Jag tänkte fara några vändor till tippen men fastnade i ryggläge i sängen. Vi år ta det när Hjärt kommer.
Men morgonen började med blodprover inför sista behandlingen i morgon. Den SKA bara bli av!Efter proverna skulle jag hämta bilen i centrumgaraget, när en bil plöstligt började brinna, vilket gjorde det svårt för mig att ta migut. Brandmän och skjukvårdare sprang om vartannat bakom min bil och halva parkeringshuset. Frågade lite snällt om jag kunde få smita bakom, skulle ju till Hjärt och fixa klart!
Haha det gick ju bra förstås :-))
Vet inte riktigt prioriteringsordningen vid bilbränder, jag får väl skylla på det. Det hade kunnat brinna i V-tuna också, men tiden räckte till och blev till och med lite över.
I morgon är det besiktning av huset, tid ej klart ännu. Hoppas allt är ok..
Nu blir det centrum och sen misstänker jag att det blir tippen när Hjärt dyker upp. Bilarna är fulla med skrot plus hela min hall.
Allt bra annars. Pirr inför morgondagen och min sista behandling.
Ska upp till husläkarmottagningen också och lämna en tårta till de underbara töser som tagit hand om mig på allra bästa sätt under alla dessa månader. Pärlor!!
Kommer att, på mitt lilla sätt, sakna våra pratstunder och våra paxade tisdagar.
Nu ska jag lägga mig på spikmattan en stund innan jag tar tag i dett som ska tas tag i.
Puss på!
Saturday, October 17, 2009
Våga ta steget
Ibland känns det som
om livet helt står still
Och just det man är i
är inte det man vill.
Man känner sig så svag
så vilsen och så feg...
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg.
Då öppnas nya vägar
och man får perspektiv.
Och plötsligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.
Och när man blickar bakåt
när man fått distans,
så ser man att det svåra
var källan till en chans.
/Siv Andersson
Behövs inga andra ord.
Ima
om livet helt står still
Och just det man är i
är inte det man vill.
Man känner sig så svag
så vilsen och så feg...
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg.
Då öppnas nya vägar
och man får perspektiv.
Och plötsligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.
Och när man blickar bakåt
när man fått distans,
så ser man att det svåra
var källan till en chans.
/Siv Andersson
Behövs inga andra ord.
Ima
Skrotardag
Vaknade av alarmet 06.30, vägrade gå upp. Klockan sju kom jag äntligen upp. Hjärt kom till Åkersberga strax efter halv åtta. Han hade hämtat släp att köra hans prylar till förrådet med. Så vi har skrotat hemma hos Hjärt sen i morse till nu. Det har gått kanonsmidigt, han hade förberett bra, så det var bara att ösa järnet. Det mesta står nu i förråd här i Berga.
På hemvägen åkte vi förbi jobbet och hämtade mera bananlådor att packa i. Jag ska ta tag i mina underskåp på bokhyllorna idag, rensa ur ordentligt, det jag hinner och orkar göra nu underlättar ju senare.
Några ord till min älskade Hjärt:
Du är bara bäst!
Det här känns magiskt och så spännande.
Vi kommer att få det precis som vi vill ha det. Nu är det vi som bestämmer!
Efter sista behandlingen på tisdag och piccline är dragen så börjar det på riktigt.
Du och jag, VI.
Du har vuxit och jag har vuxit trots den sämre starten vi fått med sjukdom, sorg, rädslor som är tärande på sitt sätt. Men det värsta är övervunnit och vi är starkare i och med det. Stor seger!
Känns som att det inte finns något som vi inte klarar av.
Jag älskar Dig, Hjärt!
Du är underbar!
TACK för att Du funnits och finns för mig, i alla väder och oväder.
Stort hjärta, all kärlek
På hemvägen åkte vi förbi jobbet och hämtade mera bananlådor att packa i. Jag ska ta tag i mina underskåp på bokhyllorna idag, rensa ur ordentligt, det jag hinner och orkar göra nu underlättar ju senare.
Några ord till min älskade Hjärt:
Du är bara bäst!
Det här känns magiskt och så spännande.
Vi kommer att få det precis som vi vill ha det. Nu är det vi som bestämmer!
Efter sista behandlingen på tisdag och piccline är dragen så börjar det på riktigt.
Du och jag, VI.
Du har vuxit och jag har vuxit trots den sämre starten vi fått med sjukdom, sorg, rädslor som är tärande på sitt sätt. Men det värsta är övervunnit och vi är starkare i och med det. Stor seger!
Känns som att det inte finns något som vi inte klarar av.
Jag älskar Dig, Hjärt!
Du är underbar!
TACK för att Du funnits och finns för mig, i alla väder och oväder.
Stort hjärta, all kärlek
Friday, October 16, 2009
Fredag igen!
Pirr i magen också!
Idag väntas besked från lägenhetsspekulant, om han vill ha min lgh eller inte.... Pirr!
Sista veckornas nervpirr och fram och tillbaka i kombination med cyto har orsakat mig magkatarr. Så nu har jag medicin mot det också. :-)
Kan snart öppna eget apotek.
Fixat och pulat lite mera med lägenheten idag. Rensat ur förrådet, lagt i banankartonger det som ska följa med, resten ligger i sopsäckar. Hjärt kom förbi med lite bananlådor som tur är.
Lagt klart golvet mellan hall och vårt sovrum och fixat en handskriven plan för kommande vecka.
Klockan är nu snart 16.00 och jag har inte hört något från mäklaren.... :-(
Hoppas så att han vill köpa min lägenhet, det vore skönt att ha det klart, och packa ihop "på riktigt".
Hjärt är hemma och kör "sista" grillningen med polarna samt påbörja packning och städning som vi har att fixa med i helgen.
Nu ska jag lägga mig och vila en stund innan det är dags att påbörja matlagningen, ett glas vin väntar! :-)
I´ll be back!
Idag väntas besked från lägenhetsspekulant, om han vill ha min lgh eller inte.... Pirr!
Sista veckornas nervpirr och fram och tillbaka i kombination med cyto har orsakat mig magkatarr. Så nu har jag medicin mot det också. :-)
Kan snart öppna eget apotek.
Fixat och pulat lite mera med lägenheten idag. Rensat ur förrådet, lagt i banankartonger det som ska följa med, resten ligger i sopsäckar. Hjärt kom förbi med lite bananlådor som tur är.
Lagt klart golvet mellan hall och vårt sovrum och fixat en handskriven plan för kommande vecka.
Klockan är nu snart 16.00 och jag har inte hört något från mäklaren.... :-(
Hoppas så att han vill köpa min lägenhet, det vore skönt att ha det klart, och packa ihop "på riktigt".
Hjärt är hemma och kör "sista" grillningen med polarna samt påbörja packning och städning som vi har att fixa med i helgen.
Nu ska jag lägga mig och vila en stund innan det är dags att påbörja matlagningen, ett glas vin väntar! :-)
I´ll be back!
Thursday, October 15, 2009
Tjohej!
Här flyger dagarna iväg!!
Jag hinner inte ens reflektera över att jag inte bloggat, skumt. Men jag ser det som positivt, behovet att skriva av mig kanske inte är lika starkt längre. Jag mår faktiskt bra!
Så gårdagen då..
Det blev många tårar under dagen..
Först hos terapeuten, att bara prata om min glädje, min lycka i och till livet gjorde mig tårig flera gånger om. Jag känner mig lycklig, lugn, harmonisk och alldeles otroligt, galet kär.
Som alltid så tar det på krafterna att tömma och rensa ur det inre förrådet, denna gång var inte annorlunda. Hon är så bra min terapeut, J.
Sen blev det omläggning av piccline, SISTA GÅNGEN! Det blev otroligt känslosamt att berätta hur jag känt och känner. Har ju faktiskt fått nya fina relationer med syrrorna på husläkarmottagningen. Lovade komma in nästa vecka igen, utan omläggning. Tänker ta med mig en tårta och lite fina blommor. De är verkligen underbara!
Tårarna sprutade när jag gick därifrån, insåg att nu börjar nästa episod i livet.
VÅRT liv, utan vita rockar och äckelsjukhuslukt.
Mäklaren hade en privatvisning för en snubbe igår kväll, han lämnar besked på fredag, huruvida han är intresserad av just min lägenhet. Under tiden intog Hjärt, jag, lill och mellanson "middag" på donken.
Lägenheten ligger ut på hemnet nu för övrigt! :-)
Idag blev det tvättstugan...
Mittemellan maskiner kommer jag på att jag ska till läkare kl 11.50, i stan!
Det blev stress och byte mellan tvättstugor så den fick sköta sig själv medan jag var borta.
Sista gången under behandling som jag träffade min läkare på onkologen. Vi gick igenom närmaste framtiden och jag kommer troligen bli hemma fram till januari för att kroppen ska hinna återhämta sig, både psykiskt och fysiskt, men det får jag känna efterhand.
Har också sökt rekreationsbidrag från cancer och trafikskadades riksförbund. Förhoppningsvis
så kommer vi att kunna göra en resa till våren, vi får se.
Jag har fått provsvaren från den nyligen bortopererade knölen, det var "bara" vanlig ärrvävnad. Inget sjukt, inget allvarligt så allt rullar på. SKÖNT!!
Nu är det tvättstugedags igen... Hämta, vika och lägga in.
Mat?? Stekt fläsk, potatis och löksås.
Ses snart!
Jag hinner inte ens reflektera över att jag inte bloggat, skumt. Men jag ser det som positivt, behovet att skriva av mig kanske inte är lika starkt längre. Jag mår faktiskt bra!
Så gårdagen då..
Det blev många tårar under dagen..
Först hos terapeuten, att bara prata om min glädje, min lycka i och till livet gjorde mig tårig flera gånger om. Jag känner mig lycklig, lugn, harmonisk och alldeles otroligt, galet kär.
Som alltid så tar det på krafterna att tömma och rensa ur det inre förrådet, denna gång var inte annorlunda. Hon är så bra min terapeut, J.
Sen blev det omläggning av piccline, SISTA GÅNGEN! Det blev otroligt känslosamt att berätta hur jag känt och känner. Har ju faktiskt fått nya fina relationer med syrrorna på husläkarmottagningen. Lovade komma in nästa vecka igen, utan omläggning. Tänker ta med mig en tårta och lite fina blommor. De är verkligen underbara!
Tårarna sprutade när jag gick därifrån, insåg att nu börjar nästa episod i livet.
VÅRT liv, utan vita rockar och äckelsjukhuslukt.
Mäklaren hade en privatvisning för en snubbe igår kväll, han lämnar besked på fredag, huruvida han är intresserad av just min lägenhet. Under tiden intog Hjärt, jag, lill och mellanson "middag" på donken.
Lägenheten ligger ut på hemnet nu för övrigt! :-)
Idag blev det tvättstugan...
Mittemellan maskiner kommer jag på att jag ska till läkare kl 11.50, i stan!
Det blev stress och byte mellan tvättstugor så den fick sköta sig själv medan jag var borta.
Sista gången under behandling som jag träffade min läkare på onkologen. Vi gick igenom närmaste framtiden och jag kommer troligen bli hemma fram till januari för att kroppen ska hinna återhämta sig, både psykiskt och fysiskt, men det får jag känna efterhand.
Har också sökt rekreationsbidrag från cancer och trafikskadades riksförbund. Förhoppningsvis
så kommer vi att kunna göra en resa till våren, vi får se.
Jag har fått provsvaren från den nyligen bortopererade knölen, det var "bara" vanlig ärrvävnad. Inget sjukt, inget allvarligt så allt rullar på. SKÖNT!!
Nu är det tvättstugedags igen... Hämta, vika och lägga in.
Mat?? Stekt fläsk, potatis och löksås.
Ses snart!
Tuesday, October 13, 2009
Fulldag!
Börjar med terapeutbesök nu på morgonen sen blir det läkarbesök och förhoppningsvis sista omläggningen av piccline!! Nästa tisdag är det sista behandlingen och då ska den UT!!! :-))
Förhoppningsvis blir det bankbesök under eftermiddagen och betalning av handpenning.
Sen är det att pyssla vidare här hemma inför fotografering av hemmet den ska ut på hemnet, jue.
Det snöar stora flingor här idag!!! Jösses..
Dags att åka om man ska kunna ta sig fram i trafiken, för det är väl som vanligt att folk kör som om det var första gången de ser vita flingor falla från skyn.
Ses under eftermiddagen!!
Bye!
Förhoppningsvis blir det bankbesök under eftermiddagen och betalning av handpenning.
Sen är det att pyssla vidare här hemma inför fotografering av hemmet den ska ut på hemnet, jue.
Det snöar stora flingor här idag!!! Jösses..
Dags att åka om man ska kunna ta sig fram i trafiken, för det är väl som vanligt att folk kör som om det var första gången de ser vita flingor falla från skyn.
Ses under eftermiddagen!!
Bye!
Monday, October 12, 2009
Uppspelt!!
Var så uppspelt, speedad och snurrig i morse när jag skrev att jag glömde en stor sak.
I lördags förmiddag, när vi kom hem efter att vi varit runt byn och kollat in möbler, färger och växter, så stod ett blommogram utanför dörren.
Från fina M och T med familj! Lyckönskningar med husköp och en fin och bra framtid!
Ni är bara underbara!! Tack, gulle er!!
Det är vår tid nu!
I lördags förmiddag, när vi kom hem efter att vi varit runt byn och kollat in möbler, färger och växter, så stod ett blommogram utanför dörren.
Från fina M och T med familj! Lyckönskningar med husköp och en fin och bra framtid!
Ni är bara underbara!! Tack, gulle er!!
Det är vår tid nu!
Yezzzzz!!! :-)
Kommentarsanstormning på bloggen!! Va roligt!!!
Tack alla för fina kommentarer och mail, tack morbror B!
Ojoj vet inte ens var jag ska börja just nu. Det är måndag igen. Helgen har gått lika snabbt som de gjort senaste månaderna.
Skumpafirande i fredags, utekväll med girlies i lördags. Hamnade på ett bonnahak i Vallentuna, very special kan man säga...
Mina två girlies avvek mot hemmet efter en stund. Men innan dess hade vi träffat på fröken "Kluut" och hennes pojkvän D. En tjej jag träffat en gång och det var förra sommaren. Jag ska berätta om henne...
Förra sommaren hade vi en tjejmiddag. Jag kände de flesta men inte fröken "Kluut". Hon är en sån tjej som på nåt sätt har ett stort ljussken runtomkring sig. Man kliver in i rummet och där sitter solen och ljuset självt.
Hon var och är nog en av de vackraste tjejer jag träffat, utan konstigheter. Faktiskt, på riktigt!
Då förra sommaren, pratade vi inte så mycket med varandra. Jag lyssnade och tog in mest.
I lördags kändes det som att vi inte gjort annat än att prata med varandra.
Connection, big time!
Jag följde med "Fröken Kluut" och hennes D hem, ett glas vin och massa snack och skratt innan jag tog en "Taski" till Hjärt för att sova där. Premiär, kan man säga.
Tack för att DU finns "Fröken Kluut", känns som att detta bara är början. Underbara DU!
Denna vecka har varit helt konstigt magisk.
Mycket som har hänt plus att jag har fått flera nya kontakter som känns helt otroliga. Hade det varit för ett år sen, hade jag fortfarande inte tagit någon plats.
Nu är alla mina sinnen öppna, jag vet att varje människa faktiskt tillför något i mitt liv. Dessutom vet jag att jag har massor att tillföra andra, om de är öppna och mottagliga.
S(iNor), Fröken Kluut och söta, fina starka E, trevliga jordnära brudar!
Otroligt!
I går, söndag, åkte Hjärt och jag gemensamt till Å-berga. Mäklaren skulle komma till mig klockan ett för värdering av min lägenhet.
Det blev städning, plock och ett försök till uppvaknande. Liiiite sliten efter lördagens utenatt, ingen vana kan man säga.
Dessutom var det städdag på gården vilken vi smet ifrån... Ajjabajja....
Klockan tre väntades Hjärts föräldrar och syster L, hit. Så vi tog en sväng till centrum innan.
Där vi handlar jobbar söta, fina starka E. Vi stötte på henne där.
Hjärt var efteråt helt övertygad att vi känt varandra länge, men så är det inte.
Vi har endast pratat några gånger, men det känns verkligen som det är länge.
E syster H fick förra året bröstcancer den var aggresiv och hann sprida sig till resten av kroppen. Mitt under H´s behandling så fick E barn och kort därefter även hon beskedet bröstcancer. De stöttade och fanns för varandra under behandlingstiden. Dessvärre klarade inte H´s kropp av cancern, hon avled i augusti -08.
Finns att läsa mera i boken "Livet kan inte vänta" Sara Natt och Dag
Mitt i allt detta har E tagit många svåra, men ändock för hennes del, självklara beslut.
Denna E har en sån enorm styrka och hennes livskraft lyser igenom allt. Det är glädje, lugn, empati och ett så otroligt stort hjärta. Hon är den tjejen jag nämnt tidigare som började prata med mig en dag när hon satt i kassan och jag gick utan hår.
Så modigt.
Så strong.
Hjärts familj fick en snabb guidning i vårt nya område, alltid så mysigt att träffa de!! Hoppas det blir oftare när ni hamnar på norra sidan! :-)
Idag ska jag kontakta mäklaren och boka tid med banken. Känner mig plötsligt otroligt nervös, läskigt!
Men det kommer att bli såååå BRA!!!
Ska sätta lite fart nu men återkommer senare!
Pussgos!
Tack alla för fina kommentarer och mail, tack morbror B!
Ojoj vet inte ens var jag ska börja just nu. Det är måndag igen. Helgen har gått lika snabbt som de gjort senaste månaderna.
Skumpafirande i fredags, utekväll med girlies i lördags. Hamnade på ett bonnahak i Vallentuna, very special kan man säga...
Mina två girlies avvek mot hemmet efter en stund. Men innan dess hade vi träffat på fröken "Kluut" och hennes pojkvän D. En tjej jag träffat en gång och det var förra sommaren. Jag ska berätta om henne...
Förra sommaren hade vi en tjejmiddag. Jag kände de flesta men inte fröken "Kluut". Hon är en sån tjej som på nåt sätt har ett stort ljussken runtomkring sig. Man kliver in i rummet och där sitter solen och ljuset självt.
Hon var och är nog en av de vackraste tjejer jag träffat, utan konstigheter. Faktiskt, på riktigt!
Då förra sommaren, pratade vi inte så mycket med varandra. Jag lyssnade och tog in mest.
I lördags kändes det som att vi inte gjort annat än att prata med varandra.
Connection, big time!
Jag följde med "Fröken Kluut" och hennes D hem, ett glas vin och massa snack och skratt innan jag tog en "Taski" till Hjärt för att sova där. Premiär, kan man säga.
Tack för att DU finns "Fröken Kluut", känns som att detta bara är början. Underbara DU!
Denna vecka har varit helt konstigt magisk.
Mycket som har hänt plus att jag har fått flera nya kontakter som känns helt otroliga. Hade det varit för ett år sen, hade jag fortfarande inte tagit någon plats.
Nu är alla mina sinnen öppna, jag vet att varje människa faktiskt tillför något i mitt liv. Dessutom vet jag att jag har massor att tillföra andra, om de är öppna och mottagliga.
S(iNor), Fröken Kluut och söta, fina starka E, trevliga jordnära brudar!
Otroligt!
I går, söndag, åkte Hjärt och jag gemensamt till Å-berga. Mäklaren skulle komma till mig klockan ett för värdering av min lägenhet.
Det blev städning, plock och ett försök till uppvaknande. Liiiite sliten efter lördagens utenatt, ingen vana kan man säga.
Dessutom var det städdag på gården vilken vi smet ifrån... Ajjabajja....
Klockan tre väntades Hjärts föräldrar och syster L, hit. Så vi tog en sväng till centrum innan.
Där vi handlar jobbar söta, fina starka E. Vi stötte på henne där.
Hjärt var efteråt helt övertygad att vi känt varandra länge, men så är det inte.
Vi har endast pratat några gånger, men det känns verkligen som det är länge.
E syster H fick förra året bröstcancer den var aggresiv och hann sprida sig till resten av kroppen. Mitt under H´s behandling så fick E barn och kort därefter även hon beskedet bröstcancer. De stöttade och fanns för varandra under behandlingstiden. Dessvärre klarade inte H´s kropp av cancern, hon avled i augusti -08.
Finns att läsa mera i boken "Livet kan inte vänta" Sara Natt och Dag
Mitt i allt detta har E tagit många svåra, men ändock för hennes del, självklara beslut.
Denna E har en sån enorm styrka och hennes livskraft lyser igenom allt. Det är glädje, lugn, empati och ett så otroligt stort hjärta. Hon är den tjejen jag nämnt tidigare som började prata med mig en dag när hon satt i kassan och jag gick utan hår.
Så modigt.
Så strong.
Hjärts familj fick en snabb guidning i vårt nya område, alltid så mysigt att träffa de!! Hoppas det blir oftare när ni hamnar på norra sidan! :-)
Idag ska jag kontakta mäklaren och boka tid med banken. Känner mig plötsligt otroligt nervös, läskigt!
Men det kommer att bli såååå BRA!!!
Ska sätta lite fart nu men återkommer senare!
Pussgos!
Saturday, October 10, 2009
Ja men hallå!
I går kväll öppnades skumpan!Vi är med hus!!!!!!
Ett radhus med plats för oss alla, plus några fler :-))
Vi passade på att fira vår 1-års dag och husköp med god skump och en otroligt trevlig och rolig kväll.
Trevligt samtal också, tack S! Undrade stilla efter samtalet vad du tänkte om mig, men jag är som jag är och det brukar funk bäst :-)Idag har vi kollat möbler och en runda på växtförsäljningen. Planer inför våren och allt vi vill göra. Möbler, färger, växter och tapeter.
Detta känns så otroligt bra och vi går bara med ett leende på läpparna.
Hehe så roligt!!!
Detta är vår lilla "fjällräv" Olivia.Snällare hund finns inte!
Subscribe to:
Posts (Atom)
