Ja, visst gör det ont

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
//Boye

Kommit från jobbet precis, fått lite att pyssla med hemma.  Det är bra.
Ska lägga mig och vila lite först tänkte jag.
Tröttmössa även idag.  Svårt att somna igår.  Trots att jag bockat av de "att göra" punkter jag haft hängande över mig.
Kanske ska testa en andningsprofylaxkurs? :-))
Eller, bara låta hjärnan vila...
Haha det är nog det enda stället där det är högtryck
Sees!
 
"Hav förtröstan, ty förr än du vet är förändringens tid"