Tuesday, September 29, 2009

Hehe vad säger man?!

EN gång kvar nu!!!
Yippie!!!
Det ensamma fingret jag visar upp, känns just ensamt. Otroligt och faccinerande!
Skönt och med en obeskrivlig lättnad och glädje.

Jag mår bra än så länge, möjligtvis lite illamående och ganska trött. Men helt klart mer än överkomligt.
Hjärts syster L var med mig på SÖS idag, jättetrevligt att ha dig med tjejen, trots att ingen av oss gillade omgivningen :-) Efter SÖS käkade vi lunch, gott!
L åkte och jóbbade och jag for hemåt.
Tack också till Hjärts syster A som finns/fanns som backup om jag inte skulle fixa att köra bilen hem. Det är det som är lite läskigt, jag vet ju inte hur det slår till just denna gång.
Tack till Hjärt också förstås, du är med hela tiden.
Mina barn är små pärlor. Tack söta små underverk!

Dags att värma på lite mat, sen lite vila.

:-))

Nu e det dags

Vaknade i morse och hade allvarliga tankar på att avboka dagens behandling...
Borde det inte räcka med fyra gånger tro?
Men i takt med att jag vaknade till så tog jag också mitt förnuft tillfånga.
Jag inser att det mesta är gjort, efter idag är det EN gång kvar!
Kom igen!!
Nu ska jag åka. Återkommer när läge är.
Puss!

Monday, September 28, 2009

Hemma igen

Hemma igen.
Operation avklarad. Det gick ganska smidigt trots att det var en massa väntan, som vanligt... Har inte tålamod med det riktigt. Ett nytt ärr på min högra tutt, men vad gör väl det :-)
I morgon är det behandlingsdags, Hjärts syster L följer med i morgon. Gulledig!!
Som vanligt så här dagen innan så är det som att nerverna ligger utanpå kroppen. Svårt med ljud, pirr i magen och halvknas med andning.

Åter i morgon!

Monday!

Dagen idag blir på nåt sätt fullspäckad.
Labb för att ta prover inför morgondagen, ringa FK meddela arbetade tider,Åka och shoppa en svamptork till polare M, hem och duscha med Descutan, in till stan, operation. På vägen hem tänkte jag stanna på jobbet och köpa lite vit färg att måla dörrposter med, kolla in pris på golvlister och försöka göra klart här hemma.
Kanske snart dags att sälja!?
:-)
Mmm vi tittar lite, men har vårt favvoobjekt. Ska sätta lite fart nu!!
Måste hinna med allt som var tänkt.
Mina ögonfransar börjar släppa nu också.... :-(
Vad ska jag då "mejka"?
Vill inte, verkligen...
Hjärt vill inte heller.
Men vad hjälper det just nu?
Ska man inte få ha ett hårstrå kvar på kroppen??
Nåja.. Det växer ut igen, på både önskvärda och icke önskvärda ställen.

Kramar om så länge!

Sunday, September 27, 2009

Helg

Händelserika och lösa dagar.
Många givande samtal, vissa större andra mindre men ack så värdefulla. Mycket pepp och go go.
Idag magont. Oro i magen, ångestandning och exklusiva tårar som bränner egna fåror.
Svårt att ens skriva något. Operation i morgon, behandling på tisdag, näst sista!! Kommer att räkna ner varje enskild dag tills jag är klar. Känns nice!

Någongång ska allt lugna ner sig. Men dessa dagar är tunga. Försöker hålla skenet uppe men ibland måste man ha gardiner av linne för fönstren.
Kom igen!!
Bit ihop och tuffa på!!

Friday, September 25, 2009

FREDAG!

Mmmm nice med fredag!
Jobbat fyra dagar, fem timmar per dag, känns kanon!! Inspirerande och det ger mig dessutom mera energi trots att jag på kvällen blir tröttare än annars. Men ser det som positiv trötthet.
Idag har jag lunchat med världens värsta bästa systrar, Hjärts systrar! Dessutom dök Hjärt upp och höll oss sällis!! Nice!!
Ikväll taco middag, lite vin och tidig kväll skulle jag tro.
I morgon blir det träning, loppis och sen får jag se :-)
Norrort kanske? Det var längesen bror ochjag sågs kanske e dags nu. Då lär det bli med övernattning. Storson får ta hund. Ska kolla av läget!

Nu e det lite vila, ett glas vin och "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen"

:-))

Thursday, September 24, 2009

Slutet av veckan

Nu börjar det närma sig slutet av veckan.
Min "braiga" vecka! Jobbat också idag, men idag är jag trött trött.. Det tar på krafterna i vanliga fall att gå upp klockan 04.15, nu är det än mer tungt. Men snart snart är jag klar. Färdigbehandlad. :-)
Försöker lyssna på kroppen men det är svårt att dra ner på tempot, svårt att låta bli att engagera mig på jobbet, svårt att låta bli att göra saker man vill på grund av nån j-la medicin som får mig hängig. Accepteras icke. Inte denna vecka i alla fall. Nästa vecka och behandling nummer fem ( av 6 !!!!) kommer inte att ge mig någon chans att smita undan sängen och vågrätt läge. Så jag kör när det funkar.
Kanske e dumt, men men :-))
Envis som en röd gris hehe.
Ikväll är det Forever föreläsning, funderar allvarligt att passa på att gå, nu när jag är pigg. Ska fnula en stund till så får vi se...
Fredag i morgon. Förhoppningsvis lunchdate med hjärts systrar! Nice!!
I övrigt troligen en traditionell helg. Kanske drar ihop nåt på lördag eller så. Några av mina vänner e lediga i alla fall. Kanske en sväng till södra sidan?!
Vi får se :-)

Nu ska jag vila en stund.
I´ll be back

"Gud giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden." Sinnesrobönen

Maxad, glad och lite crazy

Wednesday, September 23, 2009

Lite dåligt med uppdateringar här tycker jag....
Började jobba lite igår....
Mmm jag vet... Det kanske är dumt, men nu gör jag det.
Det känns bra! Kroppen funkar ok och man blir så härligt trött! Hehe
Har faktiskt inte arbetat sedan slutet av april, helt otroligt vad tiden har gått snabbt. Arbetar mellan 6-11, det är lagom.
Är jätteförsiktig med att vara för nära folk, jag tvättar och spritar händerna och pillar mig inte i fejjan. Gör det och som jag ska tror jag.
Blev en vända i gymmet innan hemgång idag också. Helt slut nu faktiskt.
Ska vila en stund innan det är dags för matlagning och göra päronpaj :-)

Skriver mera sen, när jag är piggare.


Tjingtjong

Monday, September 21, 2009

Ny vecka igen..

En vecka kvar till behandling, nummer näst sista!!
Nu får gärna veckorna springa på så jag blir klar.
Men sen då?
Vad händer när alla dessa måsten tar slut?
Jo, jag ska LEVA!
Jag ska göra det jag trodde att jag gjorde förut.
Leva.
Njuta av dagen idag, sortera bort det som är oviktigt och ta vara på personliga möten.
Så många människor som jag mött under dessa månader!! Nya och "gamla", men jag har verkligen MÖTT dessa människor. I och med mitt hjärta, i min sårbarhet ibland, men också i min styrka av att i alla lägen vara mig själv.
Jag har hittat mig i det här.
Tack alla som varit och är med på min resa!

Kört en träningsrunda på gymmet idag. Skönt!! Bränner i magmusklerna just nu, kanske körde lite för hårt :-)
Planerat middagsmaten och tänkte faktiskt lägga mig och stänga ögonen ett tag.
Lill och mellanson ska till sin pappa idag, så det är inte något direkt att passa.
Middag bir det när det blir renskavsgryta med champinjoner och kantareller.
Papps ligger på sjukhus, blindtarmsinflammation, och ska opereras idag. :-(
Nu får det räcka med saker som händer runtomkring mig.
kan man få hämta andan lite?!
Barnens släkting S, mår inte bra heller. Så ledsamt, önskar jag kunde göra något. Vi pratar en del i alla fall, det känns bra. Tänker på dig och familjen, S!! Kramar om!
Nu ska jag luta mig tillbaka och slappa lite, välförtjänt! :-))

Återkommer med update!

xoxoxox

Saturday, September 19, 2009

Godisdag

Egentid.
Ensamtid.
Skruvar upp musiken och skrålar med.
Allt för att slippa tänka.
Finns det ingen avstängninsknapp?
Men som kvinna kan man ju göra flera saker samtidigt, så tankarna fortsätter att attackera.
Bara sunda tankar i och för sig. Faktiskt tankar på mig själv.
Om mig själv.
Mitt värde.
För mig och för andra.
Vad jag behöver och inte, för att jag ska må så bra som möjligt.
Jag är ingen "krav" människa. Otroligt svårt att ställa krav utåt, medan kraven på mig själv hela tiden ökar lavinartat.
Mitt fel, förstås.
Bara jag som kan ändra det.
Nog om det.
Mums och jag for till Roslagsstoppet och Loppis. Sommarvärme! Helt otroligt! 30 grader har jag på min altan.
Det blev en tunnbrödrulle och ett tag bland bakluckorna, hehe.
Faccinerande hur folk glor!
Jag blir inte känslomässigt störd av det, jag undrar bara hur folk kan fullkomligen fastna med ögonen på mig.
Fågelholkar!
Undrar vad de tänker...
Varför tittar de?
Tror de bara att jag är rakad och är en "konstig brud"?
Förutom att jag inte har hår ser jag ju (väl?)inte sjuk ut?
Jag mår bra, sminkar mig och ser ganska "vanlig" ut.
Eller ser jag "sjuk" ut, fast jag inte är det?
Skulle kunna köpa deras tankar.
Jag glor tillbaka, eller bara ler mot de.
Låtsas som att det regnar från en klarblå himmel.
Mumsan blev irriterad på alla som glodde hehe, du e go du mums!
Tur vi käkade lite där, jag orkar inte laga mat till mig själv. Det är tråkigt och känns onödigt.
Nu blir det vila en stund, med en bok. Ska i alla fall göra ett försök, svårt att fokusera på text när jag har miljoner tankar i skallen.
Sedan blir det godisdag!

Natti på en stund

Sååå fiiiin.... Tack Mumsan!

Fredag-lördag

Mitt i natten...
Otäck kvällspromenad med skadegörelse precis bredvid mig. Ett gäng 15-16 åringar som slog sönder dagiset vid mig. Jag, ensam tjej mitt i natten...
Jag var inte så kaxig då, trots att jag var färdig att explodera. Jag blir så arg att jag har svårt att behärska mig....
Men jag låter de som kan, ta hand om det. Med adrenalinet pumpandes i kroppen.

Sitter här med ett glas vin, tända ljus och bra musik nu för att försöka slappna av.
Tänker , längtar och saknar.
Min Hjärt :-)

Dags att koppla ner och ett försök till att koppla av!

"Ovan molnen skiner alltid solen"

Friday, September 18, 2009

Minnen..

Härliga somriga bilder från 2008 och Forevers 10 års jubileum (Sverige) i Göteborg.
Passade på att sola mig i glansen av de bästa, Kim och Ulf!
Bilder på en frisk och till synes strålande Ima. Några kilo tyngre men ändock ganska klädsamt.
Eller?
Har nästan glömt hur jag ser ut med hår...
Längtar nu galet mycket till ett friskt liv, där leendet kan komma ända inifrån djupet av mitt hjärta utan att det stinger till i magen.

Första bilden med mig och "Han som bestämmer över Forever Sverige" Ulf Oscarsson
Andra bilden med mig, Ulf och Kim Madsen. Kim är en av de bästa, inte bara i Danmark..
Snart e jag på G igen!

Gyllene Fredag!

Härligt!!
Sprungit ett varv i spåret! Segt på slutet men jag ger mig INTE! Jag klarade det första gången då ska jag klara andra också. Det gick lite snabbare idag dock. Efter det ett styrkepass på jobbet. Känner att det redan hänt saker med mina muskler :-) Börjar kunna skymta magmuskler och benen börjar musklemässigt likna hur de var för många år sen när jag sprang varannan dag. Jag ska i toppform!
Nästa år ska jag anmäla mig till några lopp som går. Tjejmilen och kanske midnattssloppet?! Vore kul och en härlig utmaning! (Som om det inte räckermed utmaningar... :-) )
Åkte hem efter träning och avlämning av Aloe proodukter. Hjärt kom förbi efter sin arbetsdag innan det var dags för honom att åka hemåt.
Helgen får vi se vad den bjuder på. I morgon ska barnen till kusin L och fira hennes 18 årsdag, de kommer att fira lillson samtidigt skulle jag tro. Det brukar bli så när de fyller samma dag.
Så i morgon får vi se vad jag hittar på när jag har barnfri eftermiddag och en bit in på kvällen. Räknar med solodagar i helgen och gör planer efter det också. Loppis definitivt i morgon på dagen, sen blir det vila eftermiddag och sen får vi se vad kvällen bjuder på. Finns några uppslag. Ska ju försöka hålla mig ifrån folksamlingar, men utomhus går det bra. Sen får man se till att man håller egna händer en bit från fejjan, allt för att undvika smitta av olika slag.
Infektionskänsigheten ökar ju för varje gång och värdena hade sjunkit ganska rejält inför förra behandlingen.

Söndagen tänkte jag ta barnen och åka till Täbban och bowla lite. Det var så längesen och jag är sugen på att köra ett varv.
Vi får se.. De kanske inte alls är på?! Men nåt kul ska vi göra. Det här var tänkt och skall bli en rolig helg.
Något annat finns inte. :-)
Trött på tröga, tunga och ledsamma helger.

Nu är det middagsplaner! Funderar.. Karré blir det i alla fall. Tillbehör? Hmm vi får se.. Kanske pommes, friterade? Mmm gott :-) Ett glas vin till förstås.

I brevlådan idag låg Winnerbäcks nya skiva!!!
Första lyssningen - Hmm... Konstigt..
Andra - Bättre..
Tredje- Ganska skön :-)
Den kommer att gå runt runt unde helgen, vill känna, ta in och förstå!
Vissa fina textrader. Som denna exempelvis:

"Men ändå
Du min vän i livet
Se hur sommaren blir till höst
En enda sak är givet
Du bär min luft
i ditt bröst"

Kommer tebax! Ska prata med Mia mums nu :-)

Kärlek

Träningsdag!

"Upp och hoppa ligg inte och dra dig!"
Så kändes det i morse. Detta efter en otroligt seg kväll och natt, då det fortfarande känns som kroppen är alldeles cortison stinn. Svårt att koppla av med många tankar och funderingar. Svårt att sätta fingret på exakt vad som rör sig i skallen.
Lånar Lasse Winnerbäcks ord igen... "Jag får liksom ingen ordning"

Så skutt upp ur sängen, frukost på bordet och dags att "jaga upp" barnen.
ÄR träningsklädd och ska ge mig ut i spåret så snart de gått till skolan. Sen blir det jobbet och ett styrkepass där innan det är dags att träffa en av mina Aloe kunder. Sen blir det en lugn eftermiddag, förtjänar det tycker jag.
Gårdagen var det fullt ös hela dagen.
8 maskiner tvätt. Vikt och inlagd i skåp. Träff med kollega Mita i Täby C och fika där. Matinköp på vägen hem. Samtal i skolan med mellanson och sedan hem och laga mat.
Wok med kyckling blev det igår. Sen fick jag sitta ner en stund.
Undrar i mitt stilla sinne... Hur ska jag hinna jobba sen??
Det kanske är så att livet sprang på lite för snabbt innan jag blev sjuk. Ibland undrar jag också om man får såna här smällar just för att man ska stanna upp, landa och faktiskt fokusera mera på livet. Det blir i alla fall kontentan av det hela.
Tack för det!!! :-))

Pratade med min käre morbror igår också. Det var så längesen!!
Tack för att du ringde! Tack för pepp och fina ord. Jag hoppas snart att komma upp och hälsa på, längtar!
Nu är det dags att pusha barnen till skolan!!
Dags för mig att snöra på skorna och värma upp lite.
Vilken härlig känsla det här är!!!
Återkommer under eftermiddagen!

Ha en bra dag till dess!!

Puss på nos!

Wednesday, September 16, 2009

Yehaa!!

Med en seg start på morgonen så kom jag igång till slut. Det krävdes dock en panna kaffe... och en massa vatten förstås.
Det blev en runda på 2,5 km i löpspåret!!!
Jag är så glad! Så stolt över mig själv att jag orkade, kämpade och faktiskt överbevisade sköterskorna som säger att min kondis borde vara ungefär som en 70-årings i mitt behandlingsläge. Ja det kanske är så?! En otroligt pigg 70 åring?
Jag hade dessutom krafter kvar så jag åkte till jobbet och körde ett styrkepass där.
Armar, ben, rygg och mage. Det känns så bra att få göra det här för min egen skull. Jag har bestämt mig för att vara mera vältränad när jag kommer tillbaka än jag var innan. Som det ser ut nu verkar det inte vara några som helst problem.
Med tanke på det extremt höjda arbetstempot så gäller det att ha muskler som orkar stå emot press och stress, eftersom jag desutom har ett fysiskt arbete.
Nu ska jag softa en stund, välförtjänt!
:-)

Kramen

"Hjärtat får inga rynkor"

Skriven av Marc Levengood.
Fin titel med stort djup.
Den fick jag av min arbetskamrat Maud. Jag har läst och begrundat. Man nästan hör finlandssvenskan mellan raderna hehe.
Många härliga rader!

Du som kommenterade anonymt igår..
Hör gärna av dig så jag får klarhet i vem du är!
Livet är för kort för att gräma sig över saker som varit. Låt oss reda ut det och få frid i våra orynkbara hjärtan.

Igår, på min väg in mot stan och terapeut J, sitter jag på tunnelbanan. I min vagn sitter en kvinna med en pojke på en 5-6 år. När det är dags för de att kliva av reser sig kvinnan och går mot ugången, sedan reser sig pojken.
En söt liten späd kille, med huvudet nedböjt.
Han nådde mig till midjan ungefär.
Han hade blindkäpp.
Han är blind.
Detta verkade vara en av hans första gånger ute med blindkäpp.
När han klivit av vagnen säger kvinnan att han ska gå åt vänster.
Pojken kramar om sin blindkäpp med ena handen, medan det ser ut som han febrilt söker en varm hand att hålla i med den andra. Han går med huvudet nedböjt.
Han såg så sårbar ut...
Mina tårar vällde upp i mina ögon. Gör det även nu när jag skriver om det.
Den osäkerhet och den rädsla pojken utstrålade satte sig som en klump i min mage och hals, och som en tving runtomkring mitt hjärta.
Vilken okänd värld det måste vara. Vilken skräck. Åtminstone utstrålade han det.
Alla ljud, okända marker och folk överallt som bara springer på.
Mina tårar vägrade ge med sig.
Har aldrig reflekterat över att föds man blind så måste man någongång ge sig ut i den mörka världen, övervinna det som skrämmer och lära sig leva.
Kände så med honom.
Ledsen över att han aldrig får se årstidernas färger eller ansiktet på den älskade.
Aldrig få se ett leende, eller se kroppsspråket när kroppen skriker ut glädje.
I det läget var jag glad att jag "bara" har/haft cancer.
Mina personliga problem är övergående, förhoppningsvis.
Med tårarna rinnande.

Terapeutbesöket gick som vanligt, bra.
Men det är jobbigt. Tungt. Uttömmande.
Oftast så tar man olika former av beslut varje dag, utan att ens tänka på det.
Oftast lätta beslut, vad man ska äta, vad man ska göra och när man ska handla.
De mindre lätta besluten eller åtminstone det som ger konsekvenser längre fram kanske kräver lite mera tid.
Men just nu så fungerar inte mitt beslutsfattande.
Varken små eller större beslut.
Därför är det skönt när andra säger "nu ska vi" eller "nu ska du". Så tveka inte att tala om för mig vad jag ska göra! :-))
"När passar det?" funkar inte nu.

Idag blir det ett försök att springa runt spåret. Efter det ett gympass på jobbet.
Som mumma för kropp och själ!
Sen blir det Täby entrum och trebutiken för reparation av mobiler...
Dessa mobiler...

Ha en skön och mysig höstdag!
Njut av sol, klar luft och Livet!

Kramar

Tuesday, September 15, 2009

Morgonstund har guld i mun

Först!

GRATTIS älskade lillson på din 8-årsdag!!
Stora killen som önskar sig boxningshandskar i present. Vad ska du göra med dessa undrar jag?! :-)
ska snart upp och förbereda frukost på sängen, tårta önskade sig den lilla till frukost.. Sååå tårta blir det! Fotobevis kommer sen :-)
GRATTIS också till barnens storkusin L! Hurra hurra hurra hurra ochh stort GRATTIS på din 18-årsdag! Många många kramar!!


Hjärt uppe tidigt för att åka och jobba, jag kan inte somna om. Plötsligt pigg som en lärka!
Vi möblerade om här igår och blev faktiskt färdiga, i alla fall vad gäller utplaceringen av möblerna. Sen är det småpyssel kvar, men det får vi ta efter hand. :-)
Det blev ganska bra faktiskt! Känner mig nöjd över att vi äntligen får ett eget sovrum.
Mellanson och lillson delar nu sovrum, men de sover och spelar ju bara där, så de får stå ut med det. De hade inga invändningar heller.

Körde ett gympass igår, mest armar och ben. Rygg och mage får bli i morgon.
Ewa hur gick det med din träning igår?! :-)
Jag känner mig glad, nästan lite spritt i kroppen! Ändå en konstig gnagande känsla i magen, oro på något sätt. Ska snart försöka sätta fingret på vad det är.
Tänker och undrar mycket. Försöker förstå mig på vissa saker som jag har svårt att hantera. Jag vet dock att jag måste ta tag i det, att verkligen reda ut det, annars kommer jag att grubbla ihjäl både ett och annat. Men jag har i alla fall lärt mig några saker:
Tänk först, handla sen.
Lita på min intuition.

Snart dags för bagarmamma att göra tårta!! Mmm jordgubbstårta till frukost! Undrar vad det kommer ifrån?!?! :-)

Kramar

Monday, September 14, 2009

Måndag- Känns som en bra dag!

Ny vecka, igen!
Min kropp börjar att återhämta sig nu eftr förra veckans cytobehandling. Illamåendet kommer dock om jag inte har något i magen. Så det är till att äta hela tiden. Men spela roll.
Cortisonet gör nog sitt till. Det gör dessutom, tror jag, att jag känner mig som en uppsvälld badboll. Samlar på mig mycket vätska. Men det är övergående :-)

Idag kommer busbarnen hem igen!!! Men innan dess blir det fika med Mia mums och ett träningspass på jobbet. Hade tänkt hinna möblera om innan de kommer också, men det kan bli knappt med tid.

Men nu är det dusch, prommis med hund sedan ovan i nämnd ordning!

Återkommer med blank panna!

Sunday, September 13, 2009

En del saker glömmer man aldrig

Man får väl tolka det som att det är något som är viktigt, eller åtminstone varit viktigt, för den personliga utvecklingen.
I slutändan i alla fall.

Jag minns inte mycket från min barndom, tyvärr... Jag tror det har varit mitt sätt för att orka hantera min verklighet. Medan det finns vissa saker från barndomen som alltid kommer att sitta på näthinnan, strax innanför huden och ibland genomsyra min kropp och mitt sinne. En balansgång, i vissa lägen, att orka och att faktiskt behålla ett sunt sinne och inte agera. Det är svårt.
Den det alltid handlar om i slutändan är ju JAG, mig själv.
Mitt sätt att hantera och använda mig utav mina erfarenheter. Att använda mig på ett positivt sätt av min sorg, min ilska, mitt utlämnande och utsatthet. Men viktigast av allt min glädje och livslust.
Det är svårt att alltid i alla lägen lyckas med det.
En av mina största rädslor är dock att lämna ut mig och mina innersta känslor. För mig är känslan av svek större än många andra känslor, tyvärr. Det märker en för livet. Svek finns på många sätt. Men det handlar alltid om något slags förtroende, överenskommelse tyst eller öppen, i slutändan.
Eller åtminstone inbillat sådant.
Min terapeut J är en person som jag gett mitt förtroende. Känns lite dubbelt för att hon är okänd för mig. Hon är en person, som oavsett vilken information hon får, inte skulle kunna skada mig med just den informationen. Hon för inte vidare, skadar mig inte, pratar inte med mina nära. Det hon gör är att leda mig in på rätt spår (för mig), hjälper mig se saker från en ny synvinkel, vänder och vrider ibland utochin på hjärtat för att se min storhet i det lilla, eller ibland lilla jag i det stora.
Det är känslosamt, energikrävande och allt hänger bara på mig. På min vilja att hantera och förändra. På min vilja att släppa ut det som fightas inom mig, delar av mitt liv och min vilja att förändra mitt tankemönster mer mot det jag vill att det ska vara, eller hur det faktiskt borde vara.
Ibland små små steg mot förändring, ibland krävs det större. Varje förändring tar tid och människan blir aldrig fullärd, vi strävar alltid efter utveckling. Så även jag.
Ett utmärkt sätt för mig att slippa ta tag i mig själv och mitt liv har alltid varit att engagera mig i andra och andras problem och "jobbigheter". Det gör jag fortfarande.
MEN... Det jag gör, det jag engagerar mig i, gör jag MED och AV hela mitt hjärta!
Varje personligt engagemang jag gör i en annan människa, gör jag som om det gällde livhanken på mig själv. Jag vänder gärna ut och in på mig själv, bara det hjälper en annan suktande själ. För jag vet hur det känns att stå på "andra sidan".

Jag sviker inte ett förtroende.
Aldrig.

Därför är det också många som pratar med mig. Jag är glad för det!!
Fortsätt!
Där och då kan jag på ett positivt sätt, för andra och mig själv, få användning av de erfarenheter som märkt mig, som präglat mig till den person jag faktiskt är stolt över idag. Jag kan göra något för någon annan, också.
Men känslan av svek, rädslan att återigen bli sviken, den finns alltid.
Man får lära sig att leva med den känslan och grovsortera innan man lämnar ut livet till någon.
På tisdag ska jag till min terapeut J igen! :-)
Tiden flyger alltid iväg när jag är där.
Det man ratade i skolan, dubbeltimme, skulle sitta bra i dessa lägen. Det finns en del att prata om.
Ska ta upp bokskrivandet igen, det är tufft, tar energi och tid. Men det handlar om mig och mitt liv. För mig är det viktigt.
Kan jag med mina ord hjälpa/stötta EN person, så är det värt det.

Avslutar med orden

"Var rädd om dubbeltimmar och förtroenden, de förändrar liv"


Stor, stor kärlek!

Söndag morgon..

Helgen och dagarna försvann!
Gårdagen en något bättre dag, men illamåendet och den grymma tröttheten håller i sig.
Vi avbokade lördagens kräft och surströmmingdag hos pappsen redan i torsdags, det var nog tur det. Hade inte klarat av lukterna och dessutom inte köra bil hela vägen. Dessutom hur kul är det om jag måste lägga mig och vila varannan timme eller så?
Nåja.. Det går flera tåg.
Gårdagen blev lite fix och trix med trasig bil, Åkersberga marknad där Magnus stod, och mycket vila.
Efter marknades slut hjälpte Magnus mig med bilen, så nu fungerar den!!!
Yippie!
Batteriet hade dragit ur helt, varför inte larmdosan fungerade. I instukrionsboken (när man tittade i den.... ) fanns det instruktioner om hur man nödöppnade bagageluckan (för att nå batteriet). Så med Magnus bil och kablar så gick den igång. Däremot så lyste en varningslampa i bilen, EPC. Den indikerade att det är något "motorfel" och bilen går endast att köra i "nödfart". Typ ca 20 km/h. Gasen funkade således inte att använda, bromsa behövds ju inte i den farten kan man ju säga. Men BilmekarRolle svarade i telefonen och gav förslag att låta den stå på tomgång en stund, stänga av, starta och se om lampan släcktes. Men icke...
Så Det blev till att koppla ur batteriet en liten stund och sedan provstarta igen. Det funkade!!!
Tack Rolle och Magnus, ni har sparat mig tusenlappar!!
Mia Mums, Jenny och Magnus käkade middag här.
Hjärt kunde inte... :-(
Det blev en tidig kväll. Vid strax efter elva låg jag och drömde framtidsdrömmar i min säng och kramade Hjärts kudde! :-)
Hjärt du e bäst!!!
Helt slut och tvärslocknade nog dessutom.
Idag tänkte jag att jag skulle ut och provköra min bil! Hehehe
Kanske en eller annan loppis?! Vet inte riktigt vad jag letar efter, men det vet jag när jag ser det. Vill fixa i ordning mitt sovrum nu. Vill få fint därinne. Dessutom vill jag att lillson ska få ett eget krypin... Hur lösa det nu??
Hmm....
Men en stund i taget! Först frukost, sen ska jag jaga upp smul och Jenny!
IKEA kanske?? Hehehe tittar kostar inga pengar!

Kramar

Friday, September 11, 2009

Sicken dag...

Här har jag försökt göra mig till och ska skjutsa smul till Massage Magnus...
Skickar ett meddelande till henne att jag går till bilen nu för att sen hämta upp henne. Detta var 08.15 i morse.
Väl ute på parkeringen så funkar inte min larmdosa att larma av bilen med, då startar ju heller inte bilen. Det går dock att låsa upp med nyckel med vad hjälper det när det inte går att starta?!
Så ringa till smul och ev försök att starta med kablar. Istället blev det en sväng till macken för inköp av nya batterier till larmdosan. Funkade ändå inte att låsa upp bilen. Då var det batteriet kvar....
Det sitter ju så originellt i min bil, i bakluckan. Den går ju nu inte heller att öppna eftersom det inte går att låsa upp med larmdosan och inget nyckelhål att stoppa nyckeln i!
GAH!!!!!!!!!!!
Hahaha, Frustrerad men kan inte göra annat än att skratta.. När ska det bli min TUR undrar jag!?
Så det blev Smuls bil till Almunge. Det gick bra men kändes galet när jag ville göra detta för hennes skull och hennes rygg och nackes skull. Men men...
Väl hemma igen, smul på jobbet, testar jag med min extra nyckel. Håller tummarna! Men icke...
Jag måste ha batterihjälp.. Man får krångla sig in ifrån baksätet och försöka koppla sladdarna..
Vilken syn med rumpan i vädret!
Inget annat att göra då bakluckan inte går att öppna. Stereon funkar inte heller så det är säkert bilbatteriet som av någon okänd anledning plösligt fått för sig att ladda ur.
Bilar!!!
Gah!!!
Hade begärt semesterdagar från jobbet, med utbetalning nu den 15 sept, för att dryga ut sjukpenningen, men i allt tumult som varit på min arbetsplats så föll det mellan stolarna. Fick halvpanik när jag insåg att det inte heller denna månad blir några extra kronor över. Men jag ringde chefen och hon har nu fixat en kontantutbetalning som kommer i slutet av nästa vecka!!
Tack P!!!
Ringde AFA också angående AGS, avtalsgruppsjukförsäkringen. Pengar från de kommer troligen i slutet av nästa vecka även från de. De är inte mer än 10 % av min lön från 11/5 fram till och med den 20 Augusti, men det blir lite grann i alla fall. Plus att de betalar in för min pension eftersom min arbetsgivare inte gör det under sjukpenningperioden. Så, det fixat också!
Duktigt Ima!
Nu är det bara försäkringskassan och "the never ending story" om underhållsbidrag/underhållsstöd som det inte verkar bli någon ordning på.
Barnens pappa hävdar att han betalat mer än han gjort, försäkringskassan vill ha in exakta datum för betalningar som han gjort och de gjort. Sitter och grottar med det nu för att kunna svara på det när hon ringer.
Hehe, inte lätt med "cytobrain" kan jag säga...
Sen är det färdigdravvlat :-)
Vore skönt om alla kunde ta ansvar för de åtaganden man gör... Eller nåt..

Ytterligare papper från SÖS idag.
Yippie!!!
Fått operationstid för min knöl som jag vill ta bort. Den i det redan opererade bröstet. Det känns som att den sticks, som det är något vasst. Tiden är den 28 september. Det kommer ske under lokalbedövning så kontrollfreaket Ima får vara vaken och se vad som tas ut från mitt bröst. Man kan ju undra om de glömt kvar något därinne...

Mitt mående idag annars är blandat kan man säga. Mår illa fortfarande, värre än någon av de tidigare gångerna faktiskt. Tröttsamt..
Måste äta eller dricka något hela tiden annars är det för gräsligt hemskt. Men det går bara lite åt gången. En tugga på en macka, en mun nyponsoppa eller en bit på ett äpple och så vila magen en stund innan det är dags igen. Snurrigt/yrsligt i skallen och sluddrar nästan när jag pratar, vilket mest beror på att jag är torr i munnen hela tiden. Trött, trött, trött...
Men giftet gör det det ska!! Kämpa kämpa "chemoshark"!!!

I morgon tänker jag vakna till en solig beymmersfri dag, spelar ingen roll om det regnar!

Som Hjärt sa: "Kan inte du bara få ha två bra dagar, när allt bara flyter?"
Jovisst kan jag det!! Det kommer!
De dagarna finns där bakom hörnet, ska plocka fram de nu!
Tycker dock att jag tar det mesta ganska bra, brukar försöka hålla humöret uppe. Hjälper sällan att deppa ihop fullständigt. Men illamåendet sänker mig faktiskt en del, det kan jag hålla med om.

Nu är jag helt slut...
Måste lägga mig ett tag innan det är dags att ragga någon som kan ladda bilbatteriet.. Vill få igång skrället ju.

Snälla, håll tummarna nu för att det inte är något annat med skrället!!


Kramar i mass

Thursday, September 10, 2009

Bra början på torsdagen

Uppe tidigt i morse, tog mina mediciner och åt lite frukost. Bestående av rostat bröd med smör och te, en knäckemacka med leverpastej.
Körde igång med tvätten i tvättsugan, var med Mia mums till centrum och färgaffären. Sen tog det stopp..
Lade mig ner och somnade, vaknade halv fyra när storson kom hem.
Mat...
Inte hungrig mest illamående. Men jag har varit sugen på stuvade makaroner och stekt falukorv, så det gör jag idag. Sen får vi se om jag äter.
Varken Hjärt eller storson äter ju det, men då får de fixa något själva. Jag klarar inte av det idag.
Segt segt illamående och en grym trötthet.
Ewa, fantastsiska Ewa...
Du kommer förbi mig med en nyinköpt keps, varm och skön till mitt kala huvud! Du är bara bäst!! Underbara Du! Tack!!
Nu är det mat och medicin intag, sen blir det sängen...

So long!

Wednesday, September 9, 2009

En låt med mycket mening!
En låt som en av bloggarna jag följer haft som sin styrkelåt genom sin sjukdomsresa.
Jag "lånar" den idag Pernilla.


Onsdag

Trög dag...
Vaknade 10.40!!!! Så länge har jag inte sovit sen jag vet inte när.
Somnade dessutom tidigt.
Men upp och gjorde mig lite i ordning, till jobbet för att köra ett styrkepass som inte blev så intensivt... Men gjorde lite av det som var tänkt resten tar vi en annan dag. Fika med Maud på jobbet och sen hem.
Undrat varför jag denna gång är så trött...
När en arbetskamarat frågat mig om jag tagit mina mediciner så kom jag på att jag missat betapreden...
Så det blev en sväng till apoteket för ny uthämtning av mediciner.
Tagit betapred nu så det blir väl en sömnlös natt.
Illamåendet sköljer över mig nu, som vågor...
Dags för Primperan och en stunds vila innan fotbollen börjar.
Mat är inhandlat till Hjärt och storson. Göra i ordning får de göra själva.
Jag har en nypon/blåbärssoppedag och rostade mackor.
Det får duga! :-)

Dags för vila!

Tuesday, September 8, 2009

Hemma!! Glad, trött och nöjd!

Omgång nummer 4 är klar!!!!

Vilken dag det blev!!
Först läkarbesök och undersökning av tuttisar. Ser bra ut, känns bra och verkar bra. Han hade läst på i journalen!! Tack och lov att jag fick träffa samma kirurg som opererade mig! Han hade läst om min knöl i det opererade bröstet och frågade mig varför ingen hade tagit beslut att ta bort den på en gång...
Suck, trött jag blir!
Har träffat minst fem läkare av olika slag som alla sagt att "det där behöver man inte göra något åt", "det är nog bara ärrvävnad, försvinner med läkningen. Annars tar vi bort den" trots att jag har påpekat att jag vill att man tar bort den. Dessutom om de "var tvungna" att ta bort den skulle man inte göra det förrän jag är färdigbehandlad. Annat lät det idag.
Han lägger in en beställning av tid för mig och lokalbedövning och bortplockning av dum knöl. Snarast. Vilket i dessa sammahang förstås kan handla om veckor eller månader. Det är ett så litet ingrepp verkar det som.
Strax efter halv tio mötte jag och mellanson upp hjärts mamma vid entrén. Vi knallade upp till behandlingsavdelningen. De två timmarna som vi tre satt i "mitt" enkelrum gick snabbt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och det gjorde att timmarna flög iväg. Hjärts goa pappa hämtade upp oss och skjutsade mig och lillson till Mörby. Hjärts mamma bjöd på fika i Mörby sen åkte mellanson och jag hem.
Tack för stöd och hjälp idag!!
Tack alla ni som skickat sms, ringt, lämnat kommentarer och hållna tummar!!
Betyder så mycket!
Nu har jag slängt mig i sängen.. Tröttheten är oövervinnerlig just i detta nu. I morgon är det träningsdag igen!! Ska,ska,ska! Om det funkar, kanon. Om det inte funkar, då tränar jag lite i alla fall! :-)
Vilopaus...
Tröttmössedag :-)

Pussar och kramar

Tisdag 8 september, dags igen...

Om 10 minuter bär det av mot Mörby C och färden in mot stan och SÖS.
Sovit illa i natt förstås. Vänt och vridit och speedad i kroppen, utan betapred!
La mig till slut på spikmattan och somnade efter ett tag. ( Har lärt mig nu att man inte ska somna på spikmattan....) Vaknade efter ca två timmar av en mardröm. Jag hade blivit biten av en orm och höll på att bli förlamad. Där låg jag i sängen och kunde inte röra mig. Verkligheten var ungefär likadan... Det gjorde till och med ont när jag andades! Prova någon gång att ta bort spikmattan från ryggen efter två timmar, utan att lägga mera tryck på någon del av ryggen, så får ni se hur ont det gör! Efter två timmars rätt och slätt liggande på detta underverk så satt den dessutom fast i ryggen. Nerborrad i min stackars hud. Mmm jag ska använda den igen, men blir nog med alarm efter 20 minuter.
Ska åka och hämta mellanson nu som följer med till SÖS. Lite läskigt, spännande och faktiskt lite jobbigt. Jag vet att jag måste hålla ihop mig själv nu.
Hjärts mamma möter upp strax före tio för att vara med. Det är värt så otroligt mycket för mig, trots att jag alltid vill klara allting själv. Ni och många andra här vet ju hur jag är. Tack!
Tack för allt stöd och glada tillrop!

En fika när som helst Pys!!!

Återkommer med uppdatering av läget!

Puss och Kram!

Monday, September 7, 2009

Måndag!!

Pysan... Mina ögon tåras verkligen när jag läser dina kommentarer...
Och det är så sant...
Handlade en sväng i centrum idag. I kassan sitter en tjej, ung, glad och till synes helt "vanlig", det vill säga inte en sån som jag. Jag känner verkligen hur jag utmärker mig från mängden just nu, trött på det.
Men hon tittar på mig frågar mig, "vad är det som hänt?" Utan att jag hinner svara säger hon att hon också haft cancer. Hon frågade mig vilken sort jag haft och vi pratar en stund. Hon har också haft bröstcancer. Vi pratar om peruker, cytostatika och känslor. Hon gav mig den tiden från sin kassatid, tog tid från andra kunder för att få prata med mig. Vilket uppdämt behov det finns att prata, prata och prata.
Vi är många.
Vi blir ännu flera, varje dag.

Dagens uppmaning!!!!

Varje år drabbas ca 7000 nya kvinnor av bröstcancer.
Upptäck cancern i tid!
Undersök dina bröst, redan nästa gång du står i duschen eller smörjer in dig med lotion. Kolla hellre en gång för mycket än en gång för lite!
Tveka inte att kontakta läkare om du misstänker nåt och stå på dig för att bli undersökt!! Det är dig och ditt liv det handlar om!

I morse var jag och tog blodprover inför behandlingen i morgon. Efter det åkte jag till jobbet för 1½ timmes kondition och styrketräning. Så skönt att få komma igång. Ska försöka hålla varannan dag även efter behandling, men de närmaste dagarna lyssna helt och fullt på kroppen och vad den orkar. Bara jag gör lite får det vara ett stort framsteg, orkar jag inte har jag i alla fall försökt. Efter det lunch och fika i Arninge med Maud. Tack tjejen för en trevlig eftermiddag och en otroligt fin bok. Du kan få låna den när jag läst klart! :-))
Boken heter "Hjärtat får inga rynkor" Marc Levengood.
Skjutsade hem Maud eftersom hennes bil har startfel kan man säga.
Sen skulle jag ha ringt för att få provsvar, men det glömde jag bort...
Ser det som otroligt positivt! I alla fall i den bemärkelsen att det finns annat i mitt huvud än läkare, provsvar, sjukdom och cellgifter. Nice!
Så nu får jag ringa på väg in till SÖS för att ta reda på det. Ska först träffa kirurgen klockan 09.00 för att planera för ytterligare operation, rekonstruering och skapande av bröstvårta. Jag har ju implantat men ingen bröstvårta, rätt skum känsla att känna på :-)
Ska se om det går att byta implantat för att det så mycket som möjligt ska likna och kännas som det bröst som är friskt. Alternativet är att åtgärda det friska. Kanske borde, men vill egentligen inte. Ska fundera.
Sen räknar jag iskallt med behandling klockan tio i morgon. Klockan tolv har jag gjort klart 2/3 av min behandling!!
Hjärts mamma följer med mig i morgon, guld värt! Kanske mellanson skulle följa med också, inte 100% bestämt ännu.
Nu ligger det porterstek i grytan!! Sååå mumsigt gott!

Ska fixa tillbehören nu!
Återkommer!

Sunday, September 6, 2009

Söndag och söndagsångest

Detta trots att jag inte ska jobba i morgon.
I morgon är det blodprovsdag för att säkerställa behandling på tisdag. Hoppas och tror att proverna är under kontroll. Känns hyfsat bra i kroppen i alla fall. Bara huvudet som inte riktigt vill vara med.
Lite orolig för ett sår på tån som inte vill läka. Började som ett skavsår och är nu en enda stor självspricka. Varje steg jag tar så drar det ju upp sprickan så det är svårläkt.
Övriga saker som händer kroppen är att hormonbalansen börjar förändras. Jag börjar nu bli en klimakteriehäxa, med allt vad det innebär. Humörsvängningar, vallningar, tårar och en och annan fruktansvärt kort stubin. Stubinen kan i och för sig hänga ihop med många saker, men skönt att kunna skylla på något verkligt :-)
Lever otroligt mycket för dagen, just nu orkar inte tänka så mycket framåt.

Kvällen igår innebar stora och djupa tankar, tacksam att du Ewa orkade lyssna på mig och serverade mig servett efter servett att torka tårar med. Varma kramar som stärkte och tröstade. Tungt tungt... Lättare idag.
Hatar dessa dippar, som jag vet också måste ut, med det är tungt. Jag vill vara "normal" nu. Det räcker nu.
Tänker tillbaka till den 17 april i år, dagen när jag fick beskedet. Känns som om det var igår. Kan nästan ta på känslan och ilningarna som for genom kroppen. Alla tankar som flög genom huvudet. Tankar på barnen, framtiden? vilken framtid? Hjärt och vänner... hua.... Mitt jobb, jag är inte klar än med det jag vill göra ju!
Blodet som plösligt samlades i benen och hjärnaktiviteten som i en knäpp med fingrarna frös till is, en form av tunnelseende. Allt omkring försvann, liksom den vänlige empatiske läkaren framför mig. som såg ut som han satt och mimade eller åtminstone talade ett språk jag inte förstod. Ledsen att ni behöver läsa detta igen.. Men jag skriver för min skull och en och annan nydrabbad cancerperson som har möjlighet att identifiera sig lite i mina känslor. En bekräftelse på att man i alla fall inte är ensam om att känna sig "på väg att bli galen".
Eller dagen innan min operation, den 11 Maj...
När jag avlämnat hunden till Martina, sitter i bilen på min parkering med tårarna rinnande. Endast Winnerbäck som sällskap.
Hans låt "Faller" började och tårarna sprutade än mer. Jag har fortfarande svårt att inte bli djupt berörd när jag lyssnar på den.
Lyssna på den, försök tänka dig in i mina tankar av ensamhet i situationen, utsattheten hjälplösheten. Hur jag stängde ut allt runtomkring, varenda ljud var ett störande moment i mina tankar. Likgiltigheten inför andra saker. Hur man till slut måste finna sig i situation, hänga med eller snarare en känsla av att just, falla. Handlöst.
Att falla utanför ramarna, inte passa in. Viljan att stänga in mig för att skydda mig, eller lägga benen på ryggen och springa. Fly.
Att försöka lita på hoppet.
Känna att friheten är bakom galler, utom min kontroll.
Hjälplösheten.
Grymt...
Snart fem månader sedan beskedet, otroligt vad tiden går snabbt...
Om fem månader till är vi i Februari då är jag färdigbehandlad, i alla fall vad gäller cellgifterna, håret har börjat växa igen, jag jobbar och tränar för fullt. Vi kanske har flyttat, jag kanske har bytt jobb vem vet? Vi gör framtiden. Vi bestämmer hur den ska bli.
Ta gårdagen med dig, lev i nuet och planera i framtiden.
Här är Lasse Winnerbäcks "Faller"

Kramar

Tack!

Tack Pys!
Tack Ewa!
Tack Mia mums!
Tack J!
Tack M!
Vet inte hur jag ska kunna tacka er...
Ni får helt enkelt ett eget blogginlägg!
Min tacksamhet för er närvaro, även om det i vissa fall är via cyber, är ovärderlig!
Ventilation, kärlek, närhet och värme.
Det betyder mycket för mig just nu.
I morgon sker ett överlämnande som nog är det svåraste jag gjort, Men det är inte längre i mina händer.
Jag vet vad som finns i mina.
Stor stor kärlek.
Kärlek med stort K.

Natti, med önskan om fina drömmar

Saturday, September 5, 2009

Kärlek!!

Lillson 7 år, än så länge, kom hem från centrum för en stund sen..

"Jag har köpt något till dig mamma"

In kommer han med en bukett rosa rosor....

I mitt tillfälliga känslomässiga turbulenta kaos så sprutade tårarna fullkomligen. Av lycka, glädje och ett armt värkande modershjärta i just den stunden.

Känns som att jag gör något rätt i några tillfällen i alla fall.

Buketten är nedan..

Tårarna rinner fortfarande, sanslöst...

Kärlek min son


Mmmm... arabou

Galet sugen på choklad, hela tiden.
Jösses, Marabou mjölkchoklad med nonstop. Gott!!!
Häromdagen var det Toblerone som Hjärt kom hem med. Tidigare i veckan ytterligare en Marabou chokladkaka. Det här är inte bra. :-))
Någon måtta får det vara!
Fotbollen gick bra, Frejarna kämpade på. Duktiga små killar!
Fika med Mia mums i centrum och en vända till apoteket. Tur att jag har frikort även där, kostar ju en förmögenhet annars. En liten förpackning med tre tabletter hade annars kostat 610,00. Helt galet!
Mina små fjun som börjat växa på huvudet är nog på väg bort igen. Alldeles öm i hårbotten och det är stickigt som på insidan av huvudet. Så det blir allmän borttagning ikväll.
Hade dock en önskan att det kunnat få fortsätta växa nu. Men kanske inte att räkna med förrän behandlingen är slut.
Detta var bara en luring, en försmak på hur det kommer att se ut när det till slut växer ut. :-) Håret som kommer ut ser, i alla fall nu, ut som att det är ganska mörkt. Vi får se :-))

Nu är det dags för en powernap, varit vaken sedan klockan fem i morse när Hjärt gick upp. Svårt att somna om på morgnarna.
Sedan blir det middagsplanering, mat och fotboll som gäller skulle jag tro.
Kanske en eller annan prommis.

Återkommer!

Det går bra nu!

Efterlysning!!!!
Du tjej från Rimbo som mailade mig, maila igen!!! Jag tömde min mailbox utan att först spara ditt mail. Jag vill komma i kontakt med dig!!!!!


Ja det går nog bra nu..
En sak i taget, pusselbitar som sakta men säkert läggs på plats. Det är inte alltid lätt att pussla, det kan man i alla fall säga..
Lördag morgon och det är ett par timmar sen hjärt åkte för att jobba. Kommer tillbaka under eftermiddagen.
Jag har njutit frukost nu i flera timmar, så nu åker kaffebryggaren på. Det har varit tyst, lugnt och skönt. Tid för reflektion kan man säga.
Idag ska vi vinna (liksom en stor del av Sveriges övriga befolkning också tror att de ska göra) storkovan på Lotto. Vi ska håva in 141 miljoner, vi ska sälja av och vi ska köpa nytt! Nya bilar, nya kläder, mera kläder, nya möbler och en resa till varmare breddgrader! Ja, Så blir det!
Håll tummarna nu!
Haha drömma kan man i alla fall få göra!?
Vad skulle du göra för 141 miljoner?? Tänk tanken och dröm!
Idag klockan 10, ska jag till Å-berga IP för att kolla in fotbollsmatch! Hjärts systerson spelar! Ska bli spännande!!!! Kör hårt killen!!
Lugn kväll igår eftersom Hjärt skulle jobba idag. Men det blev god mat och bara trevligt!

Storson jobbar hela helgen, lillson hänger med kompisar, mellanson är hos sin pappaoch A, där han har en bra kompis i A´s son. Roligt för de!! Saknar mellanson dock.. det blir tomt när han inte är här.
Nästa vecka är min mindre "braiga" vecka, tisdag behandling och lågläge. Ska ta död på alla eventuella små förirrade smådumbos nu.
Jag har inte orkat eller brytt mig om statistik vad gäller risker, överlevnadsprocent eller dylikt i bröstcancer, för det är just bara siffror som för mig personligen inte har någon betydelse. Även om siffrorna nationellt sätt kan visa hur läget har varit så vet jag inte vilken "grupp" jag tillhör eller vilken jag kommer att tillhöra. Men igår stod det mitt framför ögonen på mig och jag kan inte hjälpa att jag blir berörd. Trots att jag fortfarande inte vet vilken grupp jag tillhör, så är det ju så att det är många som tillhör gruppen som jag inte vill hamna i.
Det stör.
Det berör.
Det berör mig att det ska behöva vara så.
Det berör så otroligt många anhöriga dessutom. Den gruppen som alltid glöms bort.
Jag gjorde ett snabbt överslag nu.
Runt mig, de närmaste, det vill säga familj, Hjärts familj inräknat, övrig släkt och nära vänner så är det runt 35 pers som följer mig på nära håll, stöttar, undrar, tänker och känner med mig. Några av de kanske skulle behöva stöttning från vården, personligt anpassad stöttning.
Men det finns inte.
Återigen gruppen som glöms bort.
Dessutom var det bara de närmaste...
Jag återkommer i ärendet "anhörigstöd"...
Släpper det inte!

Nu är det dags för nyvaken lillson att få i sig lite frukost och jag ska skutta in i duschen.
Solen lyser!!!

Kärlek till familj och vänner
Josephine ej att förglömma!

Friday, September 4, 2009

Friday!!

En bättre dag idag än igår. Har landat lite och försöker tänka "jobbigt" så lite som möjligt. Verkligheten är som den är och man får ta ett steg i taget, mera ta "problemen" när de kommer.
Var till jobbet och körde 1 ½ timme styrketräning och kondition, känns bra i kropp och själ.
Sen blev det hem, duscha, dammsuga, torka golven. Bara vikning av tvätt kvar, fy så trist! :-)
Hjärt kom hem tidigt idag, nice! Det blir lite matplanering och kanske lite inköp under eftermiddagen. Skulle behöva en garderob till... Kolla kan man göra i alla fall.
Sen får vi se vad kvällen har att erbjuda.
Nu ska jag ta mitt kaffe och sätta mig med en bok en stund.
Njuta!

Kramilur

Thursday, September 3, 2009

Tåriga ögon

Önskar jag kunde skylla på biverkningar eller skräp i ögat.
Ledsamma besked angående anhörig till barnen, som jag tidigare berättat om.
Ordet är cancer, förstås.
Spridd, dessutom.
Ytterligare något att bita i.
När ska det lugna ner sig med allt...
Hur länge håller orken i sig?
Många varma tankar till er.
Många många varma kramar.

Ima

Äntligen torsdag

Mmm idag känns det att jag gjorde något igår. Milt uttryckt!
Mina bröstmuskler känns som om de aldrig kommer att bli funktionsdugliga igen, detta är dag 1, hur ska det inte kännas i morgon? Hehe
Benen är det lugnt med, så idag blir det en löptur så att de får sitt också. Underbart!
Hjärt har åkt för att jobba och grynen är uppe och äter frukost. Snart dags att gå till plugg.
Dagarna springer iväg och snart är det tisdag, igen.
Tisdag och dos nummer 4.
Behovet eller snarare nödvändigheten att mentalt ställa in och om mig, är överhängande.
Maten för nästa vecka måste planeras, inhandlas och i viss mån förberedas. För nästa vecka är ingen bra vecka att göra det på. Lagandet av maten under nästa vecka får någon annan göra, annars blir det ingen. Tur att de mindre barnen är hos sin papps.
Jag är en så bra mamma jag kan under behandlingsveckan, men jag räcker inte till, hur gärna jag än vill. Det går inte. Kroppen lyder inte.
Gissa om det sätter sig och maler i huvudet.
Så iväg med barnen nu.
Mat och promenad med hunden.
Sen är det utrensning och löptur för ben och huvud!!

Ciao!

Wednesday, September 2, 2009

Speed...ad

Nytränad, speedad och otroligt glad dag idag.
Njuter av känslan av fjäderlätta fötter och lite skakiga muskler i både armar och ben. Det ger resultat. Me like! Nästa vända blir på fredag. :-)
Känns som jag har fått ur mig massor idag, inget privat direkt utan mera arbetsrelaterat, plus träningen som positiv inverkan.
Från och med nu ska jag försöka ta en dag i taget och inte rusa fram som tåget. Har insett att alla har inte samma takt som jag.
Så det är bara att välja, fortsätta springa eller sakta in. Så jag provar något nytt, det sistnämnda. Vill så mycket bara! :-))
Nu blir det en tur till centrum, tänkte se om det finns schalar till mitt stackars huvud, det är både kalt och kallt. Peruken hoppar jag över, den fungerar som en ångbastu plus att håret bara hänger i vägen. Kliar gör den också.

Så kanske visar upp huvudbonadkreationer (haha nykonstruerat ord) sen.

See u later!

Morgonstund

Förbereder frukost för de "små", som inte är så små längre. Ja de kan själva, jag vet... men jag vill gärna göra det. Jag tycker det är mysigt att få göra det, ett enkelt sätt att få göra det lite extra.

Jag minns när jag var liten... När jag äntligen gick upp ur sängen, så var mammas alla dagbarn redan på plats och stor frukost framdukad på bordet. När jag kom från skolan så luktade det nästan alltid nybakat. Antingen var det matbröd eller så var det någon form av fika bröd.
Det var alltid full fart och massor med barn hemma , eller åtminstone utanför, oavsett om hon var i tjänst eller inte. Det var bara så det var. Min underbara mamma.
Jag tror att hon gjorde det mesta, allting hemlagat från grunden. Inklusive sylt, saft och gelé.
Pysslade, fixade och trixade för allt och alla.

När barnen gått till skolan så ska jag för min skull åka och dra lite i styrketräningsmaskinerna. Jag ska ta det lugnt med mina numera utvilade (läs otränade) muskler, men måste få tillbaka lite cirkulation. Ska bli skönt! Ordentlig med musik till bara så brukar det lösa sig. Vid det här laget så vet de flesta vad det är! :-)
Var och köpte babykläder igår! :-) Det är så roligt!!! Det är två arbetskamrater till mig som fått barn, så jag shoppade loss lite. Hoppas det passar lille L.
Funderar på om jag inte känner någon som fått en liten tjej också så man kan få shoppa lite söta tjejkläder?!

Nu är det hopp in i dusch och dags för barn att gå till skolan.
En ny härlig dag på intågande!

Kramar i sajber!

Tuesday, September 1, 2009

Stort TACK till : Look good..... Feel better

Det här är de pryttlar vi fick igår på "makeup kursen". Det var nice att träffa andra tjejer i liknande sits som en själv och dessutom få med sig en massa nya roliga produkter hem! GRATIS!!
Tack till alla sponsorer och till dessa underbara tjejer som arbetar för att vi ska må så bra som möjligt!
Jag är glad!

Dusch och plötsligt intag

Först, TACK "Sarah med M", och "Pys" för kommentarer!
Som alltid, det värmer!!
Sarah, jag vet att du skulle klara det minst lika bra. (kan vara så att jag känner till vem du är, trevligt att du kikar in hos mig ibland :-) ) Har man dessutom barn så måste man. Det finns en inre styrka hos oss alla,även om den ibland sviktar. Återkom så ofta du vill!!

Idag, plötsligt och till synes från klarblå himmel, tog skräcken tag i mig.
Jag stod i duschen, mitt numera vanliga andnings och ventilationsrum, och det slog mig plötsligt "vad händer om jag inte klarar mig?"
Tårarna sprutade...
Tankar jag inte tillåtit mig att tänka, känslor jag inte tillåtit finnas.
Allt tror jag så här i efterhand bottnade i samtal med smul i morse.
Jag sa till henne att hon är bäst.
"Du är bättre, du får mig att orka" sa hon till mig.
Det blev en slags bekräftelse på att bli ihågkommen om det inte går som jag tänkt.
Jag vill påverka och göra avtryck hos människor. I positiv anda. Jag vill bli ihågkommen, jag vill att de som tänker på mig ska tänka positiva tankar, att jag ska ha kunnat förmedla stor kärlek. Jag har ett stort hjärta. Ibland för stort för mitt eget bästa.
Min stora skräck är att ingen skulle komma ihåg mig när jag är borta...
Det här är jobbiga bitar och tårarna rinner fortfarande.
Var för någon månad sen in på "vita arkivet", började registrera mig men var tvungen att sluta. Det gick inte! Otroligt morbid känsla att sitta och planera begravning, musik och mina önskemål för en tid då jag inte finns kvar. Jag är inte redo för det. Jag ska vara kvar här ju! Så länge det bara går. Hade jag varit "frisk" hade det kanske varit annorlunda, men det kom för nära när man haft döden flåsandes i nacken, hack i häl. Det kändes så, då.
Däremot så finns alla lösenord till mail, blogg och andra sajter, alla koder till banker, kort och dylikt och annan vad jag tror nödvändig information nerskrivet så att det blir praktiskt och smidigt i ett första steg.

Som jag sagt förut så ser jag mig som cancerfrisk nu. Dumbo eländet är borta och cyton tar förhoppningsvis bort eventuella förirrade småDumbos, om det nu finns några sådana. Men ibland hinner tankarna ikapp och jag tillåter mig att reflektera över den sits jag faktiskt sitter i och hur den faktiskt varje dag i det mesta jag gör påverkar mig. Jag ser det inte som en svacka utan mera ett inslag av realitet. Att våga reflektera över livet.
Jag njuter av att få vakna varje morgon, är mycket mera lättsam, bryr mig inte så mycket om småsaker som tidigare irriterat mig. Ser fler lösningar än problem och rycker mera på axlarna åt saker som händer.

Idag blir det matshopping, det ekar i kyl och frys. Dessvärre så ekar det i huvudet också, matfantasin är som bortblåst. Har inte mycket till aptit och mottager därför tacksamt matförslag från de som har :-)
Flygande Jakob på förslag så det blir det i alla fall. Trött på "vardagsmat". Vill göra nya, annorlunda maträtter men ack så svårt när fantasin är noll och inget smakar. Efter shopping blir det omläggning av piccline, igen. Tiden springer iväg, tycker att jag nyss var där.
Om en vecka precis har jag avklarat 2/3 av min cyto behandling och jag ser slutet!!
Längtar att få komma tillbaka till jobbet, ösa järnet och bli trött på ett positivt sätt i kropp och själ. Längtar efter att få börja träna, styrka och kondition. Att få och kunna springa 5 km i spåret och få blodsmak i munnen, ösa järnet!
Att få skrubba min vänsterarm där piccline sitter och kliar. Att köra armhävningar och få bort hänget som nu blivit. Att bli mera "normal", haha om det nu är ett läge för mig. :-))

Nu måste jag torka tåren och ösa järnet! Var på makeup kurs i går ju, och det ska visst ta viss tid och ett antal moment för att vara färdig makead, haha. Måste ju prova all min nya makeup!!! Återkommer i nästa inlägg om det!

Stora varma kramar, från mitt hjärta!