Frisk luft, rena och goda tankar och modiga möten

En underbar dag igår igen!
Vilket väder!!
Lite halvtrött men biter ihop och gör det jag ska. Det viktiga är att komma upp på morgnarna.
Bestämde tidigt att ta mig till stranden. Hjärt skulle sluta ganska tidigt och vi skulle ses där.
Valde att gå som mig själv. Men med lite pirr i magen... Insåg ju att tack vare vädret skulle jag nog inte vara ensam på stranden...
Orkar jag med att gå som jag är?
Absolut!
Började med lite shopping på Statoil...
Killen bakom disken säger med ett leende på läpparna: "Aaa sommarfrilla!"
"mmmm I wish" säger jag. Han blir tyst en stund sen säger han " aha, oj då...men.. du hade ju långt hår igår?
Jag lugnade honom snabbt genom att förklara läget och att jag får värmeslag av peruken, så den fick vara hemma idag.
Ganska mycket folk på stranden. Jag hittar en bra plats ganska nära vattnet men ändå på gräs. Känner medans jag går hur folk verkligen stirrar. Biter ihop, ler men mår ändå bra. Jag vet att det är de som äger just det problemet, inte jag.
Jag lägger mig ner med min bok. Ser en ensam, snygg smal blonderad tjej på ca 30, som varje gång jag tittar upp, tittar på mig. Du vet, så där att man känner att någon tittar.
Efter en stund packar hon ihop sina saker, går mot mitt håll och stannar där jag ligger. Hon böjer sig ner.
"Ursäkta, jag vill inte störa dig... Men jag vill bara säga att förra sommaren såg jag ut som du gör nu"
Mina tårar började tränga upp i ögonen. Svårt att förklara varför kanske, men det var nog många saker som spelade in. Vi pratade en stund om hoppet, sjukdomen, behandling, tankar och känslor. Hon själv hade haft livmoderhalscancer. Hon bad mig bara att hålla ut, "nästa sommar ser du ut som jag, livet går vidare. Du blir frisk du också."
Jag blev överväldigad av denna person. Ett modigt möte som jag tänker bära med mig.
Tackade henne för att hon delade med sig av sig själv. Som om hon vore en ängel.

En stund senare hör jag ett barn " Mamma!, det sitter en tjej därnere som inte har något hår!" Jag hör hur mamman hyschar ner henne men samtidigt säger att "jag ska berätta varför. Den flickan har en sjukdom, hon är sjuk" Det är också stort. Människor som vågar prata om det, istället för att dölja och lägga locket på. Enda sättet att avdramatisera ordet cancer, är att prata om det. Prata, prata, prata.
Värre med kärringen som, i timmar, satt vid stenen och inte kunde sluta glo, henne var jag på väg att nita. Oavsett anledning så glor man inte så.
Hjärt tyckte jag skulle berätta om den äldre mannen i restaurangen också. Vi stod i kaffekön när han vänder sig om och tycker att jag passar att vara utan hår, ser bra ut säger han, fin huvudform"
Jag tackade för komplimangen! :-)
Han sneglade dock samtidigt på min arm och kanske insåg han i samma stund som han pratade med mig att det kanske inte är självvalt. Men det spelar ingen roll. Jag har inga större problem med det nu.
Jag blir glad och är tacksam för alla människor som vågar konfrontera mig, det ger mig styrka och insikt. Jag gör rätt, för min skull. Men det ger förhoppnigsvis andra något också.
Åkte under kvällen och hämtade storson i Norrtälje. Han ska jobba idag lördag. Lill och mellanson valde att stanna kvar, de gick och fiskade när jag åkte. Mina små älsklingsgryn..
Idag är det lördag. Hjärt jobbar och sedan åker han hem till sig för tvätt, pyssel och polarkväll.
Här blir det beachparty som det ser ut! :-))
Ja, jag lovar, jag ska ta det lite lugnt....
Hehe
Det är en dag i morgon också :-))
Kanske blir en loppisrunda i Täby både idag och i morgon, dessutom loppis i Rumsättra i morgon som jag tänkte åka på. Kanske springer på kussen där också!
Jag vill ha en badrumshylla i rotting, inte smalaste varianten. Vill kunna lägga handdukar där bla. Någonstans borde det finnas.
Aaaa va livet e gött!

Kärlek, änglar och demoner!
Nu ska jag äta frulle, valla hund och duscha. Sen är jag redo för drabbning!!