Först och störst

Tack för fina kommentarer!!
Jag blir rörd!
Okända som kända.

Den dagen jag bestämde mig för att lägga undan peruken så anade jag att det på olika sätt kunde skapa uppmärksamhet.
Men jag ville inte spela längre. För det kändes verkligen som en konstig teaterpjäs utan färdigskrivet slut. Den regisserades efterhand.
Kallade mig själv och kallades till och med för ett annat namn. Det blev så fel i mitt huvud.
Det funkade inte.
Jag är jag, inte någon annan.

Vissa blir rädda för följderna av cancer, för visst ser man plötsligt sjukare ut. Cancersjuk.
Men man får inte glömma att de allra flesta idag överlever bröstcancer och lever gott, lika länge som andra.
Man kanske reflekterar över sin egen dödlighet.
Kanske känner empati.
En del kanske tycker synd om personen med kalt huvud.
En del tänker och tittar extra mycket på mina barn som går bredvid mig, eller på Hjärt som finns vid min sida.
Det är inte konstigt att se ut som jag, bara lite mer ovanligt, bara för att jag vägrar skyla mig.
Mig veterligen så finns det inte någon nära mig som har problem med att jag numera går utan hår, buff eller sjal. De peppar mig de stunder jag tvivlar eller tvekar.
Jag är stark. Har blivit starkare.
Jag har vilja. Som nu ingen eller inget kan rubba!

Och jag ser mig själv som cancerfrisk!!

Jag hoppas att mitt kala huvud, min livsglädje, mitt sätt att vara, min vilja och styrka ska stärka andra.
I sig själva. I jobbiga situationer.
Att jag ska göra en inverkan och kunna påverka.
Det var min önskan.
Mitt mål var/är att utveckla mig själv och verkligen vara den jag ÄR.
Jag vill bjuda på mig själv och det jag är, för att kunna ge andra styrka och avdramatisera lite.
Våga prata, våga möta människor, även till synes sjuka.
Varje människa, varje möte med ny person, har något nytt att lära och lära ut.
Våga öppna dig!
Våga ta vara på varje tillfälle!
Våga LEVA!!

Jag skulle aldrig ta illa upp av en komplimang! Oavsett från vem, känd eller okänd.
Däremot vuxet folk som verkligen glor stör mig, numera glor jag tillbaka.
Kanske påtalar jag det snart också.

Tack Magnus för massage (välbehövligt..) och påfyllning av tomteförrådet!!
Jag lovar! Jag ska stretcha min arma muskler... Aj, aj, aj...

Ha en strålande kväll, det ska jag ha!
Nu är det visst fotboll :-)

Kramar till alla själar