En sak i taget och goda grannar

Idag var min uppgiftsdag...
Har sakta men säkert bockat av från min måste lista.
Men dammsugaren står fortfarande kvar på samma ställe! :-)
Suttit i telefonsamtal halva dagen känns det som, för att räta ut lite frågetecken och lösa problem. Det har gått bra!
Känner mig duktig, jag som dessutom avskyr att prata i telefon.
Ewa drog med mig till centrum ( TACK EWA!!!!! ) för att glutta runt lite, skönt att någon drar lite i en när man fortfarande sitter i jamas halv två på eftermiddagen!
Hade lite egen terapi i morse också, bakade muffins. Det är min terapi, baka. Det gör mig gott. Men jag behöver nog hjälp att äta annars kommer jag nog att rulla fram så småningom.
Min goda granne, G, också tidigare BC patient, kom igår kväll över med årets kruka med solgula kryss! Ett fint kort med texten " IngMari, det finns bara en som du. Du klarar det! Kram G och M "
Blev som vanligt alldeles blank i ögonen. Otroligt vilka människor som finns runtomkring en! Som tänker och känner med mig, med oss. Det värmer i mitt hjärta och jag hoppas att jag kan återgälda på ett bra och positivt sätt.
Maten står i ugnen och mitt huvud spränger. Skyller på åskan och regnet som precis dragit förbi här. Tagit ett piller och ska lägga mig och blunda en stund.
En ny trolig biverkning har dykt upp... visste att risken fanns..
Jag har fått blåsor i munnen, framförallt på tungan. Gör ont att prata så jag kommer att undvika det tills smärtan går över. Dessutom har folk svårt att höra när jag pratar då jag sluddrar på grund av att det gör ont.
Göt ont att prata, tugga och dricka varmt. så det blir väl kall flytande föda. :-)
Lugnt, tyst och skönt för alla runtomkring! :-)
Jag får ta igen det sen! :-))

Kramar så länge!!