Thursday, May 7, 2009

Terapeutbesök

Hmm oki....
Ett av de bättre valen jag gjort tror jag. En fantastiskt trevlig och bra kvinna, känns det som. Det kommer att bli många gånger till! :-)
Hon berättade om sig och jag tömde ur, nästinill, alla små livets djävligheter. Det är ju därför jag är där! Lika bra att köra på från början, det är min lycka och mitt liv det handlar om i slutändan! Mitt ansvar!
Det finns lite att beta av kan man säga... Utgår alltid från hur det är just då, när jag är där. Men, tyvärr, när man mår mindre bra så dyker gärna en del annat upp också. Det hänger ihop ju.
Jag fick hemläxa med mig från terapeuten, Janet.
Jag måste sluta vilja klara allt själv... (Hur ska det gå till!???)
Jag måste börja be om hjälp, för är det någongång jag behöver hjälp så är det nu. (ok...)
" Om du inte vill be om hjälp för din egen skull, så be om hjälp för deras skull!! De vill finnas för dig, vill hjälpa till, vill vara delaktiga med det de kan hjälpa till med." Janets ord..
Ok ok ok..
Jag har blvit bättre, jag har gjort små framsteg även om det varit svårt. Jag ska bli mycket bättre.
Till mitt återbesök, en vecka efter operationen, har jag lovat Janet att fråga om hjärt vill och kan följa med, för att jag behöver och vill. Han vill, det är jag säker på! Han gör det absolut för min skull.
Jag har bara inte tillåtit mig själv sätta mig i en beroende sits. Jag har inte tillåtit risken uppkomma, att bryta ihop med andra runtomkring mig. Varför? kan man undra... (Precis som att "problemet" försvinner om jag inte pratar om det? Hur tänkte jag då? kan man undra... )
Med hjärt ska jag och vill jag ju dela allt! Det hör ju till i livet tillsammans. Men har inte velat ösa ur mig min sorg över sjukdomen, sorgen/rädslan över att "tappa" ett bröst (tillfälligt), rädslan för att inte duga som enbröstad, sorgen över en del av kvinnligheten som försvinner (eller är jag ute och cyklar nu?! ), min enorma rädsla för att bli svårt sjuk, min skräck över alla små gröna bebisblad som jag undrar e lika gröna nästa år... Så många tankar, så många frågor och inga svar.
Megauppdrag, från och med nu och resten av livet. Jag kan, jag vill och jag ska!!
Sååå, när jag börja bli för dryg och det verkar som att jag lider av latmask eller annat och när jag börjar kräva för mycket, säg till mig att TAGGA NER! Haha Det är i alla fall Janets fel! *kärlek till er*

I morse så var planen, efter att jag kommit hem från terapeuten, att åka till jobbet lämna sjukintyg, åka förbi Mita och hämta Aloe, tvätttugan och åka till soptippen...
Men energin tog slut på vägen hem tror jag.. La mig i sängen och vilade en stund. Svarade på några samtal. Sen tog det stopp. Vet att jag måste tvätta idag, annars har jag inga kläder till landet dit jag och hjärt ska åka i morgon. Men det andra, det hoppar jag.
Nu ska jag lägga mig i soffan och slappa en stund! Välförtjänt tycker jag!

Kanske ska fika med Ewa i eftermiddag, och förhoppningsvis får jag träffa Martina en stund på fika ikväll.

Tack alla ni som finns runtomkring mig, Hjärt och min familj, alla som är nära eller lite längre ifrån, ni som tänker på mig, ni som ringer, ni som håller tummar och tår och som på alla möjliga och omöjliga sätt visar omtänksamhet, kamratskap och kärlek. Med er får jag så otroligt mycket energi, och jävlar anamma! Med er blir allt så mycket lättare!!
Från mitt hjärta med största värsta bästa ödmjukhet, TACK!


Jag säger så här nu : Så länge tårarna kommer ut gör de ingen skada.
Ta med er den. Tänk på den! Det finns många som behöver träna på just det.

Massa kram, all kärlek

1 comment:

Mia said...

Ha det så himla härligt på landet hjärt..:)