Lugnet i stormen

Som att befinna sig i stormens öga.
Lugnet i stormen.
Runtomkring kan det blåsa, men inte just där jag är.
När näsan hamnar utanför stormens öga, blåser det rejält.
Påverkar och gör inverkan, kan blåsa nästan genom märg och ben.
Jag agerar instinktivt på allt som berör och gör ont.
Det går som vågor genom kroppen, som inte går att hejda.
Det är inte så att jag blir våldsam, men jag blir, vad ska man säga.. "Lätt" upprörd.. Kanske ledsen, eller faktiskt heligt förbannad ibland.
Men det går över fort, för egentligen, för det är ju inte jag, egentligen.

Det här är den märkligaste känslan jag upplevt.
Fånigt kanske, men jag tror att det är ett sätt för mig att hantera den allmänna situationen. Jag tar och reagerar på det som är greppbart, lite längre ifrån ego och inte lika allvarligt. Det andra är för stort, för nära och definitivt inte greppbart.
Ni som känner mig väl, vet att jag är inte den som går igång på små saker. Jag har lång stubin och de få gånger som jag smällt av, är lätträknade. Har varit.
Nu känns det ganska skönt att få ur sig lite negativ energi på det här sättet utan att för den skull vara dum mot folk.
Jag ifrågasätter bara, vägrar finna mig i dumma situationer och talar om det också. Bryr mig mera om mig själv och kämpar och står för det som är för mitt bästa.

Nu sitter jag i valet och kvalet.. Jag och hjärt ska på grillfest i kväll. Vad ska jag ha på mig? (Mmm samma problem oavsett situation...)
Hur ser det ut nu då med ett och ett halvt bröst innanför blusen/topen/tröjan?
Ser det ok ut?
Tycker jag att det ser ok ut?
Ska jag acceptera det eller ska jag lura mig själv och andra genom att köpa inlägg och stoppa dit? Mår jag bättre av det?
Vet inte...
Troligen så går jag som jag är. Det här är ju den nya, ofrivilligt omstylade Ima.
Jag är jag, oavsett med inget, ett, ett och ett halvt eller två bröst.
Tänk vilka petitesser man ska tänka på. Petitess i det stora hela faktiskt. Jag har så många andra bra kvaliteter än brösten! Haha, tror jag i alla fall!

Egentligen tycker jag inte om att "peka ut" någon, ni är så otroligt många som peppar, hjälper mig och som "bara" finns där. Men just nu vill jag uttrycka kärlek, värme och tacksamhet till några av er.
Tack Robban för stöd och hjälp med barnen (barnens pappa), det här hade blivit så mycket svårare utan din hjälp och ditt stöd.

Maria, gumms, för att du alltid finns där. I alla lägen dygnet runt.

Hjärt, för all kärlek, värme, stöd och närhet i tuffa tider. Vårt liv fortsätter nu!

Pappsen och brorsan för kärlek och omtanke. Middag och badrum snart?! :-))

Magnus för all pepp och säkert, tryggt och bra omhändertagande med massage för min stackars gamla, onda kropp!

Ewa som alltid finns där, kollar läget, pratar och undrar. XXX

Och alla ni andra som inte står omnämnda just nu. Ni betyder alla så otroligt mycket!!

Massa kärlek