Efter två känslomässigt tuffa dagar i måndag och tisdag så blev det en liten urladdning tisdag kväll.
Ska försöka beskriva läget så gott jag kan.
De allra flesta har ju en försäkring på sitt/sina barn.
Det finns ju även "vänta barn försäkring" i olika slags varianter och olika försäkringsbolag.
Jag beställde redan i början av oktober en sådan försäkring.
Dels från trygg-hansa som jag sedan har valt bort pga sämre villkor, den andra från salus ansvar.
2010-10-05 är aviseringdatumet på denna.
Den gäller tidigast från och med grav vecka 26, (så de 1200 kronorna ska jag snart betala in.) vid "normal graviditet" står det också.
Det betyder om jag förstår det hela rätt att vi som fått diagnos före barnets födelse blir bortknuffade från allt vad försäkringar heter, medan de som får sin diagnos efter födseln har rätt till ersättning?!
Kan det vara så illa?!
Jag har ställt frågan till berörda... Får se om jag får något svar.
Trygg ringde upp för en liten stund sedan.
Eftersom jag anmält försäkringen redan i början av oktober så har vi möjlighet att få ett engångsbelopp om bebis behöver opereras under de första sex månaderna (operation kommer ju att ske under första levnadsveckan), men sen då? Sen är det kört i det bolaget, i alla fall vad gäller medfödda hjärtfel.
Får se vad de andra säger...
Fått ett mail under eftermiddagen också som fick mig på bättre humör :-)
Om jag behöver/måste/bör vara sjukskriven så fungerar det nu!!
Jag har intjänat rätten till en ny sjukskrivningsperiod!! Så jag kommer att få sjukpenning om blir så, annars hade jag fått vara hemma utan betalning. Det vet vi ju alla hur bra det blir...
I och med det mailet kan jag nu ockswå slappna av vad gäller föräldrapenning.
Jag kommer att få betalt när jag är hemma med knytt.
Sen kommer det bli att vi tar ut många dagar med tillfällig föräldrapenning, då barnet är så allvarligt sjukt och kommer kräva sjukhusvård under perioder, så får vi bägge möjlighet att vårda bebis samt att ta hand om varandra.
Jag vet och känner att allt kommer att ordna sig!
Jag är så nyfiken på dig du lill* därinne!
Tiden går ganska snabbt, vi ses snart! :-)
Innan knytt kommer får vi gosa med "chefskusin"!
:-))
Besök på specialistmödravård idag. Egentligen inget speciellt kan jag tycka. Går hellre kvar hos vår underbara H, de andra behöver jag inte. :-)
Fått Fragminsprutor dock. Dessa ska jag ta själv, en gång om dagen, i underhudsfettet på magen. Lite läskigt men det ska nog gå bra. Förhoppningsvis löser eländesproppen upp sig och återvänder ALDRIG.
I morgon är det jobb en stund på dagen, i alla fall halva dagen.
Sedan ska jag träffa barnens faster C. Det var så längesen!
Det blir en lunch i stan (om man nu vågar åka dit)
Men det känns samtidigt, kan det hända mera saker i mitt liv nu?
Så, jag trotsar allt och tänker åka dit och gå tryggt på gatorna.
Nästa steg är väl att man vinner en miljon!
Eller?
:-)
Kram och natti!
Wednesday, December 15, 2010
Tuesday, December 14, 2010
Tuffa dagar
Igår och idag.
Två tuffa dagar, fyllda med kärlek dock, men sååå svårt att känna glädje.
Känner mig mest ledsen och "tryckt".
Jag vet att det är jobbigt för de som är runtomkring mig, men vad ska jag göra??
Det är lätt att le, med munnen.
Men känns inte äkta när inte hjärtat är med.
Vill känna mig glad, hoppfull och full av framtidstro men undrar samtidigt när ska vi få "ro" att "bara" leva?
Inget att grotta ner sig i, finns i alla fall inga bra svar på det.
En dag i taget.
Babysteps.
Då ska det nog gå.
Som alltid.
Två tuffa dagar, fyllda med kärlek dock, men sååå svårt att känna glädje.
Känner mig mest ledsen och "tryckt".
Jag vet att det är jobbigt för de som är runtomkring mig, men vad ska jag göra??
Det är lätt att le, med munnen.
Men känns inte äkta när inte hjärtat är med.
Vill känna mig glad, hoppfull och full av framtidstro men undrar samtidigt när ska vi få "ro" att "bara" leva?
Inget att grotta ner sig i, finns i alla fall inga bra svar på det.
En dag i taget.
Babysteps.
Då ska det nog gå.
Som alltid.
Monday, December 13, 2010
Vi och vår närmaste framtid
Ja som man förstår så blir det tufft.
Otroligt tufft.
Vi tar en dag i taget och det kommer att bli än viktigare när lill* är född.
Vi har dock tydliga mål och många delmål, kanske som det ska vara :-)
Lill* är beräknad till 30/4-1/5 någonstans så tiden fram till dess ser ut ungefär så här:
Jag kommer att jobba så länge jag orkar och det verkar fungera i alla fall fram till havandeskapspenningansökan.
Vi ska må så bra vi kan fram tills det är dags för lill*att komma ut.
Dessa bebishjärtoperationer görs bara i Göteborg och Lund och då Karolinska har ett samarbete med Lund är det där vi kommer att förlösas och vänta på operation och sedan intensivvårdsbehandling.
Vi kommer att åka ner till Lund ca 2 veckor före beräknad förlossning och då antingen sättas igång för vaginal förlossning eller planera för kejsarsnitt. Det beror på hur lill* hmhm mår och kan tänkas klara av. Vaginalt är inte till nackdel dock, bara det inte drar ut för mycket på tiden.
När lill* är född får vi förhoppningsvis gosa en liten stund, 10-15min, innan hmhm tas om hand för övervakning och droppsättning för att hålla ductus öppen. (lurar kroppen att tro den är i fosterstadiet ff)
Läget ska stabiliseras och det planeras för operation under de första levnadsdagarna.
Under de dagarna, innan op, får vi vara med vår lill* pärla hur mycket vi vill, troligen nedsövd och i respirator för att lilla hjärtat ska hålla jämn takt och inte tröttas ut, men ändå :-)
Detta är steg 1, första stora op.
Det är 4 månader dit.
Fram tills dess ska vi först fira jul, ja det ska vi. Med storson, mellanson och lillson, Hjärts syskon och Hjärteföräldrar, lilla pärlan och F´s systers lilla hjärta (som också ligger i sin mammas mage!) En mysjul ska vi ha. Vill hinna träffa min pappa med familj också!
Sedan ska vi mellan alla läkarbesök, undersökningar, ultraljud och provtagningar njuta av att vänta barn. Det är mysigt!
Väntan och längtan att få hålla detta lilla knyte är enorm!
F´s syster kommer att få sin lill* dryga månaden före enl beräkningar, så vi får gosa lite där så länge, hehe! :-)
Lycka och kärlek till er!
Idag hade jag tänkt åka förbi mitt jobb, men jag vet inte om jag orkar det längre.
Faktiskt ingen lust, ingen ork.
En del tårar har trillat ganska skönt dock, trots att jag är trött på detta eviga skvalande från ögonen.
I morgon är det MVC och underbara BM H.
Onsdag är det spcialistmödravården i danderyd.
På torsdag ska jag försöka jobba hade jag tänkt.
Nu ska jag skutta in i duschen, kanske att planerna ändras efter det :-)
Hej hopp!
Otroligt tufft.
Vi tar en dag i taget och det kommer att bli än viktigare när lill* är född.
Vi har dock tydliga mål och många delmål, kanske som det ska vara :-)
Lill* är beräknad till 30/4-1/5 någonstans så tiden fram till dess ser ut ungefär så här:
Jag kommer att jobba så länge jag orkar och det verkar fungera i alla fall fram till havandeskapspenningansökan.
Vi ska må så bra vi kan fram tills det är dags för lill*att komma ut.
Dessa bebishjärtoperationer görs bara i Göteborg och Lund och då Karolinska har ett samarbete med Lund är det där vi kommer att förlösas och vänta på operation och sedan intensivvårdsbehandling.
Vi kommer att åka ner till Lund ca 2 veckor före beräknad förlossning och då antingen sättas igång för vaginal förlossning eller planera för kejsarsnitt. Det beror på hur lill* hmhm mår och kan tänkas klara av. Vaginalt är inte till nackdel dock, bara det inte drar ut för mycket på tiden.
När lill* är född får vi förhoppningsvis gosa en liten stund, 10-15min, innan hmhm tas om hand för övervakning och droppsättning för att hålla ductus öppen. (lurar kroppen att tro den är i fosterstadiet ff)
Läget ska stabiliseras och det planeras för operation under de första levnadsdagarna.
Under de dagarna, innan op, får vi vara med vår lill* pärla hur mycket vi vill, troligen nedsövd och i respirator för att lilla hjärtat ska hålla jämn takt och inte tröttas ut, men ändå :-)
Detta är steg 1, första stora op.
Det är 4 månader dit.
Fram tills dess ska vi först fira jul, ja det ska vi. Med storson, mellanson och lillson, Hjärts syskon och Hjärteföräldrar, lilla pärlan och F´s systers lilla hjärta (som också ligger i sin mammas mage!) En mysjul ska vi ha. Vill hinna träffa min pappa med familj också!
Sedan ska vi mellan alla läkarbesök, undersökningar, ultraljud och provtagningar njuta av att vänta barn. Det är mysigt!
Väntan och längtan att få hålla detta lilla knyte är enorm!
F´s syster kommer att få sin lill* dryga månaden före enl beräkningar, så vi får gosa lite där så länge, hehe! :-)
Lycka och kärlek till er!
Idag hade jag tänkt åka förbi mitt jobb, men jag vet inte om jag orkar det längre.
Faktiskt ingen lust, ingen ork.
En del tårar har trillat ganska skönt dock, trots att jag är trött på detta eviga skvalande från ögonen.
I morgon är det MVC och underbara BM H.
Onsdag är det spcialistmödravården i danderyd.
På torsdag ska jag försöka jobba hade jag tänkt.
Nu ska jag skutta in i duschen, kanske att planerna ändras efter det :-)
Hej hopp!
HLHS fakta
Hypoplastiskt Vänsterkammarsyndrom
Vänster kammare är mycket liten och både aorta och mitralisklaffarna är antingen mycket små, förtjockade eller helt blockerade. Barnet är i fara under de första dagarna i livet då ductus kommer att sluta sig och när det väl är gjort kommer barnet dö eftersom det då inte kan pumpa ut syresatt blod till kroppen.
I Sverige föds mellan 10 och 15 barn årligen med detta syndrom. Fram till mitten av 90-talet behandlades dessa barn inte alls här i europa utan man lät barnet dö utan traumatiska upplevelser. Sedan mitten på 1980 har man i USA utvecklat en trestegsmetod för att behandla vänsterkammarsyndrom (HLHS). Den första operationen görs under nyföddhetstiden, den andra vid 6 månader och den sista vid 1½års ålder. Vid olika centra varierar överlevnadsgraden för barn som genomgår denna trestegsoperation. Vissa ställen visar goda resultat på upp till 90% överlevnad. Metoden är så pass ny att inga heltäckande studier på långtidsöverlevnad kunnat göras.
/Kopierat från barnsidan.se
Vänster kammare är mycket liten och både aorta och mitralisklaffarna är antingen mycket små, förtjockade eller helt blockerade. Barnet är i fara under de första dagarna i livet då ductus kommer att sluta sig och när det väl är gjort kommer barnet dö eftersom det då inte kan pumpa ut syresatt blod till kroppen.
I Sverige föds mellan 10 och 15 barn årligen med detta syndrom. Fram till mitten av 90-talet behandlades dessa barn inte alls här i europa utan man lät barnet dö utan traumatiska upplevelser. Sedan mitten på 1980 har man i USA utvecklat en trestegsmetod för att behandla vänsterkammarsyndrom (HLHS). Den första operationen görs under nyföddhetstiden, den andra vid 6 månader och den sista vid 1½års ålder. Vid olika centra varierar överlevnadsgraden för barn som genomgår denna trestegsoperation. Vissa ställen visar goda resultat på upp till 90% överlevnad. Metoden är så pass ny att inga heltäckande studier på långtidsöverlevnad kunnat göras.
/Kopierat från barnsidan.se
HLHS, snart har en vecka gått
Svårt att veta var jag ska börja.
Om jag ska ha en chans att om några månader att förstå något av det jag skrivit, så är det väl bäst att börja från början.
Även för er nära och kära som ännu inte vet eller fått veta allt.
Det har varit kaos, minst sagt.
Allt jag skriver här blir i stora drag, kan komma att ändras, kan till och med vara något som är i fel ordning.
Men det är som det är.
Måndagen det 6 december:
Hjärt hade tagit ledigt hela dagen för vårt ultraljud så han var hemma med mig som var sjukskriven på grund av mina tremboflebiter (?) (ytliga "proppar", kärlinflammation) i benet som inte vill ge vika.
Vi parkerade bilen i Danderyd och tog tunnelbanan in, i relativt god tid :-)
Vi var lite nervösa men såg med spänning fram emot vårt rutinultraljud, äntligen skulle vi få se vår lilla pärla!
Medan vi väntade på vår tid så shoppade vi lite julklappar. Humöret på topp och kärleken flödade!
13,00 så blev det då vår tur!
Hjärtat slog volter och det pirrade ända ner i tårna :-)
Barnmorskan som utförde ultraljudet gick igenom bebisen, allt såg bra ut!
Bebisen var en livlig liten krabat, så hon skulle återkomma till hjärtat, hon "såg inte så bra".
När hon åter tittat på hjärtat och konstatera att det ser inte riktigt ut som det ska så vill hon att en annan barnmorska ska titta på hjärtat. Så sker.
Våran puls, vår oro stiger ikapp med att sekunderna tickar.
Inte heller hon kan se att hjärtats vänstersida fungerar som det ska.
Med denna overklighet bokar hon in oss på ett läkarbesök ett par timmar senare.
Ett par timmar....
Timmar av ovisshet, maktlöshet, tårar som rinner i strid ström.
Vi går till ett café, försöker att äta en smörgås i denna overkliga miljö.
Folk skrattar, tjoar och tjimmar medan våra tårar rinner.
Livet fortsätter som om ingenting har hänt.
Det var som att vänta på sin egen avrättning kan jag tänka, fast att man är oskyldig.
Vi älskar ju detta barn!
Pärlan har funnits med oss och vi har känt kärlek till detta mirakel i snart 20 veckor.
Läkaren kommer.
Undersöker.
Han konstaterar efter 10 minuters tystnad och undersökande att "det är ett allvarligt hjärtfel", på våra frågar om vad det innebär för bebisen och alla andra frågor vi har så kontrar han med att säga "Jag säger ingenting mera. Jag faxar en remiss till Astrid Lindgren och en hjärtspecialist där. Ni får nog komma dit denna vecka"
Denna vecka?
Herregud... Ska vi vänta ännu längre?
Vad är fel?
Varför säger han inget?
Kommer inte detta att gå bra?
Varför?
Räcker det inte nu...?
Frågorna är så många, men alla utan svar.
Med varje tår som föll fanns en fråga, en undran och en otrolig längtan efter detta barn.
Vi tog oss hem. Hur vet jag egentligen inte. Vi sa inte ett ord till varandra på vägen hem, orkade inte. Klarade inte det.
Samma resa tillbaka som dit, men olika liv.
Barnen kom till oss på måndagen. Vi pratade direkt med de om vad som hänt och om det lilla vi visste. Hjärt handlade McD till middag, så långt räckte vår ork.
Detta var som ett vacuum. Vi bet ihop för att klara oss igenom kvällen.
Pärlan rör ju på sig därinne så det är svårt att förstå att det är något allvarligt som försiggår.
Tisdag 7 december:
Jag ringer direkt på morgonen till ALB för att kolla om remissen kommit dit. Säger att vi klarar inte av att gå hemma och vänta, vi fungerar inte. Vi måste få en tid.
Hon säger att kollega ska återkomma till mig under dagen för att boka.
Vi har sedan tidigare en inbokad tid hos MVC läkare för diskussion ang mina provsvar. Jag och Hjärt går dit. Jag visar upp mitt ben som hon tycker kräver åtgärd. Hon läser journal från UL och frågar oss hur vi tänkt göra, om vi tänker gå vidare med graviditeten...
Vaddå?!
Då inser jag.. Då först tar jag in att pärlan kanske inte klarar det här.
Jag känner hur arg jag blir, ja arg, Varför ska hon lägga sig i och uttrycka något som ingen annan hitills har gjort?! Hon har fel! (Detta trots att barnmorskan 30 min tidigare uttryckt samma enligt Hjärt, jag tog inte in det, öronen stängdes av eller åtminstone var inte hjärnan mottaglig),
Läkaren sjukskrev mig december månad ut. "Krisreaktion" vidare utredning ang resultat av ultraljud samt med anledning av mitt ben.
ALB ringde vi fick en tid onsdag morgon 08:15.
Tisdag, en katastrofdag.
Vi klarade 10 minuter i taget utan att bryta samman.
Det räckte med en tanke, en textrad i en låt, en blick på varandra eller bara en spark från pärlan i magen för att bryta samman totalt.
Vad vi åt eller hur kvällen förlöpte har jag inget minne av.
Onsdag 8 december:
Vi åker hemifrån strax före 06:00, för att inte hamna i köer och komma för sent.
Hjärt mår dåligt på alla sätt och vis så också jag, inte bara psykiskt.
Pressen och den psykiska stressen sätter fysiska spår.
Vi mår fysiskt dåligt, som influensa ungefär.
Vi hoppas få någon form av svar.
Vi träffar "vår", pärlans, hjärtspecialist och forskare, på fosterkardiologen ALB.
Han har jobbat med detta i över 20 år, han är lugn, korrekt, saklig och ger oss den informationen (tillsammans med en sköterska,Linda, som vi kommer att träffa ofta.) som vi saknat i två dagar.
Medan tårana rinner och medan han undersöker med ultraljud, pratar han med oss och informerar så gott det går. Vi kommer att komma behöva den här informationen många gånger, hjärnan är liksom "full". Den stänger ner.
Diagnosen är HLHS (Hypoplastic Left Heart Syndrom) Enkammarhjärta.
Vänster sida, kammare och förmak, av pärlans hjärta fungerar inte.
Detta innebär att så länbge bebisen är i magen och syresätts via navelsträngen mår den bra.
När den föds och "Ductus" stängs efter ca några timmar- 2 dagar så dör bebisen av syrebrist om man inte opererar.
Så direkt när bebisen föds sätter man övervakning och ett dropp som ska hålla "ductus" öppen.
Bebisen opereras vanligen första gången efter några dagar, i alla fall under första levnadsveckan.
Läkaren fortsätter informera.
"Det är ett allvarligt hjärtfel, stora risker med operationen, i så små hjärtan. (blodkärlen de jobbar med e ju mm stora) Stor påfrestning för ett så litet barn. Många väljer att avbryta graviditeten, Barnen mår inte alltid bra efter operationen, biverkningar. följder och påföljande minst två operationer, kommande hjärttransplantation osv osv osv." Informtionen tycktes aldrig ta slut.
Vi fick en ny tid till fostermedicin på torsdagen där ny undersökning av resten av barnet skulle göras.
Tills i morgon ska vi ta någon form av ställning hur vi vill gå vidare.
Nu förstår jag varför läkaren i måndags inte ville säga något mera, eller varför BM och läkaren på MVC sa som de gjorde.
Tårarna rann i strida strömmar resten av dagen.
Vi var slut. Utpumpade. Fysiskt och psykiskt.
Underbar personal på ALB och fosterkardiologen dock!
Jag sökte min vana trogen på allt jag kunde hitta på internet.
Google är bra.
Sökte och läste.
Sög åt mig varenda litet halmstrå.
När jag/vi läst privata bloggar och sett foton på dessa barn, sett foton på tonåringar i USA (som var bland de första som op med denna metod) och sett att man kan överleva, man kan må ganska bra, även om man inte orkar lika mycket som alla andra, så kände vi att vi verkligen hade en plattform för vårt beslut.
Klart vi ska fortsätta göra allt för Pärlan!! Att avbryta var aldrig aktuellt.
Det är våran lilla Pärla, som vi älskar än mer nu (hur nu det går till)!
Onsdagen tog också slut på något sätt.
Det var "skönt" att få en diagnos, att veta och känna att vi gör rätt och riktigt, för oss.
Det kommer att bli en oerhört tuff resa, med mycket oro, många operationer, kanske komplikationer.
Men är det någongång man ska finnas extra för sitt barn så är det väl då!?
Jag har dock full respekt och förståelse för de som väljer att avbryta.
Men för oss så är det "så länge det finns liv finns det hopp"
Det första man tänker på när man vaknar och det sista man tänker på när man av utmattning och tårar till slut somnar.
Pärlan.
Torsdag 9 december:
Fostermedicin.
Ingen av oss visste egentligen vad vi skulle göra idag.
Jag kände mest att det räcker med ultraljud nu. Jag vill inte att de tittar mera nu. Hur trasigt kan ett litet hjärta bli liksom.
Ännu en underbar läkare fick vi förmånen att möta.
Allt annat ser bra ut på vår lilla pärla. Alla organ finns på plats, tio fingrar, tio tår, två ögon, två öron en näsa och en mun.
Vi är säkra på att vi tagit rätt beslut för oss, trots att vi inte ens diskuterat något annat.
Nu vet vi vårt mål, vad vi ska kämpa för.
Vi var nära varandra innan.
Detta har, om möjligt, fört oss ännu närmare varandra.
Vi fick prata med en kontaktsköterksa samt säga hej till en kurator som vi får använda oss av.
Känns inte aktuellt just nu.
Vi har pratat så mycket med varandra och om vad och ur vi känner. Hur vi mår. Så vi väntar med kurator.
Min känsla att veta vem som bor i min mage har sedan igår växt sig starkare och starkare.
Från att inte alls vilja veta förrän vid förlossingen till att vilja veta, jättemycket. :-)
Det blir mera personligt. Jag vill veta vem vi ska peppa och stötta först fram till förlossning och sedan den tuffa hårda efterföljande tiden.
Jag vill också veta ifall att det inte går bra... Jag vill känna att vi har en persnolig relation redan nu. Jag vill hinna med att bygga upp. Hjärt var tveksam. Jag respekterar det och det var helt upp till honom att avgöra.
Ville han inte så tar vi inte reda på det, vill han också så frågar vi läkaren.
Så blev det.
Vi vet vem som bor i min mage! :-)
Vår lilla pärla! Vårt lilla knytt*!
Så mycket lättare det blev att prata med den lill* :-)
På vägen hem bestämde vi oss för att inte ligga i sängen när barnen kom från skolan.
Vi har mer eller mindre bott i sängen sedan i måndags. Nu får det räcka. Tillbaka till lite verklighet.
Så när första barnet kom från skolan så flög vi upp ur sängen!
Kändes bra!
Vi har tagit vårt beslut och kämpar mot vårt mål.
Vilken skillnad det blev för oss alla!
Vi har fått ytterligare en tid till fosterkardiologen i morgon fredag, 09:00
Vad ska vi göra då tro??
Fredag 10 december:
Fosterkardiologen 09:00.
Pärlans läkare lugn och metodisk som förra gången. Ingen lägger någon värdering i vårt beslut utan stöttar och gör det allra bästa oavsett vilket beslut vi tagit. Det känns bra!
Han tyckte det var bra att vi nu vet vem som bor i magen, han nämnde bebis med namn och allt blev så mycket verkligare. Bebis har i alla fall en fördel i samband med op, det är att aortan är lite kraftigare än det "normalt" är hos dessa barn. Blir lite "lättare" att pyssla ihop kärlen och få ett flöde.
Det är bra!
Vi är för övrigt i vecka 20 nu, fredagen är 19+5.
Halvtid!
Detta var en vecka som i vårt liv varit den svåraste.
Overkligt.
Otroligt tufft och jobbigt på alla sätt.
Ett otroligt STORT TACK för stöd, kramar, sms och telefonsamtal av nära och kära. Utan er hade det varit svårt att genomleva denna vecka.
Mera info kommer om både pärlan, hjärtfelet och hur den närmaste tiden ser ut för pärlan och vår familj!
Kärlek till er alla!
Om jag ska ha en chans att om några månader att förstå något av det jag skrivit, så är det väl bäst att börja från början.
Även för er nära och kära som ännu inte vet eller fått veta allt.
Det har varit kaos, minst sagt.
Allt jag skriver här blir i stora drag, kan komma att ändras, kan till och med vara något som är i fel ordning.
Men det är som det är.
Måndagen det 6 december:
Hjärt hade tagit ledigt hela dagen för vårt ultraljud så han var hemma med mig som var sjukskriven på grund av mina tremboflebiter (?) (ytliga "proppar", kärlinflammation) i benet som inte vill ge vika.
Vi parkerade bilen i Danderyd och tog tunnelbanan in, i relativt god tid :-)
Vi var lite nervösa men såg med spänning fram emot vårt rutinultraljud, äntligen skulle vi få se vår lilla pärla!
Medan vi väntade på vår tid så shoppade vi lite julklappar. Humöret på topp och kärleken flödade!
13,00 så blev det då vår tur!
Hjärtat slog volter och det pirrade ända ner i tårna :-)
Barnmorskan som utförde ultraljudet gick igenom bebisen, allt såg bra ut!
Bebisen var en livlig liten krabat, så hon skulle återkomma till hjärtat, hon "såg inte så bra".
När hon åter tittat på hjärtat och konstatera att det ser inte riktigt ut som det ska så vill hon att en annan barnmorska ska titta på hjärtat. Så sker.
Våran puls, vår oro stiger ikapp med att sekunderna tickar.
Inte heller hon kan se att hjärtats vänstersida fungerar som det ska.
Med denna overklighet bokar hon in oss på ett läkarbesök ett par timmar senare.
Ett par timmar....
Timmar av ovisshet, maktlöshet, tårar som rinner i strid ström.
Vi går till ett café, försöker att äta en smörgås i denna overkliga miljö.
Folk skrattar, tjoar och tjimmar medan våra tårar rinner.
Livet fortsätter som om ingenting har hänt.
Det var som att vänta på sin egen avrättning kan jag tänka, fast att man är oskyldig.
Vi älskar ju detta barn!
Pärlan har funnits med oss och vi har känt kärlek till detta mirakel i snart 20 veckor.
Läkaren kommer.
Undersöker.
Han konstaterar efter 10 minuters tystnad och undersökande att "det är ett allvarligt hjärtfel", på våra frågar om vad det innebär för bebisen och alla andra frågor vi har så kontrar han med att säga "Jag säger ingenting mera. Jag faxar en remiss till Astrid Lindgren och en hjärtspecialist där. Ni får nog komma dit denna vecka"
Denna vecka?
Herregud... Ska vi vänta ännu längre?
Vad är fel?
Varför säger han inget?
Kommer inte detta att gå bra?
Varför?
Räcker det inte nu...?
Frågorna är så många, men alla utan svar.
Med varje tår som föll fanns en fråga, en undran och en otrolig längtan efter detta barn.
Vi tog oss hem. Hur vet jag egentligen inte. Vi sa inte ett ord till varandra på vägen hem, orkade inte. Klarade inte det.
Samma resa tillbaka som dit, men olika liv.
Barnen kom till oss på måndagen. Vi pratade direkt med de om vad som hänt och om det lilla vi visste. Hjärt handlade McD till middag, så långt räckte vår ork.
Detta var som ett vacuum. Vi bet ihop för att klara oss igenom kvällen.
Pärlan rör ju på sig därinne så det är svårt att förstå att det är något allvarligt som försiggår.
Tisdag 7 december:
Jag ringer direkt på morgonen till ALB för att kolla om remissen kommit dit. Säger att vi klarar inte av att gå hemma och vänta, vi fungerar inte. Vi måste få en tid.
Hon säger att kollega ska återkomma till mig under dagen för att boka.
Vi har sedan tidigare en inbokad tid hos MVC läkare för diskussion ang mina provsvar. Jag och Hjärt går dit. Jag visar upp mitt ben som hon tycker kräver åtgärd. Hon läser journal från UL och frågar oss hur vi tänkt göra, om vi tänker gå vidare med graviditeten...
Vaddå?!
Då inser jag.. Då först tar jag in att pärlan kanske inte klarar det här.
Jag känner hur arg jag blir, ja arg, Varför ska hon lägga sig i och uttrycka något som ingen annan hitills har gjort?! Hon har fel! (Detta trots att barnmorskan 30 min tidigare uttryckt samma enligt Hjärt, jag tog inte in det, öronen stängdes av eller åtminstone var inte hjärnan mottaglig),
Läkaren sjukskrev mig december månad ut. "Krisreaktion" vidare utredning ang resultat av ultraljud samt med anledning av mitt ben.
ALB ringde vi fick en tid onsdag morgon 08:15.
Tisdag, en katastrofdag.
Vi klarade 10 minuter i taget utan att bryta samman.
Det räckte med en tanke, en textrad i en låt, en blick på varandra eller bara en spark från pärlan i magen för att bryta samman totalt.
Vad vi åt eller hur kvällen förlöpte har jag inget minne av.
Onsdag 8 december:
Vi åker hemifrån strax före 06:00, för att inte hamna i köer och komma för sent.
Hjärt mår dåligt på alla sätt och vis så också jag, inte bara psykiskt.
Pressen och den psykiska stressen sätter fysiska spår.
Vi mår fysiskt dåligt, som influensa ungefär.
Vi hoppas få någon form av svar.
Vi träffar "vår", pärlans, hjärtspecialist och forskare, på fosterkardiologen ALB.
Han har jobbat med detta i över 20 år, han är lugn, korrekt, saklig och ger oss den informationen (tillsammans med en sköterska,Linda, som vi kommer att träffa ofta.) som vi saknat i två dagar.
Medan tårana rinner och medan han undersöker med ultraljud, pratar han med oss och informerar så gott det går. Vi kommer att komma behöva den här informationen många gånger, hjärnan är liksom "full". Den stänger ner.
Diagnosen är HLHS (Hypoplastic Left Heart Syndrom) Enkammarhjärta.
Vänster sida, kammare och förmak, av pärlans hjärta fungerar inte.
Detta innebär att så länbge bebisen är i magen och syresätts via navelsträngen mår den bra.
När den föds och "Ductus" stängs efter ca några timmar- 2 dagar så dör bebisen av syrebrist om man inte opererar.
Så direkt när bebisen föds sätter man övervakning och ett dropp som ska hålla "ductus" öppen.
Bebisen opereras vanligen första gången efter några dagar, i alla fall under första levnadsveckan.
Läkaren fortsätter informera.
"Det är ett allvarligt hjärtfel, stora risker med operationen, i så små hjärtan. (blodkärlen de jobbar med e ju mm stora) Stor påfrestning för ett så litet barn. Många väljer att avbryta graviditeten, Barnen mår inte alltid bra efter operationen, biverkningar. följder och påföljande minst två operationer, kommande hjärttransplantation osv osv osv." Informtionen tycktes aldrig ta slut.
Vi fick en ny tid till fostermedicin på torsdagen där ny undersökning av resten av barnet skulle göras.
Tills i morgon ska vi ta någon form av ställning hur vi vill gå vidare.
Nu förstår jag varför läkaren i måndags inte ville säga något mera, eller varför BM och läkaren på MVC sa som de gjorde.
Tårarna rann i strida strömmar resten av dagen.
Vi var slut. Utpumpade. Fysiskt och psykiskt.
Underbar personal på ALB och fosterkardiologen dock!
Jag sökte min vana trogen på allt jag kunde hitta på internet.
Google är bra.
Sökte och läste.
Sög åt mig varenda litet halmstrå.
När jag/vi läst privata bloggar och sett foton på dessa barn, sett foton på tonåringar i USA (som var bland de första som op med denna metod) och sett att man kan överleva, man kan må ganska bra, även om man inte orkar lika mycket som alla andra, så kände vi att vi verkligen hade en plattform för vårt beslut.
Klart vi ska fortsätta göra allt för Pärlan!! Att avbryta var aldrig aktuellt.
Det är våran lilla Pärla, som vi älskar än mer nu (hur nu det går till)!
Onsdagen tog också slut på något sätt.
Det var "skönt" att få en diagnos, att veta och känna att vi gör rätt och riktigt, för oss.
Det kommer att bli en oerhört tuff resa, med mycket oro, många operationer, kanske komplikationer.
Men är det någongång man ska finnas extra för sitt barn så är det väl då!?
Jag har dock full respekt och förståelse för de som väljer att avbryta.
Men för oss så är det "så länge det finns liv finns det hopp"
Det första man tänker på när man vaknar och det sista man tänker på när man av utmattning och tårar till slut somnar.
Pärlan.
Torsdag 9 december:
Fostermedicin.
Ingen av oss visste egentligen vad vi skulle göra idag.
Jag kände mest att det räcker med ultraljud nu. Jag vill inte att de tittar mera nu. Hur trasigt kan ett litet hjärta bli liksom.
Ännu en underbar läkare fick vi förmånen att möta.
Allt annat ser bra ut på vår lilla pärla. Alla organ finns på plats, tio fingrar, tio tår, två ögon, två öron en näsa och en mun.
Vi är säkra på att vi tagit rätt beslut för oss, trots att vi inte ens diskuterat något annat.
Nu vet vi vårt mål, vad vi ska kämpa för.
Vi var nära varandra innan.
Detta har, om möjligt, fört oss ännu närmare varandra.
Vi fick prata med en kontaktsköterksa samt säga hej till en kurator som vi får använda oss av.
Känns inte aktuellt just nu.
Vi har pratat så mycket med varandra och om vad och ur vi känner. Hur vi mår. Så vi väntar med kurator.
Min känsla att veta vem som bor i min mage har sedan igår växt sig starkare och starkare.
Från att inte alls vilja veta förrän vid förlossingen till att vilja veta, jättemycket. :-)
Det blir mera personligt. Jag vill veta vem vi ska peppa och stötta först fram till förlossning och sedan den tuffa hårda efterföljande tiden.
Jag vill också veta ifall att det inte går bra... Jag vill känna att vi har en persnolig relation redan nu. Jag vill hinna med att bygga upp. Hjärt var tveksam. Jag respekterar det och det var helt upp till honom att avgöra.
Ville han inte så tar vi inte reda på det, vill han också så frågar vi läkaren.
Så blev det.
Vi vet vem som bor i min mage! :-)
Vår lilla pärla! Vårt lilla knytt*!
Så mycket lättare det blev att prata med den lill* :-)
På vägen hem bestämde vi oss för att inte ligga i sängen när barnen kom från skolan.
Vi har mer eller mindre bott i sängen sedan i måndags. Nu får det räcka. Tillbaka till lite verklighet.
Så när första barnet kom från skolan så flög vi upp ur sängen!
Kändes bra!
Vi har tagit vårt beslut och kämpar mot vårt mål.
Vilken skillnad det blev för oss alla!
Vi har fått ytterligare en tid till fosterkardiologen i morgon fredag, 09:00
Vad ska vi göra då tro??
Fredag 10 december:
Fosterkardiologen 09:00.
Pärlans läkare lugn och metodisk som förra gången. Ingen lägger någon värdering i vårt beslut utan stöttar och gör det allra bästa oavsett vilket beslut vi tagit. Det känns bra!
Han tyckte det var bra att vi nu vet vem som bor i magen, han nämnde bebis med namn och allt blev så mycket verkligare. Bebis har i alla fall en fördel i samband med op, det är att aortan är lite kraftigare än det "normalt" är hos dessa barn. Blir lite "lättare" att pyssla ihop kärlen och få ett flöde.
Det är bra!
Vi är för övrigt i vecka 20 nu, fredagen är 19+5.
Halvtid!
Detta var en vecka som i vårt liv varit den svåraste.
Overkligt.
Otroligt tufft och jobbigt på alla sätt.
Ett otroligt STORT TACK för stöd, kramar, sms och telefonsamtal av nära och kära. Utan er hade det varit svårt att genomleva denna vecka.
Mera info kommer om både pärlan, hjärtfelet och hur den närmaste tiden ser ut för pärlan och vår familj!
Kärlek till er alla!
Sunday, December 12, 2010
Jag kan ju inte annat än att undra...
GUD OCH ÄNGELN
I år kommer nästan 100 000 kvinnor bli mammor till ett handikappade barn. Har du aldrig undrat över hur mammorna till handikappade barn blir utvalda?
Jag ser på något sätt Gud sväva över jorden, väljer sina instrument med noggranhet och medvetenhet.
Medan han observerar ger han sina änglar instruktioner att skriva i en stor dagbok.
Gud ger ängeln ett namn och ler "Ge henne ett handikappat barn".
Ängeln blir nyfiken "Varför just henne Gud? Hon är så lycklig".
´
"Precis", ler Gud. "Kan jag ge ett handikappat barn till någon som inte kan skratta? Det vore grymt".
"Men har hon tålamod?" frågar ängeln.
"Jag vill inte att hon ska ha för mycket tålamod för då kan drunka i en sjö av självömkan och vanmakt. När väl chocken och misstron lagt sig kommer hon ta itu med det. Jag har tittat på henne idag. Hon har rätt känsla för sig själv och en självständighet som är ovanlig och som så väl behövs hos en mamma. Du förstår, barnet som jag ger henne kommer att leva i en egen värld. Hon måste hjälpa honom att leva i hennes värld och det kommer inte att bli lätt".
"Men Herre, jag tror inte ens att hon tror på dig".
Gud ler. "Det spelar ingen roll, det kan jag ordna. Hon är perfekt. Hon är tillräckligt självisk".
Ängeln flämtar, "Självisk? Är det en dygd ?"
Gud nickar. "Om hon inte kan skiljas från sitt barn ibland kommer hon inte överleva".
Ja. Här är en kvinna som kommer välsingas med ett barn som inte är perfekt. Hon vet inte om det än men ska avundas. Hon kommer aldrig att betrakta ett steg som vanligt. När hennes barn säger "mamma" för första gången så har hon ett mirakel och hon kommer att veta det. När hon beskriver ett träd, en solnedgång för sitt handikappade barn, kommer hon vara en av de få som någonsin kommer få se mina verk.
"Jag ska ge henne kraften att se det jag ser...okunskap, grymhet, fördomar och ge henne styrkan att stå över detta. Hon kommer aldrig att vara ensam, jag kommer stå vid hennes sida varje minut, varje dag i hennes liv, lika säkert som att hon står här nu vid min sida".
"Och hur blir det med en skyddsängel?" frågade ängeln.
Gud ler "En spegel kommer att vara tillräckligt".
/lånad från Lisas och Daniels Hjärtebarnsblogg
I år kommer nästan 100 000 kvinnor bli mammor till ett handikappade barn. Har du aldrig undrat över hur mammorna till handikappade barn blir utvalda?
Jag ser på något sätt Gud sväva över jorden, väljer sina instrument med noggranhet och medvetenhet.
Medan han observerar ger han sina änglar instruktioner att skriva i en stor dagbok.
Gud ger ängeln ett namn och ler "Ge henne ett handikappat barn".
Ängeln blir nyfiken "Varför just henne Gud? Hon är så lycklig".
´
"Precis", ler Gud. "Kan jag ge ett handikappat barn till någon som inte kan skratta? Det vore grymt".
"Men har hon tålamod?" frågar ängeln.
"Jag vill inte att hon ska ha för mycket tålamod för då kan drunka i en sjö av självömkan och vanmakt. När väl chocken och misstron lagt sig kommer hon ta itu med det. Jag har tittat på henne idag. Hon har rätt känsla för sig själv och en självständighet som är ovanlig och som så väl behövs hos en mamma. Du förstår, barnet som jag ger henne kommer att leva i en egen värld. Hon måste hjälpa honom att leva i hennes värld och det kommer inte att bli lätt".
"Men Herre, jag tror inte ens att hon tror på dig".
Gud ler. "Det spelar ingen roll, det kan jag ordna. Hon är perfekt. Hon är tillräckligt självisk".
Ängeln flämtar, "Självisk? Är det en dygd ?"
Gud nickar. "Om hon inte kan skiljas från sitt barn ibland kommer hon inte överleva".
Ja. Här är en kvinna som kommer välsingas med ett barn som inte är perfekt. Hon vet inte om det än men ska avundas. Hon kommer aldrig att betrakta ett steg som vanligt. När hennes barn säger "mamma" för första gången så har hon ett mirakel och hon kommer att veta det. När hon beskriver ett träd, en solnedgång för sitt handikappade barn, kommer hon vara en av de få som någonsin kommer få se mina verk.
"Jag ska ge henne kraften att se det jag ser...okunskap, grymhet, fördomar och ge henne styrkan att stå över detta. Hon kommer aldrig att vara ensam, jag kommer stå vid hennes sida varje minut, varje dag i hennes liv, lika säkert som att hon står här nu vid min sida".
"Och hur blir det med en skyddsängel?" frågade ängeln.
Gud ler "En spegel kommer att vara tillräckligt".
/lånad från Lisas och Daniels Hjärtebarnsblogg
Sunday, December 5, 2010
Big ben
Jaaa benet fortsätter att trilskas med mig.
Det var skönt att veta att det inte var någotn djupliggande propp, det känns som huvudsaken, de e ju farliga.
Men värken som var i benet i går kväll och inatt är inte nådig. Lite bättre i detta nu, hoppas att det håler i sig. Risken är dock at när ag använt benet under dagen att det sväller upp och gör ont på kvällen. Så nu gör jag ingenting annat (i stort sett) än att sitta med benet ganska högt, detta för att minska blodbelastningen i benet smat hjälpa blodet tillbaka till hjärtat.
Blir det inte bättre tills ikväll får jag ringa in och höra vad man ska göra, orkar faktiskt inte med detta. Det gör galet ont!
Ni som känner mig vet att jag inte brukar klaga, jag har ganska hög smärttröskel.
Kanske hemma från min ½-dag på jobbet till och med. Kanske ska se till att få igång benet ordenlgit först. Röra sig, gå, är bra det hjäper blodcirkulationen, men stenhårt golv, bara gå coh stå samt bära tungt är inte gynnsamt för mig nu.
Vad ska jag göra då? Jaaa.. Vi får se...
I morgon är en mycket speciell dag, på flera sätt.
För det första ska vi äntligen på vårt rutinultraljud för att se den lill*
och för att få ett mera "exakt" datum för bf, sen vet vi ju alla att de kommer när de kommer.
Jag har dessutom ganska exakt info som jag går efter och bebisar utvecklas också de olika snabbt, även i magen, även om det inte är så stor skillnad bebisar emellan. Vi får se vad de ger oss för datum.
För det andra är det mammas födelsedag.
Hon skulle ha blivit 62 år om hon hade fått leva.
En dag som alltid, under alla år, burit med sig kluvna känslor, kanske lite extra i morgon. Glädje över bebis och ultraljud, sorg över att jag inte får dela den här känslan med min mamma.
Hur konstigt det än är så påverkas hela mitt JAG av mammas födelsedag, hennes dödsdag osv. Vare sig jag vill eller inte. Det kan delvis vara därför jag har svårt att osva, känner mig låg, propp i benet (som tenderar att dyka upp när det blir för mycket runtomkring och i mig), gråter för många saker osv osv.
Det går över jag vet, men jag känner mig så ämlig dessa dagar.
Nu ska jag lägga mig en stund och bara ha slapparsöndag :-)
Ta vara på tiden med varandra, lev i nuet och uppskatta det du har och låt de personerna få veta det.
Massvis md kärlek!
Det var skönt att veta att det inte var någotn djupliggande propp, det känns som huvudsaken, de e ju farliga.
Men värken som var i benet i går kväll och inatt är inte nådig. Lite bättre i detta nu, hoppas att det håler i sig. Risken är dock at när ag använt benet under dagen att det sväller upp och gör ont på kvällen. Så nu gör jag ingenting annat (i stort sett) än att sitta med benet ganska högt, detta för att minska blodbelastningen i benet smat hjälpa blodet tillbaka till hjärtat.
Blir det inte bättre tills ikväll får jag ringa in och höra vad man ska göra, orkar faktiskt inte med detta. Det gör galet ont!
Ni som känner mig vet att jag inte brukar klaga, jag har ganska hög smärttröskel.
Kanske hemma från min ½-dag på jobbet till och med. Kanske ska se till att få igång benet ordenlgit först. Röra sig, gå, är bra det hjäper blodcirkulationen, men stenhårt golv, bara gå coh stå samt bära tungt är inte gynnsamt för mig nu.
Vad ska jag göra då? Jaaa.. Vi får se...
I morgon är en mycket speciell dag, på flera sätt.
För det första ska vi äntligen på vårt rutinultraljud för att se den lill*
och för att få ett mera "exakt" datum för bf, sen vet vi ju alla att de kommer när de kommer.
Jag har dessutom ganska exakt info som jag går efter och bebisar utvecklas också de olika snabbt, även i magen, även om det inte är så stor skillnad bebisar emellan. Vi får se vad de ger oss för datum.
För det andra är det mammas födelsedag.
Hon skulle ha blivit 62 år om hon hade fått leva.
En dag som alltid, under alla år, burit med sig kluvna känslor, kanske lite extra i morgon. Glädje över bebis och ultraljud, sorg över att jag inte får dela den här känslan med min mamma.
Hur konstigt det än är så påverkas hela mitt JAG av mammas födelsedag, hennes dödsdag osv. Vare sig jag vill eller inte. Det kan delvis vara därför jag har svårt att osva, känner mig låg, propp i benet (som tenderar att dyka upp när det blir för mycket runtomkring och i mig), gråter för många saker osv osv.
Det går över jag vet, men jag känner mig så ämlig dessa dagar.
Nu ska jag lägga mig en stund och bara ha slapparsöndag :-)
Ta vara på tiden med varandra, lev i nuet och uppskatta det du har och låt de personerna få veta det.
Massvis md kärlek!
Skilda åsikter, men här är min
Säga vad man vill om hur han ser ut, och drogaffärer och dylikt...
(Vem har inte ett eller annat skelett i garderoben?!)
Men han till och med knäpper The King på näsan....
(Vem har inte ett eller annat skelett i garderoben?!)
Men han till och med knäpper The King på näsan....
Friday, December 3, 2010
Seg, stark och envis
Jo absolut!
Men nu är jag slut..
Känner mig bara allmänt värdelös, trött, orkeslös och nollad på nåt sätt.
Ointressant på alla plan helt enkelt.
Ledsen bara, usch vill att "det ska gå över" nu
Men nu är jag slut..
Känner mig bara allmänt värdelös, trött, orkeslös och nollad på nåt sätt.
Ointressant på alla plan helt enkelt.
Ledsen bara, usch vill att "det ska gå över" nu
Hemma igen!
Hemma igen strax före tolv.
Som vanligt (som tur är) är det ytliga proppar men tyvärr finns då heller inget att göra åt dessa.
Nu vet vi i alla fall.
Bebis verkar må bra och inte störd av min dåliga sömnrytm och allt annat som försiggår runt omkring mig. Det sprattlar och har sig därinne. Nu har jag prcis stigit upp ur ett varmt varmt bad, ligger och slappar i sängen.
Blev helt slut av detta äventyr plus sömnbristen förstås.
Ont i benet och skallen, bäst att vila en stund.
Återkommer sen.
Som vanligt (som tur är) är det ytliga proppar men tyvärr finns då heller inget att göra åt dessa.
Nu vet vi i alla fall.
Bebis verkar må bra och inte störd av min dåliga sömnrytm och allt annat som försiggår runt omkring mig. Det sprattlar och har sig därinne. Nu har jag prcis stigit upp ur ett varmt varmt bad, ligger och slappar i sängen.
Blev helt slut av detta äventyr plus sömnbristen förstås.
Ont i benet och skallen, bäst att vila en stund.
Återkommer sen.
Några timmar senare...
några samtal senare... pratat med vårdguiden och danderyd. de ville att det skulle kollas upp så därför liggert jag just nu på danderyd gyn akut, detta eftersom vi gått så pass långt. väntar på provsvar samt läkarkoll. måste ha mobil avstängd. återkommer när jag kan och vet mera. kramar
Liten sovmorgon
Mmm sov en kvart extra i alla fall, såååååå trött.
När jag insåg att jag måste gå upp var det bara att ställa sig upp.
Tyckte att jag var öm i vänster ben så tänkte ag skulle kolla om jag hade blåmärke.
När jag ställer mig upp är det som att någon försöker amputera benet, går ej att ens stödja på.
Välbekant känsla...
När det är lite mycket så kommer de! Det var längesen sist (några år sedan det var en ordentlig en), tyder på att jag har mått ganska bra tror jag.
En såna däringa blodpropp i knänivå, på insidan av knät liksom.
Vant mig lite med smärtan nu, det är svullet och rött.
Jag ska dricka upp mitt te, skjutsa mina arbetskamrater till jobbet som utlovat, (kan inte ställa in 35 min innan upphämtning,) sen åker jag hem och går på lättakuten.
Aj aj aj..
Hoppas bara att det inte är något som påverkar pärlan :-(
Återkommer med vad som händer...
När jag insåg att jag måste gå upp var det bara att ställa sig upp.
Tyckte att jag var öm i vänster ben så tänkte ag skulle kolla om jag hade blåmärke.
När jag ställer mig upp är det som att någon försöker amputera benet, går ej att ens stödja på.
Välbekant känsla...
När det är lite mycket så kommer de! Det var längesen sist (några år sedan det var en ordentlig en), tyder på att jag har mått ganska bra tror jag.
En såna däringa blodpropp i knänivå, på insidan av knät liksom.
Vant mig lite med smärtan nu, det är svullet och rött.
Jag ska dricka upp mitt te, skjutsa mina arbetskamrater till jobbet som utlovat, (kan inte ställa in 35 min innan upphämtning,) sen åker jag hem och går på lättakuten.
Aj aj aj..
Hoppas bara att det inte är något som påverkar pärlan :-(
Återkommer med vad som händer...
Thursday, December 2, 2010
2010-12-02
Jaaa... Halv tolv och miss i nassa, igen..
Dags att kliva upp om 4½ timme.
Fantastiskt hopplöst det här.
Ultraljud på måndag.
Läkarbesök på tisdag, mer än ett ärende som ska avhandlas.
Ev ett inbokat husläkarbesök på torsdag, vi får se hur tisdagen slutar.
Trött...
Ont, ont.. I ben och fötter...
Längtar efter barnen.
Ledsen.
I morgon fredag, äntligen!
Ledig helg!
Sova
Dags att kliva upp om 4½ timme.
Fantastiskt hopplöst det här.
Ultraljud på måndag.
Läkarbesök på tisdag, mer än ett ärende som ska avhandlas.
Ev ett inbokat husläkarbesök på torsdag, vi får se hur tisdagen slutar.
Trött...
Ont, ont.. I ben och fötter...
Längtar efter barnen.
Ledsen.
I morgon fredag, äntligen!
Ledig helg!
Sova
Tuesday, November 30, 2010
I give up
"Sköt dig själv och skit i andra"
Ja man kanske ska bli mer åt det hållet, på det sättet kanske man slipper en del problem?
För ovanlighetens skull är jag vaken :-)
Det är ju i alla fall 4½ timme tills det är dags att gå upp!
Nu börjar det lagom kurra i magen tillsammans med en Pärla som har high life därinne.
Måste vara världens workout pass!
Nu skulle Hjärt varit här med sin hand på magen...
Kryssplanering på G!
Det vore väl kul!?
Hakar du på?
Ja man kanske ska bli mer åt det hållet, på det sättet kanske man slipper en del problem?
För ovanlighetens skull är jag vaken :-)
Det är ju i alla fall 4½ timme tills det är dags att gå upp!
Nu börjar det lagom kurra i magen tillsammans med en Pärla som har high life därinne.
Måste vara världens workout pass!
Nu skulle Hjärt varit här med sin hand på magen...
Kryssplanering på G!
Det vore väl kul!?
Hakar du på?
Busy tuesday!
Inte gjort mycket eller i alla fall inte det jag hade tänkt göra, åtminstone inte allt av det.. :-)
Har gjort en del annat dock :-)
I morse insåg jag att min ryggsäck blir lite lättare vartefter tiden går. Ytterligare lite idag. Skriver skriver och skriver en och annan tår och lättare ångest. Egentligen många års ångest som jag kunnat släppa lite på idag.
Kanske inte alltid på bästa sätt, men nu är just det gjort.
Efter mångårig terapi kan man tycka att säcken skulle vara tom.... Min terpaeut som jag hade då gav mig nästan diplom i att medvetet eller omedvetet undvika det som var jobbigt (anledningen till varför jag var där egentligen...) Så nä, säcken var och är inte tom.
Jag vet också, egentligen, att det inte är ensamheten i sig som är jobbig, utan ensamheten med mig själv.
Därför tog jag tag i en del i morse, en del av bakgrunden, en ganska betydande del av mitt liv.
På en gång. Tjuren vid hornen så att säga.
När det blev runt lunchtid hoppade jag mig in i duschen, ner till centrum för att ta lite nya prover inför läkarbesök om en vecka. Sen bar det i väg till Arninge för lunch och fika.
Hela tiden med morgonens skrivande i tankarna, tur jag är kvinna och kan göra flera saker samtidigt. :-)
15:30 hämtade jag upp storson vid skolan, han övningskörde hem, eller först till OPEL verkstaden..
Mmm gissa vad!?
Jag och bilar..Det verkar vara något jag utsöndrar eller så är det någon som försöker testa mitt tålamod just vad gäller motorfordon, för det är tamejsjutton fel på alla mina bilar oavsett om de är gamla, bättre beggade eller nya! Det visade sig att "Inspection" (service!) lampan lyste för 1-års service redan nu för att bilen var säljklar i december -09. Han släckte servicelampan och bad mig komma ihåg att serva bilen i augusti -11......
Ut med hunden för att sedan åter ut i bilen för övningskörning till "det stora blå huset", storson skulle jobba.
Jag körde tillbaka till Åkersberga för att möta upp smulan i centrum för en, gissa vad?
Nu är jag hemma, dags att varva ner.
Ska försöka fokusera på de tre arbetsdagar som är kvar denna vecka.
Just nu känner jag mig dock ämlig.
Ont i de tunga benen, sväller upp en del på dagarna, redan.... Hur ska det sluta?
Åderbråcken har blivit massa massa fler och värre, de gör ont, kliar och gör att benen ser helt deformerade ut. När det här är klart, och jag hoppas hoppas hoppas får ut lite pengar från min sjuk och olycksfallsförsäkring ska jag fixa mina ben en gång för alla, förhoppningsvis.
Vägrar faktiskt att se ut så här :-*(
Ja, jag kanske är lite pryd, men då får det vara så.
Klippning har jag bokat till i morgon em :-) Allt det andra jag skulle göra men inte gjort, so what?
I morgon är en annan dag.
Kärlek!
2010-11-30
Tisdag och ledig idag!
Fantastiskt!
Lillson åkte till sin pappa igår så jag har inte ens honom att ta hand om.
Hjärt har åkt för sin två dagars utbildning :-( Kul för honom förstås, men det är tungt.
Förstår inte vad all min separationsångest kommer ifrån. Känns hela tiden som det är "sista gången" måste skärpa till mig.
Ibland hänger det dock ihop med annat än just separationsångest, en kombination av flera saker.
Jag ska försöka njuta av min lediga dag hursom helst. Bokar upp mig upp över öronen nu så jag slipper tänka och fundera så mycket.
Så jag har "ringt en vän", använt mig av en livlina och har nu 50/50 kvar.
Ska hänga på låset hos min frisör klockan tio, ska till Täby och lämna in min idiottelefon som bara funkar när den själv vill, det blir nog en fika i Täby också, sedan till Arninge och fika (!) med en vän, i eftermiddag övningsköra med storson och sedan fika med en annan vän i Åkersberga. (JA, jag har faktiskt mer än en vän! )
Ikväll tänkte jag färga håret, lägga ansiktmask, äta god mat och softa framför tv tills jag utpumpad kommer att somna. (önsketänk!?) I vanliga fall i såna häringa scenarion så är jag klarvaken hela natten och ligger och lyssnar och tänker. För mycket.
Så nu är klockan halv åtta, drygt. Kanske dags att sätta lite fart :-)
Vad ska du göra idag?
Jag har säkert en stund över om du vill hitta på något!
Har du märkt att det är grymt kallt ute!?
Till och med hunden tvärnitade utanför ytterdörren, haha såg roligt ut!
Kramar till den som vill!
Snorpis
Fantastiskt!
Lillson åkte till sin pappa igår så jag har inte ens honom att ta hand om.
Hjärt har åkt för sin två dagars utbildning :-( Kul för honom förstås, men det är tungt.
Förstår inte vad all min separationsångest kommer ifrån. Känns hela tiden som det är "sista gången" måste skärpa till mig.
Ibland hänger det dock ihop med annat än just separationsångest, en kombination av flera saker.
Jag ska försöka njuta av min lediga dag hursom helst. Bokar upp mig upp över öronen nu så jag slipper tänka och fundera så mycket.
Så jag har "ringt en vän", använt mig av en livlina och har nu 50/50 kvar.
Ska hänga på låset hos min frisör klockan tio, ska till Täby och lämna in min idiottelefon som bara funkar när den själv vill, det blir nog en fika i Täby också, sedan till Arninge och fika (!) med en vän, i eftermiddag övningsköra med storson och sedan fika med en annan vän i Åkersberga. (JA, jag har faktiskt mer än en vän! )
Ikväll tänkte jag färga håret, lägga ansiktmask, äta god mat och softa framför tv tills jag utpumpad kommer att somna. (önsketänk!?) I vanliga fall i såna häringa scenarion så är jag klarvaken hela natten och ligger och lyssnar och tänker. För mycket.
Så nu är klockan halv åtta, drygt. Kanske dags att sätta lite fart :-)
Vad ska du göra idag?
Jag har säkert en stund över om du vill hitta på något!
Har du märkt att det är grymt kallt ute!?
Till och med hunden tvärnitade utanför ytterdörren, haha såg roligt ut!
Kramar till den som vill!
Snorpis
Monday, November 29, 2010
Snö och massor med kallt
Gah!
Vintern i all sin prakt... Men måste det vara så förbenat kallt?!
Tar på mig värsta eskimåjackan, mössa, vantar och halsduk. På benen, jeans.....
Brrrrr!!!!
Knölar på mig och tränger in mig i termobyxor anpassade för en "normal" figur, dvs de sitter numera på halvsvaj på mig.. Lite varmare blev det dock.
Har jobbat hela helgen och träffat på lite trevligt folk. Alltid lite trevligare vid "storhelger", det var ju faktiskt första advent!! Folk blir lite gladare och trevligare då :-)
Såna häringa helger är ganska roligt att jobba :-)
Dessvärre har min lillson varit magsjuk.. Det började i lördags eftermiddag när Hjärt hämtat upp honom (efter sitt jobb) hos pappan. Innan kvällen var slut hade han kräkts en fem sex gånger. Därtill magkramper.
Stackaren.
Söndagen började bra (jag jobbade), han åt lite frukost och pysslade med Hjärt.
De handlade och Hjärt bakade en fantastiskt god saffranskaka och lillson gjorde havrebollar och de planerade middag.
När jag kom hem gick de ut och åkte lite snowracer (lillson var tveksam han mådde lite illa) medan jag gcik prommis med hunden. Sedan åt vi en fantastiskt god middag, helstekt entrecote och potatisgratäng. Tack Hjärt!
Efter maten var det färdigt igen för lillson. Fick inte behålla något...
Han kräktes flera gånger under kvällen och fick inte ens behålla en tesked vatten och ont i magen.
Natten mellan söndag och måndag kom han in till oss flera gånger nästan dubbelvikt på grund av smärtan i magen men till slut somnade han. När min klocka ringde för att gå till jobbet (hade tänkt jobba ett par timmar i alla fall från sex till åtta kanske) så var även lillson vaken. Började söndagmorgonen med att "dricka" nägra teskedar vatten som kom i retur lika snabbt.
Jag insåg att jag blir hemma från jobbet hela dagen idag. Vågar inte lämna honom ensam när han inte fått i sig vätska på så länge. Man blir så matt och konstig.
Pratade med Astrid Lindgrens barnakut (på en företagssjuksyrras inrådan) som tyckte jag skulle ta honom till läkare inom några timmar om han fortfarande inte fick behålla någon vätska och varit på toaletten, tilltog värken i magen, eller om det tillkom feber var det direkt till barnakuten.
Tror bacillerna blev lite skrämda för efter det vände det.
Nu har han både ätit och druckit och verkar få behålla det, men så var det å andra sidan igår också, tills kvällen kom... Håller tummarna nu.
Det blir en lugn eftermiddag och kväll känner jag.
Jag ska lägga mig en stund eftersom det inte blev så mycket sova i natt.
I morgon tisdag, till på onsdag, är Hjärt borta på utbildning, så det blir väl ingen sömn natten mellan tisdag och onsdag heller. Inga barn är hemma heller så det blir extra svårt....
Usch...
Undrar hur jag kunde bo själv förut?! Var det kanske därför jag hade förskäraren under huvudkudden då?!
Jag och en hund som är rädd för allt och skäller för minsta lilla. Ingen vakthund där inte. Snarare tvärsom.
Hon skrämmer upp mig mer.
Ja jag är ensamrädd, mörkrädd och blir alldeles skvattig!
Men det löser sig nog. Ledig i helgen så jag får sova då! :-)
Äh, det är lugnt!
Jag ska bara mysa, med varmt bad (utan bubbel!) och tända ljus, äta något gott och bara vara.
Nu är det 25 dagar kvar till julafton!
Hur ser önskelistan ut?!
:-)
Låt höra!!
Vintern i all sin prakt... Men måste det vara så förbenat kallt?!
Tar på mig värsta eskimåjackan, mössa, vantar och halsduk. På benen, jeans.....
Brrrrr!!!!
Knölar på mig och tränger in mig i termobyxor anpassade för en "normal" figur, dvs de sitter numera på halvsvaj på mig.. Lite varmare blev det dock.
Har jobbat hela helgen och träffat på lite trevligt folk. Alltid lite trevligare vid "storhelger", det var ju faktiskt första advent!! Folk blir lite gladare och trevligare då :-)
Såna häringa helger är ganska roligt att jobba :-)
Dessvärre har min lillson varit magsjuk.. Det började i lördags eftermiddag när Hjärt hämtat upp honom (efter sitt jobb) hos pappan. Innan kvällen var slut hade han kräkts en fem sex gånger. Därtill magkramper.
Stackaren.
Söndagen började bra (jag jobbade), han åt lite frukost och pysslade med Hjärt.
De handlade och Hjärt bakade en fantastiskt god saffranskaka och lillson gjorde havrebollar och de planerade middag.
När jag kom hem gick de ut och åkte lite snowracer (lillson var tveksam han mådde lite illa) medan jag gcik prommis med hunden. Sedan åt vi en fantastiskt god middag, helstekt entrecote och potatisgratäng. Tack Hjärt!
Efter maten var det färdigt igen för lillson. Fick inte behålla något...
Han kräktes flera gånger under kvällen och fick inte ens behålla en tesked vatten och ont i magen.
Natten mellan söndag och måndag kom han in till oss flera gånger nästan dubbelvikt på grund av smärtan i magen men till slut somnade han. När min klocka ringde för att gå till jobbet (hade tänkt jobba ett par timmar i alla fall från sex till åtta kanske) så var även lillson vaken. Började söndagmorgonen med att "dricka" nägra teskedar vatten som kom i retur lika snabbt.
Jag insåg att jag blir hemma från jobbet hela dagen idag. Vågar inte lämna honom ensam när han inte fått i sig vätska på så länge. Man blir så matt och konstig.
Pratade med Astrid Lindgrens barnakut (på en företagssjuksyrras inrådan) som tyckte jag skulle ta honom till läkare inom några timmar om han fortfarande inte fick behålla någon vätska och varit på toaletten, tilltog värken i magen, eller om det tillkom feber var det direkt till barnakuten.
Tror bacillerna blev lite skrämda för efter det vände det.
Nu har han både ätit och druckit och verkar få behålla det, men så var det å andra sidan igår också, tills kvällen kom... Håller tummarna nu.
Det blir en lugn eftermiddag och kväll känner jag.
Jag ska lägga mig en stund eftersom det inte blev så mycket sova i natt.
I morgon tisdag, till på onsdag, är Hjärt borta på utbildning, så det blir väl ingen sömn natten mellan tisdag och onsdag heller. Inga barn är hemma heller så det blir extra svårt....
Usch...
Undrar hur jag kunde bo själv förut?! Var det kanske därför jag hade förskäraren under huvudkudden då?!
Jag och en hund som är rädd för allt och skäller för minsta lilla. Ingen vakthund där inte. Snarare tvärsom.
Hon skrämmer upp mig mer.
Ja jag är ensamrädd, mörkrädd och blir alldeles skvattig!
Men det löser sig nog. Ledig i helgen så jag får sova då! :-)
Äh, det är lugnt!
Jag ska bara mysa, med varmt bad (utan bubbel!) och tända ljus, äta något gott och bara vara.
Nu är det 25 dagar kvar till julafton!
Hur ser önskelistan ut?!
:-)
Låt höra!!
Wednesday, November 24, 2010
Pärlan!
Bebisen
I vecka 18 är din bebis 13 till 14 cm lång från huvud till stjärt och tack vare de nu ökande fettdepåerna väger den omkring 230 gram. Den hitintills snabba tillväxten kommer nu att sakta ned något till ett något lugnare tempo.
Det finns fortfarande plats i livmodern och din bebis kommer att vara aktiv under perioder då den kan sparka eller till och med göra kullerbyttor! Runt den här tiden blir kan bebisen också börja känna av alltmer intryck från världen utanför magen och gör sin närvaro känd genom sparkar och slag. Benen genom vilka ljuden passerar till innerörat har förkalkats och hårdnat, och de nervbanor som tar emot och processar signaler från hörselcellerna utvecklas, vilket innebär att bebisen nu kan höra.
Allteftersom graviditeten fortlöper kommer bebisen att vänja sig vid återkommande ljud, så som dina hjärtslag, röster, blodet som strömmar genom navelsträngen och andra vardagliga ljud. Den kan också bli skrämd av höga, plötsliga ljud.
Du
Livmodern har fortsatt att växa upp i din mage. Om du mäter så kan du känna den ungefär på två fingrars bredd under naveln. Din livmoder är vid det här laget ungefär lika stor som en Nätmelon.
Även om viktuppgången varierar från kvinna till kvinna så ligger den genomsnittliga viktökningen i vecka 18 på mellan 4,5 och 6 kilo (använd gärna vårt viktverktyg för att hålla reda på din viktökning).
Vid det här stadiet i utvecklingen kan också eventuella defekter och missbildningar i hjärtat upptäckas vid en ultraljudsundersökning.
Text lånad från blimamma.se
Text lånad från blimamma.se
Sunday, November 21, 2010
2010-11-20 och Mrs Frankenstein
Vi har haft en fantastisk helg på Hjärts föräldrars land, tillsammans med Hjärteföräldrarna förstås! :-)
Eftermiddagen och kvällen har varit lite småkämpig dock... (Ska kliva upp om 4½ timme...)
Hjärt vilade och själv tillbringade jag någon timme i varmt bad och tända ljus.
Avslappnande, men inte enbart vila.
Tidigare graviditeter har jag mått så otroligt bra, rakt igenom egentligen, men med denna graviditet så löper hormonerna amok, helst flera gånger per dag.
Denna eftermiddag har jag bara varit så trött och ledsen över hur jag ser ut, kanske i kombination med annat (Kanske alla kan vara ibland, men ändå)
Jag är trött på att se mig i spegeln, ärrad och "vanställd", inte "normal".
Nu värre än nånsin, då den stackaren som finns kvar har växt till dubbel storlek och kontrasten blir ännu större.
Benen och åderbråcken håller redan nu på att ytterligare förändra formen på mina ben och kanske någon mer stans.. Sååå onödigt...
Varför kan inte jag bara få vara "normal"?
Bara få vara söt snäll och vacker?
Kan inte låta bli att, åtminstone för ett ögonblick, tycka lite synd om mig själv.
Mrs Frankenstein, också med ett gott hjärta.
Jo, jag lever!
Och JO jag är tacksam!
Men ändå....
Tycka synd om mig själv?
Ja, låt mig bara få göra det idag då.
Eftermiddagen och kvällen har varit lite småkämpig dock... (Ska kliva upp om 4½ timme...)
Hjärt vilade och själv tillbringade jag någon timme i varmt bad och tända ljus.
Avslappnande, men inte enbart vila.
Tidigare graviditeter har jag mått så otroligt bra, rakt igenom egentligen, men med denna graviditet så löper hormonerna amok, helst flera gånger per dag.
Denna eftermiddag har jag bara varit så trött och ledsen över hur jag ser ut, kanske i kombination med annat (Kanske alla kan vara ibland, men ändå)
Jag är trött på att se mig i spegeln, ärrad och "vanställd", inte "normal".
Nu värre än nånsin, då den stackaren som finns kvar har växt till dubbel storlek och kontrasten blir ännu större.
Benen och åderbråcken håller redan nu på att ytterligare förändra formen på mina ben och kanske någon mer stans.. Sååå onödigt...
Varför kan inte jag bara få vara "normal"?
Bara få vara söt snäll och vacker?
Kan inte låta bli att, åtminstone för ett ögonblick, tycka lite synd om mig själv.
Mrs Frankenstein, också med ett gott hjärta.
Jo, jag lever!
Och JO jag är tacksam!
Men ändå....
Tycka synd om mig själv?
Ja, låt mig bara få göra det idag då.
Saturday, November 13, 2010
Pärlan!
Ungefär så här ser Pärlan ut nu i vecka 16!
Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.
Vill man inte se, så får man helt enkel hoppa över de inläggen. :-)
2010-11-13, Lördag
Jag som hade tänkt jobba idag.
Under nästan vilka omständigheter som helst faktiskt, lite snuva och lite huvudvärk funkar att jobba med.
Kvällen kom, så också natten och där låg jag...
När klockan var 02:45, och det var 1½ timme kvar tills jag skulle gå upp insåg jag att detta kommer inte att funka.
Så för säkerhets skull så somnade jag en liten stund, bara för att vakna igen, 04:05, och inte kunna somna om.
Vad är det som händer?!
Gick upp och åt en macka och drack en kopp grönt te. Skickade ett sms till min "res" och arbetskamrat att han får ta sig till jobbet på annat sätt för jag kommer inte idag heller.
La mig på soffan för att om möjligt försöka vila lite, strax efter 05:00.
Vaknade igen o5:50, igen.
Konstiga drömmar och hade det funnits en "ogilla knapp" så hade jag tryckt på den många gånger om.
Sov ca 45 min i stöten tills jag klockan åtta med tår i ögat insåg att det är lika bra att gå upp så jag inte kvaddar kommande natt också.. Promenad med Olivia klockan 08:00 och sedan softa ii sängen till klockan var 10. Sitter här med en kaffe nu och försöker komma på vad som händer.
Är det stressat inombords eller vad beror det på?
Så nu ska jag sätta mig och göra ingenting, jag faktiskt, jag kan jag också!
Kram and so long!
Under nästan vilka omständigheter som helst faktiskt, lite snuva och lite huvudvärk funkar att jobba med.
Kvällen kom, så också natten och där låg jag...
När klockan var 02:45, och det var 1½ timme kvar tills jag skulle gå upp insåg jag att detta kommer inte att funka.
Så för säkerhets skull så somnade jag en liten stund, bara för att vakna igen, 04:05, och inte kunna somna om.
Vad är det som händer?!
Gick upp och åt en macka och drack en kopp grönt te. Skickade ett sms till min "res" och arbetskamrat att han får ta sig till jobbet på annat sätt för jag kommer inte idag heller.
La mig på soffan för att om möjligt försöka vila lite, strax efter 05:00.
Vaknade igen o5:50, igen.
Konstiga drömmar och hade det funnits en "ogilla knapp" så hade jag tryckt på den många gånger om.
Sov ca 45 min i stöten tills jag klockan åtta med tår i ögat insåg att det är lika bra att gå upp så jag inte kvaddar kommande natt också.. Promenad med Olivia klockan 08:00 och sedan softa ii sängen till klockan var 10. Sitter här med en kaffe nu och försöker komma på vad som händer.
Är det stressat inombords eller vad beror det på?
Så nu ska jag sätta mig och göra ingenting, jag faktiskt, jag kan jag också!
Kram and so long!
Friday, November 12, 2010
12 november 2010
Andra dagen hemma från jobbet...
Galen skallvärk som inte ens går över med hjälp av piller, ont i halsen och hosta, kanske till och med lite feber i går kväll.
Lillson började med ont i halsen, hes och hosta. Några timmar senare, på natten började min hals att bråka.
Jag ska ju jobba i helgen så det är bara att vila på dessa två dagar så man pallar med helgen. Samtidigt så har jag ju inte bara mig själv att tänka på nu...
Kluvet...
Tempot och arbetsbelastningen är hög som det ser ut nu... Min kropp pallar inte riktigt med det. Får mer och mer sammandragningar som bm tror hänger ihop med stress och belastning. Jag bär, går och lyfter ju hela dagarna och så stressen på det.
Måste hålla ihop, det är ju ett tag kvar kan man säga.
Igår tillbringade jag hela dagen i sängen med sprängande skallvärk, sov större delen av dagen inklusive natten till idag. Vaknade med skallvärk, tog ett piller och gick och lade mig igen. Skjutsade mellanson till plugget då han försovit sig, när jag kom hem lade jag mig igen.
Här har jag legat sedan dess.
Vet att jag måste till apoteket och hämta medicin idag, nästan oöverstigligt.
Annars mår jag bra!
I övrigt har jag det bäst!
LOVE!
Galen skallvärk som inte ens går över med hjälp av piller, ont i halsen och hosta, kanske till och med lite feber i går kväll.
Lillson började med ont i halsen, hes och hosta. Några timmar senare, på natten började min hals att bråka.
Jag ska ju jobba i helgen så det är bara att vila på dessa två dagar så man pallar med helgen. Samtidigt så har jag ju inte bara mig själv att tänka på nu...
Kluvet...
Tempot och arbetsbelastningen är hög som det ser ut nu... Min kropp pallar inte riktigt med det. Får mer och mer sammandragningar som bm tror hänger ihop med stress och belastning. Jag bär, går och lyfter ju hela dagarna och så stressen på det.
Måste hålla ihop, det är ju ett tag kvar kan man säga.
Igår tillbringade jag hela dagen i sängen med sprängande skallvärk, sov större delen av dagen inklusive natten till idag. Vaknade med skallvärk, tog ett piller och gick och lade mig igen. Skjutsade mellanson till plugget då han försovit sig, när jag kom hem lade jag mig igen.
Här har jag legat sedan dess.
Vet att jag måste till apoteket och hämta medicin idag, nästan oöverstigligt.
Annars mår jag bra!
I övrigt har jag det bäst!
LOVE!
Sunday, October 31, 2010
Söndag 31 oktober, 2010
Har precis avslutat min jobbarhelg....
*Puh...*
Efter mer än 20 år i detta yrke så känns det som att jag arbetat klart på helgerna, orkar och vill faktiskt inte mera nu, punkt!
Det finns ju så mycket annat att lägga den viktiga tiden på, familjen exempelvis.
Jag växer och frodas, ja magen också förstås :-)
Jag kan ju säga att det stormar hej vilt inuti mig, hormonstormar. Finns de?
Ja ganska förskräckligt faktiskt, jag hänger inte med själv ens. Ledsen och glad om vartannat, arg och lugn i en konstig mix men framför allt så nästan snudd på deppig faktiskt.
Hur kan man vara deppig fast man är glad?`
Deppig kanske inte är rätt ord, så kan det vara förstås. Jag kanske är mera... orolig?
För det mesta i så fall....
Orolig att plöstligt stå själv, konstiga drömmar hjälper ju inte till....
Orolig att något ska vara fel med bebben.
Orolig för mina barn, utan egentlig anledning, egentligen.
Kort stubin.. Kortare än nånsin. Man hinner knappt tända tändstickan fören bomben briserar.
Om inte utåt så inåt.
Jag är mycket för det med inåt.
Ja jag vet att allt detta som egentligen inte är JAG, beror på allt som händer i kroppen.
Grejen är bara den att knoppen inte hänger med i svängarna. Förstå då de runtomkring mig hur de har det..
Det enda jag kan säga är att DET KOMMER ATT GÅ ÖVER :-)
Nu ska jag vila en stund innan lillson ska på träning.
Har jag sagt att jag/vi har semester?!
Hela nästa vecka!!
Puss gos!
:-))
*Puh...*
Efter mer än 20 år i detta yrke så känns det som att jag arbetat klart på helgerna, orkar och vill faktiskt inte mera nu, punkt!
Det finns ju så mycket annat att lägga den viktiga tiden på, familjen exempelvis.
Jag växer och frodas, ja magen också förstås :-)
Jag kan ju säga att det stormar hej vilt inuti mig, hormonstormar. Finns de?
Ja ganska förskräckligt faktiskt, jag hänger inte med själv ens. Ledsen och glad om vartannat, arg och lugn i en konstig mix men framför allt så nästan snudd på deppig faktiskt.
Hur kan man vara deppig fast man är glad?`
Deppig kanske inte är rätt ord, så kan det vara förstås. Jag kanske är mera... orolig?
För det mesta i så fall....
Orolig att plöstligt stå själv, konstiga drömmar hjälper ju inte till....
Orolig att något ska vara fel med bebben.
Orolig för mina barn, utan egentlig anledning, egentligen.
Kort stubin.. Kortare än nånsin. Man hinner knappt tända tändstickan fören bomben briserar.
Om inte utåt så inåt.
Jag är mycket för det med inåt.
Ja jag vet att allt detta som egentligen inte är JAG, beror på allt som händer i kroppen.
Grejen är bara den att knoppen inte hänger med i svängarna. Förstå då de runtomkring mig hur de har det..
Det enda jag kan säga är att DET KOMMER ATT GÅ ÖVER :-)
Nu ska jag vila en stund innan lillson ska på träning.
Har jag sagt att jag/vi har semester?!
Hela nästa vecka!!
Puss gos!
:-))
Sunday, October 17, 2010
Söndag 17 oktober, 2010
Söndag och det är faktiskt svinkallt ute!
Ska iväg och jobba så klockanm är bara 05,00 och jag fått i mig lite frukost.
Idag bestod den av en STOR kopp TE och två rostade mackor med ´jordegubbsmarmelad och ost.
Nyttigt? Nej men gott :-))
Hundskrället ska ut på promenad, inte lockande direkt i minusgrader.... Nu börjar vintereländet :-)
JAg är förhoppningsvis hemma till halv tre, tid för vila och sen har lillson träning vid fyra.
Dagarna går snabbare än man tror.
Helgen är snart slut och eftersom det är min jobbarhelg sörjer jag inte direkt, men jag lider lite med er andra.
Nu ska jag iväg och lyfta något ton varor!
Återkommer senare idag.
Have a nice day!
Ska iväg och jobba så klockanm är bara 05,00 och jag fått i mig lite frukost.
Idag bestod den av en STOR kopp TE och två rostade mackor med ´jordegubbsmarmelad och ost.
Nyttigt? Nej men gott :-))
Hundskrället ska ut på promenad, inte lockande direkt i minusgrader.... Nu börjar vintereländet :-)
JAg är förhoppningsvis hemma till halv tre, tid för vila och sen har lillson träning vid fyra.
Dagarna går snabbare än man tror.
Helgen är snart slut och eftersom det är min jobbarhelg sörjer jag inte direkt, men jag lider lite med er andra.
Nu ska jag iväg och lyfta något ton varor!
Återkommer senare idag.
Have a nice day!
Sunday, October 10, 2010
Söndag 10 oktober, 2010
Dagen igår flöt på.. Hjärt pysslade utomhus och i garaget och jag testmålade mellansons rum.
Började få migränkänning i form av synbortfall och illamående så blev tvungen att lägga mig och vila några timmar. Lyckade mota bort skallvärken som tur var..
Idag har vi bara tagit det lugnt, tog en shoppingrunda och för att glutta på lite intressanta affärsideer... :-)
Roligt när tankarna får fritt spelrum, dessvärre begränsas de av den ekonomiska delen. MEn men man måste börja någonstans. Med bebis i magen kanske det inte är riktigt läge att lägga i ytterligare växel.. Eller?!
:-)
En mellandag också idag i mitt mående, ett lätt bakslag som jag tror grundar sig i lite för dålig sömn, vet inte säkert dock. Illamående trött och hungrig, utan att vara sugen på något. En tugga räcker sen är jag trött på den smaken. Konstigt det kan vara.
Julmust någon`?? Har någon julmust!?!?! Det skulle jag nog kunna leva på...
Hädelse i detta hus, hehe.
Här blir väl inget annat än drickat med den röda etiketten och vita texten, ens till jul... :-)
Köper väl för egna pengar då!
Jaha, söndag..
I morgon kommer barnen tillbaka! Härligt! Det ska försökas att matplaneras för hela nästa vecka. Hur ska det gå? Men jag måste, kaninte fundera ut mat dag för dag, omöjligt att komma på nåt när man mår illa och inte vill ha något alls eller i varje fall det som inte finns hemma.
Räkor, toast, kokt ägg och majjo blir det idag, en redig räkmacka!
Gott!
Men du, jag kommer tillbaka!
Kramen
Började få migränkänning i form av synbortfall och illamående så blev tvungen att lägga mig och vila några timmar. Lyckade mota bort skallvärken som tur var..
Idag har vi bara tagit det lugnt, tog en shoppingrunda och för att glutta på lite intressanta affärsideer... :-)
Roligt när tankarna får fritt spelrum, dessvärre begränsas de av den ekonomiska delen. MEn men man måste börja någonstans. Med bebis i magen kanske det inte är riktigt läge att lägga i ytterligare växel.. Eller?!
:-)
En mellandag också idag i mitt mående, ett lätt bakslag som jag tror grundar sig i lite för dålig sömn, vet inte säkert dock. Illamående trött och hungrig, utan att vara sugen på något. En tugga räcker sen är jag trött på den smaken. Konstigt det kan vara.
Julmust någon`?? Har någon julmust!?!?! Det skulle jag nog kunna leva på...
Hädelse i detta hus, hehe.
Här blir väl inget annat än drickat med den röda etiketten och vita texten, ens till jul... :-)
Köper väl för egna pengar då!
Jaha, söndag..
I morgon kommer barnen tillbaka! Härligt! Det ska försökas att matplaneras för hela nästa vecka. Hur ska det gå? Men jag måste, kaninte fundera ut mat dag för dag, omöjligt att komma på nåt när man mår illa och inte vill ha något alls eller i varje fall det som inte finns hemma.
Räkor, toast, kokt ägg och majjo blir det idag, en redig räkmacka!
Gott!
Men du, jag kommer tillbaka!
Kramen
Saturday, October 9, 2010
Lördag 9 oktober, 2010
Aaa vad härlligt tänkte jag i går kväll, innan jag la mig, i morgon är det sovmorgon!
Ingen klocka som ringer, inge måste måsten utan bara lugnt och skönt.
För det första var det galet svårt att somna, för mycket i tankarna som snurrade runt.
När jag väl hade somnat roade jag mig med att vakna då och då bara för att kolla så att man verklgien inte försovit sig. 00.30, 03,30 och slutligen 04.45. Dessa uppvaknadens innebar självklart också toabesök så man vaknar till ordentligt. Från 04.45 till 06.30 låg jag och snurrade i sängen med en störande kurrande mage. Vrålhungrig! och nästa toabesök...
Sen gick jag upp.....
Frukost och lite njut av lung och ro när alla andra sover.
Sovmorgon....
Idag vet jag inte om det händer så mycket... Kanske kanske kan vi (i det senaste laget...) få besök av fina S och lilleM från Nortan, vi får se. De kan ju ha planerat annat, man vet ju aldrig. Men vi har inget inplanerat i alla fall . Lite svårt att få fram någon form av beslut på just den punkten.
Annars är det väl en eller annan loppis, det finns ju lite att skrota med hemma också..
Jag mår bra, lite trött och lite illamående men skönt att det känns lite också! Magen börjar synas och på eftermiddagarna och efter matintag så syns den rejält, blir alldeles galet svullen.
Vi har ju redan gjort ett ultraljud där man kunde se pärlans lilla hjärta slå snabbt snabbt :-)
Nu ska jag lägga mig i soffan och softa lite innan resten av gänget vaknar!
Tänk på att det är oktober månad.
Kan du avvara en liten slant till bröstcancerforskning? Gör det!
Kramen
Ingen klocka som ringer, inge måste måsten utan bara lugnt och skönt.
För det första var det galet svårt att somna, för mycket i tankarna som snurrade runt.
När jag väl hade somnat roade jag mig med att vakna då och då bara för att kolla så att man verklgien inte försovit sig. 00.30, 03,30 och slutligen 04.45. Dessa uppvaknadens innebar självklart också toabesök så man vaknar till ordentligt. Från 04.45 till 06.30 låg jag och snurrade i sängen med en störande kurrande mage. Vrålhungrig! och nästa toabesök...
Sen gick jag upp.....
Frukost och lite njut av lung och ro när alla andra sover.
Sovmorgon....
Idag vet jag inte om det händer så mycket... Kanske kanske kan vi (i det senaste laget...) få besök av fina S och lilleM från Nortan, vi får se. De kan ju ha planerat annat, man vet ju aldrig. Men vi har inget inplanerat i alla fall . Lite svårt att få fram någon form av beslut på just den punkten.
Annars är det väl en eller annan loppis, det finns ju lite att skrota med hemma också..
Jag mår bra, lite trött och lite illamående men skönt att det känns lite också! Magen börjar synas och på eftermiddagarna och efter matintag så syns den rejält, blir alldeles galet svullen.
Vi har ju redan gjort ett ultraljud där man kunde se pärlans lilla hjärta slå snabbt snabbt :-)
Nu ska jag lägga mig i soffan och softa lite innan resten av gänget vaknar!
Tänk på att det är oktober månad.
Kan du avvara en liten slant till bröstcancerforskning? Gör det!
Kramen
Wednesday, October 6, 2010
Onsdag 6 oktober, 2010
Uppe, vaken och mår bra!
Illamåendet börjar ge med sig, äntligen och förhoppningsvis :-)
Idag är det sälj och utvecklingsmöte med kollega E samt chefen. Vi ska till Handen och "visitera" tillsammans med andra ansvariga och chefer. Får se hur detta blir.
Återkommer sedan.
Ha en underbar dag!!
Illamåendet börjar ge med sig, äntligen och förhoppningsvis :-)
Idag är det sälj och utvecklingsmöte med kollega E samt chefen. Vi ska till Handen och "visitera" tillsammans med andra ansvariga och chefer. Får se hur detta blir.
Återkommer sedan.
Ha en underbar dag!!
Monday, October 4, 2010
Ödmjuk, men bestämd :-)
Cirkeln sluts, lyckan ler och min (vår) revansch i livet är fysiskt närvarande!
En dag som jag trodde var långt, långt borta, om den ens skulle ha varit möjlig.
För ett år sedan, den 20 oktober, fick jag min sista cytostatikabehandling
Gåvan som gav mig möjlighet att få fortsätta LEVA.
Idag, ganska precis ett år senare, njuter jag av livet.
Njuter av att andas.
Gillar det mesta jag ogillade förut, bara för att jag får möjligheten att faktiskt uppleva det.
Och jag fövaltar LIVET.
Genom mina fina pojkar, Lillson, Mellanson och Storson.
Genom kärleken till min Hjärt.
Genom vårat liv tillsammans.
Genom det liv vi skapat tillsammans.
Genom det LIV vi bär tillsammans.
Vi fem, ska bli sex!!
Lilla Pärlan bor i min mage och förväntas titta ut i början av våren.
När ljuset kommer tillbaka, när gräset blir grönare än annars, när solen värmer frusna själar.
Då kommer Pärlan och värmer våra liv.
Efterlängtad mirakelbebis med tre fin fina, stora, mirakelbröder.
Livet rullar på!
Bloggen får med största säkerhet en annan typ av inriktning nu :-)
Det var nog dags.
Så mina kära vänner, välkommen tillbaka :-)
Med kärlek och värme!
Ima
En dag som jag trodde var långt, långt borta, om den ens skulle ha varit möjlig.
För ett år sedan, den 20 oktober, fick jag min sista cytostatikabehandling
Gåvan som gav mig möjlighet att få fortsätta LEVA.
Idag, ganska precis ett år senare, njuter jag av livet.
Njuter av att andas.
Gillar det mesta jag ogillade förut, bara för att jag får möjligheten att faktiskt uppleva det.
Och jag fövaltar LIVET.
Genom mina fina pojkar, Lillson, Mellanson och Storson.
Genom kärleken till min Hjärt.
Genom vårat liv tillsammans.
Genom det liv vi skapat tillsammans.
Genom det LIV vi bär tillsammans.
Vi fem, ska bli sex!!
Lilla Pärlan bor i min mage och förväntas titta ut i början av våren.
När ljuset kommer tillbaka, när gräset blir grönare än annars, när solen värmer frusna själar.
Då kommer Pärlan och värmer våra liv.
Efterlängtad mirakelbebis med tre fin fina, stora, mirakelbröder.
Livet rullar på!
Bloggen får med största säkerhet en annan typ av inriktning nu :-)
Det var nog dags.
Så mina kära vänner, välkommen tillbaka :-)
Med kärlek och värme!
Ima
Wednesday, September 29, 2010
Smällkaramell!
Oj oj det kommer att smälla högt!
Spänningen stiger.
Snart olidlig :-)
Hehehe
Nyfiken?!
Spänningen stiger.
Snart olidlig :-)
Hehehe
Nyfiken?!
Vad är det för fel nu?!
Varför blev den texten plöstligt brun?! (eller vad det nu är för färg...)
Finns inget i inställningar/design som säger att brun finns med.. :-(
Datorer....
Storson få hjälpa när han kommer hem :-))
Finns inget i inställningar/design som säger att brun finns med.. :-(
Datorer....
Storson få hjälpa när han kommer hem :-))
Så du vet ifall att jag inte ringt dig.....
" HAR DU ÅNK?
>
> Verkar detta bekant?
>
> Jag blev nyligen diagnostiserad med ÅNK
> (Åldersbetingad Nedsättning av Korttidsminnet).
>
> Så här visade sig symptomen:
>
> Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till
> garaget upptäcker jag posten i hallen.
> Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig
> själv. Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i
> pappersinsamlingen
> och märker att den behöver tömmas.
>
> Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet
> och bestämmer mig för att tömma pappersinsamlingen först.
> Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till
> återvinningsstationen kan jag lika gärna posta svarsblanketten.
> Men då behöver jag en penna.
> Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit
> och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja
> leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar
> spilla
> på skrivbordet. Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
> På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på
> bänken.
> Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet.
> Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen.
> Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag
> vattna blommorna. Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller
> vattenkannan med
> vatten.
> Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt
> den på köksbordet. Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter
> kontrollen,
> men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet.
> Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna
> blommorna.
> Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag
> lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta en trasa. Så går
> jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.
>
> Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har
> inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken,
> blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta
> fjärkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen
> aning
> om var jag lagt bilnycklarna.
>
> Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är
> förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och
> jag är helt FÄRDIG. Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag
> ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail. "
>
Tuesday, August 24, 2010
Up to date..
Nej då, jag ska inte ut och "dejta"!
Jag har min kärlek till Hjärt som är besvarad, bättre kan det inte bli!
En uppdatering kanske dock är på sin plats.
Det har hunnit vara semester och sommar.
Nu är "vardagen" tillbaka igen och man får se till att skapa fest även i vardagen.
Livet i sig är ju faktiskt en fest, trots att man inte alltid är den som anordnar den. Så det kanske inte alltid blir som man har tänkt eller önskat sig. För den skull inte sämre.
Det blir bara lite annorlunda.
Skolan har börjat igen och jag är tillbaka på jobbet.
Härligt, faktiskt!
Jag tycker om det jag gör och är ganska bra på det dessutom (haha ja skryt kanske men så är det. Hårt att ta?? :-) )
Sommaren har varit fantastisk!
Varmt, varmt varmt.. Trodde inte ens att det kunde bli så varmt i Sverige, i alla fall inte under så lång period. På slutet tyckte jag det nästa blev outhärdligt, det var ju varmt överallt!
Vad har vi gjort då?
Jaaa... Mest "bara" varit faktiskt. Varit tillsammans, spelat spel på kvällarna, badat mycket och ofta, fixat här hemma, spacklat, målat och lagt golv och njutit av att LEVA.
Förra sommaren var ju som sagt ingen höjdare vad gäller avkoppling och njutning.
Jag kan, om jag fokuserar riktigt ordentligt, till och med känna "äckelsmaken" i munnen efter cellgifterna, illamåendet kommer som på posten.
För mig känns det viktigt att ha det med mig nära i minnet för att ännu mera bibehålla tacksamheten till livet och ödmjukheten till andra människor.
Forskningen vad gäller bröstcancer (och andra cancerformer) går framåt, men tyvärr alldeles för långsamt för att det ska vara tillfredställande.
En bloggvän har nu fått klarlagt att hon har metastaserad bröstcancer, sitter bland annat i skelettet. Hon kommer med största sannolikhet aldrig bli friskförklarad.
Hon har två små barn dessutom....
En annan av mina vänner har efter lång tids trötthet fått provsvar metastaserad cancer. Mage, tarmar och lever. Begränsad tid kvar.
Lilla Moa, (som i dagarna hade skolstart) som jag bloggföljt under flera år har nu begränsad tid kvar. Finns inget mera att göra förutom smärtlindring.
När ska det sluta??
Vem drabbas härnäst?
Skänk en slant till cancerforskningen!!!
Jag skänker förstås till forskning av bröstcancer eftersom det drabbade mig, skänk du också!
Det behövs!
Mina tankar går idag till en mamma, maka och fin kvinna.
Jag tänker och håller alla mina tummar för ett snabbt och bra tillfrisknande.
Du är stark och har en vilja av stål.
Men nu borde det väl ändå vara "enough is enough" ?
Många många kramar till dig fina, goa hjärtemor!
Snart ska storson till jobbet. Han får övningsköra dit, får se hur det går :-)
Han är jätteduktig, inte det minsta orolig :-)
Nu kaffe så återkommer jag sen!
So long!
Jag har min kärlek till Hjärt som är besvarad, bättre kan det inte bli!
En uppdatering kanske dock är på sin plats.
Det har hunnit vara semester och sommar.
Nu är "vardagen" tillbaka igen och man får se till att skapa fest även i vardagen.
Livet i sig är ju faktiskt en fest, trots att man inte alltid är den som anordnar den. Så det kanske inte alltid blir som man har tänkt eller önskat sig. För den skull inte sämre.
Det blir bara lite annorlunda.
Skolan har börjat igen och jag är tillbaka på jobbet.
Härligt, faktiskt!
Jag tycker om det jag gör och är ganska bra på det dessutom (haha ja skryt kanske men så är det. Hårt att ta?? :-) )
Sommaren har varit fantastisk!
Varmt, varmt varmt.. Trodde inte ens att det kunde bli så varmt i Sverige, i alla fall inte under så lång period. På slutet tyckte jag det nästa blev outhärdligt, det var ju varmt överallt!
Vad har vi gjort då?
Jaaa... Mest "bara" varit faktiskt. Varit tillsammans, spelat spel på kvällarna, badat mycket och ofta, fixat här hemma, spacklat, målat och lagt golv och njutit av att LEVA.
Förra sommaren var ju som sagt ingen höjdare vad gäller avkoppling och njutning.
Jag kan, om jag fokuserar riktigt ordentligt, till och med känna "äckelsmaken" i munnen efter cellgifterna, illamåendet kommer som på posten.
För mig känns det viktigt att ha det med mig nära i minnet för att ännu mera bibehålla tacksamheten till livet och ödmjukheten till andra människor.
Forskningen vad gäller bröstcancer (och andra cancerformer) går framåt, men tyvärr alldeles för långsamt för att det ska vara tillfredställande.
En bloggvän har nu fått klarlagt att hon har metastaserad bröstcancer, sitter bland annat i skelettet. Hon kommer med största sannolikhet aldrig bli friskförklarad.
Hon har två små barn dessutom....
En annan av mina vänner har efter lång tids trötthet fått provsvar metastaserad cancer. Mage, tarmar och lever. Begränsad tid kvar.
Lilla Moa, (som i dagarna hade skolstart) som jag bloggföljt under flera år har nu begränsad tid kvar. Finns inget mera att göra förutom smärtlindring.
När ska det sluta??
Vem drabbas härnäst?
Skänk en slant till cancerforskningen!!!
Jag skänker förstås till forskning av bröstcancer eftersom det drabbade mig, skänk du också!
Det behövs!
Mina tankar går idag till en mamma, maka och fin kvinna.
Jag tänker och håller alla mina tummar för ett snabbt och bra tillfrisknande.
Du är stark och har en vilja av stål.
Men nu borde det väl ändå vara "enough is enough" ?
Många många kramar till dig fina, goa hjärtemor!
Snart ska storson till jobbet. Han får övningsköra dit, får se hur det går :-)
Han är jätteduktig, inte det minsta orolig :-)
Nu kaffe så återkommer jag sen!
So long!
Wednesday, July 14, 2010
Hjärta och smärta
Tack mumsan för fina ord men det var inte därför jag skrev som jag gjorde....
Det har verkligen varit med hela hjärtat som den inneboende smärtan kommit. Stundtals med sån kraft att jag trott hjärtat ska spricka, eller kroppen gå mitt itu.
Jag är glad och tacksam över hur jag ser ut, jag är glad och tacksam över den person jag är och som faktiskt uppskattas av ganska många, om man får säga så om sig själv.
Jag är oerhört tacksam att jag lever och mår bra idag.
Jag känner mig omtyckt av många.
Det är inte det det handlar om.
Varför ska då en "simpel" men ack så viktig kroppsdel få en så central betydelse?
Jaa... tror inte att jag behöver säga det...
Den är liksom grunden till allt.
Grunden till LIV.
Även om inte alla ammar idag så har/hade det en från början livsavgörande betydelse.
Det hade det i mitt fall också.
Men åt motsatt håll.
Hade jag haft kvar båda mina hade jag inte levt så länge till.
Jag kanske rentav redan hade gått över till andra sidan.
Det är den krassa sanningen.
Så vad har en tutte för betydelse egentligen?
Eftersom skönheten ligger i betraktarens ögon borde det inte spela någon roll?!
Eller så är det just det....
Nu är klockan snart läggdags :-)
Nu ska barnen och jag passa på att gå och doppa oss, lagom befolkat så här dags.
Hjärt är på landet med hjärteföräldrar till på fredag i alla fall.
Vi ska nog ta en tur mot enköping här någon av dagarna, till min käre far med familj. Han har ju den äran att fylla år på lördag :-)
Doppardags!
Snuffs!
Det har verkligen varit med hela hjärtat som den inneboende smärtan kommit. Stundtals med sån kraft att jag trott hjärtat ska spricka, eller kroppen gå mitt itu.
Jag är glad och tacksam över hur jag ser ut, jag är glad och tacksam över den person jag är och som faktiskt uppskattas av ganska många, om man får säga så om sig själv.
Jag är oerhört tacksam att jag lever och mår bra idag.
Jag känner mig omtyckt av många.
Det är inte det det handlar om.
Varför ska då en "simpel" men ack så viktig kroppsdel få en så central betydelse?
Jaa... tror inte att jag behöver säga det...
Den är liksom grunden till allt.
Grunden till LIV.
Även om inte alla ammar idag så har/hade det en från början livsavgörande betydelse.
Det hade det i mitt fall också.
Men åt motsatt håll.
Hade jag haft kvar båda mina hade jag inte levt så länge till.
Jag kanske rentav redan hade gått över till andra sidan.
Det är den krassa sanningen.
Så vad har en tutte för betydelse egentligen?
Eftersom skönheten ligger i betraktarens ögon borde det inte spela någon roll?!
Eller så är det just det....
Nu är klockan snart läggdags :-)
Nu ska barnen och jag passa på att gå och doppa oss, lagom befolkat så här dags.
Hjärt är på landet med hjärteföräldrar till på fredag i alla fall.
Vi ska nog ta en tur mot enköping här någon av dagarna, till min käre far med familj. Han har ju den äran att fylla år på lördag :-)
Doppardags!
Snuffs!
Då och nu
Tisdag 7 juli 2009.
Jag och Hjärt var på SÖS för första cytostatikabehandlingen (cellgift).
En piccline opererades in för att smidigare kunna ge mig behandlingarna (6 st. 1 gång var tredje vecka)
13 juli 2009.
Jag hade känt av lite biverkningar.
Trött och galet illamående. Det illamåendet kan jag nästan känna nu när jag skriver om det. Det var inte som magsjuka eller ens graviditetsillamående. Det var något extremt, något helt utöver det normala. Intensivt och fullkomligen och totalt närvarande. Hela tiden.
Idag då...
14 juli 2010.
Jag känner mig frisk.
Har precis kommit hem från en löprunda vid Domarudden och ett svalkande dopp efter det.
Behandlingarna känns ganska avlägsna. Tack för det!
Sjukdomen gör sig påmind i form av hjärnspöken emellanåt. Lite för ofta för min sinnesros skull.
Alla som gjort denna resan före mig har sagt gång efter gång efter gång, när behandlingarna är över och alla runtomkring förväntar sig att du ska fungera normalt det är då det jobbiga börjar.
Mitt i sjukdom och behandlingar orkar inte kroppen behandla det andra, så det kommer efteråt.
Jag har lite sviter kvar från behandlingarna, har ont i mina fötter och leder när jag varit stilla eller ska gå upp på morgonen, men det är väl det enda.
Det psykiska är det som varit värst.
Speciellt nu.
Denna årstid känns inte ok/bra för mig som inte längre ser "normal" ut.
Vad jag än gör så känns det som att folk glor för att det ser konstigt ut.
Där bland alla normala, tvåbröstade snygga kvinnor, där sitter jag.
Känner mig i det läget som fula ankungen.
Vill inte visa mig, drar mig in i mitt skal. Blir ledsen, låg och känner mig till viss del förbisedd.
Förra året var det håret (eller snarare det som inte fanns där) som var i fokus. Det var lättare, det skulle ju komma tillbaka. Dessutom var den frillan ganska ball :-)
Mitt bröst kommer inte tillbaka.
Jag är stympad.
Jag tycker det känns orättvist, trots att jag är cancerfri. Hade jag behövt att få skiten ens!?
Visst jag kan fixa till bröstet, men det blir ju inte samma i alla fall. Det kommer att vara mindre, hur man än gör så kommer det att vara hårdare än det andra som har bröstvävnad kvar.
GAH!
Jag vill bara känna mig fin.
Jag vill känna mig kvinnlig.
Jag vill vara gosens gos och bäst.
Försöker ivrigt hitta andra kvaliteter som jag skulle kunna ha, som överväger mig, som stympad kvinna.
Ibland går det bara inte.
Jag ska fixa "nytt bröst". Kanske i höst, annars blir det senare.
Det kanske inte gör någon skillnad egentligen.
Jag tror nämligen att min stympning, Dumbos övergrepp, sitter mestadels på insidan och inte i det fysiska.
Insidan kan ingen kirurg fixa.
Hur kunde det bli så här?
Somliga har en "bad hair day"
Jag har bara en dålig dag.
Jag och Hjärt var på SÖS för första cytostatikabehandlingen (cellgift).
En piccline opererades in för att smidigare kunna ge mig behandlingarna (6 st. 1 gång var tredje vecka)
13 juli 2009.
Jag hade känt av lite biverkningar.
Trött och galet illamående. Det illamåendet kan jag nästan känna nu när jag skriver om det. Det var inte som magsjuka eller ens graviditetsillamående. Det var något extremt, något helt utöver det normala. Intensivt och fullkomligen och totalt närvarande. Hela tiden.
Idag då...
14 juli 2010.
Jag känner mig frisk.
Har precis kommit hem från en löprunda vid Domarudden och ett svalkande dopp efter det.
Behandlingarna känns ganska avlägsna. Tack för det!
Sjukdomen gör sig påmind i form av hjärnspöken emellanåt. Lite för ofta för min sinnesros skull.
Alla som gjort denna resan före mig har sagt gång efter gång efter gång, när behandlingarna är över och alla runtomkring förväntar sig att du ska fungera normalt det är då det jobbiga börjar.
Mitt i sjukdom och behandlingar orkar inte kroppen behandla det andra, så det kommer efteråt.
Jag har lite sviter kvar från behandlingarna, har ont i mina fötter och leder när jag varit stilla eller ska gå upp på morgonen, men det är väl det enda.
Det psykiska är det som varit värst.
Speciellt nu.
Denna årstid känns inte ok/bra för mig som inte längre ser "normal" ut.
Vad jag än gör så känns det som att folk glor för att det ser konstigt ut.
Där bland alla normala, tvåbröstade snygga kvinnor, där sitter jag.
Känner mig i det läget som fula ankungen.
Vill inte visa mig, drar mig in i mitt skal. Blir ledsen, låg och känner mig till viss del förbisedd.
Förra året var det håret (eller snarare det som inte fanns där) som var i fokus. Det var lättare, det skulle ju komma tillbaka. Dessutom var den frillan ganska ball :-)
Mitt bröst kommer inte tillbaka.
Jag är stympad.
Jag tycker det känns orättvist, trots att jag är cancerfri. Hade jag behövt att få skiten ens!?
Visst jag kan fixa till bröstet, men det blir ju inte samma i alla fall. Det kommer att vara mindre, hur man än gör så kommer det att vara hårdare än det andra som har bröstvävnad kvar.
GAH!
Jag vill bara känna mig fin.
Jag vill känna mig kvinnlig.
Jag vill vara gosens gos och bäst.
Försöker ivrigt hitta andra kvaliteter som jag skulle kunna ha, som överväger mig, som stympad kvinna.
Ibland går det bara inte.
Jag ska fixa "nytt bröst". Kanske i höst, annars blir det senare.
Det kanske inte gör någon skillnad egentligen.
Jag tror nämligen att min stympning, Dumbos övergrepp, sitter mestadels på insidan och inte i det fysiska.
Insidan kan ingen kirurg fixa.
Hur kunde det bli så här?
Somliga har en "bad hair day"
Jag har bara en dålig dag.
Thursday, July 8, 2010
Aaaa torsdag och dag 4 på semestern..
Hmm ja tänk vad tiden går fort!
Låg och halvslumrade i morse och fick plötsligt för mig att eftersom tiden går så fort så har ju halva min semester varit nu! Fick nästan panik!
Riktigt så var det ju inte....
Jag tycker jag har fått så mycket gjort, fast ändå inte, har ju inga synliga resultat/bevis på saker som jag utfört liksom...
Jag mår dock otroligt bra!
Efter alla turer till läkare fram och tillbaka och "lite" järntillskott så mår jag mycket bättre nu.
Mycket piggare, jag är glad, har semester, utvilad, solen skiner, känner mig stark och frisk, kär, fina barn, underbar "storfamilj", lagad bil, såld bil, ny bil, fina vänner och fint hus.
Jag kan helt enkelt inte ha det bättre!
Mina hållna tummar krampar för "chefskusiner" och jag tar ett nytt grepp!!
Håller och håller och tänker inte släppa :-))
Nu är det sommar, sol och semester!
Hjärt jobbar sista dagen i morgon sen har han semester också.
Denna semester ska vi njuta! Njuta av varandra, av ledig tid, friskhet och att bara vara.
Förra sommaren gick som bekant i ett annat tema. Lärdomen från den tiden skulle jag faktiskt inte vilja vara utan, resten kunde jag har hoppat över :-)
Midsommarhelgen tog vi min bil till Hjärteföräldrarnas stuga. Vi putsade, dammsög, tvättade och plockade ur bilen för att kunna sälja den/lämna som inbyte. Trött på den bilen nu, den har gjort sitt i min ägo :-)
Sätena gick inte att få rena dock så i tisdags ringde jag runt till några rekondfirmor som kanske skulle kunna tänka sig ta hand om fläckarna på mina säten. De flesta hade ingen tid förrän nästa vecka.
Mr Cap i Berga svarade inte i telefon, så jag åkte dit.
Efter lite "övertalning" kunde han ta in bil samma dag med hämtning på onsdagen.
Sagt och gjort!
Tack Mr Cap för snabb och bra service!
Hjärt och jag lämnade av min bil på em och åkte och provkörde den bil vi valt ut sen tidigare. Tror det blir en pärla!
Vi pratade med bilfirman och han skulle hålla den bilen till dagen efter så vi kunde visa upp audin.
Sedan tidigare hade vi ett ungefärligt pris för min (då osedd) plus att vi skulle få vinterdäck till.
TIPS, till er som kommer att ha med bilfirmor och bilförsäljning att göra, ta med bandspelare och spela in vad de säger. Antingen har de kort minne eller så tror de att de kan blåsa en rätt av.
När min bil var färdig så åkte jag till bilfirman. Visade upp min. Han tog med sig en verkstadskille, mina nycklar och gick ut.
Kom tillbaka relativt snabbt. Måste medge att jag blev lite orolig...
Vi gick till hans kontor.
"Det är ju ett skrapmärke i lacken och fukt i ena lyktan, ja inte mer än 38´ för din i inbyte, det var ju ca vad vi sagt förut också" (Inte!!, då sa de ca 45, kanske lite mera om den är riktigt bra)
- Ok, Vi skulle ju få vinterdäck med till bilen.
-"Ja vi hade sagt att vi skulle ta hälften var va?" (Hjärt är säker på att de från början skulle lägga till vinterdäcken på köpet, jag är osäker)
Men jag var ju tvungen att hålla den linjen jag påbörjat.
-Xx sa ju minst 40 för min bil plus att skicka med vinterdäcken till den nya.
Han räknade lite och det blev en liten halvkompromiss.
40´ för bilen (TACK FÖR DET!!!!) och vi betalade 1800 istället för 6000 för vinterdäcken.
Känns som att det blev en ganska bra deal.
Jo, jag vet att man hur som helst är en förlorare när man köper en ny bil men istället för trubbel hoppas jag nu på vilken annan veckodagsmodell som helst, bara det inte blir ett måndagsexemplar.
Haha bilen då?!
Vad är det för bil??
Hehe
OBS! Lånat foto, inte vår bil på bilden hehe :-)
Vår färg heter black sapphire, svart, med stänk av metallic.
Fräsch, ny, sånär som på ett par mil, ska hämtas vid lunch i morgon!
Yippie!!!!
En OPEL astra är det :-)
Nu ska här solas lite sen blir det en tur i spåret! :-)
Kärleken, framför allt!
Puss och kram!
Låg och halvslumrade i morse och fick plötsligt för mig att eftersom tiden går så fort så har ju halva min semester varit nu! Fick nästan panik!
Riktigt så var det ju inte....
Jag tycker jag har fått så mycket gjort, fast ändå inte, har ju inga synliga resultat/bevis på saker som jag utfört liksom...
Jag mår dock otroligt bra!
Efter alla turer till läkare fram och tillbaka och "lite" järntillskott så mår jag mycket bättre nu.
Mycket piggare, jag är glad, har semester, utvilad, solen skiner, känner mig stark och frisk, kär, fina barn, underbar "storfamilj", lagad bil, såld bil, ny bil, fina vänner och fint hus.
Jag kan helt enkelt inte ha det bättre!
Mina hållna tummar krampar för "chefskusiner" och jag tar ett nytt grepp!!
Håller och håller och tänker inte släppa :-))
Nu är det sommar, sol och semester!
Hjärt jobbar sista dagen i morgon sen har han semester också.
Denna semester ska vi njuta! Njuta av varandra, av ledig tid, friskhet och att bara vara.
Förra sommaren gick som bekant i ett annat tema. Lärdomen från den tiden skulle jag faktiskt inte vilja vara utan, resten kunde jag har hoppat över :-)
Midsommarhelgen tog vi min bil till Hjärteföräldrarnas stuga. Vi putsade, dammsög, tvättade och plockade ur bilen för att kunna sälja den/lämna som inbyte. Trött på den bilen nu, den har gjort sitt i min ägo :-)
Sätena gick inte att få rena dock så i tisdags ringde jag runt till några rekondfirmor som kanske skulle kunna tänka sig ta hand om fläckarna på mina säten. De flesta hade ingen tid förrän nästa vecka.
Mr Cap i Berga svarade inte i telefon, så jag åkte dit.
Efter lite "övertalning" kunde han ta in bil samma dag med hämtning på onsdagen.
Sagt och gjort!
Tack Mr Cap för snabb och bra service!
Hjärt och jag lämnade av min bil på em och åkte och provkörde den bil vi valt ut sen tidigare. Tror det blir en pärla!
Vi pratade med bilfirman och han skulle hålla den bilen till dagen efter så vi kunde visa upp audin.
Sedan tidigare hade vi ett ungefärligt pris för min (då osedd) plus att vi skulle få vinterdäck till.
TIPS, till er som kommer att ha med bilfirmor och bilförsäljning att göra, ta med bandspelare och spela in vad de säger. Antingen har de kort minne eller så tror de att de kan blåsa en rätt av.
När min bil var färdig så åkte jag till bilfirman. Visade upp min. Han tog med sig en verkstadskille, mina nycklar och gick ut.
Kom tillbaka relativt snabbt. Måste medge att jag blev lite orolig...
Vi gick till hans kontor.
"Det är ju ett skrapmärke i lacken och fukt i ena lyktan, ja inte mer än 38´ för din i inbyte, det var ju ca vad vi sagt förut också" (Inte!!, då sa de ca 45, kanske lite mera om den är riktigt bra)
- Ok, Vi skulle ju få vinterdäck med till bilen.
-"Ja vi hade sagt att vi skulle ta hälften var va?" (Hjärt är säker på att de från början skulle lägga till vinterdäcken på köpet, jag är osäker)
Men jag var ju tvungen att hålla den linjen jag påbörjat.
-Xx sa ju minst 40 för min bil plus att skicka med vinterdäcken till den nya.
Han räknade lite och det blev en liten halvkompromiss.
40´ för bilen (TACK FÖR DET!!!!) och vi betalade 1800 istället för 6000 för vinterdäcken.
Känns som att det blev en ganska bra deal.
Jo, jag vet att man hur som helst är en förlorare när man köper en ny bil men istället för trubbel hoppas jag nu på vilken annan veckodagsmodell som helst, bara det inte blir ett måndagsexemplar.
Haha bilen då?!
Vad är det för bil??
Hehe
OBS! Lånat foto, inte vår bil på bilden hehe :-)
Vår färg heter black sapphire, svart, med stänk av metallic.
Fräsch, ny, sånär som på ett par mil, ska hämtas vid lunch i morgon!
Yippie!!!!
En OPEL astra är det :-)
Nu ska här solas lite sen blir det en tur i spåret! :-)
Kärleken, framför allt!
Puss och kram!
Mera foton :-)
Silverpilen, Pärlan, (mmm ja just det...) Audi a2:an på bild nummer två är min. Eller den var min :-))
Vi lämnade den i inbyte och har från och med i morgon en annan bil. :-))
Foto nummer tre är resultatet av Hjärts inköp av sprayfärg till två minderåriga pojkar (langning frågetecken), Lill och mellanson sysselsatte sig på den kungliga bröllopsdagen med att spraymåla en tavla, Hjärt var ju också med ett tag förstås. Hehe, Vem ville egentligen spraymåla tror ni?! :-)
Det är som med papporna som köper bil och tågbanor "till sina söner".. :-)
Foto nummer tre är veckans (läs: mammas) badpojke :-)
Han och Mr Fantaflaska tog sig ett dopp. Min och lillsons promenad till stranden var ett äventyr kan jag säga, den drog till sig lite uppmärksamhet....
Flera foton kommer :-)
Thursday, July 1, 2010
En tur till Solna
Jaha... Nu har jag snart avverkat en dag eller i allafall en förmiddag på KS. Analys och diskussion ang tagna sköldkörtelprover. Alla prover ser bra ut yippie! Väntar nu bara på att få träffa sköterskan. Igår var Jag till husläkaren för svar på de prover han tagit. De proverna visade på blodbrist, anemi. Detta trots att han från början inte ens ville ta just det provet! Ibland, eller nästan jämt lönar det sig att vara envis hehe. Något positivt jag lärt mig i alla fall. Jag hade 113 och bör ligga mellan 117-153. Fick ett nytt labbpapper igår detta för att de ska Kunna utesluta blödning från mage och tarm. Faeces prov blir det.... Mmm just det bajsprov. Lika bra att kolla igenom allt när man ändå håller på. Midsommar! Ja det var en kanon midsommar! God mat, Hjärts mamma och pappa och landet. Myyyys! Lugn och ro! Tack! Olivia var med också, måste nog ha varit hennes lyckligaste dagar i livet. Hon fick springa mycket utan koppel samt att detY blev mycket lek. Nu har jag bara drygt en dag kvar att jobba sen är det semester, i fyra veckor! Återkommer!
Wednesday, June 23, 2010
Nu så!
Nu har jag naprapaterat färdigt för den här gången och jag säger tack och hej!
Mår sämre nu än innan men det ska/kan visst höra till.
Fem låsningar med början i nedre ländrygg och vidare upp mot bröstrygg och nacke, de är nu upplåsta med förhoppning att tillåta nervsignaler och visst blodflöde ta sig fram, alls.
Naprapat övertygad om att låsningarna och uppkomna muskelkramper orskar min huvudvärk och yrsel, illamåendet fick man på köpet.
Akupunkturålar med TENS sattes också, jag tycker hon är så bra! :-)
Så idag har jag spenderat nästan 7000 kronor på mig själv. Bilen på dryga 6000 och så napran.
Känns kanon faktiskt! (OBS! Ska läsas med lagom portion ironi! )
Dessutom har jag ju lovat en vinst till den som kunde gissa verkstadskostnaderna, eller åtmninstone den som kom närmast.
GRATTIS Micke grillmaster!! Du gissade på 6780:-, summan totalt blev 6625:-
Kan man säga att du har ett ytte pytte litet försprång?! :-))
(Det var summan efter service... Under genomgången av bilen fanns ju förstås fler saker som bör/ska åtgärdas, så en 10:a till är inte i underkant... Men inte aktuellt just dessa dagar.)
Nu ska jag lägga mig att vila en stund sen ska jag träffa mumsan, få lite pengar så kanske vi klarar oss över helgen (*vill bara ha lite sympati*) :-)
Slut och galet trött (hur då liksom? Har ju bara varit hemma i snart två veckor...)
Till och med storson sa i morse att jag ser sjukt trött ut, har tydligen svarta ringar under ögonen. JAg får väl vila mera då!!!
:-)
Make up not war!
:-))
Mår sämre nu än innan men det ska/kan visst höra till.
Fem låsningar med början i nedre ländrygg och vidare upp mot bröstrygg och nacke, de är nu upplåsta med förhoppning att tillåta nervsignaler och visst blodflöde ta sig fram, alls.
Naprapat övertygad om att låsningarna och uppkomna muskelkramper orskar min huvudvärk och yrsel, illamåendet fick man på köpet.
Akupunkturålar med TENS sattes också, jag tycker hon är så bra! :-)
Så idag har jag spenderat nästan 7000 kronor på mig själv. Bilen på dryga 6000 och så napran.
Känns kanon faktiskt! (OBS! Ska läsas med lagom portion ironi! )
Dessutom har jag ju lovat en vinst till den som kunde gissa verkstadskostnaderna, eller åtmninstone den som kom närmast.
GRATTIS Micke grillmaster!! Du gissade på 6780:-, summan totalt blev 6625:-
Kan man säga att du har ett ytte pytte litet försprång?! :-))
(Det var summan efter service... Under genomgången av bilen fanns ju förstås fler saker som bör/ska åtgärdas, så en 10:a till är inte i underkant... Men inte aktuellt just dessa dagar.)
Nu ska jag lägga mig att vila en stund sen ska jag träffa mumsan, få lite pengar så kanske vi klarar oss över helgen (*vill bara ha lite sympati*) :-)
Slut och galet trött (hur då liksom? Har ju bara varit hemma i snart två veckor...)
Till och med storson sa i morse att jag ser sjukt trött ut, har tydligen svarta ringar under ögonen. JAg får väl vila mera då!!!
:-)
Make up not war!
:-))
sol sol sol
Och mera sol!
Spara lite sol till midsommar kan man tycka...
Jag lämnade ju in min bil på service igår eller jag hade tid för service idag men lämnade igår..... Jaja, hur som helst.
De ringde nu strax före nio och sa att min bil är klar!
Så alla som varit med i den utlysta tävlingen på fejjan vet nu snart om de vunnit eller ej. Ni som ännu inte gjort er röst hörd har nu en sista möjlighet. I eftermiddag är det kört kan jag säga :-)
Du kan vinna möjligheten att vinna 5 miljoner!
:-)
Vinsten skickas per post om du inte bor nära förstås.
Ska ta mig i kragen och få på lite kläder, hämta bilen och träffa en kompis innan det är dags för mörbultning hos naprapaten klockan tolv..
Skallen är tung (nästan som bakfylletung fast utan bakfylla) och lätt illamående. Jag har i alla fall sluppit den värsta värken i skallen, skönt det.
Lite nya foton kommer sen :-)
Peace!
Spara lite sol till midsommar kan man tycka...
Jag lämnade ju in min bil på service igår eller jag hade tid för service idag men lämnade igår..... Jaja, hur som helst.
De ringde nu strax före nio och sa att min bil är klar!
Så alla som varit med i den utlysta tävlingen på fejjan vet nu snart om de vunnit eller ej. Ni som ännu inte gjort er röst hörd har nu en sista möjlighet. I eftermiddag är det kört kan jag säga :-)
Du kan vinna möjligheten att vinna 5 miljoner!
:-)
Vinsten skickas per post om du inte bor nära förstås.
Ska ta mig i kragen och få på lite kläder, hämta bilen och träffa en kompis innan det är dags för mörbultning hos naprapaten klockan tolv..
Skallen är tung (nästan som bakfylletung fast utan bakfylla) och lätt illamående. Jag har i alla fall sluppit den värsta värken i skallen, skönt det.
Lite nya foton kommer sen :-)
Peace!
Tuesday, June 22, 2010
Serva bilen, serva Ima
Haha ja så kan det vara!
Lämnat in bilen för service nu och fått lånebil, gul skoda. Den går att köra den också :-)
Det ska bytas tändstift, olja, filter, luftfilter och nå mer :-)
Pratat med min granne tillika arbetskamrat idag på fm,hon liksom smulan tyckte jag skulle be läkaren kolla kristallerna i örat.
Jag undrar mest vad kristallerna gör där?! Men visst ska jag det..
Naprapatbesök klockan 12,00 i morgon också.
Läkarbesök torsdag morgon.
Nu drar jag igång på alla plan.
Det behöver ju faktiskt inte bara vara ETT fel på mig.
Jag är ändå glad, jag är lycklig och vansinnigt tokigt förälskad!
Kan det egentligen bli bättre?!
Stor varm kärlek!
Lämnat in bilen för service nu och fått lånebil, gul skoda. Den går att köra den också :-)
Det ska bytas tändstift, olja, filter, luftfilter och nå mer :-)
Pratat med min granne tillika arbetskamrat idag på fm,hon liksom smulan tyckte jag skulle be läkaren kolla kristallerna i örat.
Jag undrar mest vad kristallerna gör där?! Men visst ska jag det..
Naprapatbesök klockan 12,00 i morgon också.
Läkarbesök torsdag morgon.
Nu drar jag igång på alla plan.
Det behöver ju faktiskt inte bara vara ETT fel på mig.
Jag är ändå glad, jag är lycklig och vansinnigt tokigt förälskad!
Kan det egentligen bli bättre?!
Stor varm kärlek!
Grrrr som i arg
Jag lekte med telefonen igår em och ändrade någon inställning så samtalsloggen försvann.
Missar jag ett samtal så står det inte vem det är ifrån. Det står bara logg saknas.
Några såna samtal hade jag igår kväll, men kunde ju inte ringa tillbaka då det inte stod vem det var
Grrr...
Tänk att jag ska fingra på allt...
Så innan jag somnade igår så låg jag och tänkte, när under mitt pillande med mobilen kan det ha ändrats.
Ett vagt minne av att det stod "logg" någonstans. Men det blev ett projekt för morgonen idag. Det är nu justerat men de missade samtalen igår finns ju ingen info om.
Ringde mobilsvar.
Mmm
Ett inspelat meddelande av tre missade samtal.
Det ena var förstås från min läkare på KS!! Det hela har nu gjort mig ännu mera arg!
Dr "Hilda" säger nu, tvärt emot sköterskan jag pratade med, att ingen justering av mediciner ska göras. Kalcium låg i nederkant, men ingen fara- Levaxinet (lite för hög dos) vill man inte justera nedåt eftersom det håller tumörmarkören nere. Den ska hållas nere, inga flera tumörer nu!
Jag som blev så glad i går när sköterskan sa att medcinen troligen bara behövde justeras... :-(
Men jag ska trycka i mig en migräntablett nu, de kan hålla inflammationer borta också, så vi hoppas väl på det nu då. Läkarbesök på torsdag, eftersom jag är bättre så kanske jag inte behöver magnetröntgas heller.... Min förhoppning , de får väl söva mig i annat fall....
Sol sol sol och jag orkar inte vara ute...
Ska över till grannen och hämta några dunkar, vila en stund och sen köra dunkarna till vän och efter det lämna in min bil på service och hämta lånebil.
Duschtajm!
Pyss
Missar jag ett samtal så står det inte vem det är ifrån. Det står bara logg saknas.
Några såna samtal hade jag igår kväll, men kunde ju inte ringa tillbaka då det inte stod vem det var
Grrr...
Tänk att jag ska fingra på allt...
Så innan jag somnade igår så låg jag och tänkte, när under mitt pillande med mobilen kan det ha ändrats.
Ett vagt minne av att det stod "logg" någonstans. Men det blev ett projekt för morgonen idag. Det är nu justerat men de missade samtalen igår finns ju ingen info om.
Ringde mobilsvar.
Mmm
Ett inspelat meddelande av tre missade samtal.
Det ena var förstås från min läkare på KS!! Det hela har nu gjort mig ännu mera arg!
Dr "Hilda" säger nu, tvärt emot sköterskan jag pratade med, att ingen justering av mediciner ska göras. Kalcium låg i nederkant, men ingen fara- Levaxinet (lite för hög dos) vill man inte justera nedåt eftersom det håller tumörmarkören nere. Den ska hållas nere, inga flera tumörer nu!
Jag som blev så glad i går när sköterskan sa att medcinen troligen bara behövde justeras... :-(
Men jag ska trycka i mig en migräntablett nu, de kan hålla inflammationer borta också, så vi hoppas väl på det nu då. Läkarbesök på torsdag, eftersom jag är bättre så kanske jag inte behöver magnetröntgas heller.... Min förhoppning , de får väl söva mig i annat fall....
Sol sol sol och jag orkar inte vara ute...
Ska över till grannen och hämta några dunkar, vila en stund och sen köra dunkarna till vän och efter det lämna in min bil på service och hämta lånebil.
Duschtajm!
Pyss
Monday, June 21, 2010
Provsvar!
Min husläkare hävdar bestämt att det bara tar ett par dagar att få svar på proverna men att de säger minst en vecka för att gardera sig.
Jag fick hem en kallelse till den 1/7 till doktor Grå, undrar om de inte tänkte meddela mig provsvar förrän då egentligen??
För idag ringde jag KS på förmiddagen. Som vanligt får man prata med en telefonsvarare, lämna namn och nummer och helt enkelt hoppas att någon ringer upp inom en snar framtid.
Vid två ringde de.
Provsvaren hade kommit jue! Varför är det då ingen som hör av sig? Nä de tänkte väl vänta till den 1 juli...
Jag ska ställa om både kalcium och levaxin! Ingen är nog gladare än jag!!
Tänk om det är så relativt "enkelt" att åtgärda?!
Dessutom kan det vara troligt som min husläkare sa, att jag dessutom bär på en virusinfektion som förstärker symptomen. Stress kunde dessutom förvärra symptomen..
Men jag stressar väl aldrig!?!?!
Jag skyndar mig bara lite emellanåt :-))
Väntar nu att läkare ska ringa och tala om hur mycket/lite medicin jag ska ta, men det kan ju bli vilken dag som helst....
Arbetskompis E kommer förbi och tar en fika med mig, härligt att få kramas lite.
Nu känner jag att jag faktiskt har rätt att vara hemma, det är faktiskt något fel på mig.
Det var inte inbillning :-)
Känner mig lite gnällig och pjåskig med mig själv, men kan jag få ha rätt att vara det nu!? :-)
Ska vila en stund innan E dyker upp!
Hjärt!
Jag vill bara säga, jag älskar Dig!
Högt, djupt och över allt!
Snorpis
Jag fick hem en kallelse till den 1/7 till doktor Grå, undrar om de inte tänkte meddela mig provsvar förrän då egentligen??
För idag ringde jag KS på förmiddagen. Som vanligt får man prata med en telefonsvarare, lämna namn och nummer och helt enkelt hoppas att någon ringer upp inom en snar framtid.
Vid två ringde de.
Provsvaren hade kommit jue! Varför är det då ingen som hör av sig? Nä de tänkte väl vänta till den 1 juli...
Jag ska ställa om både kalcium och levaxin! Ingen är nog gladare än jag!!
Tänk om det är så relativt "enkelt" att åtgärda?!
Dessutom kan det vara troligt som min husläkare sa, att jag dessutom bär på en virusinfektion som förstärker symptomen. Stress kunde dessutom förvärra symptomen..
Men jag stressar väl aldrig!?!?!
Jag skyndar mig bara lite emellanåt :-))
Väntar nu att läkare ska ringa och tala om hur mycket/lite medicin jag ska ta, men det kan ju bli vilken dag som helst....
Arbetskompis E kommer förbi och tar en fika med mig, härligt att få kramas lite.
Nu känner jag att jag faktiskt har rätt att vara hemma, det är faktiskt något fel på mig.
Det var inte inbillning :-)
Känner mig lite gnällig och pjåskig med mig själv, men kan jag få ha rätt att vara det nu!? :-)
Ska vila en stund innan E dyker upp!
Hjärt!
Jag vill bara säga, jag älskar Dig!
Högt, djupt och över allt!
Snorpis
Kärlek, lycka och framtidstro
Jaa.. Egentligen är jag ju inte någon royalist, men jag är inte heller anti. Har nog bara inte haft någon åsikt angående monarkin, utan mera tyckt att det är som det är.
Men efter helgen bröllop mellan kronprinsessan Victoria och hennes numera prins Daniel är jag beredd att bli vad som helst.
Vilket fantastiskt fint bröllop! Vilket fint par de är! Vilken otrolig lycka som strålar om dessa två.
Vilka tal från Kungen och Olle Westling... Talet från Daniel till Victoria slår nog allt jag tidigare hört...
Tårarna sprutade hela dagen. Ja tv:n var på från det att sändningarna började tills tv inte längre fick vara med.
Barnen kom då och då och tyckte att jag skulle sluta gråta. :-)
All min känslighet vet jag inte vart den kommer ifrån.
Vore så härligt att få uttrycka sin kärlek så, visa hela världen att det är VI! *blink blink*
:-))
Igår, söndag, var jag så glad. Kände inte av min huvudvärk nånting, detta trots att det var första dagen utan migräntablett sedan i fredags. Meddelade till och med min chef att huvudvärken var bättre, men att jag skulle vara hemma, fortfarande yrslig och illamående.
Det skulle jag ju inte ha sagt.. Vid kvällspromenaden kommer det där välkända, obehagliga. Svarta prickarna (i vanliga fall) som denna gång bytts ut mot svarta stavar som flimrar framför ögonen, de flimrar och vänder och vrider sig så att de stundtals ser ut som att de glittrar och därmed bländar ögonen. Så det blev en kortis promenad med dogge och sedan att lägga sig i sängen, igen...
Som vanligt då helt slut idag... Vaknat till i omgångar under morgonen, men klarade inte att kliva upp förrän efter klockan tio. Pillat i mig lite frukost och tog en väldigt kort prompa men hunden. Tryckt i mig en migräntablett också och ska lägga mig en stund nu.
Mumsan var över på en fika en stund i går em och insisterade på att jag skulle vara hemma resten av veckan då "läkaren inte sjukskriver utan anledning". Har dock så svårt att koppla av när jag vet hur denna vecka är på jobbet.. Men samtidigt, vad skulle jag göra för nytta där mer än några timmar när skallen inte klarar trycket.
Arbeta inte ihjäl dig E.....
Jag blir nog hemma även resten av veckan...
Bilen ska in på verkstad igen i morgon kväll hoppas få tillbaka en hel bil så jag kan sälja skrället sen :-)
Nu ska jag vila en stund...
Kramis
Men efter helgen bröllop mellan kronprinsessan Victoria och hennes numera prins Daniel är jag beredd att bli vad som helst.
Vilket fantastiskt fint bröllop! Vilket fint par de är! Vilken otrolig lycka som strålar om dessa två.
Vilka tal från Kungen och Olle Westling... Talet från Daniel till Victoria slår nog allt jag tidigare hört...
Tårarna sprutade hela dagen. Ja tv:n var på från det att sändningarna började tills tv inte längre fick vara med.
Barnen kom då och då och tyckte att jag skulle sluta gråta. :-)
All min känslighet vet jag inte vart den kommer ifrån.
Vore så härligt att få uttrycka sin kärlek så, visa hela världen att det är VI! *blink blink*
:-))
Igår, söndag, var jag så glad. Kände inte av min huvudvärk nånting, detta trots att det var första dagen utan migräntablett sedan i fredags. Meddelade till och med min chef att huvudvärken var bättre, men att jag skulle vara hemma, fortfarande yrslig och illamående.
Det skulle jag ju inte ha sagt.. Vid kvällspromenaden kommer det där välkända, obehagliga. Svarta prickarna (i vanliga fall) som denna gång bytts ut mot svarta stavar som flimrar framför ögonen, de flimrar och vänder och vrider sig så att de stundtals ser ut som att de glittrar och därmed bländar ögonen. Så det blev en kortis promenad med dogge och sedan att lägga sig i sängen, igen...
Som vanligt då helt slut idag... Vaknat till i omgångar under morgonen, men klarade inte att kliva upp förrän efter klockan tio. Pillat i mig lite frukost och tog en väldigt kort prompa men hunden. Tryckt i mig en migräntablett också och ska lägga mig en stund nu.
Mumsan var över på en fika en stund i går em och insisterade på att jag skulle vara hemma resten av veckan då "läkaren inte sjukskriver utan anledning". Har dock så svårt att koppla av när jag vet hur denna vecka är på jobbet.. Men samtidigt, vad skulle jag göra för nytta där mer än några timmar när skallen inte klarar trycket.
Arbeta inte ihjäl dig E.....
Jag blir nog hemma även resten av veckan...
Bilen ska in på verkstad igen i morgon kväll hoppas få tillbaka en hel bil så jag kan sälja skrället sen :-)
Nu ska jag vila en stund...
Kramis
Friday, June 18, 2010
fredag, igen....
Varit hos läkare.
Vet inte om jag blev så mycket klokare av det. (Det kanske inte var meningen heller.!?)
Han konstaterade i alla fall att huvudet sitter där det ska och hjärtat slår, om än lite för snabbt kanske. (Men jag kan ju tycka hellre lite för snabbt än inte alls). Jag sa att det måste bero på att jag har så mycket kärlek i mitt liv :-)
Han gjorde som en alkoholkontroll ungefär. Jag skulle med ögonen stängda växelvis röra näsan med pekfingrarna. Jag skulle med stängda ögon försöka gå på en rak linje (vet ni hur svårt det är när man är yr? kanske som på fyllan kan jag tänka..)
Stå på ett ben. växelvis ställa mig, sätta mig, lägga mig för att se hur kroppen reagerar.
Han kollade reflexer, känsel och rörelseförmåga, kollade blodtryck, lyssnade på hjärta och lungor. Jodå luft i de fortfarande.
Uteslutningsmetoden påbörjad. Troligen en virusinfektion som satt sig på balansen, därav yrsel och illamående.
Jag är sjukskriven till och med nästa fredag. Då bör svaren på proverna jag tog denna vecka ha kommit och jag ska åter till läkare torsdag den 24.
Är proverna som de ska och tillståndet oförändrat så skickas en remiss till magnetkameraröngen, för att utesluta någon malign tillväxt någonstans.
Det är som jag sagt förut, inte ett alternativ.
Men jag har köpt lite medicin som föhoppningsvis ska påverka skallen positivt så att jag dessutom slipper yrsel och illamående.
Nu ska jag vila en stund. Strax dags för matlagning.
Läget stabilt!
Hugs ´n´ kisses
Vet inte om jag blev så mycket klokare av det. (Det kanske inte var meningen heller.!?)
Han konstaterade i alla fall att huvudet sitter där det ska och hjärtat slår, om än lite för snabbt kanske. (Men jag kan ju tycka hellre lite för snabbt än inte alls). Jag sa att det måste bero på att jag har så mycket kärlek i mitt liv :-)
Han gjorde som en alkoholkontroll ungefär. Jag skulle med ögonen stängda växelvis röra näsan med pekfingrarna. Jag skulle med stängda ögon försöka gå på en rak linje (vet ni hur svårt det är när man är yr? kanske som på fyllan kan jag tänka..)
Stå på ett ben. växelvis ställa mig, sätta mig, lägga mig för att se hur kroppen reagerar.
Han kollade reflexer, känsel och rörelseförmåga, kollade blodtryck, lyssnade på hjärta och lungor. Jodå luft i de fortfarande.
Uteslutningsmetoden påbörjad. Troligen en virusinfektion som satt sig på balansen, därav yrsel och illamående.
Jag är sjukskriven till och med nästa fredag. Då bör svaren på proverna jag tog denna vecka ha kommit och jag ska åter till läkare torsdag den 24.
Är proverna som de ska och tillståndet oförändrat så skickas en remiss till magnetkameraröngen, för att utesluta någon malign tillväxt någonstans.
Det är som jag sagt förut, inte ett alternativ.
Men jag har köpt lite medicin som föhoppningsvis ska påverka skallen positivt så att jag dessutom slipper yrsel och illamående.
Nu ska jag vila en stund. Strax dags för matlagning.
Läget stabilt!
Hugs ´n´ kisses
Inlägg och anlag
Satt och läste en av de bloggar jag följer. Hon i sin tur följer en annan blogg, också en tjej som har/haft bc.
Jag började läsa hennes blogg, från början och kände att nej, nu vill jag inte läsa mera.
Jag gick tillbaka i min egen blogg och den första tiden efter diagnosen.
Men det gick inte heller.
För känslosamt, för många jobbiga och oerhört tunga minnen som ploppar upp.
Så jag håller mig till NU och FRAMÅT.
:-)
Snart dags för läkarbesök. Klockan 13 ska jag vara där.
Undrar och har sökt på massa saker på internet. (kontrollbehov?)
Vill må bra! NU!
Har inte varken tid eller lust med det här!!!
Lillson tog sitt första dopp tillsammans med Olivia (hunden).
Han råkade ramla och insåg att det var kallt, hehe. Foto kommer :-)
Tomatplanten blir det bara mer och mer blommor på. Min andra orchidée blommor också nu! Faccinerande. Blir nog en 10-12 blommor på den också. Den tredje har nu också skjutit upp en blomstängel.
Chiliplantan, (träd mera i nuläget) Blommar för fullt. Tre blommor har blommat av och två nya blommor nu. Där blomstren suttit växer nu fram något som skulle kunna bli en chilifrukt :-) Heja Hjärt och lillson! Ni är otroliga! Vilka gröna fingrar ni har. De anlagen har inte lillson fått efter mig i alla fall. :-) (Frågan är från vem...)
Kaffedags innan läkarbesök. Vila hinner jag med en stund också.
Förresten vad hände i matchen Mexico - Frankrike?!?
Otroligt roligt hehe
Purre!
Jag började läsa hennes blogg, från början och kände att nej, nu vill jag inte läsa mera.
Jag gick tillbaka i min egen blogg och den första tiden efter diagnosen.
Men det gick inte heller.
För känslosamt, för många jobbiga och oerhört tunga minnen som ploppar upp.
Så jag håller mig till NU och FRAMÅT.
:-)
Snart dags för läkarbesök. Klockan 13 ska jag vara där.
Undrar och har sökt på massa saker på internet. (kontrollbehov?)
Vill må bra! NU!
Har inte varken tid eller lust med det här!!!
Lillson tog sitt första dopp tillsammans med Olivia (hunden).
Han råkade ramla och insåg att det var kallt, hehe. Foto kommer :-)
Tomatplanten blir det bara mer och mer blommor på. Min andra orchidée blommor också nu! Faccinerande. Blir nog en 10-12 blommor på den också. Den tredje har nu också skjutit upp en blomstängel.
Chiliplantan, (träd mera i nuläget) Blommar för fullt. Tre blommor har blommat av och två nya blommor nu. Där blomstren suttit växer nu fram något som skulle kunna bli en chilifrukt :-) Heja Hjärt och lillson! Ni är otroliga! Vilka gröna fingrar ni har. De anlagen har inte lillson fått efter mig i alla fall. :-) (Frågan är från vem...)
Kaffedags innan läkarbesök. Vila hinner jag med en stund också.
Förresten vad hände i matchen Mexico - Frankrike?!?
Otroligt roligt hehe
Purre!
Subscribe to:
Posts (Atom)