Hjärta och smärta

Tack mumsan för fina ord men det var inte därför jag skrev som jag gjorde....

Det har verkligen varit med hela hjärtat som den inneboende smärtan kommit.  Stundtals med sån kraft att jag trott hjärtat ska spricka, eller kroppen gå mitt itu.
Jag är glad och tacksam över hur jag ser ut, jag är glad och tacksam över den person jag är och som faktiskt uppskattas av ganska många, om man får säga så om sig själv.
Jag är oerhört tacksam att jag lever och mår bra idag.
Jag känner mig omtyckt av många.
Det är inte det det handlar om.
Varför ska då en "simpel" men ack så viktig kroppsdel få en så central betydelse?
Jaa... tror inte att jag behöver säga det...
Den är liksom grunden till allt.
Grunden till LIV.
Även om inte alla ammar idag så har/hade det en från början livsavgörande betydelse.
Det hade det i mitt fall också.
Men åt motsatt håll.
Hade jag haft kvar båda mina hade jag inte levt så länge till.
Jag kanske rentav redan hade gått över till andra sidan.
Det är den krassa sanningen.
Så vad har en tutte för betydelse egentligen?
Eftersom skönheten ligger i betraktarens ögon borde det inte spela någon roll?!
Eller så är det just det....
Nu är klockan snart läggdags :-)
Nu ska barnen och jag passa på att gå och doppa oss, lagom befolkat så här dags.
Hjärt är på landet med hjärteföräldrar till på fredag i alla fall.
Vi ska nog ta en tur mot enköping här  någon av dagarna, till min käre far med familj. Han har ju den äran att fylla år på lördag :-)
Doppardags!

Snuffs!