Har precis avslutat min jobbarhelg....
*Puh...*
Efter mer än 20 år i detta yrke så känns det som att jag arbetat klart på helgerna, orkar och vill faktiskt inte mera nu, punkt!
Det finns ju så mycket annat att lägga den viktiga tiden på, familjen exempelvis.
Jag växer och frodas, ja magen också förstås :-)
Jag kan ju säga att det stormar hej vilt inuti mig, hormonstormar. Finns de?
Ja ganska förskräckligt faktiskt, jag hänger inte med själv ens. Ledsen och glad om vartannat, arg och lugn i en konstig mix men framför allt så nästan snudd på deppig faktiskt.
Hur kan man vara deppig fast man är glad?`
Deppig kanske inte är rätt ord, så kan det vara förstås. Jag kanske är mera... orolig?
För det mesta i så fall....
Orolig att plöstligt stå själv, konstiga drömmar hjälper ju inte till....
Orolig att något ska vara fel med bebben.
Orolig för mina barn, utan egentlig anledning, egentligen.
Kort stubin.. Kortare än nånsin. Man hinner knappt tända tändstickan fören bomben briserar.
Om inte utåt så inåt.
Jag är mycket för det med inåt.
Ja jag vet att allt detta som egentligen inte är JAG, beror på allt som händer i kroppen.
Grejen är bara den att knoppen inte hänger med i svängarna. Förstå då de runtomkring mig hur de har det..
Det enda jag kan säga är att DET KOMMER ATT GÅ ÖVER :-)
Nu ska jag vila en stund innan lillson ska på träning.
Har jag sagt att jag/vi har semester?!
Hela nästa vecka!!
Puss gos!
:-))
No comments:
Post a Comment