Big ben

Jaaa benet fortsätter att trilskas med mig.
Det var skönt att veta att det inte var någotn djupliggande propp, det känns som huvudsaken, de e ju farliga.
Men värken som var i benet i går kväll och inatt är inte nådig. Lite bättre i detta nu, hoppas att det håler i sig. Risken är dock at när ag använt benet under dagen att det sväller upp och gör ont på kvällen. Så nu gör jag ingenting annat (i stort sett) än att sitta med benet ganska högt, detta för att minska blodbelastningen i benet smat hjälpa blodet tillbaka till hjärtat.
Blir det inte bättre tills ikväll får jag ringa in och höra vad man ska göra, orkar faktiskt inte med detta. Det gör galet ont!
Ni som känner mig vet att jag inte brukar klaga, jag har ganska hög smärttröskel.
Kanske hemma från min ½-dag på jobbet till och med. Kanske ska se till att få igång benet ordenlgit först. Röra sig, gå, är bra det hjäper blodcirkulationen, men stenhårt golv, bara gå coh stå samt bära tungt är inte gynnsamt för mig nu.
Vad ska jag göra då? Jaaa.. Vi får se...

I morgon är en mycket speciell dag, på flera sätt.
För det första ska vi äntligen på vårt rutinultraljud för att se den lill*
och för att få ett mera "exakt" datum för bf, sen vet vi ju alla att de kommer när de kommer.
Jag har dessutom ganska exakt info som jag går efter och bebisar utvecklas också de olika snabbt, även i magen, även om det inte är så stor skillnad bebisar emellan. Vi får se vad de ger oss för datum.

För det andra är det mammas födelsedag.
Hon skulle ha blivit 62 år om hon hade fått leva.
En dag som alltid, under alla år, burit med sig kluvna känslor, kanske lite extra i morgon. Glädje över bebis och ultraljud, sorg över att jag inte får dela den här känslan med min mamma.
Hur konstigt det än är så påverkas hela mitt JAG av mammas födelsedag, hennes dödsdag osv. Vare sig jag vill eller inte. Det kan delvis vara därför jag har svårt att osva, känner mig låg, propp i benet (som tenderar att dyka upp när det blir för mycket runtomkring och i mig), gråter för många saker osv osv.
Det går över jag vet, men jag känner mig så ämlig dessa dagar.

Nu ska jag lägga mig en stund och bara ha slapparsöndag :-)

Ta vara på tiden med varandra, lev i nuet och uppskatta det du har och låt de personerna få veta det.

Massvis md kärlek!