Med en seg start på morgonen så kom jag igång till slut. Det krävdes dock en panna kaffe... och en massa vatten förstås.
Det blev en runda på 2,5 km i löpspåret!!!
Jag är så glad! Så stolt över mig själv att jag orkade, kämpade och faktiskt överbevisade sköterskorna som säger att min kondis borde vara ungefär som en 70-årings i mitt behandlingsläge. Ja det kanske är så?! En otroligt pigg 70 åring?
Jag hade dessutom krafter kvar så jag åkte till jobbet och körde ett styrkepass där.
Armar, ben, rygg och mage. Det känns så bra att få göra det här för min egen skull. Jag har bestämt mig för att vara mera vältränad när jag kommer tillbaka än jag var innan. Som det ser ut nu verkar det inte vara några som helst problem.
Med tanke på det extremt höjda arbetstempot så gäller det att ha muskler som orkar stå emot press och stress, eftersom jag desutom har ett fysiskt arbete.
Nu ska jag softa en stund, välförtjänt!
:-)
Kramen
1 comment:
Att du bara orkar...
Kram Pys som bara blir trött när jag läser...
Post a Comment