Äntligen torsdag

Mmm idag känns det att jag gjorde något igår. Milt uttryckt!
Mina bröstmuskler känns som om de aldrig kommer att bli funktionsdugliga igen, detta är dag 1, hur ska det inte kännas i morgon? Hehe
Benen är det lugnt med, så idag blir det en löptur så att de får sitt också. Underbart!
Hjärt har åkt för att jobba och grynen är uppe och äter frukost. Snart dags att gå till plugg.
Dagarna springer iväg och snart är det tisdag, igen.
Tisdag och dos nummer 4.
Behovet eller snarare nödvändigheten att mentalt ställa in och om mig, är överhängande.
Maten för nästa vecka måste planeras, inhandlas och i viss mån förberedas. För nästa vecka är ingen bra vecka att göra det på. Lagandet av maten under nästa vecka får någon annan göra, annars blir det ingen. Tur att de mindre barnen är hos sin papps.
Jag är en så bra mamma jag kan under behandlingsveckan, men jag räcker inte till, hur gärna jag än vill. Det går inte. Kroppen lyder inte.
Gissa om det sätter sig och maler i huvudet.
Så iväg med barnen nu.
Mat och promenad med hunden.
Sen är det utrensning och löptur för ben och huvud!!

Ciao!