Dagen D eller vad ska man kalla den?

Försökte komma på ett speciellt namn för den här dagen....
Men men...
Nu är den här.
Vädret är grått, mulet och regn, förstås.
Bara ytterligare för att visa hur den här dagen känns.

Jag och Hjärt tittade på ett program i går kväll om en 38årig amerikansk tvåbarnsmamma som fick bröstcancer, opererade bort bägge brösten och genomgick 8 ggr cyto(1 gång var tredje vecka) och sedan 25 strålbehandlingar. Viktigt för både mig och hjärt att titta på. Kanske skulle kunna uppfattas som självplågeri men jag känner inte så. Söker mera identifikation.
Identifikation av känslor, upplevelser och faktiskt få ett hum om vad som kan vänta. Även om jag i teorin vet, blir det annat att se och uppleva. Där är jag minsann ingen struts. Där sätter istället kontrollbehovet in. Det är så mycket i den här sjuka världen där jag tvingats lämna över mig själv i någon annans händer, ge ngn annnan kontrollen över min kropp och mitt liv, så jag söker nog information i överflöd ibland för att försöka få åtminstone lite kontroll av mig själv tillbaka.

Nu har kag intagit lite frukost...
En kopp te, macka och en Actimel youghurt. Ska visst vara bra för magen...
Dessutom ett stort glas Aloe vera, förstås! :-)
Så medicinerna..
Började redan igår kväll.
1 Ondansetron 8 mg mot illamående igår kväll, plus mina "vanliga", 2 Etalpha, 1 Calcitugg.
1 påse Movicol Som ska motverka trög mage som Ondansetronet, mot illamående, kan ge.

Idag på morgonen:
1 Ondansetron 8mg
8 Betapred (corticin) mot allergisk reaktion
1 Levaxin
2 Etalpha
1 påse Movicol

Väl inne på avdelningen kommer jag att få ytterligare medel intravenöst, mot illamående. Sen så sätts det igång.

Jag återkommer antingen från SÖS, eller under dagen. När ork, lust och kraft finns för det.
Snart dags för avfärd...
Hjärt är hos mig hela tiden, det känns lugnt och tryggt.
Hjärt, Du är bara bäst!!

Tänk lite extra på mig idag, håll tummarna att allt går som det ska!

See you!