Dagvill...

Vad är det för dag egentligen?
Känns som en måndag men vid närmare eftertanke så skulle smul bara jobba en dag till nu sen har hon semester, så det borde vara fredag.

Barnen kom hit igår kväll, mysigt att ha de hemmma igen. Barnens pappa följde med in en stund. Vi pratade lite och jag är så tacksam för hans hjälp nu. Han stöttar med det han kan, och det känns kanon att ha den möjligheten när det blir panik. Jag vet ju att barnen har det bra när de är hos honom/de.
Orken är väl inte fantastisk på något sätt men det får gå. Det är ju så här det ser ut just nu.

Kämpade mig ut med hunden i går eftermiddag i regnet. Med tårarna rinnandes undrade jag varför jag aldrig tidigare uppskattat att vakna på morgonen och faktiskt må bra.

Illamåendet, som verkligen kommer i vågor, tär. Tröttheten...
Ena stunden går det jättebra, nästa så är det tvärstopp.
Jansson fick jag mosa för att att kunna äta, tuggandet funkade inte, det tog stopp direkt.

Axlar nacke och huvud värkte igår, spänd som en jag vet inte vad. Ilande smärta i högersidan av kroppen(den som aldrig gjort ont förut) höger knä, höger höft och höger axel. Undrar emellanåt om det är inbillning.
Detta efter första behandlingen...
Ser inte fram emot behandling nummer två just nu.
Hur ska de runtomkring mig orka med mig och mitt mående?
Jag står ju knappt ut själv som det är. Blir galen när jag inte funkar och är som "normalt"
Det resulterar i att mitt tålamod är på noll, blir irriterad för småsaker och reagerar mer och kraftigare än vanligt.
Förlåt om just du blir drabbad...

Pratat en del med andra i min situation, och får en del värdefulla tips, som funkat för dem. Man måste testa allt.
För ger mig, det gör jag aldrig!

Så var gårdagen, dag nummer 3 efter behandlingen.
Idag ska jag inte ta några speedotabletter (Betapred) så jag hoppas att det funkar ändå.

Återkommer