Först vill jag tacka ALLA inblandade i gårdagens drabbning!!!
Vilken kväll!
Vilka hjärtan!
Vilka underbara människor ni är!
Trevligt, otroligt roligt men också djup.
Stort tack från mitt hjärta för att jag får vara den jag är och får möjlighet att dela med mig av mig själv.
Fotobevis kommer så småningom :-))
Augusti månad innebär kräftor och surströmming.
Skolstart och rutiner.
Allt på gott och ont.
Lillassyter A fyller år också och vän M´s dotter J fyller samma dag! Den 12.
Jag ska jobba lite nästa vecka hade jag tänkt, det jag orkar.
Hoppas det funkar, annars blir jag besviken!
Lillson fyller strax år också... Han blir 8!! Otroligt!
Nu ska jag titta lite på TV och vila en stund.
Sen är nog Hjärt på ingång.
Maximal och total Kärlek
Störst
Finast
Vackrast
Friday, July 31, 2009
Sandslott, paradis och verklighet
Hjärt och jag byggde sandslott vid solbrännan i onsdagskväll. Kan man inte få sitt eget på annat sätt, så får man bygga tillsammans.
Med havsutsikt skulle man kunna säga...
:-)
Frågor om mitt hår har också kommit...
Håret på huvudet har nästan helt lossnat nu. Detta är en av bilderna på första tappet... konstigt hur det bara vid beröring kan lossna...
upptäckte också att det faktiskt går att sätta upp håret, trots att jag har peruk :-)
Återkommer med mera foton senare! :-)
Hunden kommer också med på bild då!
Med havsutsikt skulle man kunna säga...
:-)
Frågor om mitt hår har också kommit...
Håret på huvudet har nästan helt lossnat nu. Detta är en av bilderna på första tappet... konstigt hur det bara vid beröring kan lossna...
upptäckte också att det faktiskt går att sätta upp håret, trots att jag har peruk :-)
Återkommer med mera foton senare! :-)
Hunden kommer också med på bild då!
Thursday, July 30, 2009
Dag nr 3 efter behandling
Hmm dag nummer tre med behandlingsdagen räknat.
Uppe och still moving!
Lite lätt illamående och svårigheter att äta eller ens tänka på mat, men spela roll!?
Jag orkar vara uppe, är glad och hyfsat pigg. Tröttheten kommer också i perioder, man får se till att man kan vila då. Inga problem att somna eller sova alls. Skönt!
Idag har Hjärt åkt till landet stannar till i morgon, sen åker han hem en sväng i morgon. Kommer förhoppningsvis på lördag igen. Ska försöka se till att det händer nåt mys till helgen. :-)
Här blir det nog mestadels lugnt.
Klart... Det är ju stimmet ikväll?! :-)) Får se vad som händer....
Har lite att pyssla med en stund framöver.. Så jag återkommer med uppdatering av gårdagen,när jag fått in bilderna i datorn :-)
Kramen
Uppe och still moving!
Lite lätt illamående och svårigheter att äta eller ens tänka på mat, men spela roll!?
Jag orkar vara uppe, är glad och hyfsat pigg. Tröttheten kommer också i perioder, man får se till att man kan vila då. Inga problem att somna eller sova alls. Skönt!
Idag har Hjärt åkt till landet stannar till i morgon, sen åker han hem en sväng i morgon. Kommer förhoppningsvis på lördag igen. Ska försöka se till att det händer nåt mys till helgen. :-)
Här blir det nog mestadels lugnt.
Klart... Det är ju stimmet ikväll?! :-)) Får se vad som händer....
Har lite att pyssla med en stund framöver.. Så jag återkommer med uppdatering av gårdagen,när jag fått in bilderna i datorn :-)
Kramen
Wednesday, July 29, 2009
Gästblogginlägg: Dumbodagen
Här kommer mitt gästblogginlägg som också finns publicerat på Anhörigfonden och Anders Sundins blogg där.
Långt, men hjärtligt skrivet.
Dumbodagen
"Shit! Fan! Vi är för bra för det här... Älskar dig så grymt, innerligt och av hela mitt hjärta. Bara gråter, men snart kommer fightern fram. Cancern, som ligger så lågt ner på skalan, får mig mest förbannad."
Detta var mitt första meddelande till min Hjärt, min Kärlek, efter mitt besked.
Jag kunde inte ringa. Jag hade ingen röst. Jag hade ingen luft.
Jag var bara så tom...
Detta var den 17 april 2009.
Dagen då jag fick besked om min bröstcancer. Som jag kom att kalla Dumbo.
Dagen då livet tog en ny vändning.
Dagen då inget längre var självklart.
Dagen då jag verkligen kände att döden flåsade mig i nacken.
Dagen då jag insåg att livet inte blir som jag tänkt mig.
Dagen då jag också insåg att jag skulle komma att behöva all min styrka, för mig, för barnen, Hjärt och mina vänner.
Hur mycket anade jag inte då.
Den här dagen var en av de märkligaste i mitt liv. Trots att jag redan "visste" att jag hade bröstcancer, så var det som att dra ner en rullgardin.
Livet passerade verkligen revy.
Allt medan läkaren satt och pratade, använde jag all min energi och styrka att hålla ihop, att inte bryta ihop. För jag visste att släpper jag ventilen brakar jag sönder och samman. Måste vara stark!
Under samma kaosartade läkarlugn flög en och miljoner tankar igenom huvudet.
"jag kommer att dö", "Vem ska få älska min Hjärt" "Vem ska ta hand om barnen?", "Ska de också behöva förlora sin mamma, som jag gjorde 10 år gammal"
Det var inte min egen död som skrämde mig. Det var tanken, kärleken och känslan för de som blir kvar.
Hunden?! Vem ska ta hand om hunden?
Min lilla bror och min pappa...
Kände ett stort behov av att krypa ur mitt skinn, ur min kropp. Ville inte vara med...
Innan läkaren ens var klar med sitt prat, reste jag mig upp och tänkte gå.
Nu skulle livet fortsätta som vanligt.
Var tvungen.
Höll på att kvävas därinne.
Det blev för mycket.
Så fel jag hade. Det var bara början.
Läkaren lät mig inte gå. Tacksam för det idag, men inte då. Han ville att jag skulle sätta mig i ett rum bredvid för att samla mig lite och kanske ringa till någon.
Jag satte mig ner. Ensam i ett rum. Jag och mina en och miljoner tankar.
Jag och alla mina tårar.
Bröt ihop kan man säga.
Vem ska jag ringa? Vad ska jag säga? Hur säger man?
Vet inte hur länge jag satt där. Ensam.
Fick information om att sjukhusets kurator skulle komma att ringa upp mig någon av kommande dagar.
Men nu då?
Jag släpptes hem.
Hem, med ett kaos i huvudet.
Hem till mina barn och min Hjärt.
Var fanns stödet och hjälpen i min krissituation?
Vad säger man till barnen när man inte ens vet något själv?
Vad säger man? Vad gör man? Vad händer?
Jag löste det själv.
Jag samlade ihop mig.
Bet ihop.
Bestämde mig för att hur jag än mår i mitt inre, hur tungt det än är, och hur illa jag än mår så ska jag ALDRIG släppa det på de jag håller kär.
"Jag är snart frisk"
Minns hur jag säger till min 16åring att "jag har inte tid att vara sjuk"
Inte en tår jag fällde. Jag är INTE stolt över det. Det är mera tragiskt.
"Jag ska bli frisk, finns inget annat, så är det" Är en annan mening jag yttrat fler gånger än jag kan räkna till. Som ett mantra.
Men det har varit och är tungt.
Jag är patient, cancersjuk, cancerfrisk, mamma, flickvän, exfru och vän.
Stöd finns för mig som patient, som sjuk.
Men jag måste också vara stöd, vara stark, vara bäst som mamma, flickvän, exfru och vän.
För de som jag håller närmast mitt hjärta finns inget stöd i såna här situationer.
De närmaste, barnen och sambo, särbo, make/maka borde alltid ingå i patientstödet. Alla behöver prata, mer eller mindre. Alla borde få information. Alla borde i alla fall få chansen, möjligheten.
Ännu, 3 månader sedan diagnosen, har INGEN inom sjukvården reflekterat eller frågat hur mina barn mår, hur de har tagit det här. Ingen har heller frågat om min Hjärt, hur han mår. Hur det går för oss. Behöver vi någon hjälp?
Inte ens EN fråga....
Det är jobbigt. Det är skräck. Som att stå öga mot öga med djävulen.
Ensam.
Har det blivit sån rutin på att bara vårda patient att man inte ser att patient skulle må mycket bättre i sin situationen om dennes nära och kära fick det stöd och den hjälp man borde ha rätt till. Om den sjuke fick möjlighet att använda sin energi att fokusera på sin hälsa, att bli frisk, i stället för att stötta och vara stark för att anhöriga ska orka hålla ihop.
Jag har stått på bägge sidorna.
Som anhörig när min mamma avled i sviterna av cancer 1981, jag var då 10 år gammal. Fanns inte en tillstymmelse till stöd eller hjälp då. Hon var borta och så var det med det. Det är hon fortfarande. Letade, sökte, i många år innan jag på riktigt insåg att så var fallet.
Nu som patient med skärrade och rädda anhöriga som har det jobbigt att hantera att jag har mindre ork, är tröttare, att jag inte är mig själv, får cellgiftsbehandlingar som tär på både kropp och själ, tappet av hår, peruk och allmän sjukdomskänsla. Enbröstad.
Med sina egna tankar och funderingar.
Finns inte en tillstymmelse av stöd eller hjälp idag heller, 28 år senare.
I såna här situationer orkar man inte alltid slåss för att få hjälp, det är annars det som gäller idag.
Ska vi ha det så här?
Ska man verkligen behöva vara frisk och envis och leta paragrafer för att få hjälp och stöd?
Är inte sjukvården i Sverige, en av de bättre i världen?
Människan, patienten och anhöriga, kan i alla fall inte räknas in i det...
Min egen styrka har hjälpt mig.
Döden flåsar mig inte längre i nacken.
Livet blir inte som jag hade tänkt det, men blir det nånsin det?
Det blir bara på ett annat sätt.
Jag ser inget längre som självklart, men njuter av varje sekund.
Jag önskar att min styrka räckte till att dela med mig till mina nära och kära.
Hade det räckt med enbart min kärlek hade inte någonting varit problem.
Vem ska trösta knyttet?
Ima
Långt, men hjärtligt skrivet.
Dumbodagen
"Shit! Fan! Vi är för bra för det här... Älskar dig så grymt, innerligt och av hela mitt hjärta. Bara gråter, men snart kommer fightern fram. Cancern, som ligger så lågt ner på skalan, får mig mest förbannad."
Detta var mitt första meddelande till min Hjärt, min Kärlek, efter mitt besked.
Jag kunde inte ringa. Jag hade ingen röst. Jag hade ingen luft.
Jag var bara så tom...
Detta var den 17 april 2009.
Dagen då jag fick besked om min bröstcancer. Som jag kom att kalla Dumbo.
Dagen då livet tog en ny vändning.
Dagen då inget längre var självklart.
Dagen då jag verkligen kände att döden flåsade mig i nacken.
Dagen då jag insåg att livet inte blir som jag tänkt mig.
Dagen då jag också insåg att jag skulle komma att behöva all min styrka, för mig, för barnen, Hjärt och mina vänner.
Hur mycket anade jag inte då.
Den här dagen var en av de märkligaste i mitt liv. Trots att jag redan "visste" att jag hade bröstcancer, så var det som att dra ner en rullgardin.
Livet passerade verkligen revy.
Allt medan läkaren satt och pratade, använde jag all min energi och styrka att hålla ihop, att inte bryta ihop. För jag visste att släpper jag ventilen brakar jag sönder och samman. Måste vara stark!
Under samma kaosartade läkarlugn flög en och miljoner tankar igenom huvudet.
"jag kommer att dö", "Vem ska få älska min Hjärt" "Vem ska ta hand om barnen?", "Ska de också behöva förlora sin mamma, som jag gjorde 10 år gammal"
Det var inte min egen död som skrämde mig. Det var tanken, kärleken och känslan för de som blir kvar.
Hunden?! Vem ska ta hand om hunden?
Min lilla bror och min pappa...
Kände ett stort behov av att krypa ur mitt skinn, ur min kropp. Ville inte vara med...
Innan läkaren ens var klar med sitt prat, reste jag mig upp och tänkte gå.
Nu skulle livet fortsätta som vanligt.
Var tvungen.
Höll på att kvävas därinne.
Det blev för mycket.
Så fel jag hade. Det var bara början.
Läkaren lät mig inte gå. Tacksam för det idag, men inte då. Han ville att jag skulle sätta mig i ett rum bredvid för att samla mig lite och kanske ringa till någon.
Jag satte mig ner. Ensam i ett rum. Jag och mina en och miljoner tankar.
Jag och alla mina tårar.
Bröt ihop kan man säga.
Vem ska jag ringa? Vad ska jag säga? Hur säger man?
Vet inte hur länge jag satt där. Ensam.
Fick information om att sjukhusets kurator skulle komma att ringa upp mig någon av kommande dagar.
Men nu då?
Jag släpptes hem.
Hem, med ett kaos i huvudet.
Hem till mina barn och min Hjärt.
Var fanns stödet och hjälpen i min krissituation?
Vad säger man till barnen när man inte ens vet något själv?
Vad säger man? Vad gör man? Vad händer?
Jag löste det själv.
Jag samlade ihop mig.
Bet ihop.
Bestämde mig för att hur jag än mår i mitt inre, hur tungt det än är, och hur illa jag än mår så ska jag ALDRIG släppa det på de jag håller kär.
"Jag är snart frisk"
Minns hur jag säger till min 16åring att "jag har inte tid att vara sjuk"
Inte en tår jag fällde. Jag är INTE stolt över det. Det är mera tragiskt.
"Jag ska bli frisk, finns inget annat, så är det" Är en annan mening jag yttrat fler gånger än jag kan räkna till. Som ett mantra.
Men det har varit och är tungt.
Jag är patient, cancersjuk, cancerfrisk, mamma, flickvän, exfru och vän.
Stöd finns för mig som patient, som sjuk.
Men jag måste också vara stöd, vara stark, vara bäst som mamma, flickvän, exfru och vän.
För de som jag håller närmast mitt hjärta finns inget stöd i såna här situationer.
De närmaste, barnen och sambo, särbo, make/maka borde alltid ingå i patientstödet. Alla behöver prata, mer eller mindre. Alla borde få information. Alla borde i alla fall få chansen, möjligheten.
Ännu, 3 månader sedan diagnosen, har INGEN inom sjukvården reflekterat eller frågat hur mina barn mår, hur de har tagit det här. Ingen har heller frågat om min Hjärt, hur han mår. Hur det går för oss. Behöver vi någon hjälp?
Inte ens EN fråga....
Det är jobbigt. Det är skräck. Som att stå öga mot öga med djävulen.
Ensam.
Har det blivit sån rutin på att bara vårda patient att man inte ser att patient skulle må mycket bättre i sin situationen om dennes nära och kära fick det stöd och den hjälp man borde ha rätt till. Om den sjuke fick möjlighet att använda sin energi att fokusera på sin hälsa, att bli frisk, i stället för att stötta och vara stark för att anhöriga ska orka hålla ihop.
Jag har stått på bägge sidorna.
Som anhörig när min mamma avled i sviterna av cancer 1981, jag var då 10 år gammal. Fanns inte en tillstymmelse till stöd eller hjälp då. Hon var borta och så var det med det. Det är hon fortfarande. Letade, sökte, i många år innan jag på riktigt insåg att så var fallet.
Nu som patient med skärrade och rädda anhöriga som har det jobbigt att hantera att jag har mindre ork, är tröttare, att jag inte är mig själv, får cellgiftsbehandlingar som tär på både kropp och själ, tappet av hår, peruk och allmän sjukdomskänsla. Enbröstad.
Med sina egna tankar och funderingar.
Finns inte en tillstymmelse av stöd eller hjälp idag heller, 28 år senare.
I såna här situationer orkar man inte alltid slåss för att få hjälp, det är annars det som gäller idag.
Ska vi ha det så här?
Ska man verkligen behöva vara frisk och envis och leta paragrafer för att få hjälp och stöd?
Är inte sjukvården i Sverige, en av de bättre i världen?
Människan, patienten och anhöriga, kan i alla fall inte räknas in i det...
Min egen styrka har hjälpt mig.
Döden flåsar mig inte längre i nacken.
Livet blir inte som jag hade tänkt det, men blir det nånsin det?
Det blir bara på ett annat sätt.
Jag ser inget längre som självklart, men njuter av varje sekund.
Jag önskar att min styrka räckte till att dela med mig till mina nära och kära.
Hade det räckt med enbart min kärlek hade inte någonting varit problem.
Vem ska trösta knyttet?
Ima
En ny bra dag känns det som!
Dagen efter cellgiftsbehandling.
Vaknade strax före sex då Hjärts klocka ringde. Han är och tränar nu, så duktigt!
Jag är snart där också. Men jag får nöja mig med att gå så länge.
Vaknade ganska pigg, känner inte av något illamående just nu, sen är det ju inte så att jag slänger mig över kylskåpet direkt. Aptiten finns inte riktigt. Men vad gör väl det om man slipper illamående?!
Känner dock av svampinfektion.
Men känns överkomligt det också :-)
Tog alla mina piller det första jag gjorde för att mota bort ev "illiggeter".
1 Emden 80 mg
1 Granisetron
8 Betapred
1 Primperan
1 Levaxin
2 Etaplpha
Morgonens skörd :-)
Soligt idag!! Äntligen! Beachday! Struntar just nu lite i att jag inte ska/bör fläka ut mig i solen, lite måste jag ju få njuta i alla fall. Samla lite bra energi från solens strålar.
Del nummer två av mitt gästblogginlägg kommer att finnas på Anders Sundins blogg på
http://anhorigfonden.se/blogg.php
Kommer också att lägga ut den i min blogg, i sin helhet.
Nu ska jag kolla tvättstugan och köra igång några maskiner tvätt!
Kramr
Vaknade strax före sex då Hjärts klocka ringde. Han är och tränar nu, så duktigt!
Jag är snart där också. Men jag får nöja mig med att gå så länge.
Vaknade ganska pigg, känner inte av något illamående just nu, sen är det ju inte så att jag slänger mig över kylskåpet direkt. Aptiten finns inte riktigt. Men vad gör väl det om man slipper illamående?!
Känner dock av svampinfektion.
Men känns överkomligt det också :-)
Tog alla mina piller det första jag gjorde för att mota bort ev "illiggeter".
1 Emden 80 mg
1 Granisetron
8 Betapred
1 Primperan
1 Levaxin
2 Etaplpha
Morgonens skörd :-)
Soligt idag!! Äntligen! Beachday! Struntar just nu lite i att jag inte ska/bör fläka ut mig i solen, lite måste jag ju få njuta i alla fall. Samla lite bra energi från solens strålar.
Del nummer två av mitt gästblogginlägg kommer att finnas på Anders Sundins blogg på
http://anhorigfonden.se/blogg.php
Kommer också att lägga ut den i min blogg, i sin helhet.
Nu ska jag kolla tvättstugan och köra igång några maskiner tvätt!
Kramr
Tuesday, July 28, 2009
Behandling två avklarad!
Firades med kina buffé lunch i Åkersberga!
Medicinfrågan löstes som tur är på avdelningen.
Ny medicin som heter Emend, en 125mg kapsel som ska tas en timme innan behandling och en 80 mg kapsel som ska tas de två efterföljande dagarna.
Dessutom har Ondanstronet bytts ut till Granisetron som ska tas behandlingsdagen och två efterföljande dagar.
Dessa två nya mediciner verkar funka kanon. Tips för er som mått halvdåligt/dåligt innan.
Nu är klockan 22, jag är uppe, hyfsat pigg och mår bara lite illa, speciellt med matdofter cirkulerande. Löste det med att smörja in mig med heatlotion och sitta och lukta på händerna. Middag hoppar jag idag, det blev sen lunch så jag nöjer mig med en Actimel drickyoghurt.
Vi åkte till och med en sväng till solbrännan, Hjärt badade i ett lätt bomullssvalkande vatten... På det blev det kaffe och öl vid solbrännans restaurang.
Glad och så otroligt tacksam för varje stund jag mår så här bra. Det här är helt klart överkomligt!
Tack bästa Hjärt, för att du finns, för att du ÄR.
Stor kärlek.
Störst kärlek.
Sov gott, nu e det sovdags!
Kramar
Medicinfrågan löstes som tur är på avdelningen.
Ny medicin som heter Emend, en 125mg kapsel som ska tas en timme innan behandling och en 80 mg kapsel som ska tas de två efterföljande dagarna.
Dessutom har Ondanstronet bytts ut till Granisetron som ska tas behandlingsdagen och två efterföljande dagar.
Dessa två nya mediciner verkar funka kanon. Tips för er som mått halvdåligt/dåligt innan.
Nu är klockan 22, jag är uppe, hyfsat pigg och mår bara lite illa, speciellt med matdofter cirkulerande. Löste det med att smörja in mig med heatlotion och sitta och lukta på händerna. Middag hoppar jag idag, det blev sen lunch så jag nöjer mig med en Actimel drickyoghurt.
Vi åkte till och med en sväng till solbrännan, Hjärt badade i ett lätt bomullssvalkande vatten... På det blev det kaffe och öl vid solbrännans restaurang.
Glad och så otroligt tacksam för varje stund jag mår så här bra. Det här är helt klart överkomligt!
Tack bästa Hjärt, för att du finns, för att du ÄR.
Stor kärlek.
Störst kärlek.
Sov gott, nu e det sovdags!
Kramar
Två timmar and counting
Två timmar kvar tills jag ligger där i sängen och giftet droppar in.
Känner mig spänd som en fiolsträng och bristen på medicinen hjälper inte till heller.
Nu är det bara att köra på.
Bita ihop.
Härda ut.
Klockan tolv idag, då är det bara fyra behandlingar kvar.
Ska ut med hunden först sen åker vi.
Loveish
Känner mig spänd som en fiolsträng och bristen på medicinen hjälper inte till heller.
Nu är det bara att köra på.
Bita ihop.
Härda ut.
Klockan tolv idag, då är det bara fyra behandlingar kvar.
Ska ut med hunden först sen åker vi.
Loveish
Monday, July 27, 2009
Måndag och timmar kvar
Idag ligger första delen av mitt gästinlägg på Anders Sundins blogg, under länken nedan!!
I morgon lägger jag ut hela inlägget på min blogg också.
http://www.anhorigfonden.se/blogg.php
Med det så vill jag välkomna nytillkomna läsare!
Idag var det blodprovstagning och läkarbesök inför morgondagens cellgiftsbehandling.
Hjärt följde med mig. Glad, för både hans skull och min, att han har semester och kan följa med. Känns som det är viktigt för oss båda.
Blodproverna såg, trots min envisa förkylning, bra ut. Läkaren tyckte dessutom att jag såg frisk ut, så vi kör enligt planerna. På gott och ont..
Efter SÖS besöket bjöd Hjärt på lunch på Olles krog, buffé. Smaskens!
Hem och vila lite efter dagens bravader som tar på energin.
Läkaren skulle kolla upp en annan sort förebyggande medicin mot illamående. Hon skickade ett elekroniskt recept som bara skulle vara att hämta ut på Apotek.
Men sen när ska det gå smidigt?!
Apoteket i Åkersberga hade det inte, inte något apotek i Täby heller, inte ens Scheele apoteket i Stockholm hade det. Ej heller klinik apoteken...
Helt galet!
Beställningsvara förstås! Så på onsdag, tidigast, kommer den medicin jag skulle ta en timme före behandlingen i morgon bitti. Nåja... inte mycket att göra..
Vi får hoppas att SÖS har resurser på avdelningen, annars kan det bli jobbigt.
För de.
Försöker samla ihop mina tankar lite grann, men känner mig mest fladdrig. Connection lost, på något sätt. Trådarna i hjärnan är tillfälligt offline kan man säga.
Försöker intala mig att behandlingen är bra (det är den visserligen, i slutändan) men just nu känns det onödig.
hårstubben som jag har/hade kvar på halva huvudet börjar släppa. Sticker och kliar i huvudet, känns som man drar med en sån där gul diskhandske i håret. Som att luggas.
Hoppas ögonbryn och ögonfransar får sitta kvar ett tag till. Måste ju hinna lära mig att måla dit nya ögonbryn innan de släpper! :-)
Ögonfransar fick jag ju med mig sex par när jag hämtade ut peruken så det är lugnt :-)
Nu är det softa en stund, försöka koppla bort hjärnan på nåt vettigt, och sedan sova en stund.
Back tomorrow!
I morgon lägger jag ut hela inlägget på min blogg också.
http://www.anhorigfonden.se/blogg.php
Med det så vill jag välkomna nytillkomna läsare!
Idag var det blodprovstagning och läkarbesök inför morgondagens cellgiftsbehandling.
Hjärt följde med mig. Glad, för både hans skull och min, att han har semester och kan följa med. Känns som det är viktigt för oss båda.
Blodproverna såg, trots min envisa förkylning, bra ut. Läkaren tyckte dessutom att jag såg frisk ut, så vi kör enligt planerna. På gott och ont..
Efter SÖS besöket bjöd Hjärt på lunch på Olles krog, buffé. Smaskens!
Hem och vila lite efter dagens bravader som tar på energin.
Läkaren skulle kolla upp en annan sort förebyggande medicin mot illamående. Hon skickade ett elekroniskt recept som bara skulle vara att hämta ut på Apotek.
Men sen när ska det gå smidigt?!
Apoteket i Åkersberga hade det inte, inte något apotek i Täby heller, inte ens Scheele apoteket i Stockholm hade det. Ej heller klinik apoteken...
Helt galet!
Beställningsvara förstås! Så på onsdag, tidigast, kommer den medicin jag skulle ta en timme före behandlingen i morgon bitti. Nåja... inte mycket att göra..
Vi får hoppas att SÖS har resurser på avdelningen, annars kan det bli jobbigt.
För de.
Försöker samla ihop mina tankar lite grann, men känner mig mest fladdrig. Connection lost, på något sätt. Trådarna i hjärnan är tillfälligt offline kan man säga.
Försöker intala mig att behandlingen är bra (det är den visserligen, i slutändan) men just nu känns det onödig.
hårstubben som jag har/hade kvar på halva huvudet börjar släppa. Sticker och kliar i huvudet, känns som man drar med en sån där gul diskhandske i håret. Som att luggas.
Hoppas ögonbryn och ögonfransar får sitta kvar ett tag till. Måste ju hinna lära mig att måla dit nya ögonbryn innan de släpper! :-)
Ögonfransar fick jag ju med mig sex par när jag hämtade ut peruken så det är lugnt :-)
Nu är det softa en stund, försöka koppla bort hjärnan på nåt vettigt, och sedan sova en stund.
Back tomorrow!
Saturday, July 25, 2009
Lördag
Lugn kväll igår, eller hemma i alla fall.
Lite allmänt rörigt på vissa fronter och har svårt att hänga med emellanåt.
Men som man säger, allt löser sig, på ett eller annat sätt.
Idag spenderade jag några timmar vid solbrännan, Österskär, och havet. Kaffe och bok numera obligatoriska följeslagare. Härligt.
Åkte till jobbet och shoppade lite inför nästa vecka, lika bra att vara lite förberedd.
ska ta en prommis med hund sen är det vila en stund som gäller.
Får se hur resten av dagen förlöper.
Återkommer!
Lite allmänt rörigt på vissa fronter och har svårt att hänga med emellanåt.
Men som man säger, allt löser sig, på ett eller annat sätt.
Idag spenderade jag några timmar vid solbrännan, Österskär, och havet. Kaffe och bok numera obligatoriska följeslagare. Härligt.
Åkte till jobbet och shoppade lite inför nästa vecka, lika bra att vara lite förberedd.
ska ta en prommis med hund sen är det vila en stund som gäller.
Får se hur resten av dagen förlöper.
Återkommer!
Friday, July 24, 2009
Fredag
Fredag och fredagsöl!?! Eller Fredagsvin?
Hmm man vet aldrig!
Idag har jag skrivit mitt första gästinlägg (inte kommentar! ) på en blogg. Det är inte vilken blogg som helst, utan Anders Sundins blogg på "Anhörigfonden"
Inlägget kommer att publiceras i två delar med start på måndag och fortsättningen på tisdagen.
Finns på länken nedan. Kommer också att lägga upp den på min blogg.
http://www.anhorigfonden.se/blogg.php
Måndag och tisdag!
Det är skrivet från mitt hjärta och med många tårar rullande under skrivandets stund. Det tar hårt att på något vis stå "hjälplös".
Känner mig ändock stolt över att ha lyckats få ner några av mina tankar, känslor o funderingar. Få se om det blir någon respons på något sätt.
Anhörigfonden finns också på Facebook!
Annars har det varit en lugn dag. Bara softat. Pratat en del med folk från USA, gamla klasskamrater. Få se om det blir ett besök så småningom, skulle vara roligt.
Handlat lite, vilat lite och känner mig på något sätt avslagen idag.
Mår bättre men ändå avlsagen.
Påminns ständigt om min situation, tyvärr. Utan hår blir det svårt att ens spela normal. Behandlingen närmar sig och med den grov ångest för efterföljande dagar.
Att självmant gå dit, få det här giftet insprutat/indroppat och veta att man blir dålig!
Inte lockande...
Helt sjukt egentligen.
Gör mig lättirriterad, och snudd på apatisk, kanske mera likgiltig stundtals.
Orkar inte med berg och dalbanor runtomkring, när jag har det i mig hela tiden.
Då retirerar jag.
Tappat några vänner på vägen verkar det som, men fler har tillkommit. Lustigt hur det kan vara. Oavsett anledning. Visste att det skulle bli så, visste bara inte vilka som skulle stå kvar. Definitivt inte vilka som skulle tillkomma!
Tack till alla er som ställer upp, som ringer, som kommer över eller inbjuder mig till diverse trevligheter. Som bara finns där, alltid!
Nu har jag gjort mig en kopp te. Ska sätta mig i soffan och läsa och bara ta det lugnt. Sen blir det tidigt i säng.
kramar
Hmm man vet aldrig!
Idag har jag skrivit mitt första gästinlägg (inte kommentar! ) på en blogg. Det är inte vilken blogg som helst, utan Anders Sundins blogg på "Anhörigfonden"
Inlägget kommer att publiceras i två delar med start på måndag och fortsättningen på tisdagen.
Finns på länken nedan. Kommer också att lägga upp den på min blogg.
http://www.anhorigfonden.se/blogg.php
Måndag och tisdag!
Det är skrivet från mitt hjärta och med många tårar rullande under skrivandets stund. Det tar hårt att på något vis stå "hjälplös".
Känner mig ändock stolt över att ha lyckats få ner några av mina tankar, känslor o funderingar. Få se om det blir någon respons på något sätt.
Anhörigfonden finns också på Facebook!
Annars har det varit en lugn dag. Bara softat. Pratat en del med folk från USA, gamla klasskamrater. Få se om det blir ett besök så småningom, skulle vara roligt.
Handlat lite, vilat lite och känner mig på något sätt avslagen idag.
Mår bättre men ändå avlsagen.
Påminns ständigt om min situation, tyvärr. Utan hår blir det svårt att ens spela normal. Behandlingen närmar sig och med den grov ångest för efterföljande dagar.
Att självmant gå dit, få det här giftet insprutat/indroppat och veta att man blir dålig!
Inte lockande...
Helt sjukt egentligen.
Gör mig lättirriterad, och snudd på apatisk, kanske mera likgiltig stundtals.
Orkar inte med berg och dalbanor runtomkring, när jag har det i mig hela tiden.
Då retirerar jag.
Tappat några vänner på vägen verkar det som, men fler har tillkommit. Lustigt hur det kan vara. Oavsett anledning. Visste att det skulle bli så, visste bara inte vilka som skulle stå kvar. Definitivt inte vilka som skulle tillkomma!
Tack till alla er som ställer upp, som ringer, som kommer över eller inbjuder mig till diverse trevligheter. Som bara finns där, alltid!
Nu har jag gjort mig en kopp te. Ska sätta mig i soffan och läsa och bara ta det lugnt. Sen blir det tidigt i säng.
kramar
Torsdag och stimmigt
Torsdag och stim.
Det innebär pommes och fläsknoisette och bea och öl, till vrakpriser.
Mycket folk, live musik och glatt humör!
Hyffsat sent blev det också. Kom nog inte hem förrän strax efter tolv.
Så jag e lite trött idag :-)
nu blir det till att varva ner för att orka och klara av nästa vecka så bra som möjligt. Det är ju cellgiftsbehandling nummer 2 på tisdag...
Ser inte fram emot efterdyningarna av den.
Men det är bara att bita ihop, det är bara fyra kvar efter den.
Nu ska jag ladda med lite glass och film! :-)
Det innebär pommes och fläsknoisette och bea och öl, till vrakpriser.
Mycket folk, live musik och glatt humör!
Hyffsat sent blev det också. Kom nog inte hem förrän strax efter tolv.
Så jag e lite trött idag :-)
nu blir det till att varva ner för att orka och klara av nästa vecka så bra som möjligt. Det är ju cellgiftsbehandling nummer 2 på tisdag...
Ser inte fram emot efterdyningarna av den.
Men det är bara att bita ihop, det är bara fyra kvar efter den.
Nu ska jag ladda med lite glass och film! :-)
Wednesday, July 22, 2009
Onsdag och mitt i veckan
Provsvaren fick jag igår också när jag la om min piccline.
Sänkan låg på 8
Trombocyter (vita blodkroppar) 0.7 (det värdet får inte understiga 0.3)
Leukocyter 2.7 det värdet bör ligga på 3.1 om jag minns rätt nu. Blev plötsligt förvirrad...
Så allt är ok so far!
Solen gör sina försök att tränga igenom det tjocka molntäcke som hänger över huvudet.
Oavsett vad, jag ska till stranden! Med eller utan paraply.
Ska inhämta lite evighet och ro.
Andas.
Må bra.
Samla ihop tankar.
Skulle behöva städa lite.
Skulle behöva vika ren tvätt.
Men det ligger kvar när jag kommer hem.
Min dag. Min tid. Min kärlek.
Små små solglimtar, jag ser de i alla fall.
:-)
Sänkan låg på 8
Trombocyter (vita blodkroppar) 0.7 (det värdet får inte understiga 0.3)
Leukocyter 2.7 det värdet bör ligga på 3.1 om jag minns rätt nu. Blev plötsligt förvirrad...
Så allt är ok so far!
Solen gör sina försök att tränga igenom det tjocka molntäcke som hänger över huvudet.
Oavsett vad, jag ska till stranden! Med eller utan paraply.
Ska inhämta lite evighet och ro.
Andas.
Må bra.
Samla ihop tankar.
Skulle behöva städa lite.
Skulle behöva vika ren tvätt.
Men det ligger kvar när jag kommer hem.
Min dag. Min tid. Min kärlek.
Små små solglimtar, jag ser de i alla fall.
:-)
Tuesday, July 21, 2009
Nya dagar, nya äventyr
Igår var jag i stan!! The big city of Stockholm u know!
Det händer inte ofta, så när det händer är det fest.
Det blev en kortversion av kväll på Engelen, med lite mat, någon öl och "Annother late night" som körde musiken.
Kanonkväll, trots förkylning, hosta och typ vallningar. Hahaha Ena stunden varm och svettig, nästa så frysande. Undrar om det är giftet eller förkylningen??
Penicillinet börjar verka nu, känns bättre i halsen, men fått lite hosta istället och täppt i alla gångar som finns tror jag.
Till distriktssköterskan för omläggning och rengöring av piccline, det gick snabbare och smidigare denna gång. De e duktiga. Är dock livrädd varje gång de ska spola rent piccline slangen. Tänk om de har sprit i sprutan istället för koksaltlösning??
Tänkt samma tanke bägge gångerna nu... Snacka om direktinsprutning! Hjärtat skulle ju sluta att slå!
Annars en halvtung dag idag...
Många mörka tankar.
Ensamma tankar.
Känner mig ganska less på saker och situationer som inte fungerar. Människor som inte säger som det är. Jag har inte tid, jag har inte lust att dravla/fippla runt. Jag är ingen lekstuga, har nog blivit lite mera bitch...
Passar det inte så får det vara.
Jag har gott om människor som vill vara runt och med mig så det är lugnt. De som väljer annat, upp till de.
Kan, fortfarande, själv även om det är lättare, och betydligt roligare, med sällis. :-)
Ventilation....
Två vänner till mig kommer över snart. Känns bra, behöver det idag.
Gillar inte dessa dippar. Måste bero på vädret... Eller??
I så fall blir det en toppendag i morgon! Solen ska visst lysa på oss.
Undrar vad mer vad morgondagen bär med sig.
Kärlek till folket!
Det händer inte ofta, så när det händer är det fest.
Det blev en kortversion av kväll på Engelen, med lite mat, någon öl och "Annother late night" som körde musiken.
Kanonkväll, trots förkylning, hosta och typ vallningar. Hahaha Ena stunden varm och svettig, nästa så frysande. Undrar om det är giftet eller förkylningen??
Penicillinet börjar verka nu, känns bättre i halsen, men fått lite hosta istället och täppt i alla gångar som finns tror jag.
Till distriktssköterskan för omläggning och rengöring av piccline, det gick snabbare och smidigare denna gång. De e duktiga. Är dock livrädd varje gång de ska spola rent piccline slangen. Tänk om de har sprit i sprutan istället för koksaltlösning??
Tänkt samma tanke bägge gångerna nu... Snacka om direktinsprutning! Hjärtat skulle ju sluta att slå!
Annars en halvtung dag idag...
Många mörka tankar.
Ensamma tankar.
Känner mig ganska less på saker och situationer som inte fungerar. Människor som inte säger som det är. Jag har inte tid, jag har inte lust att dravla/fippla runt. Jag är ingen lekstuga, har nog blivit lite mera bitch...
Passar det inte så får det vara.
Jag har gott om människor som vill vara runt och med mig så det är lugnt. De som väljer annat, upp till de.
Kan, fortfarande, själv även om det är lättare, och betydligt roligare, med sällis. :-)
Ventilation....
Två vänner till mig kommer över snart. Känns bra, behöver det idag.
Gillar inte dessa dippar. Måste bero på vädret... Eller??
I så fall blir det en toppendag i morgon! Solen ska visst lysa på oss.
Undrar vad mer vad morgondagen bär med sig.
Kärlek till folket!
Monday, July 20, 2009
Åter i bloggen
Haft några dagar utan bloggande, utan några som helst krav.
Bara "varit".
En tur till Gnesta i fredags, underbart! Som alltid!
Tack för att jag fick möjlighet att hämta luft och ro.
Massa kärlek!
En biltur i går söndag, en liten sightseeingresa. Jag och Hjärt tog bilen var borta hela dagen.
Idag blev det en "solodag". Hjärt är hemma och pysslar.
Jag har tvättat och bakat ett gäng kardemummabullar.
Började i och för sig dagen med ett besök hos husläkaren.
Trolig halsinfektion. Ont i halsen, bränner i övre delen när jag hostar och faktiskt lite halvhängig.. Ingen feber än i alla fall.
Får jag feber måste jag ju åka in till SÖS.
Läkaren tog lite blodprover för att kolla status med de vita blodkropparna.
De slås ju ut ( inte alla hoppas jag?!?!! ) av cellgifterna. Är det värdet under 0.3 måste jag in till SÖS för behandling. Det svaret kommer i morgon.
Fick Kåvepenin 1g som jag ska ta 3 gånger om dagen. Han ville inte vänta med dem då en vanlig förkylning faktiskt, i nuläget kan vara farligt.
Vore ju tragiskt att ha besegrat cancer och dö i lunginflammation!
Har shoppat lite också! :-)
Hämtade ut ett gäng mediciner på apoteket. Eftersom jag har frikort så passade jag på att shoppa lite hudlotion. Lyssna på det här! " Sunkissed glow bodylotion, soft tan and shimmer" Haha Jösses, så läcker jag ska bli! :-))
Kanske blir en sväng ut i kväll. Möjligen/troligen stan.. Vi får se. Känner för att göra något. Fint väder här igen ju, kul att sitta och titta på folk i stan. Vi får se. Ska hämta tvätten, sen vila en stund.
Ladda lite!
Håret(det lilla jag hade kvar efter trimningen) har idag börjat lossna. Känns lite konstigt att dra lite i håret och det fastnar mellan fingrarna. Men det känns inte traumatiskt i alla fall. Känns som jag är väl förberedd. Fördelen är att det inte blir lika varmt under peruken plus att den kanske sitter en aning bättre.
Nu får jag en len och mjuk skalle istället för den korta stubb jag haft hitills.
Undrar fortfarande hur det kommer att se ut när det växer ut igen.
Tänk om jag blir blond?!?!
Eller svarthårig?
Gråhårig?
Hur som helst så har jag en reservplan även för det! :-)
Trodde ni något annat?? Haha
Men det tar jag om det uppstår!
Nu ska jag slita klart mitt hår, på flera sätt.
Kramar om
Bara "varit".
En tur till Gnesta i fredags, underbart! Som alltid!
Tack för att jag fick möjlighet att hämta luft och ro.
Massa kärlek!
En biltur i går söndag, en liten sightseeingresa. Jag och Hjärt tog bilen var borta hela dagen.
Idag blev det en "solodag". Hjärt är hemma och pysslar.
Jag har tvättat och bakat ett gäng kardemummabullar.
Började i och för sig dagen med ett besök hos husläkaren.
Trolig halsinfektion. Ont i halsen, bränner i övre delen när jag hostar och faktiskt lite halvhängig.. Ingen feber än i alla fall.
Får jag feber måste jag ju åka in till SÖS.
Läkaren tog lite blodprover för att kolla status med de vita blodkropparna.
De slås ju ut ( inte alla hoppas jag?!?!! ) av cellgifterna. Är det värdet under 0.3 måste jag in till SÖS för behandling. Det svaret kommer i morgon.
Fick Kåvepenin 1g som jag ska ta 3 gånger om dagen. Han ville inte vänta med dem då en vanlig förkylning faktiskt, i nuläget kan vara farligt.
Vore ju tragiskt att ha besegrat cancer och dö i lunginflammation!
Har shoppat lite också! :-)
Hämtade ut ett gäng mediciner på apoteket. Eftersom jag har frikort så passade jag på att shoppa lite hudlotion. Lyssna på det här! " Sunkissed glow bodylotion, soft tan and shimmer" Haha Jösses, så läcker jag ska bli! :-))
Kanske blir en sväng ut i kväll. Möjligen/troligen stan.. Vi får se. Känner för att göra något. Fint väder här igen ju, kul att sitta och titta på folk i stan. Vi får se. Ska hämta tvätten, sen vila en stund.
Ladda lite!
Håret(det lilla jag hade kvar efter trimningen) har idag börjat lossna. Känns lite konstigt att dra lite i håret och det fastnar mellan fingrarna. Men det känns inte traumatiskt i alla fall. Känns som jag är väl förberedd. Fördelen är att det inte blir lika varmt under peruken plus att den kanske sitter en aning bättre.
Nu får jag en len och mjuk skalle istället för den korta stubb jag haft hitills.
Undrar fortfarande hur det kommer att se ut när det växer ut igen.
Tänk om jag blir blond?!?!
Eller svarthårig?
Gråhårig?
Hur som helst så har jag en reservplan även för det! :-)
Trodde ni något annat?? Haha
Men det tar jag om det uppstår!
Nu ska jag slita klart mitt hår, på flera sätt.
Kramar om
Thursday, July 16, 2009
Redan Torsdag!
Och flera flera dagar sen jag skrev sist.
Jag mår lika bra som sist. Det har varit fullt upp med att njuta livet, därav frånvaron i bloggen.
Badat, solat, och kryssat. Dagskryssning med Hjärt till Mariehamn igår, underbart! Sol från blå himmel och ett välbehövligt lugn.
Jag har insett att jag älskar vatten, havet. Kanske snarare lugnet och den inre friden som vattnet ger.
Vågornas slag mot strandkanten eller mot klipporna, såsom de alltid slagit och kommer fortsätta göra. Livet tuffar på. Känner ett otroligt lugn i det.
Vad som än händer så tuffar livet på.
Fått ledsam information om en nära "släkting" som inte mår bra just nu.
Hon har fått tömma lungorna på nästan en liter vatten plus att man vid skiktröntgen hittat "något" vid bröstbenet, mellan lungorna. Detta något vet man ännnu inte vad det är för nåt. Prover tagna och VÄNTAN på provsvar...
Tänker så på Dig och på er nära och kära runtomkring. Håller mina tummar och skänker all min vilja och hoppas att det är något ofarligt. Tycker inte om fläckar, knölar eller annat som inte ska vara i kroppen.
Idag hade jag tänkt åka till Dalarna, har ett uppdämt behov av att åka till mamma. Plantera lite fina blommor, fika och prata med henne som jag numera gör varje år.
Men jag orkar helt enkelt inte idag. Det är varmt och solen skiner så jag åker kanske i morgon istället, eller nästa vecka. Känner dessutom av halsen idag så jag ska nog ta det lite lugnt. Får inte bli sjuk nu.
Barnen e hos sin pappa. Storson jobbar. Hjärt e på landet.
Och jag ska softa!
Återkommer!
Jag mår lika bra som sist. Det har varit fullt upp med att njuta livet, därav frånvaron i bloggen.
Badat, solat, och kryssat. Dagskryssning med Hjärt till Mariehamn igår, underbart! Sol från blå himmel och ett välbehövligt lugn.
Jag har insett att jag älskar vatten, havet. Kanske snarare lugnet och den inre friden som vattnet ger.
Vågornas slag mot strandkanten eller mot klipporna, såsom de alltid slagit och kommer fortsätta göra. Livet tuffar på. Känner ett otroligt lugn i det.
Vad som än händer så tuffar livet på.
Fått ledsam information om en nära "släkting" som inte mår bra just nu.
Hon har fått tömma lungorna på nästan en liter vatten plus att man vid skiktröntgen hittat "något" vid bröstbenet, mellan lungorna. Detta något vet man ännnu inte vad det är för nåt. Prover tagna och VÄNTAN på provsvar...
Tänker så på Dig och på er nära och kära runtomkring. Håller mina tummar och skänker all min vilja och hoppas att det är något ofarligt. Tycker inte om fläckar, knölar eller annat som inte ska vara i kroppen.
Idag hade jag tänkt åka till Dalarna, har ett uppdämt behov av att åka till mamma. Plantera lite fina blommor, fika och prata med henne som jag numera gör varje år.
Men jag orkar helt enkelt inte idag. Det är varmt och solen skiner så jag åker kanske i morgon istället, eller nästa vecka. Känner dessutom av halsen idag så jag ska nog ta det lite lugnt. Får inte bli sjuk nu.
Barnen e hos sin pappa. Storson jobbar. Hjärt e på landet.
Och jag ska softa!
Återkommer!
Monday, July 13, 2009
Vandring
En lång dags vandring mot natt.
Vandring som görs på olika sätt, beroende av tillfälle, stämning och situation.
En del vandringar gör man och måste göra själv.
Finns inga genvägar och man måste välja väg, den väg som känns rätt.
Vägarna är ibland gropiga och det är lätt att snubbla över gamla stubbar och stenar.
Men med målet i sikte, ibland med karta och kompass som hjälp, så kommer man fram.
Målet har jag.
Karta har jag.
Men kompass skulle jag ibland behöva låna.
Undrar om det har med mitt dåliga lokalsinne att göra??! :-)
Tungt "hejdå" när barnen åkte.
Tung kväll och nu natt.
Blev vandring längs Hägernässtrand, stilla vatten och evighet.
Vandring utan stubbar, utan stenar.
Många tankar.
Många känslor.
Många tårar.
Mycket kärlek.
I kropp och i själ.
Så mycket kärlek.
Rinner liksom över...
Stort hjärta
Mår bra kan tilläggas!! :-))
Vandring som görs på olika sätt, beroende av tillfälle, stämning och situation.
En del vandringar gör man och måste göra själv.
Finns inga genvägar och man måste välja väg, den väg som känns rätt.
Vägarna är ibland gropiga och det är lätt att snubbla över gamla stubbar och stenar.
Men med målet i sikte, ibland med karta och kompass som hjälp, så kommer man fram.
Målet har jag.
Karta har jag.
Men kompass skulle jag ibland behöva låna.
Undrar om det har med mitt dåliga lokalsinne att göra??! :-)
Tungt "hejdå" när barnen åkte.
Tung kväll och nu natt.
Blev vandring längs Hägernässtrand, stilla vatten och evighet.
Vandring utan stubbar, utan stenar.
Många tankar.
Många känslor.
Många tårar.
Mycket kärlek.
I kropp och i själ.
Så mycket kärlek.
Rinner liksom över...
Stort hjärta
Mår bra kan tilläggas!! :-))
Tack!
Tack för fina kommentarer, mail, tips, stöd, råd och peppning!
Idag, ytterligare en fullträff!
Mår bra och full av energi. Jobbat 4 timmar idag!! Skönt att känna att jag gör någon nytta, annan än att slita ut madrass och soffa. :-))
Kryper i fingrarna och i kroppen. Vill så mycket!!
Fortfarande lika mycket energi kvar!
Läst på en annan blogg om just medel mot illamående... Kan en biverkning vara just illamående? Hon, precis som jag, slutade må illa när man slutade ta ondansetron...
Tillfällighet??
Kanske..
Möjligt?
Ska kolla upp det till nästa gång.
Snart åker barnen till sin pappa. Det kommer bli otroligt tomt..
Alltid lika sorgligt, alltid lika tomt. Vill helst inte missa en sekund.
Det dåliga samvetet att inte heller denna sommar ha råd eller möjlighet att göra något med barnen, det gnager inuti. Men kan inte heller denna gång, inte heller denna sommar, göra något åt situatioen. Men denna sommar, det var ju den här sommaren det skulle hända.
Det hände massor i och för sig, utom det vi ville. Tur att de har en pappa som har möjlighet att göra saker med de. Tack!! :-)
Nu ska jag äta lite sen blir det en tur, åt nåt håll!
:-)
Ha en bästa kväll!
Idag, ytterligare en fullträff!
Mår bra och full av energi. Jobbat 4 timmar idag!! Skönt att känna att jag gör någon nytta, annan än att slita ut madrass och soffa. :-))
Kryper i fingrarna och i kroppen. Vill så mycket!!
Fortfarande lika mycket energi kvar!
Läst på en annan blogg om just medel mot illamående... Kan en biverkning vara just illamående? Hon, precis som jag, slutade må illa när man slutade ta ondansetron...
Tillfällighet??
Kanske..
Möjligt?
Ska kolla upp det till nästa gång.
Snart åker barnen till sin pappa. Det kommer bli otroligt tomt..
Alltid lika sorgligt, alltid lika tomt. Vill helst inte missa en sekund.
Det dåliga samvetet att inte heller denna sommar ha råd eller möjlighet att göra något med barnen, det gnager inuti. Men kan inte heller denna gång, inte heller denna sommar, göra något åt situatioen. Men denna sommar, det var ju den här sommaren det skulle hända.
Det hände massor i och för sig, utom det vi ville. Tur att de har en pappa som har möjlighet att göra saker med de. Tack!! :-)
Nu ska jag äta lite sen blir det en tur, åt nåt håll!
:-)
Ha en bästa kväll!
Sunday, July 12, 2009
Söndag och ännu en bra dag!!
Otroligt hur bra det kan vara!
Ännu en dag full av energi. Bättre än på mycket mycket länge! Sen April åtminstone, då när allt började.
Pysslat hemma med tvätt och plock, Hjärt och jag handlade till lillsons cykel och lagade den. Hjärt och jag tog en sväng till Breviksbadet, han badade, inte jag. Svinkallt! Och blåst.
Jag har bestämt mig för att arbeta några timmar i morgon, allt i samförstånd med Försäkringskassan, så ingen tror eller tänker något annat. Vi får se hur många timmar jag väljer att stanna. Ett test för att se hur det funkar med kroppen.
Så allt är bra! Återkommer efter morgondagens pass.
Natt!
Ännu en dag full av energi. Bättre än på mycket mycket länge! Sen April åtminstone, då när allt började.
Pysslat hemma med tvätt och plock, Hjärt och jag handlade till lillsons cykel och lagade den. Hjärt och jag tog en sväng till Breviksbadet, han badade, inte jag. Svinkallt! Och blåst.
Jag har bestämt mig för att arbeta några timmar i morgon, allt i samförstånd med Försäkringskassan, så ingen tror eller tänker något annat. Vi får se hur många timmar jag väljer att stanna. Ett test för att se hur det funkar med kroppen.
Så allt är bra! Återkommer efter morgondagens pass.
Natt!
Saturday, July 11, 2009
Otroligt!!! :-)))))
Klockan är nu 13.40.
Jag står upp!
Pigg!
Glad!
Har städat badrummet från topp till tå, rensat ur badrumsskåpet och torkat hyllorna där. Dammsugit och torkat golven i resten av lägenheten.
Dammtorkat lite.
Långprommis med hunden.
En sväng till centrum.
Jag undrar bara, vart kom allt detta ifrån, plötsligt??
Håller det i sig?
Som Pernilla kommenterade tidigare inlägg:
I morse kändes det som att ha vaknat upp ifrån en mardröm.
Det är verkligen så.
Faccinerande!
Håller tågan och lågan uppe!
Kärlek till folket!
Jag står upp!
Pigg!
Glad!
Har städat badrummet från topp till tå, rensat ur badrumsskåpet och torkat hyllorna där. Dammsugit och torkat golven i resten av lägenheten.
Dammtorkat lite.
Långprommis med hunden.
En sväng till centrum.
Jag undrar bara, vart kom allt detta ifrån, plötsligt??
Håller det i sig?
Som Pernilla kommenterade tidigare inlägg:
I morse kändes det som att ha vaknat upp ifrån en mardröm.
Det är verkligen så.
Faccinerande!
Håller tågan och lågan uppe!
Kärlek till folket!
Viskar...
Jag vill, men vågar inte skrika ut det högt!
Så jag viskar, tyst tyst, och det får stanna mellan dig och mig..
Jag mår inte illa!!
Inte än, inte nu i alla fall.
Klockan är åtta och jag har varit vaken i tre timmar. Ätit en försiktig frukost med macka och te, för det är då det brukar sätta fart ordentligt.
Men mackan är svald sen en stund tillbaka, snart dags för temugg nummer två!
Känner mig dessutom piggare idag.
Mer ont i ryggen, men är det konstigt eller?? Har ju mest legat eller suttit senaste tre dygnen.
Jag mår mycket bättre och håller mina tummar och tår att det ska hålla i sig resten av dagen. Ett välkommet break! :-)
Hjärt jobbar idag, kommer under eftermiddagen.
Barnen är hemma, vi får se vad vi hittar på idag.
Lite sol idag i alla fall!
Ska snart ut på prommis med hunden!
I´ll be back!
Så jag viskar, tyst tyst, och det får stanna mellan dig och mig..
Jag mår inte illa!!
Inte än, inte nu i alla fall.
Klockan är åtta och jag har varit vaken i tre timmar. Ätit en försiktig frukost med macka och te, för det är då det brukar sätta fart ordentligt.
Men mackan är svald sen en stund tillbaka, snart dags för temugg nummer två!
Känner mig dessutom piggare idag.
Mer ont i ryggen, men är det konstigt eller?? Har ju mest legat eller suttit senaste tre dygnen.
Jag mår mycket bättre och håller mina tummar och tår att det ska hålla i sig resten av dagen. Ett välkommet break! :-)
Hjärt jobbar idag, kommer under eftermiddagen.
Barnen är hemma, vi får se vad vi hittar på idag.
Lite sol idag i alla fall!
Ska snart ut på prommis med hunden!
I´ll be back!
Friday, July 10, 2009
Nog nu! Gnälligt? Ja kanske...
Kan det inte få vara nog nu!?
Kan det inte räcka för denna gång...
Det kan inte vara möjligt att det ska vara så här?
Jag ligger (mest) eller sitter, kollar TV, film (TACK EWA!) eller bara ut genom fönstret.
Orkar inget, det är som om musklerna inte lyder, kroppen går på tomgång om ens det.
Tårarna rinner mest hela tiden, av självömkan, och den vida rädslan att bli lämnad själv. Med det här. Med mig själv.
Jag orkar, det gör jag.
Jag har inget val.
Illamåendet sköljer över mig som vågor emellanåt och har svårt bara i tanken att ens fundera på matlagning, middag till barnen osv.
Kul morsa...
Letat febrilt efter information om biverkningar som just min behandling kan ge. Information från andra patienter, inte läkare.
En av tjejerna reagerade ungefär som jag, efter varje behandling. Trött, orkeslös, illamående, kräkningar, kroppsligt slut. När jag säger trött så är denna dimension av trötthet något helt annat än vad jag nånsin kunnat föreställa mig.
Apatiskt trött. Ledsamt trött. Obeskrivligt.
Orkar inte ta mig för med något alls, allt känns som jätteprojekt.
Förhoppningsvis så vänder det snart, lagom till omgång nummer två.
Då är det bara fyra omgångar kvar!
Till jul så räknar jag med att jag är färdigbehandlad, med god marginal inräknad. Då ska firas, BIG TIME!
Skiten ska bort! För varje biverkning, för varje känning jag har, så vet jag att giftet gör det det ska och lite till.
GO,GO "chemoshark"!
Kärlek
Kan det inte räcka för denna gång...
Det kan inte vara möjligt att det ska vara så här?
Jag ligger (mest) eller sitter, kollar TV, film (TACK EWA!) eller bara ut genom fönstret.
Orkar inget, det är som om musklerna inte lyder, kroppen går på tomgång om ens det.
Tårarna rinner mest hela tiden, av självömkan, och den vida rädslan att bli lämnad själv. Med det här. Med mig själv.
Jag orkar, det gör jag.
Jag har inget val.
Illamåendet sköljer över mig som vågor emellanåt och har svårt bara i tanken att ens fundera på matlagning, middag till barnen osv.
Kul morsa...
Letat febrilt efter information om biverkningar som just min behandling kan ge. Information från andra patienter, inte läkare.
En av tjejerna reagerade ungefär som jag, efter varje behandling. Trött, orkeslös, illamående, kräkningar, kroppsligt slut. När jag säger trött så är denna dimension av trötthet något helt annat än vad jag nånsin kunnat föreställa mig.
Apatiskt trött. Ledsamt trött. Obeskrivligt.
Orkar inte ta mig för med något alls, allt känns som jätteprojekt.
Förhoppningsvis så vänder det snart, lagom till omgång nummer två.
Då är det bara fyra omgångar kvar!
Till jul så räknar jag med att jag är färdigbehandlad, med god marginal inräknad. Då ska firas, BIG TIME!
Skiten ska bort! För varje biverkning, för varje känning jag har, så vet jag att giftet gör det det ska och lite till.
GO,GO "chemoshark"!
Kärlek
Dagvill...
Vad är det för dag egentligen?
Känns som en måndag men vid närmare eftertanke så skulle smul bara jobba en dag till nu sen har hon semester, så det borde vara fredag.
Barnen kom hit igår kväll, mysigt att ha de hemmma igen. Barnens pappa följde med in en stund. Vi pratade lite och jag är så tacksam för hans hjälp nu. Han stöttar med det han kan, och det känns kanon att ha den möjligheten när det blir panik. Jag vet ju att barnen har det bra när de är hos honom/de.
Orken är väl inte fantastisk på något sätt men det får gå. Det är ju så här det ser ut just nu.
Kämpade mig ut med hunden i går eftermiddag i regnet. Med tårarna rinnandes undrade jag varför jag aldrig tidigare uppskattat att vakna på morgonen och faktiskt må bra.
Illamåendet, som verkligen kommer i vågor, tär. Tröttheten...
Ena stunden går det jättebra, nästa så är det tvärstopp.
Jansson fick jag mosa för att att kunna äta, tuggandet funkade inte, det tog stopp direkt.
Axlar nacke och huvud värkte igår, spänd som en jag vet inte vad. Ilande smärta i högersidan av kroppen(den som aldrig gjort ont förut) höger knä, höger höft och höger axel. Undrar emellanåt om det är inbillning.
Detta efter första behandlingen...
Ser inte fram emot behandling nummer två just nu.
Hur ska de runtomkring mig orka med mig och mitt mående?
Jag står ju knappt ut själv som det är. Blir galen när jag inte funkar och är som "normalt"
Det resulterar i att mitt tålamod är på noll, blir irriterad för småsaker och reagerar mer och kraftigare än vanligt.
Förlåt om just du blir drabbad...
Pratat en del med andra i min situation, och får en del värdefulla tips, som funkat för dem. Man måste testa allt.
För ger mig, det gör jag aldrig!
Så var gårdagen, dag nummer 3 efter behandlingen.
Idag ska jag inte ta några speedotabletter (Betapred) så jag hoppas att det funkar ändå.
Återkommer
Känns som en måndag men vid närmare eftertanke så skulle smul bara jobba en dag till nu sen har hon semester, så det borde vara fredag.
Barnen kom hit igår kväll, mysigt att ha de hemmma igen. Barnens pappa följde med in en stund. Vi pratade lite och jag är så tacksam för hans hjälp nu. Han stöttar med det han kan, och det känns kanon att ha den möjligheten när det blir panik. Jag vet ju att barnen har det bra när de är hos honom/de.
Orken är väl inte fantastisk på något sätt men det får gå. Det är ju så här det ser ut just nu.
Kämpade mig ut med hunden i går eftermiddag i regnet. Med tårarna rinnandes undrade jag varför jag aldrig tidigare uppskattat att vakna på morgonen och faktiskt må bra.
Illamåendet, som verkligen kommer i vågor, tär. Tröttheten...
Ena stunden går det jättebra, nästa så är det tvärstopp.
Jansson fick jag mosa för att att kunna äta, tuggandet funkade inte, det tog stopp direkt.
Axlar nacke och huvud värkte igår, spänd som en jag vet inte vad. Ilande smärta i högersidan av kroppen(den som aldrig gjort ont förut) höger knä, höger höft och höger axel. Undrar emellanåt om det är inbillning.
Detta efter första behandlingen...
Ser inte fram emot behandling nummer två just nu.
Hur ska de runtomkring mig orka med mig och mitt mående?
Jag står ju knappt ut själv som det är. Blir galen när jag inte funkar och är som "normalt"
Det resulterar i att mitt tålamod är på noll, blir irriterad för småsaker och reagerar mer och kraftigare än vanligt.
Förlåt om just du blir drabbad...
Pratat en del med andra i min situation, och får en del värdefulla tips, som funkat för dem. Man måste testa allt.
För ger mig, det gör jag aldrig!
Så var gårdagen, dag nummer 3 efter behandlingen.
Idag ska jag inte ta några speedotabletter (Betapred) så jag hoppas att det funkar ändå.
Återkommer
Thursday, July 9, 2009
Regn, regn och åter regn...
Två hyrda dvd filmer
En burk Pringles
En Janssons Frestelse
En näve med snytpapper i handen.
I´m all set!
En burk Pringles
En Janssons Frestelse
En näve med snytpapper i handen.
I´m all set!
Wednesday, July 8, 2009
Flagga för program!
Vill flagga för ett program på TV, Kunskapskanalen, Klockan 20.00-21.00 ikväll.
Programmet heter "Komma igen".
Det är en videodagbok om en kvinna som diagnostiseras med bröstcancer. Man får följa henne genom behandlingar och familjeliv.
Ett bra program om man vill få insyn och ett hum om hur det kan vara att få diagnos och lära sig hantera sjukdomen.
Vad som rör sig i huvudet och hur smärtsamt det faktiskt är.
Jag ska titta på det igen!
Programmet heter "Komma igen".
Det är en videodagbok om en kvinna som diagnostiseras med bröstcancer. Man får följa henne genom behandlingar och familjeliv.
Ett bra program om man vill få insyn och ett hum om hur det kan vara att få diagnos och lära sig hantera sjukdomen.
Vad som rör sig i huvudet och hur smärtsamt det faktiskt är.
Jag ska titta på det igen!
Mittnytt
Lunchnytt...
Vilat en stund efter major oro i magen....
Svårt att äta. Rostat bröd verkar gå bra men det kan man väl inte leva på!?
En kanelbulle har jag lyckats klämma också hehe.
En stund i taget.
Tagit mera piller och hoppas att det orndar upp sig.
Var till distriktssköterskan nu på morgonen också. Bandagetapen släppte runt min piccline igår kväll när jag duschade. Känns mindre kul att det är öppet rakt in till själva insticket i armen... Hon plåstrade om med mera duschvänlig tape. Så nu kanske jag står mig till på tisdag då det är dags för "stora" omläggningen av piccline. Hoppas de vet vad de gör.
Undrar om barnen kommer i eftermiddag/kväll. Vad ska man äta?? Förslag mottages varmt!
Får lite halvpanik hemma när det är alldeles tyst och lugnt. Hjärt är ju inte heller här...
Ska försöka trycka en macka till. Youghurt verkar funka också så det blir det till.
Återkommer med kvällsnytt!
Vilat en stund efter major oro i magen....
Svårt att äta. Rostat bröd verkar gå bra men det kan man väl inte leva på!?
En kanelbulle har jag lyckats klämma också hehe.
En stund i taget.
Tagit mera piller och hoppas att det orndar upp sig.
Var till distriktssköterskan nu på morgonen också. Bandagetapen släppte runt min piccline igår kväll när jag duschade. Känns mindre kul att det är öppet rakt in till själva insticket i armen... Hon plåstrade om med mera duschvänlig tape. Så nu kanske jag står mig till på tisdag då det är dags för "stora" omläggningen av piccline. Hoppas de vet vad de gör.
Undrar om barnen kommer i eftermiddag/kväll. Vad ska man äta?? Förslag mottages varmt!
Får lite halvpanik hemma när det är alldeles tyst och lugnt. Hjärt är ju inte heller här...
Ska försöka trycka en macka till. Youghurt verkar funka också så det blir det till.
Återkommer med kvällsnytt!
Bättre inlägg kanske?
Jag ska se om det går att förbättra, utveckla och fördjupa gårdagkvällens halvvimsiga inlägg.
Skrev just då mest för att så många ville veta hur det gått, orkade inte sätta mig med telefonen och ringa.
Vi blev väl omhändertagna på SÖS, måste säga att vårdpersonalen ¨på onkologen och behandlingsavdelningen är fantastiska.
Som vanligt så var vi i god tid. Så det blev gott om tid att få upp nervositeten i kroppen, kröp fullkomligen i hela mig. Dessutom hade de skjutit på tiden lite för att det fanns möjlighet, "ett erbjudande", att sätta in en piccline (fast infart) redan igår, istället för att vänta i tre veckor till med det. Det är bara att köra.
Så det blev ett "litet ingrepp" med i gröna kläder, scrub och otroligt ren vänsterarm. De letade, med hjälp av ultraljud, upp ett bra kärl att sätta Piccline i.
Hjärt satt på stol bredvid.
Det blev ett blodigt sjöslag kan man säga. Stackars hjärt som fick utstå att se på. Det spände lite stundtals i armen, men vad ska man göra?? Det ska ju bara bli gjort!! Det kunde ha varit värre!
Hur det än är när jag väl kommit plats, så är det som att jag kliver ur min kropp, blir lugn, andas ganska normalt, överlämnad på något vis. Litar fullkomligt på vårdarna. Trots det vill jag gärna hela tiden se vad de gör. Nu hade jag ju ett gäng gröna dukar som ena sköterskan hela tiden lyfte upp så jag inte såg något!!
Efter det blev det röntgen för att se att piccline satt rätt. Det vill säga från piccline går en tunn tunn, ca 40 cm lång, mjuk gummislang till hjärttrakten, detta för att cellgifterna ska pumpas ut i kroppen på snabbast möjliga sätt. Skadligt förstås om det blir liggande i kärlen för länge.
Röntgen visade positivt resultat så det var bara att köra på med behandlingen.
Först en spruta med cortison, (andra gången idag då jag redan tagit hemma också) för att motverka allergiska reaktioner och medel mot illamående. Spolning med Natriumklorid mellan varje påse gift.
Första, Fluorocid, fick jag i spruta i infarten.
Den andra, det röda, kopplades på via droppmaskin. Det var läskigt för det syntes verkligen när det närmade sig kroppen. Varje pumpning kom det närmare. Till slut var hela droppröret rött likaså infarten. Detta dropp tog en halvtimme.
Det sista som man kunde känna vissa biverkningar av direkt tog en timme att ladda in i kroppen. Stickningar i näsa och tung i huvudet var några.
Här kom min huvudvärk... Sen om det berodde på giftet eller för all spänning för denna dag började släppa. Spelar ingen roll. Den var där och hade bestämt sig för att stanna.
Började ju gårdagsmorgonen med att inta 8 betapred, cortison tabletter. Dessa gjorde mig helt speedad!!! När jag sedan fick injektionen med cortison fyllde jag speed förrådet. Fick helt galna skratt attacker, så där som ni som känner mig väl vet att jag kan få ibland. Går inte att sluta!! Det hände under hela eftermiddagen. Första riktigasmashen kom när vi klev ur hissen från onkologmottagningen, det höll i sig hela vägen till SÖS garaget. Tårarna rann längs kinderna av skratt, avspänning och allt var plötsligt otroligt kul.
Hahaha folk måste ha trott att det hänt något allvarligt, de trodde säkert att jag storgrät.
Vi åkte hem, jag till huvudvärkstabletter. Vi tog en promenad med Olivia. När vi sen kom hem var jag så illamående så det blev till att ta några piller för det också. Hoppades att det skulle gå över, men inte..
Vi vilade en stund, somnade faktiskt, trots hög som ett höghus. Vaknade skulle fixa mat, Hjärt jobbade lite. Men det gick inte att äta....
Drack Coca-Cola då jag läste någonstans att det hjälper till att rensa ut överskottet på gift i kroppen. Det anammade jag direkt. Gott är det också.
Hjärt gick och handlade och tog så småningom kvällsprommis med hunden. Jag duschade av mig den äckliga sjukhuslukten, eller försökte i alla fall, det sitter ju i den äckliga tejpen som håller picclinen. Luktar sjukt illa.
Jag tog en till Primperan verkade inte hjälpa den heller, så det blir primperan i rumppiller variant i fortsättningen.
Tack för all hjälp Hjärt! Du är ovärderlig! (Du får väl skicka faktura!! :-)) )
Anledningen till den sista kommentaren är en ca 60årig kvinna som satt och talade om för sin gamla mamma, i kafeterian på SÖS, att hon minsann tänkte kräva mamman på ersättning i kontanter för att hon varit tvungen att ta ut en semesterdag för att följa med mamman till sjukhuset... Gjorde Hjärt och mig illamående.... Stackars gamla mamman.. Undrar hur mycket av sig själv och sin tid som hon inte offrat på sin dotter under hennes uppväxt! Blev makabert faktiskt, otroligt vilka snikna människor det finns.
Har sovit hela natten. Helt otroligt!!
Hjärt har knappt sovit alls. Men han upp och iväg och träna nu på morgonen. Sen åker han till Gnesta och landet några dagar, kommer åter Fredag.
Fått en uppgift som jag ska göra och lovat hålla.
Ska Hjärt! Lovar!
Idag kommer nog barnen hem igen. Det blir nog bra.
Känns tungt, och värst av allt kanske, att de här dagarna inte ens orkat med mitt åtagande som mamma. Känns ruttet. Känns som ett svek.
De kan ju inte förstå, när jag knappt gör det själv.
Vi ska i alla fall försöka åka på en dagskryss till Åland, får se hur denna dagen blir först. Ska vi åka så blir det i morgon. Sen från torsdag ska jag inte ta flera cortisontabletter, så risken är att kroppen går lite i sänk då.
Nu ska jag upp och ta min Primperan och mitt lösningsmedel för magen.
Sen försöka få i mig lite frukost.
Måste äta något.
Återkommer under dagen!
Kärlek till Livet
Stor Kärlek Hjärt!
Du är bäst!
Jag älskar Dig.
Vilket team vi är!
Ima
Skrev just då mest för att så många ville veta hur det gått, orkade inte sätta mig med telefonen och ringa.
Vi blev väl omhändertagna på SÖS, måste säga att vårdpersonalen ¨på onkologen och behandlingsavdelningen är fantastiska.
Som vanligt så var vi i god tid. Så det blev gott om tid att få upp nervositeten i kroppen, kröp fullkomligen i hela mig. Dessutom hade de skjutit på tiden lite för att det fanns möjlighet, "ett erbjudande", att sätta in en piccline (fast infart) redan igår, istället för att vänta i tre veckor till med det. Det är bara att köra.
Så det blev ett "litet ingrepp" med i gröna kläder, scrub och otroligt ren vänsterarm. De letade, med hjälp av ultraljud, upp ett bra kärl att sätta Piccline i.
Hjärt satt på stol bredvid.
Det blev ett blodigt sjöslag kan man säga. Stackars hjärt som fick utstå att se på. Det spände lite stundtals i armen, men vad ska man göra?? Det ska ju bara bli gjort!! Det kunde ha varit värre!
Hur det än är när jag väl kommit plats, så är det som att jag kliver ur min kropp, blir lugn, andas ganska normalt, överlämnad på något vis. Litar fullkomligt på vårdarna. Trots det vill jag gärna hela tiden se vad de gör. Nu hade jag ju ett gäng gröna dukar som ena sköterskan hela tiden lyfte upp så jag inte såg något!!
Efter det blev det röntgen för att se att piccline satt rätt. Det vill säga från piccline går en tunn tunn, ca 40 cm lång, mjuk gummislang till hjärttrakten, detta för att cellgifterna ska pumpas ut i kroppen på snabbast möjliga sätt. Skadligt förstås om det blir liggande i kärlen för länge.
Röntgen visade positivt resultat så det var bara att köra på med behandlingen.
Först en spruta med cortison, (andra gången idag då jag redan tagit hemma också) för att motverka allergiska reaktioner och medel mot illamående. Spolning med Natriumklorid mellan varje påse gift.
Första, Fluorocid, fick jag i spruta i infarten.
Den andra, det röda, kopplades på via droppmaskin. Det var läskigt för det syntes verkligen när det närmade sig kroppen. Varje pumpning kom det närmare. Till slut var hela droppröret rött likaså infarten. Detta dropp tog en halvtimme.
Det sista som man kunde känna vissa biverkningar av direkt tog en timme att ladda in i kroppen. Stickningar i näsa och tung i huvudet var några.
Här kom min huvudvärk... Sen om det berodde på giftet eller för all spänning för denna dag började släppa. Spelar ingen roll. Den var där och hade bestämt sig för att stanna.
Började ju gårdagsmorgonen med att inta 8 betapred, cortison tabletter. Dessa gjorde mig helt speedad!!! När jag sedan fick injektionen med cortison fyllde jag speed förrådet. Fick helt galna skratt attacker, så där som ni som känner mig väl vet att jag kan få ibland. Går inte att sluta!! Det hände under hela eftermiddagen. Första riktigasmashen kom när vi klev ur hissen från onkologmottagningen, det höll i sig hela vägen till SÖS garaget. Tårarna rann längs kinderna av skratt, avspänning och allt var plötsligt otroligt kul.
Hahaha folk måste ha trott att det hänt något allvarligt, de trodde säkert att jag storgrät.
Vi åkte hem, jag till huvudvärkstabletter. Vi tog en promenad med Olivia. När vi sen kom hem var jag så illamående så det blev till att ta några piller för det också. Hoppades att det skulle gå över, men inte..
Vi vilade en stund, somnade faktiskt, trots hög som ett höghus. Vaknade skulle fixa mat, Hjärt jobbade lite. Men det gick inte att äta....
Drack Coca-Cola då jag läste någonstans att det hjälper till att rensa ut överskottet på gift i kroppen. Det anammade jag direkt. Gott är det också.
Hjärt gick och handlade och tog så småningom kvällsprommis med hunden. Jag duschade av mig den äckliga sjukhuslukten, eller försökte i alla fall, det sitter ju i den äckliga tejpen som håller picclinen. Luktar sjukt illa.
Jag tog en till Primperan verkade inte hjälpa den heller, så det blir primperan i rumppiller variant i fortsättningen.
Tack för all hjälp Hjärt! Du är ovärderlig! (Du får väl skicka faktura!! :-)) )
Anledningen till den sista kommentaren är en ca 60årig kvinna som satt och talade om för sin gamla mamma, i kafeterian på SÖS, att hon minsann tänkte kräva mamman på ersättning i kontanter för att hon varit tvungen att ta ut en semesterdag för att följa med mamman till sjukhuset... Gjorde Hjärt och mig illamående.... Stackars gamla mamman.. Undrar hur mycket av sig själv och sin tid som hon inte offrat på sin dotter under hennes uppväxt! Blev makabert faktiskt, otroligt vilka snikna människor det finns.
Har sovit hela natten. Helt otroligt!!
Hjärt har knappt sovit alls. Men han upp och iväg och träna nu på morgonen. Sen åker han till Gnesta och landet några dagar, kommer åter Fredag.
Fått en uppgift som jag ska göra och lovat hålla.
Ska Hjärt! Lovar!
Idag kommer nog barnen hem igen. Det blir nog bra.
Känns tungt, och värst av allt kanske, att de här dagarna inte ens orkat med mitt åtagande som mamma. Känns ruttet. Känns som ett svek.
De kan ju inte förstå, när jag knappt gör det själv.
Vi ska i alla fall försöka åka på en dagskryss till Åland, får se hur denna dagen blir först. Ska vi åka så blir det i morgon. Sen från torsdag ska jag inte ta flera cortisontabletter, så risken är att kroppen går lite i sänk då.
Nu ska jag upp och ta min Primperan och mitt lösningsmedel för magen.
Sen försöka få i mig lite frukost.
Måste äta något.
Återkommer under dagen!
Kärlek till Livet
Stor Kärlek Hjärt!
Du är bäst!
Jag älskar Dig.
Vilket team vi är!
Ima
Tuesday, July 7, 2009
Kort inlägg, kort uppdatering
Här igen!
Gått kanske lite över förväntan till och med.
Piccline sattes in idag, så det blev ett litet ingrepp, räntgen för att se att den satt rätt och sedan behanlingsstart runt tolv.
Mådde bra under tiden fick dock huvudvärk på slutet som hållit i sig.
Trött och illamående under kvällen.
Funkar inte att äta. Jobbigt att prata.
Barnen e hos sin pappa denna natt också. Orkar inte riktigt just nu.
Hjärt hjälper fixar och donar och finns här hela tiden.
Storson kommer snart från jobbet.
Nu ska jag lägga mig igen..
Tack för fina sms och kommentarer, det värmer!
Massa kramar
Gått kanske lite över förväntan till och med.
Piccline sattes in idag, så det blev ett litet ingrepp, räntgen för att se att den satt rätt och sedan behanlingsstart runt tolv.
Mådde bra under tiden fick dock huvudvärk på slutet som hållit i sig.
Trött och illamående under kvällen.
Funkar inte att äta. Jobbigt att prata.
Barnen e hos sin pappa denna natt också. Orkar inte riktigt just nu.
Hjärt hjälper fixar och donar och finns här hela tiden.
Storson kommer snart från jobbet.
Nu ska jag lägga mig igen..
Tack för fina sms och kommentarer, det värmer!
Massa kramar
Dagen D eller vad ska man kalla den?
Försökte komma på ett speciellt namn för den här dagen....
Men men...
Nu är den här.
Vädret är grått, mulet och regn, förstås.
Bara ytterligare för att visa hur den här dagen känns.
Jag och Hjärt tittade på ett program i går kväll om en 38årig amerikansk tvåbarnsmamma som fick bröstcancer, opererade bort bägge brösten och genomgick 8 ggr cyto(1 gång var tredje vecka) och sedan 25 strålbehandlingar. Viktigt för både mig och hjärt att titta på. Kanske skulle kunna uppfattas som självplågeri men jag känner inte så. Söker mera identifikation.
Identifikation av känslor, upplevelser och faktiskt få ett hum om vad som kan vänta. Även om jag i teorin vet, blir det annat att se och uppleva. Där är jag minsann ingen struts. Där sätter istället kontrollbehovet in. Det är så mycket i den här sjuka världen där jag tvingats lämna över mig själv i någon annans händer, ge ngn annnan kontrollen över min kropp och mitt liv, så jag söker nog information i överflöd ibland för att försöka få åtminstone lite kontroll av mig själv tillbaka.
Nu har kag intagit lite frukost...
En kopp te, macka och en Actimel youghurt. Ska visst vara bra för magen...
Dessutom ett stort glas Aloe vera, förstås! :-)
Så medicinerna..
Började redan igår kväll.
1 Ondansetron 8 mg mot illamående igår kväll, plus mina "vanliga", 2 Etalpha, 1 Calcitugg.
1 påse Movicol Som ska motverka trög mage som Ondansetronet, mot illamående, kan ge.
Idag på morgonen:
1 Ondansetron 8mg
8 Betapred (corticin) mot allergisk reaktion
1 Levaxin
2 Etalpha
1 påse Movicol
Väl inne på avdelningen kommer jag att få ytterligare medel intravenöst, mot illamående. Sen så sätts det igång.
Jag återkommer antingen från SÖS, eller under dagen. När ork, lust och kraft finns för det.
Snart dags för avfärd...
Hjärt är hos mig hela tiden, det känns lugnt och tryggt.
Hjärt, Du är bara bäst!!
Tänk lite extra på mig idag, håll tummarna att allt går som det ska!
See you!
Men men...
Nu är den här.
Vädret är grått, mulet och regn, förstås.
Bara ytterligare för att visa hur den här dagen känns.
Jag och Hjärt tittade på ett program i går kväll om en 38årig amerikansk tvåbarnsmamma som fick bröstcancer, opererade bort bägge brösten och genomgick 8 ggr cyto(1 gång var tredje vecka) och sedan 25 strålbehandlingar. Viktigt för både mig och hjärt att titta på. Kanske skulle kunna uppfattas som självplågeri men jag känner inte så. Söker mera identifikation.
Identifikation av känslor, upplevelser och faktiskt få ett hum om vad som kan vänta. Även om jag i teorin vet, blir det annat att se och uppleva. Där är jag minsann ingen struts. Där sätter istället kontrollbehovet in. Det är så mycket i den här sjuka världen där jag tvingats lämna över mig själv i någon annans händer, ge ngn annnan kontrollen över min kropp och mitt liv, så jag söker nog information i överflöd ibland för att försöka få åtminstone lite kontroll av mig själv tillbaka.
Nu har kag intagit lite frukost...
En kopp te, macka och en Actimel youghurt. Ska visst vara bra för magen...
Dessutom ett stort glas Aloe vera, förstås! :-)
Så medicinerna..
Började redan igår kväll.
1 Ondansetron 8 mg mot illamående igår kväll, plus mina "vanliga", 2 Etalpha, 1 Calcitugg.
1 påse Movicol Som ska motverka trög mage som Ondansetronet, mot illamående, kan ge.
Idag på morgonen:
1 Ondansetron 8mg
8 Betapred (corticin) mot allergisk reaktion
1 Levaxin
2 Etalpha
1 påse Movicol
Väl inne på avdelningen kommer jag att få ytterligare medel intravenöst, mot illamående. Sen så sätts det igång.
Jag återkommer antingen från SÖS, eller under dagen. När ork, lust och kraft finns för det.
Snart dags för avfärd...
Hjärt är hos mig hela tiden, det känns lugnt och tryggt.
Hjärt, Du är bara bäst!!
Tänk lite extra på mig idag, håll tummarna att allt går som det ska!
See you!
Monday, July 6, 2009
Måndag
Några få timmars sömn inatt, i alla fall.
Nerverna låg utanpå kroppen hela förmiddagen innan vi till slut kom iväg mot SÖS.
Vi var i så god tid att vi hann med en fika innan klockan närmade sig halv tre.
Informationen som vi fick var en genmomgång om hur det kommer att gå till i morgon, när Piccline (den "fasta" infarten till kärlen) kommer att sättas in, biverkningar och en rundtur runt avdelningen där vi kommer att vara i morgon bitti.
Det kommer säkert komma en och miljoner frågor, men det tar vi då. En sak i taget nu.
I morgon är det behandlingsdags, 9,30 är det dags. Fick också med instruktioner om vilka piller som ska tas nu och kommande dagar. "Senillådan" är förberedd!
Återkommer om medicinlistan senare.
Vill bara förmedla att allt bra, jobbigt men OK. Barnen kommmer troligen att vara hos sin pappa och A även i natt. Vi ska ju ändå iväg så tidigt i morgon bitti och det är snart sovdags. Känns skönt att bara vara Hjärt och jag en stund. Stor son kommer runt nio ikväll.
Tack för allt stöd och pepp!
Åter i morgon!
Kramar
Nerverna låg utanpå kroppen hela förmiddagen innan vi till slut kom iväg mot SÖS.
Vi var i så god tid att vi hann med en fika innan klockan närmade sig halv tre.
Informationen som vi fick var en genmomgång om hur det kommer att gå till i morgon, när Piccline (den "fasta" infarten till kärlen) kommer att sättas in, biverkningar och en rundtur runt avdelningen där vi kommer att vara i morgon bitti.
Det kommer säkert komma en och miljoner frågor, men det tar vi då. En sak i taget nu.
I morgon är det behandlingsdags, 9,30 är det dags. Fick också med instruktioner om vilka piller som ska tas nu och kommande dagar. "Senillådan" är förberedd!
Återkommer om medicinlistan senare.
Vill bara förmedla att allt bra, jobbigt men OK. Barnen kommmer troligen att vara hos sin pappa och A även i natt. Vi ska ju ändå iväg så tidigt i morgon bitti och det är snart sovdags. Känns skönt att bara vara Hjärt och jag en stund. Stor son kommer runt nio ikväll.
Tack för allt stöd och pepp!
Åter i morgon!
Kramar
Sunday, July 5, 2009
Snart måndag
Hmmm nu e det knöligt i magen...
Och i huvudet.
Karusell utan dess like. Nu skulle jag vilja byta skepnad,bli kameleont eller varför inte struts?
Hjärt följer med på informationen jag ska få i morgon. Antar att det är information om vad som sker under behandlingen, biverkningar hur det går till och vart jag ska vända mig om det blir problem. Vad vet jag...
Återkommer om det i morgon.
Lill och mellanson är hos sin pappa över natten och kommer hem i morgon kväll igen. KÄnns bra men också tungt... Det blir tyst, tomt och inget "neutralt" att lägga tankarna på. Hjärt är hemma hos sig och storson sover och jobbar.
Det är jag och mina tankar.
Tankar som distraherar mitt normala jag.
Tankar som gör att jag reagerar och överreagerar på det mesta.
Vill ha och behöver tyst för mina tankar som jag inte ens vill tänka.
Lika nära till tårar som till ilska och skratt.
Nu är det verklighet.
Nu är det nära.
För nära.
Men jag ska räkna ner varje dag jag har kvar till behandlingsslut.
Varje dag kvar till mitt friska liv.
Friska, sunda tankar.
Dags att släcka ner snart, sov gott alla!
Och i huvudet.
Karusell utan dess like. Nu skulle jag vilja byta skepnad,bli kameleont eller varför inte struts?
Hjärt följer med på informationen jag ska få i morgon. Antar att det är information om vad som sker under behandlingen, biverkningar hur det går till och vart jag ska vända mig om det blir problem. Vad vet jag...
Återkommer om det i morgon.
Lill och mellanson är hos sin pappa över natten och kommer hem i morgon kväll igen. KÄnns bra men också tungt... Det blir tyst, tomt och inget "neutralt" att lägga tankarna på. Hjärt är hemma hos sig och storson sover och jobbar.
Det är jag och mina tankar.
Tankar som distraherar mitt normala jag.
Tankar som gör att jag reagerar och överreagerar på det mesta.
Vill ha och behöver tyst för mina tankar som jag inte ens vill tänka.
Lika nära till tårar som till ilska och skratt.
Nu är det verklighet.
Nu är det nära.
För nära.
Men jag ska räkna ner varje dag jag har kvar till behandlingsslut.
Varje dag kvar till mitt friska liv.
Friska, sunda tankar.
Dags att släcka ner snart, sov gott alla!
Söndag härliga söndag
Söndag och skulle kunna vara baksmälla.
Är säkert det för många också.
Började morgonen med samtal till husläkarjouren. Jag får nog snart en egen direktlinje. :-)
För en gångs skull så gällde det inte mig utan lillson. Han har fått bautareaktion på ett tjugotal myggbett. De är stora som femkronor, upphöjda och kliar vansinnigt. Vi behövde tack och lov inte åka till läkaren (igenkänd?? :-) ) utan de skickade ett recept. Så det blev "en vända" till Apoteket... Typ en timme...
Tack och lov att just vårat Apotek ska göras om till "mer nytta för de som behöver" man kan ju hoppas att det i slutända innebär något bra... För just nu driver de mig till vansinne!!
Passade på att köpa mig en senillåda för mina mediciner också. Jag tar tre olika idag (eller ska göra...) blir fler från och med nästa vecka. Jag som inte ens kommer ihåg från en timme till en annan om jag tagit eller inte. Blir ändring på det nu.
Meningen idag var att vi skulle "göra nåt roligt", men av en eller flera anledningar (?!) så blev det inte så.
Så kan det bli. Men levde på hoppet.
Så jag får försöka planera om lite...
Vi får ha mys ändå!! :-))
Ska försöka åka och bowla i veckan så det i alla fall känns som att vi gjort något de första veckorna på lovet. Tråkigt när ekonomin inte tillåter nåt annat.
Lyssnat på mängder av musik idag. Känns skönt och i de flesta fall så för texterna med sig så mycket. Ska också fortsätta skriva lite på det som förhoppningsvis blir en bok så småningom. Om inte annat så för min egen skull.
Idag blir det pasta med skaldjur och vitvinsås. Tror det kan bli gott! :-)
Gott, snabbt och lätt!
Kommer igen!
Är säkert det för många också.
Började morgonen med samtal till husläkarjouren. Jag får nog snart en egen direktlinje. :-)
För en gångs skull så gällde det inte mig utan lillson. Han har fått bautareaktion på ett tjugotal myggbett. De är stora som femkronor, upphöjda och kliar vansinnigt. Vi behövde tack och lov inte åka till läkaren (igenkänd?? :-) ) utan de skickade ett recept. Så det blev "en vända" till Apoteket... Typ en timme...
Tack och lov att just vårat Apotek ska göras om till "mer nytta för de som behöver" man kan ju hoppas att det i slutända innebär något bra... För just nu driver de mig till vansinne!!
Passade på att köpa mig en senillåda för mina mediciner också. Jag tar tre olika idag (eller ska göra...) blir fler från och med nästa vecka. Jag som inte ens kommer ihåg från en timme till en annan om jag tagit eller inte. Blir ändring på det nu.
Meningen idag var att vi skulle "göra nåt roligt", men av en eller flera anledningar (?!) så blev det inte så.
Så kan det bli. Men levde på hoppet.
Så jag får försöka planera om lite...
Vi får ha mys ändå!! :-))
Ska försöka åka och bowla i veckan så det i alla fall känns som att vi gjort något de första veckorna på lovet. Tråkigt när ekonomin inte tillåter nåt annat.
Lyssnat på mängder av musik idag. Känns skönt och i de flesta fall så för texterna med sig så mycket. Ska också fortsätta skriva lite på det som förhoppningsvis blir en bok så småningom. Om inte annat så för min egen skull.
Idag blir det pasta med skaldjur och vitvinsås. Tror det kan bli gott! :-)
Gott, snabbt och lätt!
Kommer igen!
Hallelujah!
Morgon morgon!
Den här Youtube sekvensen hörde jag första gången hemma hos Gumms igår....
Goosebumbs över hela kroppen...
Letade upp den i morse ochhar lyssnat säkert 20 gånger nu, reaktionen blir större och större var gång.. Tårarna rinner numera.
Så otroligt fin.. De e så duktiga!
Kurt Nilsen norrman, han som avslutar med sin solosång, vann World Idol.
Lyssna...
Den här Youtube sekvensen hörde jag första gången hemma hos Gumms igår....
Goosebumbs över hela kroppen...
Letade upp den i morse ochhar lyssnat säkert 20 gånger nu, reaktionen blir större och större var gång.. Tårarna rinner numera.
Så otroligt fin.. De e så duktiga!
Kurt Nilsen norrman, han som avslutar med sin solosång, vann World Idol.
Lyssna...
Saturday, July 4, 2009
Lördag, timmar senare
Det blev inget bad...
Himlen är mörk, Åskar och Tor tvistar envist om utrymmet nedan solen.
Var till centrum en sväng, för att komma ut och göra något. Tvättstugan är i mina händer dessutom. Så det finns alltid att göra.
Men det är konstigt tomt här...
Trots barn. Trots diverse djur.
Saknar Hjärt....
Efter en hel vecka tillsammans så saknas han verkligen här.
Barnen tycker lika.
Allt blir så mycket roligare när man är två.
Och mysigare.
Eftermiddagen har varit tung.
Tror tisdagen och behandlingsstart börjar ta ut sin rätt, med massor med tankar och viss oro eller snarare olust.
Tungt att andas och hjärtat som slår i 200, typiskt ångestsymptom á la Ima. Försökte prata med grannen men till och med det gjorde mig andfådd och uppstressad.
Nu blir det en halvtimme på spikmattan innan det är dags att ta ur tvätt ur tvättmaskinerna.
Hjärt... Tänker på dig!
Himlen är mörk, Åskar och Tor tvistar envist om utrymmet nedan solen.
Var till centrum en sväng, för att komma ut och göra något. Tvättstugan är i mina händer dessutom. Så det finns alltid att göra.
Men det är konstigt tomt här...
Trots barn. Trots diverse djur.
Saknar Hjärt....
Efter en hel vecka tillsammans så saknas han verkligen här.
Barnen tycker lika.
Allt blir så mycket roligare när man är två.
Och mysigare.
Eftermiddagen har varit tung.
Tror tisdagen och behandlingsstart börjar ta ut sin rätt, med massor med tankar och viss oro eller snarare olust.
Tungt att andas och hjärtat som slår i 200, typiskt ångestsymptom á la Ima. Försökte prata med grannen men till och med det gjorde mig andfådd och uppstressad.
Nu blir det en halvtimme på spikmattan innan det är dags att ta ur tvätt ur tvättmaskinerna.
Hjärt... Tänker på dig!
Flippad och hyper
Hmm känner mig just så, flippad och hyper. Solen skiner igen efter gårdagens ösregn, blixt och dunder. Inte lika varmt tack och lov.
Igår så jobbade storson, mellanson var hos sin pappa och lillson var på bio med grannpojken.
Jag hade lugnt under eftermiddagen. Handlade, förberedde middag och bakade lite.
Hjärt slutade vid tre och har nu efterlängtad semester.
Pysslat lite och mest för hans skull :-)
Det blev ett dopp vid österskär innan middagen.
Utan peruk!!
Kändes verkligen konstigt. Egentligen så bryr jag mig inte om vad folk tycker och tänker, det är inte det. Jag vill inte och har aldrig velat heller, att folk ska titta på mig, oavsett anledning. Det gör man nu, vill inte ha den uppmärksamheten. Men det är bara att vänja sig!
Naturligtvis matlagningsbärs till matlagningen!
Vi grillade fläskkarré, stekte färskpotatis och grönsaker. Aubergine, Zucchini, champinjoner, paprika och lök. Lite olika såser.
Gott vin och öl till maten.
Och så ananaskaka till efterrätt. :-)
Hjärt, du har verkligen slitit som ett djur sista tiden. Du finns alltid nära. Du är med, du stöttar, fixar, kör mig fram och tillbaka, du frågar, du undrar. Dessutom så arbetar du heltid, samtidigt.
Du äger!
Du äger min Kärlek.
Du äger min respekt.
Jag är så otroligt tacksam, går inte att uttrycka med ord. Jag hoppas att det jag beskriver och det jag känner åtminstone når fram till viss del. Önskar att jag kunde förmedla känslan, inte orden.
Stor Kärlek. Stor innerlig Kärlek.
Idag är det som sagt sol och blå himmel igen. Ska packa ihop strax och åka och bada. Hjärt har åkt hem och är hemma i alla fall idag. Sen får vi se.
Kanske blir några foton från dagen idag också! :-)
Kramar
Igår så jobbade storson, mellanson var hos sin pappa och lillson var på bio med grannpojken.
Jag hade lugnt under eftermiddagen. Handlade, förberedde middag och bakade lite.
Hjärt slutade vid tre och har nu efterlängtad semester.
Pysslat lite och mest för hans skull :-)
Det blev ett dopp vid österskär innan middagen.
Utan peruk!!
Kändes verkligen konstigt. Egentligen så bryr jag mig inte om vad folk tycker och tänker, det är inte det. Jag vill inte och har aldrig velat heller, att folk ska titta på mig, oavsett anledning. Det gör man nu, vill inte ha den uppmärksamheten. Men det är bara att vänja sig!
Naturligtvis matlagningsbärs till matlagningen!
Vi grillade fläskkarré, stekte färskpotatis och grönsaker. Aubergine, Zucchini, champinjoner, paprika och lök. Lite olika såser.
Gott vin och öl till maten.
Och så ananaskaka till efterrätt. :-)
Hjärt, du har verkligen slitit som ett djur sista tiden. Du finns alltid nära. Du är med, du stöttar, fixar, kör mig fram och tillbaka, du frågar, du undrar. Dessutom så arbetar du heltid, samtidigt.
Du äger!
Du äger min Kärlek.
Du äger min respekt.
Jag är så otroligt tacksam, går inte att uttrycka med ord. Jag hoppas att det jag beskriver och det jag känner åtminstone når fram till viss del. Önskar att jag kunde förmedla känslan, inte orden.
Stor Kärlek. Stor innerlig Kärlek.
Idag är det som sagt sol och blå himmel igen. Ska packa ihop strax och åka och bada. Hjärt har åkt hem och är hemma i alla fall idag. Sen får vi se.
Kanske blir några foton från dagen idag också! :-)
Kramar
Friday, July 3, 2009
Fredagens första kaffe
Klockan är sju..
Dagens första och näst sista kaffe. Dags för nedtrappning, BIG time. Minst ett halv kilo i veckan går åt, det kan inte vara sunt... Stackars mage!
Solen skiner också idag från blå himmel, kanske något svalare.
Undrar hur denna dag ska förlöpa, har lite beslutsångest.
Barnen måste klippa sig. Jag har lite ont i halsen och känner av möjlig urinvägsinfektion. Vill åka och bada och sola nu medan jag kan och medan det är fint väder.
Hjärt jobbar sista timmarna nu innan hans semester börjar. Undrar om det blir lite fira ikväll?!
Något gott blir det nog i alla fall!!
Har försökt förlika mig med mig själv utan hår. Har kommit dit nu tror jag.
Lägger in en bild på Snagg och en på Elvira nu. Bära eller brista. Kommer inte alltid att bära peruken så lika bra att ni får se medan det i alla fall finns lite kvar.
Idag blir det bad utan peruk!!
Önskar er en underbar fredag!!
Puss och kram
Dagens första och näst sista kaffe. Dags för nedtrappning, BIG time. Minst ett halv kilo i veckan går åt, det kan inte vara sunt... Stackars mage!
Solen skiner också idag från blå himmel, kanske något svalare.
Undrar hur denna dag ska förlöpa, har lite beslutsångest.
Barnen måste klippa sig. Jag har lite ont i halsen och känner av möjlig urinvägsinfektion. Vill åka och bada och sola nu medan jag kan och medan det är fint väder.
Hjärt jobbar sista timmarna nu innan hans semester börjar. Undrar om det blir lite fira ikväll?!
Något gott blir det nog i alla fall!!
Har försökt förlika mig med mig själv utan hår. Har kommit dit nu tror jag.
Lägger in en bild på Snagg och en på Elvira nu. Bära eller brista. Kommer inte alltid att bära peruken så lika bra att ni får se medan det i alla fall finns lite kvar.
Idag blir det bad utan peruk!!
Önskar er en underbar fredag!!
Puss och kram
Thursday, July 2, 2009
Ny tid
Mmm ok ok ok
Efter mail och sms ( Nyfikna?!?!?! ) angående dagen idag, och det nya som börjar så kan jag meddela
att jag kommer att kraftigt dra ner på sötsaker och kaffe konsumtionen...
Ni som känner mig vet att det sistnämnda inte är att leka med....
Hitills idag, 2 koppar kaffe, BARA!
Jag kommer att bli arg sur och vresig och få en sprängande huvudvärk, men det går över!!
:-))
Idag har varit en kanondag!! Varit till SÖS för UL och ytterligare en punktion av knöl som inte försvinner. Provsvar mitten av nästa vecka.
Första utlåtande, med tanke på hur den/det känns, så är det ärrvävnad eller granulom (?)
Känner mig lugn med det. Cellgifterna börjar ju nästa vecka Tisdag så om inte annat så tar det kål på det.
Sen blev det terapuet J besök. "Strålande glad!!?!" sa hon när jag slog mig ner. "Du ser alldeles förälskad ut, det känns i hela rummet" Fortsätter hon att kommentera.
Ja, faktiskt!!
Jag är glad.
Jag är lycklig.
Jag är förälskad! Trodde inte det var möjligt men det blir mer och mer för varje dag, men på ett djupare och mera nära sätt.
Jag är stolt över mig själv, att jag kan stå upp och vara den jag är i den situation jag befinner mig i.
Jag känner mig dessutom frisk! Mera energi, mera glädje, planer för framtiden.
För mig.
För oss.
Nu vet jag att giftet som kommer in i min kropp troligen får mig att hamna i en svacka. Men det är giftet, inget annat.
Giftet som ska hålla mig frisk.
Känns skönt, bra och tryggt att gå in i den behandlingen så som jag mår nu.
Kunde inte vara så mycket bättre!!
Kärlek till folket!
Efter mail och sms ( Nyfikna?!?!?! ) angående dagen idag, och det nya som börjar så kan jag meddela
att jag kommer att kraftigt dra ner på sötsaker och kaffe konsumtionen...
Ni som känner mig vet att det sistnämnda inte är att leka med....
Hitills idag, 2 koppar kaffe, BARA!
Jag kommer att bli arg sur och vresig och få en sprängande huvudvärk, men det går över!!
:-))
Idag har varit en kanondag!! Varit till SÖS för UL och ytterligare en punktion av knöl som inte försvinner. Provsvar mitten av nästa vecka.
Första utlåtande, med tanke på hur den/det känns, så är det ärrvävnad eller granulom (?)
Känner mig lugn med det. Cellgifterna börjar ju nästa vecka Tisdag så om inte annat så tar det kål på det.
Sen blev det terapuet J besök. "Strålande glad!!?!" sa hon när jag slog mig ner. "Du ser alldeles förälskad ut, det känns i hela rummet" Fortsätter hon att kommentera.
Ja, faktiskt!!
Jag är glad.
Jag är lycklig.
Jag är förälskad! Trodde inte det var möjligt men det blir mer och mer för varje dag, men på ett djupare och mera nära sätt.
Jag är stolt över mig själv, att jag kan stå upp och vara den jag är i den situation jag befinner mig i.
Jag känner mig dessutom frisk! Mera energi, mera glädje, planer för framtiden.
För mig.
För oss.
Nu vet jag att giftet som kommer in i min kropp troligen får mig att hamna i en svacka. Men det är giftet, inget annat.
Giftet som ska hålla mig frisk.
Känns skönt, bra och tryggt att gå in i den behandlingen så som jag mår nu.
Kunde inte vara så mycket bättre!!
Kärlek till folket!
Wednesday, July 1, 2009
Onsdag och mitt i veckan
Mulet just nu, de har lovat sol så vi får se. Bad lär det i alla fall bli hur som helst!
Badat varje dag nu tror jag...
I morgon Torsdag så börjar på sätt och vis ett nytt liv!
Hur då?? Jag återkommer till det längre fram :-)
Skål för det!
Hjärt jobbar idag också, jobbar fram till fredag, sen har han semester. Nedräkning big time.
Han följer med mig på tisdag på min första behandling, hoppas hinna med även behandling nummer två innan har börjar jobba igen. Annars får jag försöka ragga upp någon annan som kan tänka sig att följa med. Känns lite läskigt att åka själv. Verkar som att jag blivit lite fegis... :-)
Hjärt, bästis!
Nu e klockan 08:15. Om en timme och en kvart ska det enligt SMHI vara sol här... Hur tänkte de då undrar jag?
Kanske hinns med en fika i centrum under dagen?!
Resten av veckan ser ut ungefär så här:
I morgon kl 10.00 SÖS och ny mammo och UL av knölen, i mitt redan opererade bröst, som inte har försvunnit.
Sen blir det att flanera i stan några timmar, ska till Sabbatsberg och terapeut J klockan 15,00. Sen får jag åka hem. Mitt på dan ska jag ringa Huddinge också för att få provsvar.
Fredagen känns lugn så här långt.
Hjärt kanske stannar här under även under helgen vi får se.
Nu ska jag sätta mig och läsa lite recept :-)
Förbereda mig för solen, hehe
Solsken!
Badat varje dag nu tror jag...
I morgon Torsdag så börjar på sätt och vis ett nytt liv!
Hur då?? Jag återkommer till det längre fram :-)
Skål för det!
Hjärt jobbar idag också, jobbar fram till fredag, sen har han semester. Nedräkning big time.
Han följer med mig på tisdag på min första behandling, hoppas hinna med även behandling nummer två innan har börjar jobba igen. Annars får jag försöka ragga upp någon annan som kan tänka sig att följa med. Känns lite läskigt att åka själv. Verkar som att jag blivit lite fegis... :-)
Hjärt, bästis!
Nu e klockan 08:15. Om en timme och en kvart ska det enligt SMHI vara sol här... Hur tänkte de då undrar jag?
Kanske hinns med en fika i centrum under dagen?!
Resten av veckan ser ut ungefär så här:
I morgon kl 10.00 SÖS och ny mammo och UL av knölen, i mitt redan opererade bröst, som inte har försvunnit.
Sen blir det att flanera i stan några timmar, ska till Sabbatsberg och terapeut J klockan 15,00. Sen får jag åka hem. Mitt på dan ska jag ringa Huddinge också för att få provsvar.
Fredagen känns lugn så här långt.
Hjärt kanske stannar här under även under helgen vi får se.
Nu ska jag sätta mig och läsa lite recept :-)
Förbereda mig för solen, hehe
Solsken!
Subscribe to:
Posts (Atom)