Varför blogga??
Jag har bloggat tidigare, innan Dumbo, om än inte så frekvent som nu. Nu känns det viktigare för mig. Det är en anledning.
Jag känner motstånd till att visa mig ute på byn, snudd på livrädd att någon jag känner som inte vet, ska stå där och fråga "hur mår du?". Vad svarar jag då på det?
Jag vill att så många som möjligt ska veta, det handlar inte om att jag vill visa upp mig eller få ledsamma blickar utan BARA för att skona mig själv från att behöva dra allt från början för att det är smärtsamt och tårigt. Det är den andra anledningen till att jag skriver.
Sen får man fråga hur det är, det e ok, det kan vara skönt. Jag kommer nog dessutom att säga att det är bra, för det är det. Det kan alltid vara värre. Det som inte känns bra, är bra det också. För det är alldeles normalt, tydligen.
Ni alla är underbara, fina ord och tankar.
Skona barnen från frågor bara, såvida de inte tar upp det själva.
Vi har en öppen dialog hemma om sjukdomen. Jag är öppen mot de vad gäller behandlingar och hur jag mår och hur närmaste framtiden ser ut. Men ni får gärna fråga och prata med mig om ni undrar något. Ring, skriv, chatta, maila eller kom över och fika!
Den tredje anledningen till att jag skriver är att alla får samma uppdatering om hur läget ser ut, hur jag mår och vad som händer. Vill inte tillbringa mer tid än nödvändigt att prata om Dumbo nämligen.
Det ger mig mer "normaltid" hemma med barnen. Mindre tid för Dumbo.
Jag är som sagt hemma troligen resten av veckan som det känns nu. I morgon är det läkarbesök, tär på energin så det blir sova efter det. Otroligt psykiskt ansträngande. Ska försöka varva ner lite och faktiskt ta in allt de här dagarna. Kommer att åka till jobbet och fika och luncha någon eller några dagar. Jag behöver det. De/ni är ju som en andra familj, min stora familj. Kanske behöver också de/ni det??
Martina kommer över vid tio och fikar, mysigt. Vi träffs alldeles för sällan. Får passa på när man kan! :-)) Så nu e det duschning och dags att göra mig i ordning lite, behvöer ju inte alltid se ut som att man precis klivit upp ur sängen hehe.
Sen kanske jag ska träffa Mats och sen kanske Raffe. Dagarna fylls! Härligt!
Kärleken är okontaktbar just nu.. Kommer förhoppningsvis hem ikväll och kan ladda mobilen, hehe.
Värme kärlek och omtanke!
"Om du älskar Livet så kasta inte bort tiden, för Livet är gjort av tid" Benjamin Franklin
No comments:
Post a Comment