Måndag morgon

En illa natt..
Konstiga drömmar, snurriga drömmar, de få stunder jag kunnat sova. Detta trots att jag tagit sovtablett.
Helt slut i själen så idag är jag hemma från jobbet. Känns som ett nederlag för mig att detta ska få påverka mig så mycket. Men måste också inse att min kropp och hjärna måste få hänga med på det som komma skall. Det är inte ett tomt skal som ska behandlas, misshandlas och stympas. Förstår och inser, men vill inte!
Kan jag få kliva av nu?
Kan jag få kliva ur min kropp och in i någon annans?
Svårt att verkligen begripa att livet aldrig nånsin blir vad det var, innan den 17 april 2009. Det behöver ju inte bara vara negativt, men just nu är det det som känns.
Det är min kropp, eller det var.
Nu är det läkarnas.
Jag är i deras händer. Jag överlämnar mig i deras våld.
Gör mig bara frisk.
Min kropp och min hjärna är inställd på det, så det är bara för de att göra det de måste.
Tårarna rinner för allt just nu.
En låt på datorn, löven börjar bli gröna, den djupa och obeskrivliga kärlek jag känner för mina barn. Den kärlek jag känner för pappa, syskon och alla mina vänner. Magnus, Mia, Martina,Ewa, Maud, Cicki mfl mfl
Min kärlek till F...
Känner mig så otillräcklig.. Vet inte hur jag ska kunna visa min tacksamhet över att ni finns där, alltid. Så svårt bara när jag ibland inte orkar hantera ens mig själv. Jag är ju, som bekant, inte den som släpper kontrollen. :-) i alla fall inte utåt.
Varma varma goa kramar, från mitt hjärta till era hjärtan!

Jag ska vila lite nu. Tröttheten gör allt så mycket värre, de e då mycket blir svårt att hantera.
Vi ses sen.
Ska lägga mig i soffan på altanen och läsa lite.

Massa kramar