Vänner

Fortsättningen på lördagkvällen innebar både det ena och det andra.
Min plan i "ovädret", som cirkulerade i min värld, var att göra det jag måste och sen lägga mig vid åtta och hoppas att söndagen skulle innebära mer åt solhållet.

Men min plan gick inte hem. Ewa lockade och drog och upprepade frågan flera gånger. Hon gav som förslag att hon skulle packa ner lite ost, kex, vin och fika, så kunde vi sätta oss vid kanalen på en filt och bara vara. Jag fick inte sitta hemma själv.
Så till slut orkade jag inte hålla emot.
Ville inte, orkade inte men visste samtidigt att jag måste bryta ångesten.
Så OK...
Det blev det bästa jag kunde ha gjort den kvällen. Trots tårar och småkallt.
TACK Ewa!!!

Söndagen så hade jag sedan tidigare bestämt att åka till Pappa i Enköping. Det blev en kanondag, med mycket sol, värme och god mat. Vi grillade och fikade och hade allmänt trevligt och avslappnat. Vi ses dock för sällan känner jag.
Känner ett stort behov av att hålla ihop nu, mer än nånsin.
Jag behöver det, kanske lite ego, men så är det.
Vill och behöver känna tillhörighet, familjekänsla och närhet.
Tack för en kalasdag hos er!!
När jag kom hem hade Hjärt och storson handlat middagsmat som de ätit.
Det blev en tidig kväll, helt slut, så trött.

Berg och dalbana, går lite för snabbt ibland bara.