Tuesday, June 9, 2009

Tisdag

Denna tisdag har inneburit ett ton med tvätt, hundvalpspassning och litervis med kaffe något kilo fikabröd och en totalt ointressant film på tv :-))
Pirr i magen, ont pirr och gott pirr. Karusell.
Nu sitter mellanson och planerar maten inför denna vecka. Känns skönt att få hjälp då aptiten och fantasin sinar. Det är bara inköpen kvar som ska göras.

Måste förtydliga lite angående gårdagen:

Proverna jag gjorde igår har endast med den icke existerande sköldkörteln att göra och mina mediciner vad gäller detta.
Analysen av brösttumören får jag i morgon onsdag. Det är två helt olika saker även om jag ändå hoppade högt igår över att tumörmarkörerna för sköldkörteln inte påvisade något.
Det säger dock ingenting om bröstcancern, tyvärr. Även om jag hoppas på ett bra svar även i morgon.
Cellgifter eller antihormoner? Undrar vad som är värst och vad som är bäst
Känner paniken smyger sig på nu, för svar som jag vill ha, men ändå inte. Splittrat.
Svårt med andningen, karusell i magen och med det berömda tålamodet och nerverna utanpå huden.
Känns inte bra helt enkelt..
Hjärt följer troligen med i morgon, känner mig nervös och orolig för det också. Jag brukar ju göra SJÄLV jue..
Jag vill självklart, men det är svårt. Det är nog dessutom bra för oss båda.
Vill vara stark, vill vara bäst.
Just nu är de momenten svåra, nästintill omöjliga.
Känner mig inte stark. Känns som en vindpust skulle kunna svepa omkull mig.
Bäst? Hur skulle jag i nuläget kunna vara bäst?
Men det är som det är. Ett steg i taget.
I morgon svar och inbokning i almanackan av fortsättningen.
Nu, förbereda middag och vika tvätt.
Här och nu.

Ima

2 comments:

Anonymous said...

Jag skall hålla tummarna för dig i morgon vännen. Kämpa på du klarar detta! Styrke kramar från mig

Rebecka Möller said...

Hej Irma, läste ditt inlägg idag och även om jag inte själv haft cancer så vet jag vad det innebär genom min son. Och jag vet att du gör helt rätt i att leva här och nu. Vi fick lägga om hela livet efter den principen. Jätte svårt i början men när man väl kommit in i det är det verkligen en räddare i nöden som bidrar till att många skratt och leenden under svåra omständigheter. kommer fortsätta att följa dig. Kram Becka