Wednesday, June 10, 2009

Onsdag och besked

Men ICKE....

Ett läkarbesök som KUNDE ha blivit som ett lugnande piller, ett samtal om hur närmaste framtiden kommer att bli. Istället blev det som följer.

Morgonen började med picknick i mitt kök! Tack, återigen, Ewa!
Ewa kom förbi med kaffetermosar (jag hade slut på kaffe) och frukostmackor, youghurt och kokt ägg. Jag vet att jag måste och borde äta, tack för hjälpen!
Du är en pärla!!

Innan denna historia fortsätter, kan jag säga att jag i förrgår natt upptäckte en ny liten knöl i mitt nyligen opererade bröst. En liten på 4-5 mm.
Har haft det för mig själv för jag ville veta först innan jag sa något. Tror ju till slut att jag är inbillningssjuk...
Vet dessvärre inte mera nu än innan. Men det påverkar mig därför väljer jag att berätta.

Hjärt plockade upp mig hemma och vi åkte i samlad trupp mot SÖS. Var där till ett ca.
Ont i magen, huvudet fullt med tankar om vilket besked jag skulle få, vad händer sen? osv En icke fungerande kropp, detta trots lugnande piller innan.
Hur hade det varit utan kan man undra?
Lite försenat, blev det dock min tur.
En ung nyutexaminerad läkare Dr T kan vi kalla honom. Frågade om allt var bra med mig, lite allmänt sådär.
Han drog nästan hela min anamnes, som om jag inte vore medveten om den. När jag opererades, att de tagit ut portvakten för analys, som för övrigt var frisk.

"Mer vill jag inte säga, det blir onkologens ärende, så jag inte säger något som de sedan kanske har ändrat. Här är remiss till onkologen." Fortsatte Dr T

Onkologen 12 juni kl 9.30, läste jag på remissen.
Kände direkt, "Skolavslutning kl 9!!!!" Det går inte...
(Ringde onkolgen på vägen hem (tack hjärt för pushen!) hon lyckades till slut byta tid med en bröstsyster, tack du ännu okända syster! )
Ny tid fredagen 12 juni, kl 11.00

Doktor T kände och kollade min "nya" knöl... han visste inte, uttalade sig inte om det ens, han var tvungen att hämta en "äldre läkare" som han sa. Det blev Fuat(se)
Dr F tittade, kände och klämde allt medan Hjärt satt på stol mittemot och doktor T hängandes över doktor F´s axel.
Han sa "att det behöver inte vara något, men vi kan inte släppa det bara. "
Doktor F fortsätter med att säga att de skickar en remiss till ultraljud om FYRA VECKOR.
Jag höll på att dåna..
Fyra veckor.. Med oro, undran och det eviga kännandet om "skiten" är kvar.. Har den vuxit? Har den ändrat sig? Är den kvar?
Dåvar jag nära att bryta ihop eller bryta ut eller vad man ska säga. Samlade mig lite innan jag kunde fråga "varför vänta i fyra veckor?"
Det är för att jag nyligen är opererad, det måste få läka ihop, ev stygn läka bort. Först då kan man titta med UL och kunna bedöma vad det är som finns där. Om det är ärrvävnad, stygn från korrigeringen av bröster eller om det är en ny knöl.
Fyra veckor...
Det är bara att bita ihop och försöka tänka på annat.
Fokus på rätt saker
Fokus fokus fokus
Men, kan det inte räcka nångång?!

I övrigt inget nytt.

Hjärt och jag stannade på jobbet för att handla på vägen hem, plockade upp nyarbetad son och åkte hem.
Hjärt är på grillfest och vi har haft fest med varma mackor här hemma! :-)) Något av mina favoriter!
Det blir ett stort glas vin ikväll. Känner för det!

I morgon är det terapidags, annars en lugn dag.

Tack Hjärt för att du ville följa med mig idag, det betyder oerhört mycket!

Nu är det ett glas vin, fotboll och barnen som gäller.

Snorpis

1 comment:

evamargareta said...

Väntan, väntan, det ä nog det allra värsta. Att aldrig veta. Att inte våga tänka tanken, inte våga låta tankarna springa fria. Inte veta vad man ska mobilisera kraften på.
Men jag håller tummarna för dig, hoppas verkligen att allt går bra.
Kramar //Eva