Uppdatering!

Nyligen hemkommen från stan.
Började med terapeut J besök klockan 13.00.
Där jag bland annat pratade om SÖS läkarnas resonemang att vänta i fyra veckor på ultraljud av ny knöl. Hon hakade genast på de funderingar jag hade om att prata med Dr W på aleris mottagningen, den läkaren som undersökte mig och min första knöl.
Efter J´s och mitt samtal gick hon direkt ut och fixade till en tid mellan patienter för att jag skulle få den undersökt och förhoppningsvis få lite ro i kroppen.
Det tog hela eftermiddagen med läkarbesök, ultraljud och biopsi (prov från knöl). Kom hem halv sex

DET FINNS INGA CANCERCELLER I KNÖLEN!!!!!!!
Min glädje och lättnad går inte att beskriva med ord..

Nu är jag helt slut.
Vi (J och jag ) kom fram till att det måste vara psykisk trötthet, med allt som är just nu, men också allt "gammalt" som kommer upp och visar sig när man återigen hamnar i en "kris" situation. Hur det än är så är det en livskris, kroppen uppför sig som att det vore det åtminstone.
Flyktbeteende, men utan någonstans att fly.

Morgondagen blir ett pyssel att få ihop. Jag får skolka från lillsons skolavslutning, (ledsen sötnos...) för att ge Dumbo ännu mera tid. Den här gången mot total förintelse. Men det är svårt att greppa för en 7- åring när han tycker att det är ett svek, att jag inte bryr mig osv osv.
Det gör ont i mamma hjärtat..
Men det här måste jag göra för att få tillbringa många många fler skolavslutningar tillsammans med mina gryn. Det måste gå först just nu.
Räknar iskallt med att det blir någon form av efterbehandling som ni märker, men lika bra att ställa in sig på det.

Nu ska jag ta mig i kragen och sätta igång stekpannan med pyttipanna, det kan väl inte vara så jobbigt?!

Tack för fina ord och mail!!
Det värmer och ger mig så otroligt mycket energi!!

Kram så länge!