Tre dagar...

Söndag.
Tre dagar kvar...
Tre dagar kvar till vetskap.
Tre dagar till med oro i magen.
Tre dagar till med förvirrade tankar.
Tre dagar till med frågor utan svar.
Tre dagar till med enorm trötthet, trött på all energi som fortfarande går till Dumbos skitverk.
Tre dagar till...
Om jag är oberörd?
Nej inte alls...
Trots att det kanske verkar så.
Längtan att vara "normal".
Längtan att allt ska vara som innan 17 april
Längtan och drömmar om vår framtid
Längtan att vara frisk
Min uppskattning till Livet nu
Hjälper mig att hålla ihop.
Mina drömmar och tankar om Livet, som kommer att bli bättre än det var före 17 april 2009.
Så mycket har blivit bättre redan nu.
Jag har blivit bättre. På många saker.
Kontrollbehovet har minskat, annars håller det inte. Kan inte påverka min situation så mycket.
Jag uppskattar Livet på ett annat sätt. Alla färger, alla små och stora saker fångar min uppmärksamhet på ett annat sätt.
Kärleken överlag. Djupare, innerligare, själsligt.
Kärleken till mig själv. Har nog aldrig tyckt om mig själv så mycket som nu. Tänk att få förmånen att känna dessa inre krafter som finns, när man känner att jag ska klara det här och när jag har gjort det så finns det inget som kan rubba mig. Så känns det.
Det är nog med djävligheter nu.
Det som inte har förändrats ännu är mitt tålamod...
Skyller på att det är genetiskt!
Tålamodet, att vänta... Är det något som tär så är det just det.
Överallt ska man vänta!
Nummerlappar, telesamtal, kassan, bolaget, apoteket, hos läkaren, på provsvar. Vänta vänta vänta. Tiden går och så ska man vänta!
Har inte tid att vänta!

Idag har jag röstat, städat och plockat lite. Skönt att pyssla lite.
Nu ska jag laga lite mat. Storson jobbar och kommer hem till halv tio. Så det blir middag på tu man hand! Ska lyxa till det lite tror jag :-))

Åter till mat och städ!