Återigen en ny vecka.
Jag har nu varit borta från jobbet i drygt två månader. Redan... Sjukskriven fram till mitten av november. Till att börja med. Fortsättningen hänger på hur jag mår och om behandling kan fortsätta enligt plan. Behandlingen är ju minst 18 veckor, inledningsvis.
Läste om en tjej med bröstcancer som valde att hoppa över cellgiftsbehandling och bara ta antihormonbehandling. Vågat... Jag gör hellre tvärsom. Vi får se vad som händer efter cellgiftsbehandlingen.
En påminnelse för mig själv och andra vi har ett bra socialt skyddsnät i Sverige. I USA hade jag inte haft råd att vara sjuk. Hur hade man gjort då? Privata försäkringar, ja kanske det, men de hade kostat då också.
Lite intressant fakta:
Hitills 17 Läkarbesök á 300 kr= 5100:-
Hitills uthämtade mediciner = 14987:-
Operation (kirurg och plastikkirurg) och vård på sjukhus? = 30- 40 000 ? (eg ingen aning...)
Dessutom remiss för peruk 4000:-
Totalt ca 55-65 000 :-
Min totala kostnad 2700:- av summan ovan.
Hjärt och jag var vid Österskär och Solbrännan och badade igår kväll. Varmt, skönt och mysigt.
Köpte fikabröd så lillson och jag ska dit idag. En heldag på stranden!
Måste ju passa på nu så länge jag kan och får sola. Om en vecka är det kört.
Den magiska friskhetsbehandlingen börjar på tisdag v.28.
Får lite konstiga associationer när jag tänker på det.
Tänker på giftinjektionsavrättningar från USA... Ser mig själv fastspänd på en bänk, stirrandes på varje droppe som rullar in i kärlet.
Finns egentligen ingen likhet, bara skillnader.
Frivilligt.
Jag ska leva länge.
Jag ska hålla mig frisk.
Med tillåtelse att "uppleva", prata om roliga, trevliga och ibland allvarliga och skrämmande saker.
Livet.
Sol på himlen, sol i hjärtat.
Pussar
Monday, June 29, 2009
Saturday, June 27, 2009
Funderingar och magkänsla
Dags att uppdatera igen! :-)
Jag har börjat vänja mig med min nya look hehe. Lite jobbigt med hår som åker ner i ögonen och in i munnen när man äter och så vidare, men det är väl en vanesak.
Jag har funderat mycket men mest agerat på min magkänsla. Gjort bara det som känns rätt och riktigt för mig, för oss. Detta har inneburit att jag i två dagar använt peruk trots att jag inte behöver. Mycket för att vänja mig med den utan att må dåligt pga av behandling, vill inte förknippa det med varandra. För andra att vänja sig också.
Dessutom känner jag mig fin i den. Det är också viktigt.
Jag vill, för barnens skull, ta det i etapper. Att inte förknippa hårlösheten med att man mår dåligt. Det är ju faktiskt inte sjukdomen i sig som man tappar håret av, utan medicinerna. Därför har jag gjort så här. Barnen kommer ju inte att vara här så mycket mellan v29 och 33, så det ser inte början på behandlingen.
För min skull så tänkte jag redan i torsdags att ta bort mitt egna hår för att slippa ev "trauma" när det börjar lossna och då behöva raka av sig och börja använda peruken. Också det till viss del för barnens skull.
Sagt och gjort...
I går hjälpte mellanson mig, på eget initiativ, att ta bort mitt hår, han rakade med hårtrimmer och det var inte alls konstigt. Han tycker att jag inte ens behöver använda peruken. Känns som ett gott betyg!
Lägger in en bild senare idag på hur det ser ut. Förvarnar redan nu så ni kan välja att se eller inte för fortsätter värmen blir det att gå utan peruk.
Hitills är det bara ett fåtal som känt igen mig med peruken. Det är lite roligt. Jag tycker om att ha roligt trots att situationen är som den är. Jag vill göra det absolut bästa av det som är.
Alltid.
Alla lägen.
Får känslan av att en del tycker att jag är för *"ryckig på axlarna", att inte bry mig, lite sval och nonchig inför det som stundar.
Det enda jag kan säga då är att det är nog mycket min inställning och mina "ryckiga axlar" som gör att det går så bra som det gör.
Att behålla skratt och jävlar anamma, att njuta av varje stund. (Min kurator J är en stor del av det. Självinsikt på ett djupare plan än jag någonsin vågat se tidigare.)
Sen är det ju så här att jag, utan om och eller, ska klara det här. Så jag kan ju inte gräva ner mig! Det finns de som har det så mycket värre.
Det här är ytterligare en resa i livet, som stärker mer än förgör.
Inställning.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, Jag är stolt och glad över mig själv och det jag hitills åstadkommit och åstadkommer i livet.
Sol och varmt.
Stranden blir det!
See u later!
Jag har börjat vänja mig med min nya look hehe. Lite jobbigt med hår som åker ner i ögonen och in i munnen när man äter och så vidare, men det är väl en vanesak.
Jag har funderat mycket men mest agerat på min magkänsla. Gjort bara det som känns rätt och riktigt för mig, för oss. Detta har inneburit att jag i två dagar använt peruk trots att jag inte behöver. Mycket för att vänja mig med den utan att må dåligt pga av behandling, vill inte förknippa det med varandra. För andra att vänja sig också.
Dessutom känner jag mig fin i den. Det är också viktigt.
Jag vill, för barnens skull, ta det i etapper. Att inte förknippa hårlösheten med att man mår dåligt. Det är ju faktiskt inte sjukdomen i sig som man tappar håret av, utan medicinerna. Därför har jag gjort så här. Barnen kommer ju inte att vara här så mycket mellan v29 och 33, så det ser inte början på behandlingen.
För min skull så tänkte jag redan i torsdags att ta bort mitt egna hår för att slippa ev "trauma" när det börjar lossna och då behöva raka av sig och börja använda peruken. Också det till viss del för barnens skull.
Sagt och gjort...
I går hjälpte mellanson mig, på eget initiativ, att ta bort mitt hår, han rakade med hårtrimmer och det var inte alls konstigt. Han tycker att jag inte ens behöver använda peruken. Känns som ett gott betyg!
Lägger in en bild senare idag på hur det ser ut. Förvarnar redan nu så ni kan välja att se eller inte för fortsätter värmen blir det att gå utan peruk.
Hitills är det bara ett fåtal som känt igen mig med peruken. Det är lite roligt. Jag tycker om att ha roligt trots att situationen är som den är. Jag vill göra det absolut bästa av det som är.
Alltid.
Alla lägen.
Får känslan av att en del tycker att jag är för *"ryckig på axlarna", att inte bry mig, lite sval och nonchig inför det som stundar.
Det enda jag kan säga då är att det är nog mycket min inställning och mina "ryckiga axlar" som gör att det går så bra som det gör.
Att behålla skratt och jävlar anamma, att njuta av varje stund. (Min kurator J är en stor del av det. Självinsikt på ett djupare plan än jag någonsin vågat se tidigare.)
Sen är det ju så här att jag, utan om och eller, ska klara det här. Så jag kan ju inte gräva ner mig! Det finns de som har det så mycket värre.
Det här är ytterligare en resa i livet, som stärker mer än förgör.
Inställning.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, Jag är stolt och glad över mig själv och det jag hitills åstadkommit och åstadkommer i livet.
Sol och varmt.
Stranden blir det!
See u later!
Thursday, June 25, 2009
Barn i Sverige..
Fortsättningen ang vård och stöd till barn som utsatts för olika typer av trauma...
Det här är bara ett exempel...
http://www.gt.se/nyheter/1.1617631/13-aring-tvingades-vanta-fyra-ar-pa-psykolog
Fel, galet och vansinnigt!
Otroligt ledsamt.
Borde vara straffbart!
Det här är bara ett exempel...
http://www.gt.se/nyheter/1.1617631/13-aring-tvingades-vanta-fyra-ar-pa-psykolog
Fel, galet och vansinnigt!
Otroligt ledsamt.
Borde vara straffbart!
Wednesday, June 24, 2009
Perukprovning och ny look!
Jag och mellan och lillson har varit och provat ut peruk till mig idag!
(Storson har slitit hårt ytterligare en dag på jobbet! Jobbar som om det vore Livet!)
Vilken grej! Perukprovning.
Hahaha vi hade jätteroligt!
Här får ni se några exempel Haha
Jag bjuder på det!
Bild nummer 1.
Den första som damen tog fram....
Barnen sa i samstämmig ton: "Nä det ska vara längre hår och blond"
Hmm Oki.. Tänkte jag, Typiskt killar!
"Ok!" sa damen och gick och hämtade nummer 2...
Nummer 2.
Vad jag tyckte om det syns kanske... Eller så är jag bara inte fotogenic :-))
Barnen höll med och tyckte då "mörkt hår ska det va, och långt och lite lockigt"
Sagt och gjort... Stackars damen sprang fram och tillbaka, bläddrade frenetiskt i katalogerna för att se om det fanns något som passade de små herrarna.
Men de pekade på en av skyltdockorna på översta hyllan. Det vill säga, takhöjd.
Damen gjorde allt för att tillgodose de små herrarnas önskemål.
Så hon tog fram stegen och klättrade upp och hämtade den önskade huvudbonaden.
Den satt till slut på mitt huvud.
Bild nummer 3.
Det är numera min nya look!!! Mina barn hjälpte mig att välja mitt nya utseende.
Och ja... Vad tycker ni??
Jag ska nog spara till långt när det börjar växa ut!!
Gillar min nya look!! :-))
Hjärt gillar också min nya look! :-) ( Trots att den inte var blond! ;-) )
Var ute med hunden för en stund sen. Mötte min granne. Hälsde lika glatt på henne som vanligt. Hahaha hon kände inte igen mig, hon hälsade och gick vidare.
Roligt!
Jag, Hjärt och lill och mellanson var vid Domarudden och badade efter middagen. Mysigt, jag med mitt svallande hår, hahaha kommer ta tid att vänja sig. Får ju inte blöta det i sjö eller bassäng vatten så det blir lite pyssligt. De badade, hoppade plaskade och kastade bollar till varandra. Urmysigt!!
Tack min Hjärt för ytterligare en mysdag!
Tack mina älsklingsgryn för att ni är!
Så mycket kärlek!
(Storson har slitit hårt ytterligare en dag på jobbet! Jobbar som om det vore Livet!)
Vilken grej! Perukprovning.
Hahaha vi hade jätteroligt!
Här får ni se några exempel Haha
Jag bjuder på det!
Bild nummer 1.
Den första som damen tog fram....
Barnen sa i samstämmig ton: "Nä det ska vara längre hår och blond"
Hmm Oki.. Tänkte jag, Typiskt killar!
"Ok!" sa damen och gick och hämtade nummer 2...
Nummer 2.
Vad jag tyckte om det syns kanske... Eller så är jag bara inte fotogenic :-))
Barnen höll med och tyckte då "mörkt hår ska det va, och långt och lite lockigt"
Sagt och gjort... Stackars damen sprang fram och tillbaka, bläddrade frenetiskt i katalogerna för att se om det fanns något som passade de små herrarna.
Men de pekade på en av skyltdockorna på översta hyllan. Det vill säga, takhöjd.
Damen gjorde allt för att tillgodose de små herrarnas önskemål.
Så hon tog fram stegen och klättrade upp och hämtade den önskade huvudbonaden.
Den satt till slut på mitt huvud.
Bild nummer 3.
Det är numera min nya look!!! Mina barn hjälpte mig att välja mitt nya utseende.
Och ja... Vad tycker ni??
Jag ska nog spara till långt när det börjar växa ut!!
Gillar min nya look!! :-))
Hjärt gillar också min nya look! :-) ( Trots att den inte var blond! ;-) )
Var ute med hunden för en stund sen. Mötte min granne. Hälsde lika glatt på henne som vanligt. Hahaha hon kände inte igen mig, hon hälsade och gick vidare.
Roligt!
Jag, Hjärt och lill och mellanson var vid Domarudden och badade efter middagen. Mysigt, jag med mitt svallande hår, hahaha kommer ta tid att vänja sig. Får ju inte blöta det i sjö eller bassäng vatten så det blir lite pyssligt. De badade, hoppade plaskade och kastade bollar till varandra. Urmysigt!!
Tack min Hjärt för ytterligare en mysdag!
Tack mina älsklingsgryn för att ni är!
Så mycket kärlek!
Tuesday, June 23, 2009
Just nu
Vill jag ha i alla fall EN endaste dag utan en tanke på något annat än livet.
Inga sjukvårdssamtal.
Inget cancerprat.
Inget som har med cancereländet att göra.
Önskar att jag kunde ge mig själv ett break.
Fick en fråga om vilken behandling jag kommer att få.
Det är:
FEC, där
F=Fluoracil
E=Epirubicin
C=Cyclofosfamid,
Två av de ges via dropp
Det andra sprutas in i piccline direkt.
Ja, Pernilla! Jag ska njuta av varje sekund, varje minut de kommande två veckorna. Jag ska suga ut alla godbitar ur varenda liten och stor stund.
Hjärt kom förbi och ville göra nåt. Vara ute. Njuta av solen.
Vi åkte till Domarudden.
Hjärt och jag.
Kärlek
Glittrar i ögonen som solen glittrar i vattnet.
Välbehövlig tid med och för varandra, att bara vara.
Impulsivt bad.
Hjärt har åkt hem och jobbat lite.
En dag att bära med sig i minnet.
Såna dagar finns det många.
Minnen finns det fler.
Nästan en ny början på Livet
kan man säga
Träffade nästan Josephine´s syster också :-))
Nu vill lillson också bada förstås...
Jag som tidigare idag sa att det var för kallt för att bada, och så kommer jag hem helt genomblöt! (Jag hade inga badkläder med förstås, utan badade i underkläderna)
Hahahaha
Han tittade med stora ögon och frågade "Har du verkligen badat? På riktigt?! Det säger kanske en del om min badrepertoar :-))
Bildbevis kommer under kvällen!!
Nu ska maten förberedas så vi kan äta när vi kommer hem.
Fisk i ugnen med creme fraiche och röd caviar och pressad potatis till.
Tack för en underbar dag!
Älskar dig Hjärt! Vi ses i morgon!
Kramar
Inga sjukvårdssamtal.
Inget cancerprat.
Inget som har med cancereländet att göra.
Önskar att jag kunde ge mig själv ett break.
Fick en fråga om vilken behandling jag kommer att få.
Det är:
FEC, där
F=Fluoracil
E=Epirubicin
C=Cyclofosfamid,
Två av de ges via dropp
Det andra sprutas in i piccline direkt.
Ja, Pernilla! Jag ska njuta av varje sekund, varje minut de kommande två veckorna. Jag ska suga ut alla godbitar ur varenda liten och stor stund.
Hjärt kom förbi och ville göra nåt. Vara ute. Njuta av solen.
Vi åkte till Domarudden.
Hjärt och jag.
Kärlek
Glittrar i ögonen som solen glittrar i vattnet.
Välbehövlig tid med och för varandra, att bara vara.
Impulsivt bad.
Hjärt har åkt hem och jobbat lite.
En dag att bära med sig i minnet.
Såna dagar finns det många.
Minnen finns det fler.
Nästan en ny början på Livet
kan man säga
Träffade nästan Josephine´s syster också :-))
Nu vill lillson också bada förstås...
Jag som tidigare idag sa att det var för kallt för att bada, och så kommer jag hem helt genomblöt! (Jag hade inga badkläder med förstås, utan badade i underkläderna)
Hahahaha
Han tittade med stora ögon och frågade "Har du verkligen badat? På riktigt?! Det säger kanske en del om min badrepertoar :-))
Bildbevis kommer under kvällen!!
Nu ska maten förberedas så vi kan äta när vi kommer hem.
Fisk i ugnen med creme fraiche och röd caviar och pressad potatis till.
Tack för en underbar dag!
Älskar dig Hjärt! Vi ses i morgon!
Kramar
Återigen läkarbesök
Hjärt och jag uppe vid sex. Han följde med på läkarbesök idag, 08.30, det var bra och nödvändigt.
Allt ser bra ut, bara att köra på tillsvidare. :-)
Hemma igen vid tio. Hjärt åkte ut på jobb. Kort dag idag , men ändå.
Hade visst lite jobb att göra hemma också.
Han kanske dyker över sen.
Solen skiner. 25 grader varmt. Gnagande känsla i magen.
Det märks på hela min tillvaro att det börjar dra ihop sig till allvar.
På många sätt.
På flera sätt.
Nu pratar jag om mig personligen. Inget allvarligare än så! :-))
I morgon är det utprovning av peruk som gäller. Lill och mellanson vill följa med så så blir det.
Röstar fortfarande på en med långt hår :-))
Ändå tveksamt om jag kommer att använda den i sommarvärmen.
Jag tänker begära hjälp med att raka av mig håret, innan det börjar falla av tussar. Tror att det blir mindre dramatiskt då, mera självvalt på nåt sätt. I alla fall just momentet att bli av med håret.
Barnen tar en remsa var, Hjärt en och så jag.
Undrar hur det känns...
Sitter återigen och fnular och tänker tillbaka på min verklighet som anhörig.
Då anhörig till min sjuka mamma, som avled 1981 i sviterna av cancer.
Inser efter alla berättelser jag läst och personer jag pratat med, att situationen för barn som har sjuka föräldrar eller ännu värre en förälder som avlider, är lika illa idag som då.
28 år senare....
Var finns stöttningen för framförallt barn?
Svaret är enkelt.
DET FINNS INGET!
Om man inte står i kö till BUP några år, eller möjligtvis psykakut.
Det finns i alla fall vissa möjligheter för vuxna, om man orkar ta tag i det, men det borde verkligen vara ett krav med hjälp när det gäller de som ska leda vår värld framåt.
De som är det viktigaste i våra liv.
Våra hjärtegryn.
Men det går lite framåt!!!
Heja heja heja!
Det är ett team av forskare, psykologer, terapeuter, läkare osv osv som i Göteborg just nu forskar i hur barn mår i svåra trauman, (för det är precis vad det är) vad som händer fysiologiskt såväl som psykologiskt. På kort sikt och lång sikt.
Mig veterligen, och efter lite "inside information", så är det här FÖRSTA gången som det forskas om detta. (Varför inte börja med att fråga de som vet hur man mår och vad man hade önskat för hjälp, de anhöriga )
Men forskning tar ju som bekant lite tid.....
Det ska forskas, utvärderas, göras handlingsplaner och kostnadskalkyler...
Så om, minst, 10-15 år kanske det finns ett färdigt förslag som ska tas ställning till.....
HAR VI RÅD ATT VÄNTA???
Hur många fler ska må dåligt på grund av trauma som hade kunnat lindras.
Obearbetade händelser, syner och känslor.
Många gånger känslor av skuld, faktiskt. Det är kemiskt nedbrytande och skadligt för den fysiologiska utvecklingen, för att inte tala om den psykiska..
Visst, man anpassar sig till att leva med det också, men det är långifrån ultimat!
Varför tas inte barnen om hand på en gång? De närmast kvarvarande/friska anhöriga till dessa barn har fullt upp själv/själva att försöka hantera situationen.
Tänk efter..
Detta var ett litet smakprov på mina tankar!
Jag ska skriva färdigt mina tankar, sen är det upp till kamp!
Puh...
Allt ser bra ut, bara att köra på tillsvidare. :-)
Hemma igen vid tio. Hjärt åkte ut på jobb. Kort dag idag , men ändå.
Hade visst lite jobb att göra hemma också.
Han kanske dyker över sen.
Solen skiner. 25 grader varmt. Gnagande känsla i magen.
Det märks på hela min tillvaro att det börjar dra ihop sig till allvar.
På många sätt.
På flera sätt.
Nu pratar jag om mig personligen. Inget allvarligare än så! :-))
I morgon är det utprovning av peruk som gäller. Lill och mellanson vill följa med så så blir det.
Röstar fortfarande på en med långt hår :-))
Ändå tveksamt om jag kommer att använda den i sommarvärmen.
Jag tänker begära hjälp med att raka av mig håret, innan det börjar falla av tussar. Tror att det blir mindre dramatiskt då, mera självvalt på nåt sätt. I alla fall just momentet att bli av med håret.
Barnen tar en remsa var, Hjärt en och så jag.
Undrar hur det känns...
Sitter återigen och fnular och tänker tillbaka på min verklighet som anhörig.
Då anhörig till min sjuka mamma, som avled 1981 i sviterna av cancer.
Inser efter alla berättelser jag läst och personer jag pratat med, att situationen för barn som har sjuka föräldrar eller ännu värre en förälder som avlider, är lika illa idag som då.
28 år senare....
Var finns stöttningen för framförallt barn?
Svaret är enkelt.
DET FINNS INGET!
Om man inte står i kö till BUP några år, eller möjligtvis psykakut.
Det finns i alla fall vissa möjligheter för vuxna, om man orkar ta tag i det, men det borde verkligen vara ett krav med hjälp när det gäller de som ska leda vår värld framåt.
De som är det viktigaste i våra liv.
Våra hjärtegryn.
Men det går lite framåt!!!
Heja heja heja!
Det är ett team av forskare, psykologer, terapeuter, läkare osv osv som i Göteborg just nu forskar i hur barn mår i svåra trauman, (för det är precis vad det är) vad som händer fysiologiskt såväl som psykologiskt. På kort sikt och lång sikt.
Mig veterligen, och efter lite "inside information", så är det här FÖRSTA gången som det forskas om detta. (Varför inte börja med att fråga de som vet hur man mår och vad man hade önskat för hjälp, de anhöriga )
Men forskning tar ju som bekant lite tid.....
Det ska forskas, utvärderas, göras handlingsplaner och kostnadskalkyler...
Så om, minst, 10-15 år kanske det finns ett färdigt förslag som ska tas ställning till.....
HAR VI RÅD ATT VÄNTA???
Hur många fler ska må dåligt på grund av trauma som hade kunnat lindras.
Obearbetade händelser, syner och känslor.
Många gånger känslor av skuld, faktiskt. Det är kemiskt nedbrytande och skadligt för den fysiologiska utvecklingen, för att inte tala om den psykiska..
Visst, man anpassar sig till att leva med det också, men det är långifrån ultimat!
Varför tas inte barnen om hand på en gång? De närmast kvarvarande/friska anhöriga till dessa barn har fullt upp själv/själva att försöka hantera situationen.
Tänk efter..
Detta var ett litet smakprov på mina tankar!
Jag ska skriva färdigt mina tankar, sen är det upp till kamp!
Puh...
Mitt i natten, igen!
Det här är galet...
Trött på dagarna när jag ska vara vaken
Pigg på natten när jag borde sova.
Ingen ordning längre.
Ändå vaknar jag tidigt, går upp och håller mig vaken för att kunna sova på natten.
Skrämdes av ett telesamtal 00.30 i och för sig...
Det satte igång adrenalinpumpen på max, på mer än ett sätt.
Har blivit tillfrågad att skriva ett gästblogginlägg om anhöriga, sjukdomar och annat som berör.
Sitter och fnular lite på det nu.
Vet ungefär hur jag vill att det ska vara i tanken i alla fall. Men måste ju funka nedskrivet också
Det blir till att ha papper och penna med sig i fortsättningen.
Det finns så mycket jag vill förändra och förbättra.
Nu ska jag försöka varva ner, på riktigt :-)
Sov så gott!
Trött på dagarna när jag ska vara vaken
Pigg på natten när jag borde sova.
Ingen ordning längre.
Ändå vaknar jag tidigt, går upp och håller mig vaken för att kunna sova på natten.
Skrämdes av ett telesamtal 00.30 i och för sig...
Det satte igång adrenalinpumpen på max, på mer än ett sätt.
Har blivit tillfrågad att skriva ett gästblogginlägg om anhöriga, sjukdomar och annat som berör.
Sitter och fnular lite på det nu.
Vet ungefär hur jag vill att det ska vara i tanken i alla fall. Men måste ju funka nedskrivet också
Det blir till att ha papper och penna med sig i fortsättningen.
Det finns så mycket jag vill förändra och förbättra.
Nu ska jag försöka varva ner, på riktigt :-)
Sov så gott!
Monday, June 22, 2009
Vänner
Fortsättningen på lördagkvällen innebar både det ena och det andra.
Min plan i "ovädret", som cirkulerade i min värld, var att göra det jag måste och sen lägga mig vid åtta och hoppas att söndagen skulle innebära mer åt solhållet.
Men min plan gick inte hem. Ewa lockade och drog och upprepade frågan flera gånger. Hon gav som förslag att hon skulle packa ner lite ost, kex, vin och fika, så kunde vi sätta oss vid kanalen på en filt och bara vara. Jag fick inte sitta hemma själv.
Så till slut orkade jag inte hålla emot.
Ville inte, orkade inte men visste samtidigt att jag måste bryta ångesten.
Så OK...
Det blev det bästa jag kunde ha gjort den kvällen. Trots tårar och småkallt.
TACK Ewa!!!
Söndagen så hade jag sedan tidigare bestämt att åka till Pappa i Enköping. Det blev en kanondag, med mycket sol, värme och god mat. Vi grillade och fikade och hade allmänt trevligt och avslappnat. Vi ses dock för sällan känner jag.
Känner ett stort behov av att hålla ihop nu, mer än nånsin.
Jag behöver det, kanske lite ego, men så är det.
Vill och behöver känna tillhörighet, familjekänsla och närhet.
Tack för en kalasdag hos er!!
När jag kom hem hade Hjärt och storson handlat middagsmat som de ätit.
Det blev en tidig kväll, helt slut, så trött.
Berg och dalbana, går lite för snabbt ibland bara.
Min plan i "ovädret", som cirkulerade i min värld, var att göra det jag måste och sen lägga mig vid åtta och hoppas att söndagen skulle innebära mer åt solhållet.
Men min plan gick inte hem. Ewa lockade och drog och upprepade frågan flera gånger. Hon gav som förslag att hon skulle packa ner lite ost, kex, vin och fika, så kunde vi sätta oss vid kanalen på en filt och bara vara. Jag fick inte sitta hemma själv.
Så till slut orkade jag inte hålla emot.
Ville inte, orkade inte men visste samtidigt att jag måste bryta ångesten.
Så OK...
Det blev det bästa jag kunde ha gjort den kvällen. Trots tårar och småkallt.
TACK Ewa!!!
Söndagen så hade jag sedan tidigare bestämt att åka till Pappa i Enköping. Det blev en kanondag, med mycket sol, värme och god mat. Vi grillade och fikade och hade allmänt trevligt och avslappnat. Vi ses dock för sällan känner jag.
Känner ett stort behov av att hålla ihop nu, mer än nånsin.
Jag behöver det, kanske lite ego, men så är det.
Vill och behöver känna tillhörighet, familjekänsla och närhet.
Tack för en kalasdag hos er!!
När jag kom hem hade Hjärt och storson handlat middagsmat som de ätit.
Det blev en tidig kväll, helt slut, så trött.
Berg och dalbana, går lite för snabbt ibland bara.
Saturday, June 20, 2009
Trött på mörka moln..
Under eftermiddagen tornade sig världens mörka moln upp.
De kommer ganska sällan.
Men just idag innebar de skyfall, blixt och dunder.
Insåg plötsligt och intensivt hur verkligheten kröp upp och ikapp mig.
Nu vill jag inte vara med längre.
Det är jobbigt att inte inse att man är sjuk. Känner mig ju inte sjuk.
Datum för cellgifterna, tog första udden av mitt försvar i torsdags.
En otroligt fin midsommar, den bästa någonsin, bröt också ner mitt försvar.
Hur gick det till?
Insåg plöstligt att också jag är dödlig.
Som att ständigt ha djävulen på axeln.
Det är också jobbigt att vara sjuk till anhörig.
Att känna att man ska hålla ihop sig själv.
Vara stark.
"Klart att jag fixar det här" - stilen.
Jag kanske är stor på många sätt, men känner mig otroligt liten.
Jag kanske är stark, men jag orkar inte.
Jag är liten.
Jag är rädd.
Jag är inte alls stark.
Jag är frustrerad.
Frustrerad över att den här skiten ska styra mig, mitt liv och mitt mående under lång tid framöver.
Ledsen att jag tänker fel saker.
Ledsen över att jag säger fel saker och får helt fel resultat.
Det enda jag vill är egentligen att ha närhet.
Känna trygghet.
Värme och kärlek.
Finns kanske en anledning med ordspråket som säger:
"Älska mig mest när jag förtjänar det minst. Det är då jag behöver det som bäst"
Förstod det först nu.
Kärlek
De kommer ganska sällan.
Men just idag innebar de skyfall, blixt och dunder.
Insåg plötsligt och intensivt hur verkligheten kröp upp och ikapp mig.
Nu vill jag inte vara med längre.
Det är jobbigt att inte inse att man är sjuk. Känner mig ju inte sjuk.
Datum för cellgifterna, tog första udden av mitt försvar i torsdags.
En otroligt fin midsommar, den bästa någonsin, bröt också ner mitt försvar.
Hur gick det till?
Insåg plöstligt att också jag är dödlig.
Som att ständigt ha djävulen på axeln.
Det är också jobbigt att vara sjuk till anhörig.
Att känna att man ska hålla ihop sig själv.
Vara stark.
"Klart att jag fixar det här" - stilen.
Jag kanske är stor på många sätt, men känner mig otroligt liten.
Jag kanske är stark, men jag orkar inte.
Jag är liten.
Jag är rädd.
Jag är inte alls stark.
Jag är frustrerad.
Frustrerad över att den här skiten ska styra mig, mitt liv och mitt mående under lång tid framöver.
Ledsen att jag tänker fel saker.
Ledsen över att jag säger fel saker och får helt fel resultat.
Det enda jag vill är egentligen att ha närhet.
Känna trygghet.
Värme och kärlek.
Finns kanske en anledning med ordspråket som säger:
"Älska mig mest när jag förtjänar det minst. Det är då jag behöver det som bäst"
Förstod det först nu.
Kärlek
Vilken härlig midsommar!
Underbar början på dagen, som bara blev bättre vart efter den fortsatte.
Vi tolv kom vi till Hjärts syster A med familj.
Nästan först i vanlig ordning :-)
Sillar, pajer, köttbullar prinskorvar nubbe och annat dricka. Och otroligt trevligt sällskap!
Vid två åkte vi till Orkesta bygdegård för lite traditionellt midsommarfirande med stång, dans och musik och folk som picknickade i gräset. solen sken och inte en droppe regn!!!
Det ska nästan skrivas in i historieböckerna!
Vi åkte sen tillbaka till syster A och fikade. Vid fem var vi hemma.
Hjärt och jag satte oss i bilen och körde runt och kollade hus och tomter, hehe roligt!
Hamnade på vägen utan slut kändes det som. Hamnade slutligen på en väg mellan Vallentuna och Brottby.
Väl hemma igen så fortsatte vi fira midsommar. Lite öl, vin och avslutade med skumpa!
En kanondag, med mycket skratt, glatt humör och bara fantastiskt bra!
Tack alla inblandade och Hjärt speciellt!
Kärlek!
Nu blir det en sväng till centrum. Kanske en öl?? hehe
Vi tolv kom vi till Hjärts syster A med familj.
Nästan först i vanlig ordning :-)
Sillar, pajer, köttbullar prinskorvar nubbe och annat dricka. Och otroligt trevligt sällskap!
Vid två åkte vi till Orkesta bygdegård för lite traditionellt midsommarfirande med stång, dans och musik och folk som picknickade i gräset. solen sken och inte en droppe regn!!!
Det ska nästan skrivas in i historieböckerna!
Vi åkte sen tillbaka till syster A och fikade. Vid fem var vi hemma.
Hjärt och jag satte oss i bilen och körde runt och kollade hus och tomter, hehe roligt!
Hamnade på vägen utan slut kändes det som. Hamnade slutligen på en väg mellan Vallentuna och Brottby.
Väl hemma igen så fortsatte vi fira midsommar. Lite öl, vin och avslutade med skumpa!
En kanondag, med mycket skratt, glatt humör och bara fantastiskt bra!
Tack alla inblandade och Hjärt speciellt!
Kärlek!
Nu blir det en sväng till centrum. Kanske en öl?? hehe
Friday, June 19, 2009
Midsommar
Glad midsommar önskar jag till er alla!
Här blir en lugn och trevlig midsommar med Hjärts syster m.familj, Hjärts mamma och pappa och några till.
Ta vara på alla fina stunder, om det så bara är ett ögonblick.
Det ögonblicket kommer inte igen.
Kärlek, ljus och värme!
Kramar
Här blir en lugn och trevlig midsommar med Hjärts syster m.familj, Hjärts mamma och pappa och några till.
Ta vara på alla fina stunder, om det så bara är ett ögonblick.
Det ögonblicket kommer inte igen.
Kärlek, ljus och värme!
Kramar
Thursday, June 18, 2009
Post i brevlådan
Kom hem, efter att ha skjutsat storson till jobbet och efter att ha fikat med mina vänner, och hade ett missat samtal på mobben från Försäkringskassan.
Hon ville jag skulle ringa på måndag. Menjag vet hur jag fungerar så jag ringde upp på en gång annars hade jag glömt bort det.
Fick information om Rehabkedjan och vilka kontroller som görs, om jag faktiskt kan jobba med något annat hos min arbetsgivare. Hur länge sjukpenningen räcker innan man blir utförsäkrad osv osv. Men jag vill ju jobba, men kan inte just nu och bör inte efter behandlingsstart, pga infektionsrisken. Tror hon förstod.
Post i brevlådan hade jag också. Behandlingen med cellgifter startar den 7 juli, kl 9,30.
Skänk mig en extra tanke då och skåla för en början på ett nytt liv! Ett rent liv!
Kramen
Hon ville jag skulle ringa på måndag. Menjag vet hur jag fungerar så jag ringde upp på en gång annars hade jag glömt bort det.
Fick information om Rehabkedjan och vilka kontroller som görs, om jag faktiskt kan jobba med något annat hos min arbetsgivare. Hur länge sjukpenningen räcker innan man blir utförsäkrad osv osv. Men jag vill ju jobba, men kan inte just nu och bör inte efter behandlingsstart, pga infektionsrisken. Tror hon förstod.
Post i brevlådan hade jag också. Behandlingen med cellgifter startar den 7 juli, kl 9,30.
Skänk mig en extra tanke då och skåla för en början på ett nytt liv! Ett rent liv!
Kramen
Wednesday, June 17, 2009
Onkologmöte, uppdatering
Nu så! Nu tror jag att de närmaste har fått information om hur min närmaste framtid ser ut. Så nu uppdaterar jag alla mina vänner och er ev andra som tittar in och hälsar på mig. Bröstsystrar men även andra.
Jag var hos onkologen i fredags. Med så kort varsel hade jag räknat med att åka själv, men tio timmar innan avfärd så hade jag Maria gumms på linan, hon var ledig och kunde/ville följa med.
Tack Smul!
Nervöst. Otroligt nervöst och spänt i min kropp. Tankarna for i 190 genom huvudet, knappt något stannade kvar. Nästa omöjligt att ha en normal konversation.
Svårt att andas och panikkänslor. Ändå på nåt sätt ett konstigt lugn över att snart få veta. Är jag "bara" sjuk eller är jag dödligt sjuk? Har det spridit sig eller hur ser det ut? Blir det behandling eller inte?
Jag har varit så naiv att tanken.....
Att inte vara färdigopererad, har inte ens har slagit mig.
Men Doktor Anna inledde med att tala om att kirurgiskt sett är jag färdigbehandlad.
Glad att jag varit naiv i det läget. Hade inte varit nödvändigt att ha såna tankar i huvuvdet också.
Tumören var 11 mm på bredaste stället, liten tumör.
Ingen spridning till portvaktskörteln, ej heller till de två andra lymfkörtlarna de plockade ut.
Vilket är mycket positivt.
Så i stort sett var det färdigt där.
MEN, tumörens innerceller var kantiga och oregelbundna, enbart det, avgjorde vidare behandling. Detta för att verkligen försäkra sig, att om det är några rackare som smitit via blodbanan ut i kroppen, så ska de få på nöten av efterbehandlingen.
Eller så kallad "förebyggande behandling".
Nu var det ingen överraskning som ni vet. Jag har ju redan tidigt ställt in mig på att det skulle bli så. Fick broschyrer om perukmakare och bröstproteser och en massa massa annan information.
Behandlingen kommer att bli som så:
6 ggr cellgift (FEC) detta ges var tredje vecka, med start v.28 (enligt samtal igår) det ger behandlingstid på minst 18 veckor. Om blodvärdena blir för dåliga under behandling så skjuts nästkommande behandling upp.
Efter det så blir det Antihormonbehandling, Tamoxifen, eftersom tumören var hormonkänslig (östrogen).
Tillsammans med Tamoxifen ges Zoladex. Behandlingstid där kommer att diskuteras kan jag säga. De säger fem år.
I Sverige säger läkarna att de nästan alltid överbehandlar patienter, om de nu vet det måste det ju finnas belägg för det.
I England ges detta i två år, med hitills gott resultat. Tänker söka på det och ta reda på fakta.
Vill ju ha ett liv efter behandlingen också.
Celllgifterna kommer att ges via en Piccline, dvs en infart som sätts in i armen med en tunn tunn slang som träs in i kärlen och till hjärtat (för att få direktutpumpning i blodet). Den sitter kvar under behandlingstiden.
Detta för att kärl och hud inte klarar av direktkontakt med cellgiftet, förstås, eftersom även goda och bra bakterier slås ut av det. Första cellgiftsbehandlingen kommer dock att ges via kärl i armen, för man hinner inte sätta piccline innan dess.
Håret kommer att börja falla mellan första och andra behandlingen, så v29-30 någongång så har ni en ny Sinead O´connor, fast utan sångröst! :-))
Ska prova ut en peruk, med långt hår har vi kommit fram till hehe. Vi, det är jag och barnen.
Måste ju passa på att testa. Jag har ju som bekant inte tillräckligt med tålamod för att spara ut själv :-)
Känner mig ganska lugn i sinnet trots allt. Jag vet. Jag är i goda händer. Jag ska bli frisk och hålla mig frisk.
Det är cool!
Detta är också en livsresa som jag tror i mångt och mycket är mera påfrestande för de som är runtomkring. Jag menar att jag lever med det här, varje dag, 24timmar per dygn och hanterar det också under samma tid. De som är nära får inputs ibland och ska dessutom försöka leva normalt. Det behöver inte jag, för min situation är inte "normal".
Men var aldrig rädda för att prata med mig eller fråga saker om ni undrar.
Jag är öppen och vill att ni också ska vara det.
Det finns inget ni säger eller gör som kan göra det svåra värre, jag lovar!
Sen när är det farligt att gråta en skvätt??
Med er så klarar jag allt!
Tack alla vänner och arbetskamrater!
Tack Magnus för samtalstöd, massage och pepp!
Tack till mina barn, som får härda ut mitt humör just nu, som står ut och hjälper till så mycket de kan.
Tack till barnens pappa som erbjuder sig att hjälpa, om jag bara säger TILL. (inteminstarkasida...)
Tack Hjärt för att du finns, vill och orkar, det här och det andra, du vet ;-)
Kärlek i överflöd!
Öppen, insiktsfull, ödmjuk, mottaglig
Ima
Jag var hos onkologen i fredags. Med så kort varsel hade jag räknat med att åka själv, men tio timmar innan avfärd så hade jag Maria gumms på linan, hon var ledig och kunde/ville följa med.
Tack Smul!
Nervöst. Otroligt nervöst och spänt i min kropp. Tankarna for i 190 genom huvudet, knappt något stannade kvar. Nästa omöjligt att ha en normal konversation.
Svårt att andas och panikkänslor. Ändå på nåt sätt ett konstigt lugn över att snart få veta. Är jag "bara" sjuk eller är jag dödligt sjuk? Har det spridit sig eller hur ser det ut? Blir det behandling eller inte?
Jag har varit så naiv att tanken.....
Att inte vara färdigopererad, har inte ens har slagit mig.
Men Doktor Anna inledde med att tala om att kirurgiskt sett är jag färdigbehandlad.
Glad att jag varit naiv i det läget. Hade inte varit nödvändigt att ha såna tankar i huvuvdet också.
Tumören var 11 mm på bredaste stället, liten tumör.
Ingen spridning till portvaktskörteln, ej heller till de två andra lymfkörtlarna de plockade ut.
Vilket är mycket positivt.
Så i stort sett var det färdigt där.
MEN, tumörens innerceller var kantiga och oregelbundna, enbart det, avgjorde vidare behandling. Detta för att verkligen försäkra sig, att om det är några rackare som smitit via blodbanan ut i kroppen, så ska de få på nöten av efterbehandlingen.
Eller så kallad "förebyggande behandling".
Nu var det ingen överraskning som ni vet. Jag har ju redan tidigt ställt in mig på att det skulle bli så. Fick broschyrer om perukmakare och bröstproteser och en massa massa annan information.
Behandlingen kommer att bli som så:
6 ggr cellgift (FEC) detta ges var tredje vecka, med start v.28 (enligt samtal igår) det ger behandlingstid på minst 18 veckor. Om blodvärdena blir för dåliga under behandling så skjuts nästkommande behandling upp.
Efter det så blir det Antihormonbehandling, Tamoxifen, eftersom tumören var hormonkänslig (östrogen).
Tillsammans med Tamoxifen ges Zoladex. Behandlingstid där kommer att diskuteras kan jag säga. De säger fem år.
I Sverige säger läkarna att de nästan alltid överbehandlar patienter, om de nu vet det måste det ju finnas belägg för det.
I England ges detta i två år, med hitills gott resultat. Tänker söka på det och ta reda på fakta.
Vill ju ha ett liv efter behandlingen också.
Celllgifterna kommer att ges via en Piccline, dvs en infart som sätts in i armen med en tunn tunn slang som träs in i kärlen och till hjärtat (för att få direktutpumpning i blodet). Den sitter kvar under behandlingstiden.
Detta för att kärl och hud inte klarar av direktkontakt med cellgiftet, förstås, eftersom även goda och bra bakterier slås ut av det. Första cellgiftsbehandlingen kommer dock att ges via kärl i armen, för man hinner inte sätta piccline innan dess.
Håret kommer att börja falla mellan första och andra behandlingen, så v29-30 någongång så har ni en ny Sinead O´connor, fast utan sångröst! :-))
Ska prova ut en peruk, med långt hår har vi kommit fram till hehe. Vi, det är jag och barnen.
Måste ju passa på att testa. Jag har ju som bekant inte tillräckligt med tålamod för att spara ut själv :-)
Känner mig ganska lugn i sinnet trots allt. Jag vet. Jag är i goda händer. Jag ska bli frisk och hålla mig frisk.
Det är cool!
Detta är också en livsresa som jag tror i mångt och mycket är mera påfrestande för de som är runtomkring. Jag menar att jag lever med det här, varje dag, 24timmar per dygn och hanterar det också under samma tid. De som är nära får inputs ibland och ska dessutom försöka leva normalt. Det behöver inte jag, för min situation är inte "normal".
Men var aldrig rädda för att prata med mig eller fråga saker om ni undrar.
Jag är öppen och vill att ni också ska vara det.
Det finns inget ni säger eller gör som kan göra det svåra värre, jag lovar!
Sen när är det farligt att gråta en skvätt??
Med er så klarar jag allt!
Tack alla vänner och arbetskamrater!
Tack Magnus för samtalstöd, massage och pepp!
Tack till mina barn, som får härda ut mitt humör just nu, som står ut och hjälper till så mycket de kan.
Tack till barnens pappa som erbjuder sig att hjälpa, om jag bara säger TILL. (inteminstarkasida...)
Tack Hjärt för att du finns, vill och orkar, det här och det andra, du vet ;-)
Kärlek i överflöd!
Öppen, insiktsfull, ödmjuk, mottaglig
Ima
Onsdag
Upp i ottan, igen...
Hjärt skulle upp vid fem och jag skulle så småningom till SÖS, igen..
Tur att jag har frikort!!
Det blev skön morgonprommis med hund och Hjärt innan han åkte iväg och jobbade och jag påbörjade den härliga resan in mot stan.
9.30 skulle vi, ett antal bröstsystrar och jag, träffa en sjukgymnast och lymfterapeut. (Tänk att det finns såna också?! )
Det var tyvärr inte så givande för mig. Jag har bra rörlighet, inget problem med lymfvätska i armen, inga svullnader, ingen smärta och inte några körtlar tagna i armhålan. Men jag har i alla fall gjort det jag förväntas göra. Ingen kommer att kunna säga att det var på grund av att jag inte gick på informationen som jag fått problem, om det skulle uppstå.
När infon slutade vid tolv, så satt jag och två tjejer kvar och pratade med varandra och med en representant, Gittan, från Amazona, bröstcancerföreningen.
Ett otroligt givande samtal och bra och fina diskussioner.
Vi har bestämt att fortsätta träffas och pratas, bytte telefonnummer.
Känns viktigt att få prata, alla utifrån sin situation. Om sorg, skräck, besvikelse, ilska, tårar, glädje, döden och Livet. Tack för en bra förmiddag tjejor!
Tänkt på dig Marie! Hoppas mötet med onkologen gick bra!
Det krävs så otroligt lite för att förgylla dagen, men också lika lite för att monstret ska komma fram.
Rondeller, är ett monsterframkallande fenomen..
Jag har kommit fram till att jag nog helst inte ska köra bil alls just nu. Inte för att jag inte kan köra (såklart) utan för att jag blir så urbota f-bannad på folk som inte kan köra!
Blinkar höger och ska åka rakt fram!
Ännnu bättre, man stannar mitt i rondellen för att lämna företräde!
I det läget är jag på god väg att parkera bilen och ge de en lektion i rondellkörning, eller cirulationsplatskörning som det så fint heter. (Rondell är den gejen i mitten av cirk.platsen) för att vara korrekt. Annars lär jag väl få på nosen av någon som tycker att man inte ska köra i rabatten.
Idag har jag en träningsvärk som aldrig förr... Efter min löprunda i går tyckte jag att jag värmde upp, sprang lugnt och stretchade ordentligt. Men som det känns i mina ben och benhinnor idag så verkar jag inte gjort någondera... Ajajajajaj.. Blir ingen löprunda i morgon som planerat kan jag säga. Måste nog vila benen ett par dagar.
Hehehe kanske har med åldern att göra?? :-))
Igår kväll ringde de från onkologen. Skriver ett extra inlägg efter det här så ni vet hur det kommer att se ut framöver.
Ikväll ska jag skjutsa son på födelsedagsfest, kanske blir hämtning i natt också. Vad vet jag...
Hjärt kommer när han arbetat klart, lång dag idag.
Jag tänkte göra i ordning pasta carbonara, köpt parmesan till och med. Det brukar jag aldrig ha hemma! Vad man ska göra sig till! :-))
Tills vidare!
Kramar
Hjärt skulle upp vid fem och jag skulle så småningom till SÖS, igen..
Tur att jag har frikort!!
Det blev skön morgonprommis med hund och Hjärt innan han åkte iväg och jobbade och jag påbörjade den härliga resan in mot stan.
9.30 skulle vi, ett antal bröstsystrar och jag, träffa en sjukgymnast och lymfterapeut. (Tänk att det finns såna också?! )
Det var tyvärr inte så givande för mig. Jag har bra rörlighet, inget problem med lymfvätska i armen, inga svullnader, ingen smärta och inte några körtlar tagna i armhålan. Men jag har i alla fall gjort det jag förväntas göra. Ingen kommer att kunna säga att det var på grund av att jag inte gick på informationen som jag fått problem, om det skulle uppstå.
När infon slutade vid tolv, så satt jag och två tjejer kvar och pratade med varandra och med en representant, Gittan, från Amazona, bröstcancerföreningen.
Ett otroligt givande samtal och bra och fina diskussioner.
Vi har bestämt att fortsätta träffas och pratas, bytte telefonnummer.
Känns viktigt att få prata, alla utifrån sin situation. Om sorg, skräck, besvikelse, ilska, tårar, glädje, döden och Livet. Tack för en bra förmiddag tjejor!
Tänkt på dig Marie! Hoppas mötet med onkologen gick bra!
Det krävs så otroligt lite för att förgylla dagen, men också lika lite för att monstret ska komma fram.
Rondeller, är ett monsterframkallande fenomen..
Jag har kommit fram till att jag nog helst inte ska köra bil alls just nu. Inte för att jag inte kan köra (såklart) utan för att jag blir så urbota f-bannad på folk som inte kan köra!
Blinkar höger och ska åka rakt fram!
Ännnu bättre, man stannar mitt i rondellen för att lämna företräde!
I det läget är jag på god väg att parkera bilen och ge de en lektion i rondellkörning, eller cirulationsplatskörning som det så fint heter. (Rondell är den gejen i mitten av cirk.platsen) för att vara korrekt. Annars lär jag väl få på nosen av någon som tycker att man inte ska köra i rabatten.
Idag har jag en träningsvärk som aldrig förr... Efter min löprunda i går tyckte jag att jag värmde upp, sprang lugnt och stretchade ordentligt. Men som det känns i mina ben och benhinnor idag så verkar jag inte gjort någondera... Ajajajajaj.. Blir ingen löprunda i morgon som planerat kan jag säga. Måste nog vila benen ett par dagar.
Hehehe kanske har med åldern att göra?? :-))
Igår kväll ringde de från onkologen. Skriver ett extra inlägg efter det här så ni vet hur det kommer att se ut framöver.
Ikväll ska jag skjutsa son på födelsedagsfest, kanske blir hämtning i natt också. Vad vet jag...
Hjärt kommer när han arbetat klart, lång dag idag.
Jag tänkte göra i ordning pasta carbonara, köpt parmesan till och med. Det brukar jag aldrig ha hemma! Vad man ska göra sig till! :-))
Tills vidare!
Kramar
Tuesday, June 16, 2009
Tisdag!!
Tisdag.
Ny dag.
Solen skiner klockan 05.00 från klarblå himmel.
Hjärt åkte till jobb för en halvtimme sen.
Solen skiner!!
Nu jäklar!
Uppvärmd.
Laddad MP3.
Klar.
Laddad.
Första löprundan på mycket länge.
Det ska ske nu!
Efter det tur till sjukan.
Livet är NU!
Loppan! Lycka till första dagen på jobbet efter din resa!
Ny dag.
Solen skiner klockan 05.00 från klarblå himmel.
Hjärt åkte till jobb för en halvtimme sen.
Solen skiner!!
Nu jäklar!
Uppvärmd.
Laddad MP3.
Klar.
Laddad.
Första löprundan på mycket länge.
Det ska ske nu!
Efter det tur till sjukan.
Livet är NU!
Loppan! Lycka till första dagen på jobbet efter din resa!
Sunday, June 14, 2009
Det bara droppar
Vädret håller i sig...
Typiskt midsommarväder.
Dagen idag, en dag som inte blev vad det var tänkt.
Långtifrån.
Men man kanske ska, på nåt sätt, förlika sig med den tanken, att ta dagen som den kommer istället för att ha högt flygande tankar. Man får nog ut mera av livet på det sättet.
Jag har istället fått massor gjort idag och det känns bra. Har tvättat och städat av lite, i den mån jag vågar och kan. Armen funkar inte riktigt som den ska. Torkningen av golven får bli en annan dag.
Ska till centrum en sväng nu, saknades visst lite ingredienser till dagens middag.
Antingen blir det tacopaj eller så blir det bacon/broccolipaj. Måste ha lite sallad till i alla fall.
Kanske en bärpaj till dessert :-)
I´ll be back
Typiskt midsommarväder.
Dagen idag, en dag som inte blev vad det var tänkt.
Långtifrån.
Men man kanske ska, på nåt sätt, förlika sig med den tanken, att ta dagen som den kommer istället för att ha högt flygande tankar. Man får nog ut mera av livet på det sättet.
Jag har istället fått massor gjort idag och det känns bra. Har tvättat och städat av lite, i den mån jag vågar och kan. Armen funkar inte riktigt som den ska. Torkningen av golven får bli en annan dag.
Ska till centrum en sväng nu, saknades visst lite ingredienser till dagens middag.
Antingen blir det tacopaj eller så blir det bacon/broccolipaj. Måste ha lite sallad till i alla fall.
Kanske en bärpaj till dessert :-)
I´ll be back
Saturday, June 13, 2009
Första dagen
Idag är första dagen på länge som jag kan känna ett visst lugn inombords.
Hållit en ganska lugn fasad, men när mörkret sakta trängt sig på och stängt in tankar i huvudet och tystnaden blivit öronbedövande, då har murarna rämnat.
För att under mörkrets timmar sedan långsamt byggas upp igen.
Ovissheten är den som varit värst.
Den psykiska och fysiska press som min stackars starka kropp fått stå ut med, tar nu varje dag ut sin rätt.
Tröttheten är obeskrivlig, redan nu. Hur blir det om några månader då?
Huvudet fungerar inte, tankarna kommer halvvägs men inte ända fram. Glömmer bort både viktiga och oviktiga saker. Påbörjar gärna flera saker samtidigt utan att avsluta något. Det fungerar inte som det ska.
Har en stubin som ej är mätbar och tålamodet håller samma mått.
Vill inte längre göra saker som jag inte kan göra med hjärtat, har ingen brådska med någonting. Var sak har sin tid.
Det har sista tiden ställt till problem med tvättkorgen, som tycks ha krympt! :-))
Tvättkorgen och tvättstugan är inte något som jag vill blanda in mitt hjärta i, faktiskt.
Men insett att förr eller senare måste det ju också göras :-)
Hehe så jag har bytt taktik nu.
Jag gör allt jag ska göra med portioner av kärlek. Små eller stora.
Det finns kärlek i allt, till allt.
Glädje över att kunna alls.
Tror ni förstår hur jag menar.
Jag kommer så småningom berätta om vad som kommer hända framöver. Men av hänsyn och respekt för de som står mig nära som alla inte fått informationen ännu, så avvaktar jag.
Vill inte att första informationen ska komma från min blogg.
De är värda mera än så.
Så också jag.
Undrar ni så fråga, det är ok.
Har varit till jobbet och lämnat nytt läkarintyg, det sträcker sig längre fram än jag vågar uttala mig om. Passade på att handla lite. Det tar tid att handla på jobbet kan man säga.. Så trevligt att prata med alla ju!
Dagens mat :
Förrätt: Skagentoast
Varmrätt : Ädelostfyllda hjortfärsbiffar, potatis och kantarell sås, smörslungade morötter
Dessert : Hmm??
Eftersom jag numera är lite kärringen mot strömmen, så ska jag vila före maten!
Kramar
Hållit en ganska lugn fasad, men när mörkret sakta trängt sig på och stängt in tankar i huvudet och tystnaden blivit öronbedövande, då har murarna rämnat.
För att under mörkrets timmar sedan långsamt byggas upp igen.
Ovissheten är den som varit värst.
Den psykiska och fysiska press som min stackars starka kropp fått stå ut med, tar nu varje dag ut sin rätt.
Tröttheten är obeskrivlig, redan nu. Hur blir det om några månader då?
Huvudet fungerar inte, tankarna kommer halvvägs men inte ända fram. Glömmer bort både viktiga och oviktiga saker. Påbörjar gärna flera saker samtidigt utan att avsluta något. Det fungerar inte som det ska.
Har en stubin som ej är mätbar och tålamodet håller samma mått.
Vill inte längre göra saker som jag inte kan göra med hjärtat, har ingen brådska med någonting. Var sak har sin tid.
Det har sista tiden ställt till problem med tvättkorgen, som tycks ha krympt! :-))
Tvättkorgen och tvättstugan är inte något som jag vill blanda in mitt hjärta i, faktiskt.
Men insett att förr eller senare måste det ju också göras :-)
Hehe så jag har bytt taktik nu.
Jag gör allt jag ska göra med portioner av kärlek. Små eller stora.
Det finns kärlek i allt, till allt.
Glädje över att kunna alls.
Tror ni förstår hur jag menar.
Jag kommer så småningom berätta om vad som kommer hända framöver. Men av hänsyn och respekt för de som står mig nära som alla inte fått informationen ännu, så avvaktar jag.
Vill inte att första informationen ska komma från min blogg.
De är värda mera än så.
Så också jag.
Undrar ni så fråga, det är ok.
Har varit till jobbet och lämnat nytt läkarintyg, det sträcker sig längre fram än jag vågar uttala mig om. Passade på att handla lite. Det tar tid att handla på jobbet kan man säga.. Så trevligt att prata med alla ju!
Dagens mat :
Förrätt: Skagentoast
Varmrätt : Ädelostfyllda hjortfärsbiffar, potatis och kantarell sås, smörslungade morötter
Dessert : Hmm??
Eftersom jag numera är lite kärringen mot strömmen, så ska jag vila före maten!
Kramar
Friday, June 12, 2009
Fredag 12 juni
Man kanske skulle bli spåkvinna i sitt nästa liv?!
Det kunde har varit värre!
Tack Maria tjejen för att du följde med idag, trots mindre än 12 timmars varsel.
Miljoner kramar till dig och en stor bukett blommor
Återkommer
Det kunde har varit värre!
Tack Maria tjejen för att du följde med idag, trots mindre än 12 timmars varsel.
Miljoner kramar till dig och en stor bukett blommor
Återkommer
Thursday, June 11, 2009
Uppdatering!
Nyligen hemkommen från stan.
Började med terapeut J besök klockan 13.00.
Där jag bland annat pratade om SÖS läkarnas resonemang att vänta i fyra veckor på ultraljud av ny knöl. Hon hakade genast på de funderingar jag hade om att prata med Dr W på aleris mottagningen, den läkaren som undersökte mig och min första knöl.
Efter J´s och mitt samtal gick hon direkt ut och fixade till en tid mellan patienter för att jag skulle få den undersökt och förhoppningsvis få lite ro i kroppen.
Det tog hela eftermiddagen med läkarbesök, ultraljud och biopsi (prov från knöl). Kom hem halv sex
DET FINNS INGA CANCERCELLER I KNÖLEN!!!!!!!
Min glädje och lättnad går inte att beskriva med ord..
Nu är jag helt slut.
Vi (J och jag ) kom fram till att det måste vara psykisk trötthet, med allt som är just nu, men också allt "gammalt" som kommer upp och visar sig när man återigen hamnar i en "kris" situation. Hur det än är så är det en livskris, kroppen uppför sig som att det vore det åtminstone.
Flyktbeteende, men utan någonstans att fly.
Morgondagen blir ett pyssel att få ihop. Jag får skolka från lillsons skolavslutning, (ledsen sötnos...) för att ge Dumbo ännu mera tid. Den här gången mot total förintelse. Men det är svårt att greppa för en 7- åring när han tycker att det är ett svek, att jag inte bryr mig osv osv.
Det gör ont i mamma hjärtat..
Men det här måste jag göra för att få tillbringa många många fler skolavslutningar tillsammans med mina gryn. Det måste gå först just nu.
Räknar iskallt med att det blir någon form av efterbehandling som ni märker, men lika bra att ställa in sig på det.
Nu ska jag ta mig i kragen och sätta igång stekpannan med pyttipanna, det kan väl inte vara så jobbigt?!
Tack för fina ord och mail!!
Det värmer och ger mig så otroligt mycket energi!!
Kram så länge!
Började med terapeut J besök klockan 13.00.
Där jag bland annat pratade om SÖS läkarnas resonemang att vänta i fyra veckor på ultraljud av ny knöl. Hon hakade genast på de funderingar jag hade om att prata med Dr W på aleris mottagningen, den läkaren som undersökte mig och min första knöl.
Efter J´s och mitt samtal gick hon direkt ut och fixade till en tid mellan patienter för att jag skulle få den undersökt och förhoppningsvis få lite ro i kroppen.
Det tog hela eftermiddagen med läkarbesök, ultraljud och biopsi (prov från knöl). Kom hem halv sex
DET FINNS INGA CANCERCELLER I KNÖLEN!!!!!!!
Min glädje och lättnad går inte att beskriva med ord..
Nu är jag helt slut.
Vi (J och jag ) kom fram till att det måste vara psykisk trötthet, med allt som är just nu, men också allt "gammalt" som kommer upp och visar sig när man återigen hamnar i en "kris" situation. Hur det än är så är det en livskris, kroppen uppför sig som att det vore det åtminstone.
Flyktbeteende, men utan någonstans att fly.
Morgondagen blir ett pyssel att få ihop. Jag får skolka från lillsons skolavslutning, (ledsen sötnos...) för att ge Dumbo ännu mera tid. Den här gången mot total förintelse. Men det är svårt att greppa för en 7- åring när han tycker att det är ett svek, att jag inte bryr mig osv osv.
Det gör ont i mamma hjärtat..
Men det här måste jag göra för att få tillbringa många många fler skolavslutningar tillsammans med mina gryn. Det måste gå först just nu.
Räknar iskallt med att det blir någon form av efterbehandling som ni märker, men lika bra att ställa in sig på det.
Nu ska jag ta mig i kragen och sätta igång stekpannan med pyttipanna, det kan väl inte vara så jobbigt?!
Tack för fina ord och mail!!
Det värmer och ger mig så otroligt mycket energi!!
Kram så länge!
Ovan molnen lyser alltid solen
Morgon alla!
Ytterligare en gråmulen dag. Vad är det för väder om man får fråga!? Sommar?!
Sovit som en klubbad säl i natt, helt slut efter gårdagens antiklimax. Laddar om batterierna och kör på.
Som vanligt tänker jag vara olydig hehehe det har blivit min nya nisch! :-)
Ska till terapeuten idag, hon befinner sig på Sabb närsjukhus. Där finns Dr Wadström...
Tänkte höra med honom om han kan tänka sig att lämna ett utlåtande om den "nyuppkomna" grejen i bröstet. Vänta i fyra veckor har jag inte lust med faktiskt.
Barnen är sista dagen i skolan idag. Storson jobbar. Ett helt skolår till har gått och man blir nästan lite sentimental. Minns hur det kändes sista dagen, innan sommarlovet, på väg till skolan. De e bra, ungarna, de kämpar på och gör bra ifrån sig!
Nu ska här duschas jag ska göra mig i ordning för färd in mot stan. Kanske blir sen lunch där också, vem vet...
So long
Snorpis
Ytterligare en gråmulen dag. Vad är det för väder om man får fråga!? Sommar?!
Sovit som en klubbad säl i natt, helt slut efter gårdagens antiklimax. Laddar om batterierna och kör på.
Som vanligt tänker jag vara olydig hehehe det har blivit min nya nisch! :-)
Ska till terapeuten idag, hon befinner sig på Sabb närsjukhus. Där finns Dr Wadström...
Tänkte höra med honom om han kan tänka sig att lämna ett utlåtande om den "nyuppkomna" grejen i bröstet. Vänta i fyra veckor har jag inte lust med faktiskt.
Barnen är sista dagen i skolan idag. Storson jobbar. Ett helt skolår till har gått och man blir nästan lite sentimental. Minns hur det kändes sista dagen, innan sommarlovet, på väg till skolan. De e bra, ungarna, de kämpar på och gör bra ifrån sig!
Nu ska här duschas jag ska göra mig i ordning för färd in mot stan. Kanske blir sen lunch där också, vem vet...
So long
Snorpis
Wednesday, June 10, 2009
Onsdag och besked
Men ICKE....
Ett läkarbesök som KUNDE ha blivit som ett lugnande piller, ett samtal om hur närmaste framtiden kommer att bli. Istället blev det som följer.
Morgonen började med picknick i mitt kök! Tack, återigen, Ewa!
Ewa kom förbi med kaffetermosar (jag hade slut på kaffe) och frukostmackor, youghurt och kokt ägg. Jag vet att jag måste och borde äta, tack för hjälpen!
Du är en pärla!!
Innan denna historia fortsätter, kan jag säga att jag i förrgår natt upptäckte en ny liten knöl i mitt nyligen opererade bröst. En liten på 4-5 mm.
Har haft det för mig själv för jag ville veta först innan jag sa något. Tror ju till slut att jag är inbillningssjuk...
Vet dessvärre inte mera nu än innan. Men det påverkar mig därför väljer jag att berätta.
Hjärt plockade upp mig hemma och vi åkte i samlad trupp mot SÖS. Var där till ett ca.
Ont i magen, huvudet fullt med tankar om vilket besked jag skulle få, vad händer sen? osv En icke fungerande kropp, detta trots lugnande piller innan.
Hur hade det varit utan kan man undra?
Lite försenat, blev det dock min tur.
En ung nyutexaminerad läkare Dr T kan vi kalla honom. Frågade om allt var bra med mig, lite allmänt sådär.
Han drog nästan hela min anamnes, som om jag inte vore medveten om den. När jag opererades, att de tagit ut portvakten för analys, som för övrigt var frisk.
"Mer vill jag inte säga, det blir onkologens ärende, så jag inte säger något som de sedan kanske har ändrat. Här är remiss till onkologen." Fortsatte Dr T
Onkologen 12 juni kl 9.30, läste jag på remissen.
Kände direkt, "Skolavslutning kl 9!!!!" Det går inte...
(Ringde onkolgen på vägen hem (tack hjärt för pushen!) hon lyckades till slut byta tid med en bröstsyster, tack du ännu okända syster! )
Ny tid fredagen 12 juni, kl 11.00
Doktor T kände och kollade min "nya" knöl... han visste inte, uttalade sig inte om det ens, han var tvungen att hämta en "äldre läkare" som han sa. Det blev Fuat(se)
Dr F tittade, kände och klämde allt medan Hjärt satt på stol mittemot och doktor T hängandes över doktor F´s axel.
Han sa "att det behöver inte vara något, men vi kan inte släppa det bara. "
Doktor F fortsätter med att säga att de skickar en remiss till ultraljud om FYRA VECKOR.
Jag höll på att dåna..
Fyra veckor.. Med oro, undran och det eviga kännandet om "skiten" är kvar.. Har den vuxit? Har den ändrat sig? Är den kvar?
Dåvar jag nära att bryta ihop eller bryta ut eller vad man ska säga. Samlade mig lite innan jag kunde fråga "varför vänta i fyra veckor?"
Det är för att jag nyligen är opererad, det måste få läka ihop, ev stygn läka bort. Först då kan man titta med UL och kunna bedöma vad det är som finns där. Om det är ärrvävnad, stygn från korrigeringen av bröster eller om det är en ny knöl.
Fyra veckor...
Det är bara att bita ihop och försöka tänka på annat.
Fokus på rätt saker
Fokus fokus fokus
Men, kan det inte räcka nångång?!
I övrigt inget nytt.
Hjärt och jag stannade på jobbet för att handla på vägen hem, plockade upp nyarbetad son och åkte hem.
Hjärt är på grillfest och vi har haft fest med varma mackor här hemma! :-)) Något av mina favoriter!
Det blir ett stort glas vin ikväll. Känner för det!
I morgon är det terapidags, annars en lugn dag.
Tack Hjärt för att du ville följa med mig idag, det betyder oerhört mycket!
Nu är det ett glas vin, fotboll och barnen som gäller.
Snorpis
Ett läkarbesök som KUNDE ha blivit som ett lugnande piller, ett samtal om hur närmaste framtiden kommer att bli. Istället blev det som följer.
Morgonen började med picknick i mitt kök! Tack, återigen, Ewa!
Ewa kom förbi med kaffetermosar (jag hade slut på kaffe) och frukostmackor, youghurt och kokt ägg. Jag vet att jag måste och borde äta, tack för hjälpen!
Du är en pärla!!
Innan denna historia fortsätter, kan jag säga att jag i förrgår natt upptäckte en ny liten knöl i mitt nyligen opererade bröst. En liten på 4-5 mm.
Har haft det för mig själv för jag ville veta först innan jag sa något. Tror ju till slut att jag är inbillningssjuk...
Vet dessvärre inte mera nu än innan. Men det påverkar mig därför väljer jag att berätta.
Hjärt plockade upp mig hemma och vi åkte i samlad trupp mot SÖS. Var där till ett ca.
Ont i magen, huvudet fullt med tankar om vilket besked jag skulle få, vad händer sen? osv En icke fungerande kropp, detta trots lugnande piller innan.
Hur hade det varit utan kan man undra?
Lite försenat, blev det dock min tur.
En ung nyutexaminerad läkare Dr T kan vi kalla honom. Frågade om allt var bra med mig, lite allmänt sådär.
Han drog nästan hela min anamnes, som om jag inte vore medveten om den. När jag opererades, att de tagit ut portvakten för analys, som för övrigt var frisk.
"Mer vill jag inte säga, det blir onkologens ärende, så jag inte säger något som de sedan kanske har ändrat. Här är remiss till onkologen." Fortsatte Dr T
Onkologen 12 juni kl 9.30, läste jag på remissen.
Kände direkt, "Skolavslutning kl 9!!!!" Det går inte...
(Ringde onkolgen på vägen hem (tack hjärt för pushen!) hon lyckades till slut byta tid med en bröstsyster, tack du ännu okända syster! )
Ny tid fredagen 12 juni, kl 11.00
Doktor T kände och kollade min "nya" knöl... han visste inte, uttalade sig inte om det ens, han var tvungen att hämta en "äldre läkare" som han sa. Det blev Fuat(se)
Dr F tittade, kände och klämde allt medan Hjärt satt på stol mittemot och doktor T hängandes över doktor F´s axel.
Han sa "att det behöver inte vara något, men vi kan inte släppa det bara. "
Doktor F fortsätter med att säga att de skickar en remiss till ultraljud om FYRA VECKOR.
Jag höll på att dåna..
Fyra veckor.. Med oro, undran och det eviga kännandet om "skiten" är kvar.. Har den vuxit? Har den ändrat sig? Är den kvar?
Dåvar jag nära att bryta ihop eller bryta ut eller vad man ska säga. Samlade mig lite innan jag kunde fråga "varför vänta i fyra veckor?"
Det är för att jag nyligen är opererad, det måste få läka ihop, ev stygn läka bort. Först då kan man titta med UL och kunna bedöma vad det är som finns där. Om det är ärrvävnad, stygn från korrigeringen av bröster eller om det är en ny knöl.
Fyra veckor...
Det är bara att bita ihop och försöka tänka på annat.
Fokus på rätt saker
Fokus fokus fokus
Men, kan det inte räcka nångång?!
I övrigt inget nytt.
Hjärt och jag stannade på jobbet för att handla på vägen hem, plockade upp nyarbetad son och åkte hem.
Hjärt är på grillfest och vi har haft fest med varma mackor här hemma! :-)) Något av mina favoriter!
Det blir ett stort glas vin ikväll. Känner för det!
I morgon är det terapidags, annars en lugn dag.
Tack Hjärt för att du ville följa med mig idag, det betyder oerhört mycket!
Nu är det ett glas vin, fotboll och barnen som gäller.
Snorpis
Tuesday, June 9, 2009
Tisdag
Denna tisdag har inneburit ett ton med tvätt, hundvalpspassning och litervis med kaffe något kilo fikabröd och en totalt ointressant film på tv :-))
Pirr i magen, ont pirr och gott pirr. Karusell.
Nu sitter mellanson och planerar maten inför denna vecka. Känns skönt att få hjälp då aptiten och fantasin sinar. Det är bara inköpen kvar som ska göras.
Måste förtydliga lite angående gårdagen:
Proverna jag gjorde igår har endast med den icke existerande sköldkörteln att göra och mina mediciner vad gäller detta.
Analysen av brösttumören får jag i morgon onsdag. Det är två helt olika saker även om jag ändå hoppade högt igår över att tumörmarkörerna för sköldkörteln inte påvisade något.
Det säger dock ingenting om bröstcancern, tyvärr. Även om jag hoppas på ett bra svar även i morgon.
Cellgifter eller antihormoner? Undrar vad som är värst och vad som är bäst
Känner paniken smyger sig på nu, för svar som jag vill ha, men ändå inte. Splittrat.
Svårt med andningen, karusell i magen och med det berömda tålamodet och nerverna utanpå huden.
Känns inte bra helt enkelt..
Hjärt följer troligen med i morgon, känner mig nervös och orolig för det också. Jag brukar ju göra SJÄLV jue..
Jag vill självklart, men det är svårt. Det är nog dessutom bra för oss båda.
Vill vara stark, vill vara bäst.
Just nu är de momenten svåra, nästintill omöjliga.
Känner mig inte stark. Känns som en vindpust skulle kunna svepa omkull mig.
Bäst? Hur skulle jag i nuläget kunna vara bäst?
Men det är som det är. Ett steg i taget.
I morgon svar och inbokning i almanackan av fortsättningen.
Nu, förbereda middag och vika tvätt.
Här och nu.
Ima
Pirr i magen, ont pirr och gott pirr. Karusell.
Nu sitter mellanson och planerar maten inför denna vecka. Känns skönt att få hjälp då aptiten och fantasin sinar. Det är bara inköpen kvar som ska göras.
Måste förtydliga lite angående gårdagen:
Proverna jag gjorde igår har endast med den icke existerande sköldkörteln att göra och mina mediciner vad gäller detta.
Analysen av brösttumören får jag i morgon onsdag. Det är två helt olika saker även om jag ändå hoppade högt igår över att tumörmarkörerna för sköldkörteln inte påvisade något.
Det säger dock ingenting om bröstcancern, tyvärr. Även om jag hoppas på ett bra svar även i morgon.
Cellgifter eller antihormoner? Undrar vad som är värst och vad som är bäst
Känner paniken smyger sig på nu, för svar som jag vill ha, men ändå inte. Splittrat.
Svårt med andningen, karusell i magen och med det berömda tålamodet och nerverna utanpå huden.
Känns inte bra helt enkelt..
Hjärt följer troligen med i morgon, känner mig nervös och orolig för det också. Jag brukar ju göra SJÄLV jue..
Jag vill självklart, men det är svårt. Det är nog dessutom bra för oss båda.
Vill vara stark, vill vara bäst.
Just nu är de momenten svåra, nästintill omöjliga.
Känner mig inte stark. Känns som en vindpust skulle kunna svepa omkull mig.
Bäst? Hur skulle jag i nuläget kunna vara bäst?
Men det är som det är. Ett steg i taget.
I morgon svar och inbokning i almanackan av fortsättningen.
Nu, förbereda middag och vika tvätt.
Här och nu.
Ima
Monday, June 8, 2009
Måndag 8 juni
Piratpartiet den största vinnaren i EU-valet. Inget överraskande i sig, det var mera väntat.
Miljöpartiet också ett fantastiskt bra reslutat (kanske något partisk :-) )
Folkpartiet och Marit Paulsen tog sig ett rejält kliv fram också. De skulle dock behöva en lite yngre förmåga men dock med Marits GO.
Hoppas att det blir något bra av det här nu!
Började morgonen med att äta serverad frukost på jobbet! Tack Ewa! för fix av mackor och kokt ägg!!
Fortsatte min resa till KS för rutinkoll av hals och svar på tagna blodprover. Att kliva in på radiumhemmet har hela tiden varit en speciell känsla, extra påtaglig idag. Insåg i väntrummet att jag är en av de som sitter där, de är sjuka. Så också jag.
Vad skulle proverna visa? Har det spridit sig? Kommit tillbaka? Vart kommer det här att sluta? Läkaren en halvtimme försenad vilket gjorde att andningen hade hunnit komma upp i klass med efter ett sprintlopp.
Läkaren kunde efter en stund konstatera att "pulsen är lite för hög". Men under rådande situation och krypande panik så hade det sin förklaring.
Ingen åtgärd.
Darrningarna i kroppen och framförallt händerna har med panikångesten att göra och inte mina läkemedel.
Proverna var utan anmärkning!!! :-))
Halsen utan anmärkning!!! :-)) Dessutom har den läkt bra!
På min begäran kommer jag nu att få kontroll var tredje månad istället för en gång per år som det annars hade blivit från och med nu. Specieltt med tanke på cellgift/antihormonbehandling som jag räknar med att jag kommer att få. Besked på onsdag om det.
Lättnaden att proverna och halsen såg bra ut gjorde nästan så att luften gick ur mig. Reaktionen lät inte vänta på sig.. Tårarna är kusligt nära hela tiden, för allt och inget.
Skakar i kroppen och den enorma tröttheten slog till, blev en kaffe innan jag åkte hemåt.
I eftermiddag har jag blivit bjuden till Täby C. Maud vill fira min födelsedag (inte idag) lite, så vi fikar eller äter nåt där. Du är för go!
Ikväll är det foreverutbildning, tänkte försöka gå på den om jag inte däckar fullständigt. Behöver hitta på något annat än det som måste/borde göras här hemma. Dessutom lite mera positivitet i Forever gruppen!
I morgon ser det lugnt ut än så länge, hoppas på fint väder så man kan ta sig för med något. Onsdag är det SÖS, kommer att behöva mobilisera upp all min kraft för att inte "skippa" den tiden eller bli sjuk eller nåt annat dumt... Ja, jag vet också att jag inte kan stoppa huvudet i sanden, men det skulle vara skönt att få göra det ett tag.
Torsdag är det terapeutbesök och fredag skolavslutning. Känns som att tiden springer iväg, veckorna går. Snart midsommar!!
Nu ska jag vila lite innan det blir Täby!
See you!
Miljöpartiet också ett fantastiskt bra reslutat (kanske något partisk :-) )
Folkpartiet och Marit Paulsen tog sig ett rejält kliv fram också. De skulle dock behöva en lite yngre förmåga men dock med Marits GO.
Hoppas att det blir något bra av det här nu!
Började morgonen med att äta serverad frukost på jobbet! Tack Ewa! för fix av mackor och kokt ägg!!
Fortsatte min resa till KS för rutinkoll av hals och svar på tagna blodprover. Att kliva in på radiumhemmet har hela tiden varit en speciell känsla, extra påtaglig idag. Insåg i väntrummet att jag är en av de som sitter där, de är sjuka. Så också jag.
Vad skulle proverna visa? Har det spridit sig? Kommit tillbaka? Vart kommer det här att sluta? Läkaren en halvtimme försenad vilket gjorde att andningen hade hunnit komma upp i klass med efter ett sprintlopp.
Läkaren kunde efter en stund konstatera att "pulsen är lite för hög". Men under rådande situation och krypande panik så hade det sin förklaring.
Ingen åtgärd.
Darrningarna i kroppen och framförallt händerna har med panikångesten att göra och inte mina läkemedel.
Proverna var utan anmärkning!!! :-))
Halsen utan anmärkning!!! :-)) Dessutom har den läkt bra!
På min begäran kommer jag nu att få kontroll var tredje månad istället för en gång per år som det annars hade blivit från och med nu. Specieltt med tanke på cellgift/antihormonbehandling som jag räknar med att jag kommer att få. Besked på onsdag om det.
Lättnaden att proverna och halsen såg bra ut gjorde nästan så att luften gick ur mig. Reaktionen lät inte vänta på sig.. Tårarna är kusligt nära hela tiden, för allt och inget.
Skakar i kroppen och den enorma tröttheten slog till, blev en kaffe innan jag åkte hemåt.
I eftermiddag har jag blivit bjuden till Täby C. Maud vill fira min födelsedag (inte idag) lite, så vi fikar eller äter nåt där. Du är för go!
Ikväll är det foreverutbildning, tänkte försöka gå på den om jag inte däckar fullständigt. Behöver hitta på något annat än det som måste/borde göras här hemma. Dessutom lite mera positivitet i Forever gruppen!
I morgon ser det lugnt ut än så länge, hoppas på fint väder så man kan ta sig för med något. Onsdag är det SÖS, kommer att behöva mobilisera upp all min kraft för att inte "skippa" den tiden eller bli sjuk eller nåt annat dumt... Ja, jag vet också att jag inte kan stoppa huvudet i sanden, men det skulle vara skönt att få göra det ett tag.
Torsdag är det terapeutbesök och fredag skolavslutning. Känns som att tiden springer iväg, veckorna går. Snart midsommar!!
Nu ska jag vila lite innan det blir Täby!
See you!
Sunday, June 7, 2009
Tre dagar...
Söndag.
Tre dagar kvar...
Tre dagar kvar till vetskap.
Tre dagar till med oro i magen.
Tre dagar till med förvirrade tankar.
Tre dagar till med frågor utan svar.
Tre dagar till med enorm trötthet, trött på all energi som fortfarande går till Dumbos skitverk.
Tre dagar till...
Om jag är oberörd?
Nej inte alls...
Trots att det kanske verkar så.
Längtan att vara "normal".
Längtan att allt ska vara som innan 17 april
Längtan och drömmar om vår framtid
Längtan att vara frisk
Min uppskattning till Livet nu
Hjälper mig att hålla ihop.
Mina drömmar och tankar om Livet, som kommer att bli bättre än det var före 17 april 2009.
Så mycket har blivit bättre redan nu.
Jag har blivit bättre. På många saker.
Kontrollbehovet har minskat, annars håller det inte. Kan inte påverka min situation så mycket.
Jag uppskattar Livet på ett annat sätt. Alla färger, alla små och stora saker fångar min uppmärksamhet på ett annat sätt.
Kärleken överlag. Djupare, innerligare, själsligt.
Kärleken till mig själv. Har nog aldrig tyckt om mig själv så mycket som nu. Tänk att få förmånen att känna dessa inre krafter som finns, när man känner att jag ska klara det här och när jag har gjort det så finns det inget som kan rubba mig. Så känns det.
Det är nog med djävligheter nu.
Det som inte har förändrats ännu är mitt tålamod...
Skyller på att det är genetiskt!
Tålamodet, att vänta... Är det något som tär så är det just det.
Överallt ska man vänta!
Nummerlappar, telesamtal, kassan, bolaget, apoteket, hos läkaren, på provsvar. Vänta vänta vänta. Tiden går och så ska man vänta!
Har inte tid att vänta!
Idag har jag röstat, städat och plockat lite. Skönt att pyssla lite.
Nu ska jag laga lite mat. Storson jobbar och kommer hem till halv tio. Så det blir middag på tu man hand! Ska lyxa till det lite tror jag :-))
Åter till mat och städ!
Tre dagar kvar...
Tre dagar kvar till vetskap.
Tre dagar till med oro i magen.
Tre dagar till med förvirrade tankar.
Tre dagar till med frågor utan svar.
Tre dagar till med enorm trötthet, trött på all energi som fortfarande går till Dumbos skitverk.
Tre dagar till...
Om jag är oberörd?
Nej inte alls...
Trots att det kanske verkar så.
Längtan att vara "normal".
Längtan att allt ska vara som innan 17 april
Längtan och drömmar om vår framtid
Längtan att vara frisk
Min uppskattning till Livet nu
Hjälper mig att hålla ihop.
Mina drömmar och tankar om Livet, som kommer att bli bättre än det var före 17 april 2009.
Så mycket har blivit bättre redan nu.
Jag har blivit bättre. På många saker.
Kontrollbehovet har minskat, annars håller det inte. Kan inte påverka min situation så mycket.
Jag uppskattar Livet på ett annat sätt. Alla färger, alla små och stora saker fångar min uppmärksamhet på ett annat sätt.
Kärleken överlag. Djupare, innerligare, själsligt.
Kärleken till mig själv. Har nog aldrig tyckt om mig själv så mycket som nu. Tänk att få förmånen att känna dessa inre krafter som finns, när man känner att jag ska klara det här och när jag har gjort det så finns det inget som kan rubba mig. Så känns det.
Det är nog med djävligheter nu.
Det som inte har förändrats ännu är mitt tålamod...
Skyller på att det är genetiskt!
Tålamodet, att vänta... Är det något som tär så är det just det.
Överallt ska man vänta!
Nummerlappar, telesamtal, kassan, bolaget, apoteket, hos läkaren, på provsvar. Vänta vänta vänta. Tiden går och så ska man vänta!
Har inte tid att vänta!
Idag har jag röstat, städat och plockat lite. Skönt att pyssla lite.
Nu ska jag laga lite mat. Storson jobbar och kommer hem till halv tio. Så det blir middag på tu man hand! Ska lyxa till det lite tror jag :-))
Åter till mat och städ!
Saturday, June 6, 2009
Lördag, igen..
Hjärt har åkt hem, lite synd när det hade varit ett bra tillfälle för oss att få tid för oss själva. Prata, kanske?
Lite svårt annars med så många väggar.
Storson jobbar.
Här är tyst och tomt.
Finns hur mycket som helst att göra egentligen, men orka ta tag i det!?
Tårarna rinner över idag.
Ångestattackerna från igår och sömnlösa natten har tagit på krafterna.
Ska hur som helst se till att jag får på mig kläder, göra mig i ordning och åka iväg en sväng.
Får se vad det blir.
Ämligt.
Fan, gaska upp mig nu!!
Det här går inte!
Lite svårt annars med så många väggar.
Storson jobbar.
Här är tyst och tomt.
Finns hur mycket som helst att göra egentligen, men orka ta tag i det!?
Tårarna rinner över idag.
Ångestattackerna från igår och sömnlösa natten har tagit på krafterna.
Ska hur som helst se till att jag får på mig kläder, göra mig i ordning och åka iväg en sväng.
Får se vad det blir.
Ämligt.
Fan, gaska upp mig nu!!
Det här går inte!
Friday, June 5, 2009
Allmän torka...
Senaste veckan har inte riktigt varit min...
Inga konstiga eller otäcka saker har hänt. Det är inte det.
Egentligen när jag tänker efter så har det varit många trevliga och roliga stunder. Men mina tankar är inte riktigt kompis med mig för närvarande.
Tankar som skenar iväg, om det ens finns några.
Har känt mig lite konstigt tom och likgiltig.
Det är inte riktigt jag.
Eller var inte det i alla fall.
Idag har jag och Hjärt varit på studentmottagning på eftermiddagen, sedan var det "kalas" hos Hjärts Pärlsyster, där även andra Pärlsyster med familj var och Hjärts föräldrar förstås! :)) och flera av systers kalasvänner.
Jag fick också fina presenter!! TACK!!! Ni är bäst!! Många kramar!
Ångest och panikattackerna lät inte vänta på sig.. Hyperventilerar, svettas, hjärtklappning och jag darrar/skakar osv osv
Det började redan på studentmottagningen för att sedan fortsätta under kvällen.
Nu är vi hemma sedan tre timmar och som vanligt går det inte att sova efter detta. Det blir en slags övertrötthet, kroppen är så i full gång att det är omöjligt att koppla av.
Hoppas att mitt mående inte stört någon av er...
Försöker att vara så normal som det går, men det håller inte alltid hela vägen... Skillnaden nu är att jag inte flyr med paniken, jag tvingar mig att härda ut för att komma igenom. För att bli ännu starkare.
Det gick!!!
Nu är det mitt i natten och jag sitter här...
Försöker få ner lite tankar på pränt för att slippa ha dessa i huvudet och mala. Det känns lite som att det är utagerat när det är skrivet.
En av mina största orosmoment innan operationen var att jag inte skulle känna mig hel med ett bröst, 1½ kanske jag ska säga, rädslan för att inte känna mig normal eller kunna acceptera.
Men det gör jag! Jag känner mig ok, jag går i bikini ,tittar folk får de väl titta, jag bär samma kläder som tidigare, urringat eller annat.
Jag mår bra i mig själv och med mig själv, Dumbo till trots.
Det här är min seger och som jag sagt tidigare, Dumbo kommer aldrig att vinna över mig.
Däremot finns det andra saker/ämnen som demoniserar och hemsöker mig.
Jag har svårt att acceptera och ta till mig att andra tycker att situationen är värre än vad jag själv tycker.
Att andra inte kan hantera det som faktiskt är hanterbart för mig.
Eftersom det är andras tankar och känslor är det därmed också utom min kontroll och inget jag kan göra något åt.
Speciellt om man inte pratar om det.
Det känns hårt.
Jag tar åt mig av det.
Det är tungt.
Det om något, känns orättvist.
Mot mig.
Ego? Ja kanske...
Men jag är samma Ima som förut...
Med några fler ärr, men med samma hjärta, samma känslor.
Men kanske med lite mera jävlaranamma, utom när det gäller just detta.
Här har jag ingen sköld att sätta upp, vill inte heller ha denna sköld. För då skulle det inte vara jag.
Teatermasken att använda i de här situationerna, är sedan många år skrotad, skulle inte gynna någon att leta upp en ny.
Jag vill bara vara jag.
Jag vill bara bli älskad och omtyckt för den jag är och hela tiden varit.
Jag vill vara en och jag vill vara två.
Jag är jag, och kommer så att förbli.
Det finns ingen som kan förändra det som hänt, ingen eller inget som kan sudda bort det.
Det vi kan påverka och förändra är nu och i morgon och dagarna därefter.
Lära oss och påminna oss själva att varje dag faktiskt är en lånad gåva.
Det varar inte för evigt och vi själva bestämmer om vi ska leva i det som varit eller ta vara på och göra varje ny dag till det vi vill att det ska bli.
Kanske mycket och kanske vimsigt...
Men mina tankar
Mina känslor
Stora tankar och stora känslor
Stor Kärlek
Störst Kärlek
Ima
Inga konstiga eller otäcka saker har hänt. Det är inte det.
Egentligen när jag tänker efter så har det varit många trevliga och roliga stunder. Men mina tankar är inte riktigt kompis med mig för närvarande.
Tankar som skenar iväg, om det ens finns några.
Har känt mig lite konstigt tom och likgiltig.
Det är inte riktigt jag.
Eller var inte det i alla fall.
Idag har jag och Hjärt varit på studentmottagning på eftermiddagen, sedan var det "kalas" hos Hjärts Pärlsyster, där även andra Pärlsyster med familj var och Hjärts föräldrar förstås! :)) och flera av systers kalasvänner.
Jag fick också fina presenter!! TACK!!! Ni är bäst!! Många kramar!
Ångest och panikattackerna lät inte vänta på sig.. Hyperventilerar, svettas, hjärtklappning och jag darrar/skakar osv osv
Det började redan på studentmottagningen för att sedan fortsätta under kvällen.
Nu är vi hemma sedan tre timmar och som vanligt går det inte att sova efter detta. Det blir en slags övertrötthet, kroppen är så i full gång att det är omöjligt att koppla av.
Hoppas att mitt mående inte stört någon av er...
Försöker att vara så normal som det går, men det håller inte alltid hela vägen... Skillnaden nu är att jag inte flyr med paniken, jag tvingar mig att härda ut för att komma igenom. För att bli ännu starkare.
Det gick!!!
Nu är det mitt i natten och jag sitter här...
Försöker få ner lite tankar på pränt för att slippa ha dessa i huvudet och mala. Det känns lite som att det är utagerat när det är skrivet.
En av mina största orosmoment innan operationen var att jag inte skulle känna mig hel med ett bröst, 1½ kanske jag ska säga, rädslan för att inte känna mig normal eller kunna acceptera.
Men det gör jag! Jag känner mig ok, jag går i bikini ,tittar folk får de väl titta, jag bär samma kläder som tidigare, urringat eller annat.
Jag mår bra i mig själv och med mig själv, Dumbo till trots.
Det här är min seger och som jag sagt tidigare, Dumbo kommer aldrig att vinna över mig.
Däremot finns det andra saker/ämnen som demoniserar och hemsöker mig.
Jag har svårt att acceptera och ta till mig att andra tycker att situationen är värre än vad jag själv tycker.
Att andra inte kan hantera det som faktiskt är hanterbart för mig.
Eftersom det är andras tankar och känslor är det därmed också utom min kontroll och inget jag kan göra något åt.
Speciellt om man inte pratar om det.
Det känns hårt.
Jag tar åt mig av det.
Det är tungt.
Det om något, känns orättvist.
Mot mig.
Ego? Ja kanske...
Men jag är samma Ima som förut...
Med några fler ärr, men med samma hjärta, samma känslor.
Men kanske med lite mera jävlaranamma, utom när det gäller just detta.
Här har jag ingen sköld att sätta upp, vill inte heller ha denna sköld. För då skulle det inte vara jag.
Teatermasken att använda i de här situationerna, är sedan många år skrotad, skulle inte gynna någon att leta upp en ny.
Jag vill bara vara jag.
Jag vill bara bli älskad och omtyckt för den jag är och hela tiden varit.
Jag vill vara en och jag vill vara två.
Jag är jag, och kommer så att förbli.
Det finns ingen som kan förändra det som hänt, ingen eller inget som kan sudda bort det.
Det vi kan påverka och förändra är nu och i morgon och dagarna därefter.
Lära oss och påminna oss själva att varje dag faktiskt är en lånad gåva.
Det varar inte för evigt och vi själva bestämmer om vi ska leva i det som varit eller ta vara på och göra varje ny dag till det vi vill att det ska bli.
Kanske mycket och kanske vimsigt...
Men mina tankar
Mina känslor
Stora tankar och stora känslor
Stor Kärlek
Störst Kärlek
Ima
Thursday, June 4, 2009
Regnigt och grått
Men den här dagen är fullbokad. Ska till Täbban en väng och fixa lite :-)
Sen ska jag till Martina och hjälpa henne lite inför hennes storsons studenmottgning i morgon. Sen är det kvartsamtal på skolan för min lillson.
Vet ungefär hur det kommer att sluta. Tror jag måste ta något lugnande innan...
Kaffetunnan är laddad och ska stjälpa i mig en kanna nu så jag orkar trängas med alla andra i Täby. Säkert halvkaos där idag på grund av alla som springer ut.
Puh..
Längtar lite till jobbet nu och alla arbetskamrater. Längtar efter nåt vettigt att göra på dagarna, känna att man gör någon nytta. Kanske åker in en sväng i morgon bitti :-)
Återkommer lite senare, måste ruscha..
Men den här dagen är fullbokad. Ska till Täbban en väng och fixa lite :-)
Sen ska jag till Martina och hjälpa henne lite inför hennes storsons studenmottgning i morgon. Sen är det kvartsamtal på skolan för min lillson.
Vet ungefär hur det kommer att sluta. Tror jag måste ta något lugnande innan...
Kaffetunnan är laddad och ska stjälpa i mig en kanna nu så jag orkar trängas med alla andra i Täby. Säkert halvkaos där idag på grund av alla som springer ut.
Puh..
Längtar lite till jobbet nu och alla arbetskamrater. Längtar efter nåt vettigt att göra på dagarna, känna att man gör någon nytta. Kanske åker in en sväng i morgon bitti :-)
Återkommer lite senare, måste ruscha..
Wednesday, June 3, 2009
Tebax!
Har haft några dagar av jag vet inte vad... Haft en del att pyssla med här hemma, småpyssel bara, och tiden har gått så otroligt snabbt.
Men en liten resumé.
I söndags var ju min pappa och bror R här och hjälpte mig, nej fel, de satte upp delar av mitt nya badrum. Jag tittade på. Det ligger utanför mitt kunskapsområde och tålamodet håller inte hela vägen. Jag hade några saker som jag skulle pyssla med, som avloppsröret och dörrarna och handtagen till dessa. Dörrarna sitter på just nu i alla fall. En hink under tvättstället där avloppsröret ska sitta och har inte hittat bra skruv till handtagen. Status just nu!
Måndag:
Fint väder hela dagen, solat, pulat lite med "måsten" och på kvällen bokade jag och hjärts syster L picnic i gräset! Pastasallad, bröd, kaffe och godbitar till det! Hjärt dök upp lite senare.
Det blir fler gånger fast med lite längre framförhållning så Hjärts syster A har möjlighet att följa med också, och Hjärt självklart!!
Tack för en kanonkväll! Tack för krya på dig present och ni är alldeles underbara!!!
Hjärt och jag åkte hem, helt slut och stupade i säng.
Tisdag:
Tiden springer iväg och jag är tydligen lite av en tidsoptimist. Varför stressa för?!
Men då blir det bråttom på slutet när man valt att ligga lite på latsidan.
Städa, plocka undan lite och sedan skulle Martina och barn komma hit på en födelsedagsfika.
Jag hann nästan klart! Hjärt kom hit vid halv fem, M kom vid sex med liten dotter och son och lilla Gizmo valpen. Olivia hade mycket att stå i... Men det gick kanon bra. Fick ett jättefint silverhalsband av Martina m familj, i form av Gullviva. Man kan komplettera i samma serie med ring och örhängen och armband. Ska fnula på det. Fint! Tack så mycket!!
Promenad med hunden och stup i säng.
Onsdag idag...
Mobben mottog första SMS klockan strax efter midnatt... Tack Anna och Fredrik för den fina gesten och för att ni tänker på mig! Är inne och kollar till din blogg A. Väntar med spänning på ert lilla knytte!
Vaknade med Hjärt och ett pussGrattis på födelsedagen! You are the Best!
Det har pipit och ringt i mobben hela morgonen. Otroligt hur många som håller koll på just min dag. Jag som försöker förtränga det hela. Blir inget större firande i år, blev lite fika igår och kanske lite fika med barnen i eftermiddag. Lite roligare mat ikväll, annars lugnt.
Förhoppningsvis blir det en fika med Mita under dagen och sen ska jag till jobbet och kramas lite och fika blir det troligen också, det brukar bli det.
Nästa år blir det lite större, antingen en planerad större fest eller så kanske vi åker iväg till varmare och goare klimat. Det visar sig.
Nu ska jag montera dörrhandtagen på badrumsskåpen och göra ett försök till att få fast avloppsröret under tvättstället.
Återkommer med resultat :-)
Ha en go dag i regnrusket, för det ska jag ha!
Snorpan
Men en liten resumé.
I söndags var ju min pappa och bror R här och hjälpte mig, nej fel, de satte upp delar av mitt nya badrum. Jag tittade på. Det ligger utanför mitt kunskapsområde och tålamodet håller inte hela vägen. Jag hade några saker som jag skulle pyssla med, som avloppsröret och dörrarna och handtagen till dessa. Dörrarna sitter på just nu i alla fall. En hink under tvättstället där avloppsröret ska sitta och har inte hittat bra skruv till handtagen. Status just nu!
Måndag:
Fint väder hela dagen, solat, pulat lite med "måsten" och på kvällen bokade jag och hjärts syster L picnic i gräset! Pastasallad, bröd, kaffe och godbitar till det! Hjärt dök upp lite senare.
Det blir fler gånger fast med lite längre framförhållning så Hjärts syster A har möjlighet att följa med också, och Hjärt självklart!!
Tack för en kanonkväll! Tack för krya på dig present och ni är alldeles underbara!!!
Hjärt och jag åkte hem, helt slut och stupade i säng.
Tisdag:
Tiden springer iväg och jag är tydligen lite av en tidsoptimist. Varför stressa för?!
Men då blir det bråttom på slutet när man valt att ligga lite på latsidan.
Städa, plocka undan lite och sedan skulle Martina och barn komma hit på en födelsedagsfika.
Jag hann nästan klart! Hjärt kom hit vid halv fem, M kom vid sex med liten dotter och son och lilla Gizmo valpen. Olivia hade mycket att stå i... Men det gick kanon bra. Fick ett jättefint silverhalsband av Martina m familj, i form av Gullviva. Man kan komplettera i samma serie med ring och örhängen och armband. Ska fnula på det. Fint! Tack så mycket!!
Promenad med hunden och stup i säng.
Onsdag idag...
Mobben mottog första SMS klockan strax efter midnatt... Tack Anna och Fredrik för den fina gesten och för att ni tänker på mig! Är inne och kollar till din blogg A. Väntar med spänning på ert lilla knytte!
Vaknade med Hjärt och ett pussGrattis på födelsedagen! You are the Best!
Det har pipit och ringt i mobben hela morgonen. Otroligt hur många som håller koll på just min dag. Jag som försöker förtränga det hela. Blir inget större firande i år, blev lite fika igår och kanske lite fika med barnen i eftermiddag. Lite roligare mat ikväll, annars lugnt.
Förhoppningsvis blir det en fika med Mita under dagen och sen ska jag till jobbet och kramas lite och fika blir det troligen också, det brukar bli det.
Nästa år blir det lite större, antingen en planerad större fest eller så kanske vi åker iväg till varmare och goare klimat. Det visar sig.
Nu ska jag montera dörrhandtagen på badrumsskåpen och göra ett försök till att få fast avloppsröret under tvättstället.
Återkommer med resultat :-)
Ha en go dag i regnrusket, för det ska jag ha!
Snorpan
Subscribe to:
Posts (Atom)