Dagen efter dagen före..
Idag är slutet på något och en början på nåt nytt.
Jag börjar arbeta heltid i morgon, kommer att bli en stor kontrast men jag SKA klara, jag SKA orka. Jag VILL!
Hjärt har varit på konferens onsdag och torsdag, fredagen hade han kirrat semester för att vi skulle hinna förbereda lite inför festen på lördagen.
Han handlade och fixade tills jag slutade jobbet då vi avslutade shoppandet tillsammans. Hem med prylarna, började förbereda maten hacka koka skala och planera vad som skulle göras lördag fm.
Vid sju på fredagkvällen åkte vi till stan och Berns. Konsert med Tomas Andersson Wij. Bättre live än på cd kan man i alla fall säga :-)
I går var så en av våra större planerade dagar. En kombinerad inflyttningsfest och födelsedagsfest för Hjärt och mellanson. Öppet hus från tidig eftermiddag till sen kväll/natt.
Mycket trevligt, många som ville komma och förgylla våran dag och kväll.
TACK alla för att ni ville komma!
Tack för fina presenter!
Otroligt!
Nu är det måndag kväll och inlägget från igår har jag inte orkat skriva klart så det kommer först i detta inlägg.
Jag har jobbat lite mer än heldag idag. Full fart och så KUL!!
Härligt att vara på G igen! Har så många ideer och planer och mål för delar av min framtid.
Känns bra.
Nu är det ju påskvecka. Stor matätarvecka, det vill säga mycket att göra för oss som arbetar i livsbutik.
Nu är jag ganska trött och har en välbehövlig vilodag i morgon. Har lite att pyssla med så dötid finns det inte mycket :-)
Lill och mellanson är hos sin pappa en vecka från idag.
Hjärt spelar bandy ikväll, jag ska ut med dogge sen är det dags att knoppa.
Faktiskt rejält trött nu känner jag....
Nice!!!
Kramar om!!!
Monday, March 29, 2010
Tuesday, March 23, 2010
2010-03-23
GRATTIS Hjärt på födelsedagen!!!
OCH:
GRATTIS mellanson 13 ÅR idag!
Hoppas dagen blir en bra dag!
All kärlek till er.
Hjärt fick blommor på sängen i morse (före tuppen....)
Paket och mat blir det ikväll när han kommer hem. Lång dag idag också. Av normalt fem arbetsdagar ska han nu göra detta arbete på två dagar. Vem löser den ekvationen?
Hjärt....
Mellanson ska jag sjunga för strax. Han har sovmorgon och ville absolut inte bli väckt tidigare.
Det blir samma för honom.
Paket och middag ikväll.
Hjärt lämnade över födelsedagsmiddagsvalet till mellanson, så det blir
Bakad potatis med skagenröra, kyckling röra och sallad.
Coca Cola till förstås, vad annars?!
I dagarna har jag fått en remiss för "sluten rehabilitering". Låter lite läskigt, eller hur?!
Tror att jag ska avstå....
Just ordet sluten, det låter nästan oöverkomligt.
Denna rehab innebär i vilket fall att jag (!?) ska boka in mig på 12 dagars sluten rehabilitering, det vill säga att jag får åka iväg till något av de 5 el 6 listade rehab haken här i Sverige (i alla fall..)
Där blir det rehab för hela slanten i 12 dagar, allt från kost, personlig tränare, terapi, kroppsbehandlingar, frisk luft och andra att prata med. Lite beroende på vilken ort man väljer så är det olika typer av rehab ställen. En del är både cancer och trafik rehab, andra endast cancer.
Jag undrar nu i mitt stilla sinne, hur kunde min läkare komma på denna idé? Jag lovar att min terapeut och läkare är i maskopi med varandra. De har något ihop, de har gaddat i hop sig och tycker väl nu att jag ska testa att dra ut gränserna lite.
Jag kan säga så här att jag har inte varit hemifrån i 12 dagar sedan jag var utbytesstudent i USA ett år. Det var.. får se nu... 1988.
Jag vet ärligt talat inte om jag klarar det... Läkare och terapeut tycker att jag borde och att det är precis va jag behöver. Haha ja det är väl tur att de vet för det gör inte ens jag.
Men det kanske vore bra för alla parter, framför allt mig själv. Att verkligen ta reda på hur jag vill att resten av livet ska se ut. Att ha några mål för framtiden men ändå leva varje dag.
Det kanske är flera som behöver tänka och då får utrymme när kontrast uppstår.
Jag har tre månader på mig att bestämma mig. Bestämma om jag ska, och i så fall vart jag ska åka.
Det handlar om Mösseberg i Falköping eller Alfta rehab, det är väl de jag i så fall tänker välja mellan. Att välja någon på närmare ort är nästan en dödssynd enligt vissa (Magnus). Han har blandat sig i "leken" också och tycker att jag ska åka så långt bort som möjligt för att inte kunna sjappa och dra hem mitt i, om paniken kommer.
Men jag känner på något sätt att "fria vägar ut" skulle sitta fint.
"Jag är rädd att komma fram nån annanstans, å jag samlar på tur och retur biljetter" (Mmm Winnerbäck, vem annars?!)
Nu ska lillson iväg till bussen.. Be right back!
Idag ledig dag!
Men det blir en del jobb!
Först ska jag till centrum och klippa mig, sen ska jag till jobbet och planera påskaktiviteter och kolla försäljningsstatistik.Samtal med chefen ska jag försöka hinna med också. Handla födelsedagsmiddagen ska jag göra också. Efter det blir det nog en välförtjänt fika. Kanske kanske kommer M hit eller jag till henne. Vore nice att ses i alla fall.
Sedan blir det myskväll med och för min Hjärt och mellanprins!
Lillason står garanterat för underhållningen :-))
Nu är det dags att dra!
Kom ihåg.... Fria vägar ut..
Kärlek till världen
OCH:
GRATTIS mellanson 13 ÅR idag!
Hoppas dagen blir en bra dag!
All kärlek till er.
Hjärt fick blommor på sängen i morse (före tuppen....)
Paket och mat blir det ikväll när han kommer hem. Lång dag idag också. Av normalt fem arbetsdagar ska han nu göra detta arbete på två dagar. Vem löser den ekvationen?
Hjärt....
Mellanson ska jag sjunga för strax. Han har sovmorgon och ville absolut inte bli väckt tidigare.
Det blir samma för honom.
Paket och middag ikväll.
Hjärt lämnade över födelsedagsmiddagsvalet till mellanson, så det blir
Bakad potatis med skagenröra, kyckling röra och sallad.
Coca Cola till förstås, vad annars?!
I dagarna har jag fått en remiss för "sluten rehabilitering". Låter lite läskigt, eller hur?!
Tror att jag ska avstå....
Just ordet sluten, det låter nästan oöverkomligt.
Denna rehab innebär i vilket fall att jag (!?) ska boka in mig på 12 dagars sluten rehabilitering, det vill säga att jag får åka iväg till något av de 5 el 6 listade rehab haken här i Sverige (i alla fall..)
Där blir det rehab för hela slanten i 12 dagar, allt från kost, personlig tränare, terapi, kroppsbehandlingar, frisk luft och andra att prata med. Lite beroende på vilken ort man väljer så är det olika typer av rehab ställen. En del är både cancer och trafik rehab, andra endast cancer.
Jag undrar nu i mitt stilla sinne, hur kunde min läkare komma på denna idé? Jag lovar att min terapeut och läkare är i maskopi med varandra. De har något ihop, de har gaddat i hop sig och tycker väl nu att jag ska testa att dra ut gränserna lite.
Jag kan säga så här att jag har inte varit hemifrån i 12 dagar sedan jag var utbytesstudent i USA ett år. Det var.. får se nu... 1988.
Jag vet ärligt talat inte om jag klarar det... Läkare och terapeut tycker att jag borde och att det är precis va jag behöver. Haha ja det är väl tur att de vet för det gör inte ens jag.
Men det kanske vore bra för alla parter, framför allt mig själv. Att verkligen ta reda på hur jag vill att resten av livet ska se ut. Att ha några mål för framtiden men ändå leva varje dag.
Det kanske är flera som behöver tänka och då får utrymme när kontrast uppstår.
Jag har tre månader på mig att bestämma mig. Bestämma om jag ska, och i så fall vart jag ska åka.
Det handlar om Mösseberg i Falköping eller Alfta rehab, det är väl de jag i så fall tänker välja mellan. Att välja någon på närmare ort är nästan en dödssynd enligt vissa (Magnus). Han har blandat sig i "leken" också och tycker att jag ska åka så långt bort som möjligt för att inte kunna sjappa och dra hem mitt i, om paniken kommer.
Men jag känner på något sätt att "fria vägar ut" skulle sitta fint.
"Jag är rädd att komma fram nån annanstans, å jag samlar på tur och retur biljetter" (Mmm Winnerbäck, vem annars?!)
Nu ska lillson iväg till bussen.. Be right back!
Idag ledig dag!
Men det blir en del jobb!
Först ska jag till centrum och klippa mig, sen ska jag till jobbet och planera påskaktiviteter och kolla försäljningsstatistik.Samtal med chefen ska jag försöka hinna med också. Handla födelsedagsmiddagen ska jag göra också. Efter det blir det nog en välförtjänt fika. Kanske kanske kommer M hit eller jag till henne. Vore nice att ses i alla fall.
Sedan blir det myskväll med och för min Hjärt och mellanprins!
Lillason står garanterat för underhållningen :-))
Nu är det dags att dra!
Kom ihåg.... Fria vägar ut..
Kärlek till världen
Friday, March 19, 2010
Kärlek
En kärlek så stor att det är svårt att veta vad jag ska göra med den!
Du är gos, min kärlek.
Du är liv.
Att älska är att beundra med hjärtat.
Att beundra är att älska med hjärnan.
Du är bara så underbar att orden inte räcker till.
Jag har aldrig tyckt att jag haft dåligt ordförråd men nu känns det verkligen som så.
Du finns där och här, för mig, alltid.
Du bekräftar mig i min kärlek till dig.
Du bekräftar mig med din kärlek, varje dag.
Livet är betydelsefullt och vi vet det.
Vi respekterar, högaktar och ser med tillförsikt på livet och livet i framtiden.
Vi vet, vi har levt med känslan att livet rusat som ett gäng skenande hästar, utan egen kontroll.
Vi tar vara på stunden, vi ser varandra, vi är nära varandra, alltid.
Du är liv, du ger liv och du har gett och ger livet en ny dimension.
Du är Kärlek!
Jag älskar dig, Hjärt!
Att älska är att beundra med hjärtat.
Att beundra är att älska med hjärnan.
Du är bara så underbar att orden inte räcker till.
Jag har aldrig tyckt att jag haft dåligt ordförråd men nu känns det verkligen som så.
Du finns där och här, för mig, alltid.
Du bekräftar mig i min kärlek till dig.
Du bekräftar mig med din kärlek, varje dag.
Livet är betydelsefullt och vi vet det.
Vi respekterar, högaktar och ser med tillförsikt på livet och livet i framtiden.
Vi vet, vi har levt med känslan att livet rusat som ett gäng skenande hästar, utan egen kontroll.
Vi tar vara på stunden, vi ser varandra, vi är nära varandra, alltid.
Du är liv, du ger liv och du har gett och ger livet en ny dimension.
Du är Kärlek!
Jag älskar dig, Hjärt!
Wednesday, March 17, 2010
onsdag fortsättning
Kiki, läppglans med jordgubbssmak?? Haha det var roligt! Men det måste ha varit när jag gick i tvåan, ettan gick jag annan ort i Sveriges land. När jag var fyra år bodde vi också annanstans, mengranntantens gubbe var också gammal! Nu är det kväller, dags att sova. Sov gott alla! Kramar
Breaking news
Undrar vilken kanal jag tillhör?
Efter flera veckors ångest och grubblande, för alldeles egen del, alla andra lyckligt ovetandes, kan jag nu slappna av. Det är nästan så att jag känner hur det rinner av mig, inte allt på en gång , men lite i taget.
Att våga lita på den nya verkligheten, att den är annorlunda och motsatsen till den verklighet jag skapat i mitt huvud de senaste veckorna.
Jag ser mig vanligtvis som en positiv person som hellre ser lösningar istället för problem (än mer idag än förut)
Jag känner mig själv som en optimist.
Men så hände det något...
Kan förklara det ungefär så här:
Om man tittar på sig själv utifrån så är det som att "den inre kroppen" har flera lager/skikt av skydd utanpå sig.
Man kan tänka sig ozonlagret som exempel.
När den inre kroppen så blir skadad (tänk ozonlagret), typ cancer, så skadas även de yttre skydden, det blir hål och den inre kroppen blir mera oskyddad och lättare mottaglig för utifrån kommande saker. Det kan vara förkylningar eller andra sjukdomar men det jag tänker och menar främst är det som påverkar känslomässigt.
Det kan vara naturkatastrofer eller andra situationer som man utsätter sig för/blir utsatt för som går direkt in till den inre kroppen för skyddet är skadat. Man tar åt sig mera, klarar kanske inte att titta på.
Hänger ni med?
Mmm ok.. Vad hade detta nu med positiva lilla mig att göra?? :-))
Jo, allt som tidigare varit lösbart, inga problem, klart jag fixar det, jag är stark, det kommer att gå bra, det blir bra, alla de tankarna, hela det "jaget" slogs i en handvändning ut av konstig värk i mitt friska bröst under ett par månader.
För ett par veckor sen även en knöl. I mitt friska bröst.
Jag tänker inte skriva här i vilka banor mina tankar har gått, men det var ganska mörkt. Eller inte ganska.
Jag hade utan medicinsk expertis redan avgjort mitt öde. Jag var så säker på min sak att jag inte ens ville få det undersökt, för jag vet vilken resa jag hade behövt göra då.
Som om det vore det värsta alternativet?!?!?!
Jag hade till och med bestämt vilket sjukhus jag skulle välja denna gång, vilka jag skulle behöva kontakta, alla papper som skulle skrivas osv osv.
Hur tänkte jag egentligen? Inte alls kan jag säga.
Dessutom för att slippa gå igenom all behandling som jag i mitt huvud redan bestämt att jag skulle få så klarade jag inte av att ens berätta för de som står mig så nära.
Hela situationen har för mig varit extremt konstig, ännu konstigare nu i efterhand.
Hur tänkte jag egentligen? Varför slutade jag tänka konstruktivt och metodiskt?
Det enda svaret jag har på det är att jag har känslan av att när jag väl tagit mig upp på fötter, när läget på alla plan stabiliseras så får jag något hårt i huvudet.
Det finns ett speciellt ord för det( från körteorin bla), men jag kommer inte i håg det nu.
Efter ett sammanbrott på jobbet förra veckan insåg jag att jag måste göra något annars kommer jag att behöva läggas in på psyk! :-)) Så jag bokade tid.
För sent, alldeles för sent, på tok för sent och alldeles fel talade jag om för Hjärt.
Men jag hade i min enfald väntat på "rätt tillfälle", hur skulle det kunna finnas ett rätt tillfälle, för något sånt här?
Igår var vi där, på undersökning och provtagningar, mammografi och ultraljud.
ALLT ser fint ut"!! Det finns inga nya cancerknölar.
Knölen jag har är troligen en lokal inflammation, en förhårdnad av vårtgården, bindvävsknut eller en fettknöl. Så allt ska nu så sakteliga återgå till det normala!
Helt otroligt! Jag njuter än mer! Det är härligt att vakna på morgonen, fåglarna kvittrade klockan fem i morse och solen skiner nu från en klarblå himmel.
Nu ska jag åka ner och träna!
Puss och Kram!!!
Efter flera veckors ångest och grubblande, för alldeles egen del, alla andra lyckligt ovetandes, kan jag nu slappna av. Det är nästan så att jag känner hur det rinner av mig, inte allt på en gång , men lite i taget.
Att våga lita på den nya verkligheten, att den är annorlunda och motsatsen till den verklighet jag skapat i mitt huvud de senaste veckorna.
Jag ser mig vanligtvis som en positiv person som hellre ser lösningar istället för problem (än mer idag än förut)
Jag känner mig själv som en optimist.
Men så hände det något...
Kan förklara det ungefär så här:
Om man tittar på sig själv utifrån så är det som att "den inre kroppen" har flera lager/skikt av skydd utanpå sig.
Man kan tänka sig ozonlagret som exempel.
När den inre kroppen så blir skadad (tänk ozonlagret), typ cancer, så skadas även de yttre skydden, det blir hål och den inre kroppen blir mera oskyddad och lättare mottaglig för utifrån kommande saker. Det kan vara förkylningar eller andra sjukdomar men det jag tänker och menar främst är det som påverkar känslomässigt.
Det kan vara naturkatastrofer eller andra situationer som man utsätter sig för/blir utsatt för som går direkt in till den inre kroppen för skyddet är skadat. Man tar åt sig mera, klarar kanske inte att titta på.
Hänger ni med?
Mmm ok.. Vad hade detta nu med positiva lilla mig att göra?? :-))
Jo, allt som tidigare varit lösbart, inga problem, klart jag fixar det, jag är stark, det kommer att gå bra, det blir bra, alla de tankarna, hela det "jaget" slogs i en handvändning ut av konstig värk i mitt friska bröst under ett par månader.
För ett par veckor sen även en knöl. I mitt friska bröst.
Jag tänker inte skriva här i vilka banor mina tankar har gått, men det var ganska mörkt. Eller inte ganska.
Jag hade utan medicinsk expertis redan avgjort mitt öde. Jag var så säker på min sak att jag inte ens ville få det undersökt, för jag vet vilken resa jag hade behövt göra då.
Som om det vore det värsta alternativet?!?!?!
Jag hade till och med bestämt vilket sjukhus jag skulle välja denna gång, vilka jag skulle behöva kontakta, alla papper som skulle skrivas osv osv.
Hur tänkte jag egentligen? Inte alls kan jag säga.
Dessutom för att slippa gå igenom all behandling som jag i mitt huvud redan bestämt att jag skulle få så klarade jag inte av att ens berätta för de som står mig så nära.
Hela situationen har för mig varit extremt konstig, ännu konstigare nu i efterhand.
Hur tänkte jag egentligen? Varför slutade jag tänka konstruktivt och metodiskt?
Det enda svaret jag har på det är att jag har känslan av att när jag väl tagit mig upp på fötter, när läget på alla plan stabiliseras så får jag något hårt i huvudet.
Det finns ett speciellt ord för det( från körteorin bla), men jag kommer inte i håg det nu.
Efter ett sammanbrott på jobbet förra veckan insåg jag att jag måste göra något annars kommer jag att behöva läggas in på psyk! :-)) Så jag bokade tid.
För sent, alldeles för sent, på tok för sent och alldeles fel talade jag om för Hjärt.
Men jag hade i min enfald väntat på "rätt tillfälle", hur skulle det kunna finnas ett rätt tillfälle, för något sånt här?
Igår var vi där, på undersökning och provtagningar, mammografi och ultraljud.
ALLT ser fint ut"!! Det finns inga nya cancerknölar.
Knölen jag har är troligen en lokal inflammation, en förhårdnad av vårtgården, bindvävsknut eller en fettknöl. Så allt ska nu så sakteliga återgå till det normala!
Helt otroligt! Jag njuter än mer! Det är härligt att vakna på morgonen, fåglarna kvittrade klockan fem i morse och solen skiner nu från en klarblå himmel.
Nu ska jag åka ner och träna!
Puss och Kram!!!
Monday, March 15, 2010
Saker ni kanske inte vet om mig! :-))
Efter som jag är en sån bra person finns det förstås (nästan) bara bra och fina saker!
- Envis sedan födseln! (Efter min far skulle jag tro)
- Flörtade som 4-åring med granntantens man, för min mammas räkning.( Bra eller inte kan väl diskuteras) :-)- Bet min ganska nyfödda lillebror i fingret för att han tog för mycket av "min" plats.( jag bet inte såååå hårt..)
- Ville som liten bli sjuksköterska eller "brandman"
- Lärde mig inte att simma i simbassäng förrän i femman, livrädd för bassänger, fortfarande.
- Mobbad i mellanstadiet, "ungar gör så" hette det då.
- Drömyrke som "stor": barnmorska
- Varit biträdande butikschef i en konsum butik, tjänade alldeles för lite pengar. :-)
- "Fångat" och anmält otaliga mängder snattare.
- Varit på rättegång i Nyköping på grund av ett rån.
- Försöker alltid att vara världens bästa mamma för just mina bästa barn.
- Lagar ganska god mat
- Tycker om att baka
- Har stora drömmar för framtiden, både vad gäller i yrket och i mitt/vårt privatliv.
Det kommer mera! Kanske en annan lista så småningom!
Easy peasy!
Ingen fara i taket!
Tiden går, solen står och LIVET är!
En dag i taget, en timme i taget och i värsta stunder en minut i taget.
Allt ordnar sig, det löser sig.
Mitt Mount Everest är redan avklarat, finns det flera utmaningar?
Jag sa ju det!
Bli inte oroliga!
Puss och Kram
Tiden går, solen står och LIVET är!
En dag i taget, en timme i taget och i värsta stunder en minut i taget.
Allt ordnar sig, det löser sig.
Mitt Mount Everest är redan avklarat, finns det flera utmaningar?
Jag sa ju det!
Bli inte oroliga!
Puss och Kram
Kejsarens nya kläder eller inga alls!
Hmm känslan av att vilja krypa ur kläderna, eller kanske skinnet till och med, är läskigt nära.
Har saker som jag borde ha gjort men fortfarande inte gör.
Det är så svårt...
Veta att det jag säger och gör har så stor effekt på andra människor, vad de känner och hur de mår.
När den känslan är jobbigare och svårare att hantera än själva "orsaken", är jag nog ganska snett ute.
Men sådan har jag alltid varit.
Strunt samma hur jag själv mår bara inte de runtomkring mår dåligt.
Nu är jag som en tryckkokare som börjat sippra över, en tidsfråga innan den briserar. Jag är trängd och klämd in i mitt hörn medan de runtomkring är lyckligt ovetande om vad som försiggår i mitt huvud.
Kan tyckas orättvist och lite ego.
Det är inte det.
Kanske blir man ledsen över mitt sätt att agera.
Men snälla bli inte det...
Jag har bara så ofantligt svårt att acceptera vissa saker, till exempel verkligheten, att jag hellre stoppat huvudet i sanden.
Poletten kommer endera dagen åka ner för er, vilken dag som helst faktiskt.
En dag när jag vet mera, när jag har kött på mina ben och kläderna på.
Coffeebreak och sedan träning!
Har saker som jag borde ha gjort men fortfarande inte gör.
Det är så svårt...
Veta att det jag säger och gör har så stor effekt på andra människor, vad de känner och hur de mår.
När den känslan är jobbigare och svårare att hantera än själva "orsaken", är jag nog ganska snett ute.
Men sådan har jag alltid varit.
Strunt samma hur jag själv mår bara inte de runtomkring mår dåligt.
Nu är jag som en tryckkokare som börjat sippra över, en tidsfråga innan den briserar. Jag är trängd och klämd in i mitt hörn medan de runtomkring är lyckligt ovetande om vad som försiggår i mitt huvud.
Kan tyckas orättvist och lite ego.
Det är inte det.
Kanske blir man ledsen över mitt sätt att agera.
Men snälla bli inte det...
Jag har bara så ofantligt svårt att acceptera vissa saker, till exempel verkligheten, att jag hellre stoppat huvudet i sanden.
Poletten kommer endera dagen åka ner för er, vilken dag som helst faktiskt.
En dag när jag vet mera, när jag har kött på mina ben och kläderna på.
Coffeebreak och sedan träning!
Friday, March 12, 2010
2010-03-12
Fredag..
Skulle vara mysfredag idag.
Har jobbat, tränat och fikat i centrum med M.
Så långt gick det nästan bra.
Nu har jag ingen lust längre!
Reagerar och överrreagerar (??) på det mesta och skulle helst vilja dra en filt över huvudet eller göra som strutsen, stoppa huvudet i sanden. När jag sedan vaknar är det med ny energi, ny kraft och nytt engagemang.
Tänk att några ord kan förgylla ens dag och göra livet!?
Likväl som något/några ord kan påverka så negativt...
Undrar stilla hur jag kan tillåta någon/något som påverkar mig negativt att ta den platsen i mitt liv?!
Hmm vet inte.. Rädslan för ensamheten kanske... Detta trots att jag vet att jag ALDRIG kommer att behöva vara ensam. Inte på något sätt. Konstigt är det i alla fall.
Nåja.. Hur som helst så ska jag vila nu. Sönerna kommer hem så småningom.
Hjärt jobbar tills han har jobbat klart kan man säga, som svar på mellansons fråga.
Idag blir det ugnstekt hel fläskfilé därefter marinerad (Tack Ewa!), och potatisgratäng.
Yummie!
Kramar om
Skulle vara mysfredag idag.
Har jobbat, tränat och fikat i centrum med M.
Så långt gick det nästan bra.
Nu har jag ingen lust längre!
Reagerar och överrreagerar (??) på det mesta och skulle helst vilja dra en filt över huvudet eller göra som strutsen, stoppa huvudet i sanden. När jag sedan vaknar är det med ny energi, ny kraft och nytt engagemang.
Tänk att några ord kan förgylla ens dag och göra livet!?
Likväl som något/några ord kan påverka så negativt...
Undrar stilla hur jag kan tillåta någon/något som påverkar mig negativt att ta den platsen i mitt liv?!
Hmm vet inte.. Rädslan för ensamheten kanske... Detta trots att jag vet att jag ALDRIG kommer att behöva vara ensam. Inte på något sätt. Konstigt är det i alla fall.
Nåja.. Hur som helst så ska jag vila nu. Sönerna kommer hem så småningom.
Hjärt jobbar tills han har jobbat klart kan man säga, som svar på mellansons fråga.
Idag blir det ugnstekt hel fläskfilé därefter marinerad (Tack Ewa!), och potatisgratäng.
Yummie!
Kramar om
Thursday, March 11, 2010
20100311:2
Hehe rubriken börjar se ut som avsnitt ur bibeln eller nåt, men så långt har det inte gått ännu. Men vem vet vart denna resa slutar någonstans?!
Vill via detta inlägg rikta ett särskilt tack till två av mina arbetskamrater, varav en är chef. Eller min före detta chef, kanske man ska säga.
Tack E och JL för stora hjärtan och varma famnar när det stormar runt mig.
I mig kanske jag ska säga.
E för ständigt engagemang och intresse för personen Ima och hennes mående och förehavanden.
JL för alltid perfekt tajming vad gäller att stanna tiden, släppa "runtomkring saker" och för förmågan att vara totalt närvarande när det verkligen behövs, för kloka råd och varma ord.
Stort tack!! Varma och många kramar till er!!
Vill via detta inlägg rikta ett särskilt tack till två av mina arbetskamrater, varav en är chef. Eller min före detta chef, kanske man ska säga.
Tack E och JL för stora hjärtan och varma famnar när det stormar runt mig.
I mig kanske jag ska säga.
E för ständigt engagemang och intresse för personen Ima och hennes mående och förehavanden.
JL för alltid perfekt tajming vad gäller att stanna tiden, släppa "runtomkring saker" och för förmågan att vara totalt närvarande när det verkligen behövs, för kloka råd och varma ord.
Stort tack!! Varma och många kramar till er!!
2010-03-11
Börjat och suddat.
Börjat och suddat.
Det vill sig inte idag.
Finns mycket att skriva men det går inte.
Än.
Jag är låst och sluten och vill faktiskt inte.
Tänker inte.
Lovat mig själv att inte svära i bloggen, för mig tyder svordomar på fattigt ordförråd och dålig respekt.
Jag är ju full av kärlek och värme.
Alltid.
Idag dock otroligt fattig på ord.
Jag är full av respekt för alla er, nära och kära, vänner och ytligt bekanta.
Alltid.
Men har nollrespekt för denna jävla CANCER skit!
Du tar vänner, nära och kära, förvrider liv och kroppar.
Förvränger tankar och tar bort framtidsdrömmar.
Tar liv.
Du ska inte ha någon respekt.
Du får ingen från mig i alla fall.
Du förtjänar det inte.
Sänder varma tankar till dig Anna, Sara, Lilla H med familjer och till alla er andra, Pys, Ludmilla, Marie, Kerran bland några, som också kämpar för Livet och mot Cancer.
Stor varm kram
Börjat och suddat.
Det vill sig inte idag.
Finns mycket att skriva men det går inte.
Än.
Jag är låst och sluten och vill faktiskt inte.
Tänker inte.
Lovat mig själv att inte svära i bloggen, för mig tyder svordomar på fattigt ordförråd och dålig respekt.
Jag är ju full av kärlek och värme.
Alltid.
Idag dock otroligt fattig på ord.
Jag är full av respekt för alla er, nära och kära, vänner och ytligt bekanta.
Alltid.
Men har nollrespekt för denna jävla CANCER skit!
Du tar vänner, nära och kära, förvrider liv och kroppar.
Förvränger tankar och tar bort framtidsdrömmar.
Tar liv.
Du ska inte ha någon respekt.
Du får ingen från mig i alla fall.
Du förtjänar det inte.
Sänder varma tankar till dig Anna, Sara, Lilla H med familjer och till alla er andra, Pys, Ludmilla, Marie, Kerran bland några, som också kämpar för Livet och mot Cancer.
Stor varm kram
Wednesday, March 10, 2010
2010-03-10, del två
Vilat, gått promenad med dogge och inväntar nu "små" barn. Middagsplanen blev ganska enkel, spaghetti och köttfärssås. Jag skippade pannkaksstekandet trots min vana trogen att göra det när det finns minst ork, tid och lust hehe.
Mot min vilja men med terapeut J´s, så har jag nu med rysning i kroppen rört till i mitt glasskåp. Det fick vara så en stund innan jag snyggt och prydligt ställde tillbaka glasen där de SKA stå, haha jag kan inte annat än skratta åt mig själv. Jag kan inte öppna glasskåpet och ha en röra där inne, det går inte!
För mig så är det egentligen inget problem att ha "ordning" där, men kan uppfattas som problem av andra.
Har du någon ful vana eller någon typ av kontroll som du gör?
Jag har nog flera men ska nog inte spalta upp de här, hehe.
Haft några bra samtal idag och ska försöka hålla i den trenden även i morgon. Det gör nytta för mig och andra. Tack till just dig om du känner dig berörd!
Snön droppar från taken, det är underbart väder. Känns verkligen som om våren är på väg, snart snart snart... Jag är en tröttmössa idag och hoppas att få sova några flera timmar i natt. Sömnbristen, tänkandet och grubblandet tär enormt på hela varandet.
Dags att börja med lite krubb. Mellanson är hemma nu och lillson ska snart ringas för promenad från skolan till bussen hem.
Hjärt jobbar och kommer när han är klar, en del långa dagar..
Kanske ska försöka träna ikväll istället för den uteblivna träningen mitt på dagen?! Hmm vi får se hur jag gör...
I morgon är det torsdag och ytterligare en arbetsvecka är snart slut. Ska använda mig av ljuset och tiden för mig och min skull.
Kramar
Mot min vilja men med terapeut J´s, så har jag nu med rysning i kroppen rört till i mitt glasskåp. Det fick vara så en stund innan jag snyggt och prydligt ställde tillbaka glasen där de SKA stå, haha jag kan inte annat än skratta åt mig själv. Jag kan inte öppna glasskåpet och ha en röra där inne, det går inte!
För mig så är det egentligen inget problem att ha "ordning" där, men kan uppfattas som problem av andra.
Har du någon ful vana eller någon typ av kontroll som du gör?
Jag har nog flera men ska nog inte spalta upp de här, hehe.
Haft några bra samtal idag och ska försöka hålla i den trenden även i morgon. Det gör nytta för mig och andra. Tack till just dig om du känner dig berörd!
Snön droppar från taken, det är underbart väder. Känns verkligen som om våren är på väg, snart snart snart... Jag är en tröttmössa idag och hoppas att få sova några flera timmar i natt. Sömnbristen, tänkandet och grubblandet tär enormt på hela varandet.
Dags att börja med lite krubb. Mellanson är hemma nu och lillson ska snart ringas för promenad från skolan till bussen hem.
Hjärt jobbar och kommer när han är klar, en del långa dagar..
Kanske ska försöka träna ikväll istället för den uteblivna träningen mitt på dagen?! Hmm vi får se hur jag gör...
I morgon är det torsdag och ytterligare en arbetsvecka är snart slut. Ska använda mig av ljuset och tiden för mig och min skull.
Kramar
2010-03-10
Jobbat mina timmar idag och hade tänkt träna efter jobbet. Men pallade inte idag.. Orkade bara inte.
Det har varit en tung natt och morgon, med alldeles för lite sömn. Då kommer nerhumöret som ett brev på posten. Orkar inte riktigt hålla ihop såna dagar.
Många tankar, mycket oro och alldeles för kort stubin. Stod och plockade päron idag med tårarna rullandes på kind.
Varför kan man ju fråga sig...
Jaa... det svaret kanske kommer.
Lite träningsvärk i magen idag efter nya övningar igår. Ryggmusklerna krampar av någon outsäglig anledning, ska slänga mig på spikmattan en stund för att se om det släpper.
Städning borde göras idag, samt en mängd papper som ska fyllas i och skickas in, baka och fundera ut middagsmat..
Nä! jag tror jag hoppar.. Jag lägger mig en stund istället, sen ska jag sätta mig att njuta i solen.
"Måste" och "borde" finns ju kvar i morgon.
So long
Tuesday, March 9, 2010
2010-03-09
Gah!!!
Vad tiden går fort!!! Dagarna springer iväg!
Det har varit några underbara soliga dagar, nästan lite vårkänsla i luften när det är som bäst.
Underbart!
Jag jobbar fortfarande min halvtid, tränar nu regelbundet kan man säga. Minst varannan dag är det tänkt, kan bli lite mera. Man kan ju variera träningen och köra olika delar olika dagar. Känns så skönt!
Benen och ryggen känns genast lite bättre, tack och lov! Så kan man slå bort andra negativa tankar. Tankarna skenar ju iväg, tyvärr... Det hjälper ju tyvärr inte när man har "bloggcancervänner" som förlorar kampen mot sina "Dumbos"... Fina kvinnor, stora kämpar vackra hjältinnor många av de med små barn, det gör ont och känns faktiskt (trots mitt anti till ordet...) orättvist.. Det ord jag inte vill använda.
För att använda det ordet innebär ju indirekt att det vore mera rättvist att någon annan drabbats, så menar jag verkligen inte. INGEN ska behöva genomlida och dö av cancer.
Död åt Cancer!
Jag njuter av varje dag, känner glädje bara över att få vara.
Idag fick jag frågan om hur vi har planerat sommaren och semestern.. Hahaha ja du...
Jag är glad och tacksam att inte behöva planera, inga måsten. Vi ska göra det vi vill och verkligen känner för. Sen fungerar inte min almanacka längre än till, möjligtvis, kommande veckoslut.
Så planera sommaren får komma när det kommer, med Hjärts hjälp.
Jag fick också frågan på om jag är "klar" nu, "alltså med behandling och så"
På det kan jag bara svara att Ja, så vitt jag vet.
Är jag frisk?
Jag mår bra, för mig är det viktigast.
Är du frisk?
Frisk eller ej kan ingen svara på, men man kan må bra eller inte bra.
Idag har jag min lediga dag så det blev en trög och lugn morgon efter en hysterisk natt med lillson som inte kunnat sova och som sprungit fram och tillbaka minst tio gånger!
Väntade utanrför friskis när de öppnade vid tio och körde ett gym och konditionspass på två timmar, handla lite, hem och ut med hunden. Nu ska jag ta kaffekoppen och sätta mig i solen på baksidan och njuta!
Återkommer kanske med ett eller annat foto!
Kramar så länge!
Vad tiden går fort!!! Dagarna springer iväg!
Det har varit några underbara soliga dagar, nästan lite vårkänsla i luften när det är som bäst.
Underbart!
Jag jobbar fortfarande min halvtid, tränar nu regelbundet kan man säga. Minst varannan dag är det tänkt, kan bli lite mera. Man kan ju variera träningen och köra olika delar olika dagar. Känns så skönt!
Benen och ryggen känns genast lite bättre, tack och lov! Så kan man slå bort andra negativa tankar. Tankarna skenar ju iväg, tyvärr... Det hjälper ju tyvärr inte när man har "bloggcancervänner" som förlorar kampen mot sina "Dumbos"... Fina kvinnor, stora kämpar vackra hjältinnor många av de med små barn, det gör ont och känns faktiskt (trots mitt anti till ordet...) orättvist.. Det ord jag inte vill använda.
För att använda det ordet innebär ju indirekt att det vore mera rättvist att någon annan drabbats, så menar jag verkligen inte. INGEN ska behöva genomlida och dö av cancer.
Död åt Cancer!
Jag njuter av varje dag, känner glädje bara över att få vara.
Idag fick jag frågan om hur vi har planerat sommaren och semestern.. Hahaha ja du...
Jag är glad och tacksam att inte behöva planera, inga måsten. Vi ska göra det vi vill och verkligen känner för. Sen fungerar inte min almanacka längre än till, möjligtvis, kommande veckoslut.
Så planera sommaren får komma när det kommer, med Hjärts hjälp.
Jag fick också frågan på om jag är "klar" nu, "alltså med behandling och så"
På det kan jag bara svara att Ja, så vitt jag vet.
Är jag frisk?
Jag mår bra, för mig är det viktigast.
Är du frisk?
Frisk eller ej kan ingen svara på, men man kan må bra eller inte bra.
Idag har jag min lediga dag så det blev en trög och lugn morgon efter en hysterisk natt med lillson som inte kunnat sova och som sprungit fram och tillbaka minst tio gånger!
Väntade utanrför friskis när de öppnade vid tio och körde ett gym och konditionspass på två timmar, handla lite, hem och ut med hunden. Nu ska jag ta kaffekoppen och sätta mig i solen på baksidan och njuta!
Återkommer kanske med ett eller annat foto!
Kramar så länge!
Friday, March 5, 2010
Ha ha kontrollbehov? Jag?
Jag tycker inte att min terra är snäll längre! Hon tycker att jag behöver jobba med mitt behov av kontroll! Hur tänkte hon då tro? Jag som bara får frossbrytningar av kaoset i köksskåpet med dricksglas, när dessa inte står i ordning där. Det kanske var så hon menade, att jag behövde mera kontrol i mina köksskåp?? He he
2010-03-05
Sitter på bröstmottagningen igen. Ska till min terapeut, J. Trots att jag vet att det gör mig gott, att hon är bra för mig, är det jobbigt att gå hit. Dumbodagen infinner sig varje gång jag kommer hit, nu handlar det mest om att jag ska lära mig hantera de känslor som dyker upp. Lite smärtsamt också. När jag är klar här ska jag åka hem, köra ett träningspass sen är det mysfredag, Detta trots att det är jobbarhelg, hela helgen. Hjärt har förberett maten, bästis. Nu är det min tur. återkommer snart! Kramar
Wednesday, March 3, 2010
2010-03-03, del två
Uppdatera och uppdateras. Jag undrar om det finns fler personer som jag?
Du precis som jag som har ett behov att uppdatera dig hos dina bloggvänner så fort datorn sätts på.
Jag är där, men jag skäms inte för det. Vissa av bloggarna har jag följt tre-fyra år, de är svåra att bara släppa så där...
Jag vet att det finns en och annan som följer min blogg dagligen också, som är inne och kollar flera gånger om dagen trots att jag inte uppdaterat. Tack till er som troget följer mig genom vått och torrt! :-)
Idag har jag inhandlat en kartong Bamyl från apoteket. Tänkte medicinera mig själv med en halv tablett om dagen för att mota ev dumbo påhitt i framtiden. Inget farligt för magar av stål. Har min mage klarat allt som varit och är, så klarar den lite acetylsalicylsyra också. Ska skärpa mig med mitt "dagliga" intag av min ordinarie medicin också... Skämmigt men sant... ÄR verkligen urkass på det. Trots "senilbox" och allt, undrar vart den är förresten?!
:-)
Så dagens fråga:
Kvinnlig intuition, existerar det?
Vad är det?
Hur visar det sig?
Vad är annars den där gnagande känslan av oro i maggropen, tankarna som envist drar åt ett håll och som sedan tyvärr oftast visar sig stämma...
Är de självuppfyllande profetia eller kvinnlig intuition?
Att "veta" fast man egentligen inte vet?
Avskyr känslan, den dyker upp ibland.
Försöker numera mota den vid grinden, lyckas inte alltid dock.
Nu är det mackdags sedan sovdags.
Tidig morgon i morgon igen.
Kramen
Du precis som jag som har ett behov att uppdatera dig hos dina bloggvänner så fort datorn sätts på.
Jag är där, men jag skäms inte för det. Vissa av bloggarna har jag följt tre-fyra år, de är svåra att bara släppa så där...
Jag vet att det finns en och annan som följer min blogg dagligen också, som är inne och kollar flera gånger om dagen trots att jag inte uppdaterat. Tack till er som troget följer mig genom vått och torrt! :-)
Idag har jag inhandlat en kartong Bamyl från apoteket. Tänkte medicinera mig själv med en halv tablett om dagen för att mota ev dumbo påhitt i framtiden. Inget farligt för magar av stål. Har min mage klarat allt som varit och är, så klarar den lite acetylsalicylsyra också. Ska skärpa mig med mitt "dagliga" intag av min ordinarie medicin också... Skämmigt men sant... ÄR verkligen urkass på det. Trots "senilbox" och allt, undrar vart den är förresten?!
:-)
Så dagens fråga:
Kvinnlig intuition, existerar det?
Vad är det?
Hur visar det sig?
Vad är annars den där gnagande känslan av oro i maggropen, tankarna som envist drar åt ett håll och som sedan tyvärr oftast visar sig stämma...
Är de självuppfyllande profetia eller kvinnlig intuition?
Att "veta" fast man egentligen inte vet?
Avskyr känslan, den dyker upp ibland.
Försöker numera mota den vid grinden, lyckas inte alltid dock.
Nu är det mackdags sedan sovdags.
Tidig morgon i morgon igen.
Kramen
2010-03-03
Måste prova att skriva ett inlägg från mobilen. verkar som att det fumgerar! har ca två timmar kvar att jobba sen är det hem och vila som gäller. fixat lite nya foton så det blir att redigera bloggen lite. Kram alla underbara så länge!
Tuesday, March 2, 2010
Newish stylish, tillfälligt i alla fall
Har försökt att ändra och ändra och ändra igen... Hittar inte riktigt något som passar bloggen. Vill ha lite mera "vårliga" färger och lite annat kul på sidan. Men jag är ju ingen "datanörd" dårå så jag får nöja mig med det utbudet som finns om ingen annan har något förslag!? :-))
Men lite ombyte förnöjer!
Nu ska jag baka bullar! Återkommer kanske med ett eller annat bildbevis.
Men lite ombyte förnöjer!
Nu ska jag baka bullar! Återkommer kanske med ett eller annat bildbevis.
2010-03-02
Jag kommer att fortsätta blogga så länge det känns som att det fyller en mening för mig.
Bloggen kommer mindre och mindre att handla om skitsjukdomen och mer och mer om det friska, sunda och roliga. Men än så länge är det fortfarande sviter från ovanstående skitsjukdom, så det tar fortfarande plats här.
Dessutom känner jag att det är viktigt, för mig och för de som kommer efter mig i skitsjukdomens spår och för anhöriga, att bara för att sjukvården har behandlat "färdigt", gjort det de kan och ska, så är själen trasig och behöver sitt.
Ni vet det där som känns men inte syns.
Omplåstring, ny och mera näring och massor med tid att hela sig.
Återhämtning.
Hitta tillbaka till tron på det "självklara", Livet.
Angående vårt tak så har vi eternittak, så det går inte att gå upp och skotta, tyvärr.
Då spricker eternitplattorna.
Men det ska nog gå bra det här också! :-)
Så lite intressant läsning om en forskningsstudie som pågått under x antal år med bröstcancerpatienter.
Det kan vara så att ACETYLSALICYLSYRA kan minska risken för återfall i bröstcancer, det är vad studien visar i alla fall. Ett svenskt forskargäng ska nu undersöka vidare huruvida det i framtiden kan komma att bli en del i cancerbehandlingen, "ersättning för antihormonbehandling och cytostatika" stod att läsa i tidningen idag.
Så hur ska jag nu våga låta bli?!
Det som är extra intressant är att man redan innan studien vetat att acetylsalicylsyra har en bra effekt mot cancerceller...
Varför har man då inte tidigare fortsatt utreda det?
Klart att jag ska inta lite extra acetylsalicylsyra, om det kan minska återfallsrisken känns det inte som att man har råd att avstå.
Om inte annat är det bra för att tunna ut det trögflytande i våra ådror.
Nu är det en extra mugg kaffe sen färd till Täbban och återlämning av lånemobil. Min nya(!) gick inte att laga så jag har beställt och fått en ersättningstelefon. Annars kände jag att en dag att bara vara hemma hade varit skönt.
Städa lite kanske...
Aaa just det, baka skulle jag göra också.
Det blir ju kalajs och inflyttningsfest i slutet av mars. Hjärt och mellanson fyller ju på samma dag och så vill vi fira vårt hus, vår framtid och vårt nya liv.
Äh.. känns som att det blir Täbban i morgon.
Haha har lite svårt att bestämma mig.
Stort tack till mina arbetskamrater och vänner som haft en insamling till mig när jag för ett år sedan blev sjuk. Jag har fått ett presentkort för att bry mig om mig själv, så det ska jag göra!
Läst i spåkulan idag, komiskt vilket sammanträffande!
"Det är skönt att bara få vara. Du behöver ladda batterierna. Stanna hemma under helgen och tänk ut en ny look till våren. Det är roligt att se framåt"
Så sorry till min arbetsgivare.. Jag måste nog stanna hemma i helgen och tänka ut den nya vårlooken! Låter lagom ansträngande tycker jag. Beställer man den sen eller man måste man ut och handla?!
Nedå! Det är roligt att jobba, så mina kära kolleger(och chefer), ni får stå ut med mig även denna kommande helg!
Hahaha, vårlooken hinner jag med ändå!
Gos!
Bloggen kommer mindre och mindre att handla om skitsjukdomen och mer och mer om det friska, sunda och roliga. Men än så länge är det fortfarande sviter från ovanstående skitsjukdom, så det tar fortfarande plats här.
Dessutom känner jag att det är viktigt, för mig och för de som kommer efter mig i skitsjukdomens spår och för anhöriga, att bara för att sjukvården har behandlat "färdigt", gjort det de kan och ska, så är själen trasig och behöver sitt.
Ni vet det där som känns men inte syns.
Omplåstring, ny och mera näring och massor med tid att hela sig.
Återhämtning.
Hitta tillbaka till tron på det "självklara", Livet.
Angående vårt tak så har vi eternittak, så det går inte att gå upp och skotta, tyvärr.
Då spricker eternitplattorna.
Men det ska nog gå bra det här också! :-)
Så lite intressant läsning om en forskningsstudie som pågått under x antal år med bröstcancerpatienter.
Det kan vara så att ACETYLSALICYLSYRA kan minska risken för återfall i bröstcancer, det är vad studien visar i alla fall. Ett svenskt forskargäng ska nu undersöka vidare huruvida det i framtiden kan komma att bli en del i cancerbehandlingen, "ersättning för antihormonbehandling och cytostatika" stod att läsa i tidningen idag.
Så hur ska jag nu våga låta bli?!
Det som är extra intressant är att man redan innan studien vetat att acetylsalicylsyra har en bra effekt mot cancerceller...
Varför har man då inte tidigare fortsatt utreda det?
Klart att jag ska inta lite extra acetylsalicylsyra, om det kan minska återfallsrisken känns det inte som att man har råd att avstå.
Om inte annat är det bra för att tunna ut det trögflytande i våra ådror.
Nu är det en extra mugg kaffe sen färd till Täbban och återlämning av lånemobil. Min nya(!) gick inte att laga så jag har beställt och fått en ersättningstelefon. Annars kände jag att en dag att bara vara hemma hade varit skönt.
Städa lite kanske...
Aaa just det, baka skulle jag göra också.
Det blir ju kalajs och inflyttningsfest i slutet av mars. Hjärt och mellanson fyller ju på samma dag och så vill vi fira vårt hus, vår framtid och vårt nya liv.
Äh.. känns som att det blir Täbban i morgon.
Haha har lite svårt att bestämma mig.
Stort tack till mina arbetskamrater och vänner som haft en insamling till mig när jag för ett år sedan blev sjuk. Jag har fått ett presentkort för att bry mig om mig själv, så det ska jag göra!
Läst i spåkulan idag, komiskt vilket sammanträffande!
"Det är skönt att bara få vara. Du behöver ladda batterierna. Stanna hemma under helgen och tänk ut en ny look till våren. Det är roligt att se framåt"
Så sorry till min arbetsgivare.. Jag måste nog stanna hemma i helgen och tänka ut den nya vårlooken! Låter lagom ansträngande tycker jag. Beställer man den sen eller man måste man ut och handla?!
Nedå! Det är roligt att jobba, så mina kära kolleger(och chefer), ni får stå ut med mig även denna kommande helg!
Hahaha, vårlooken hinner jag med ändå!
Gos!
Monday, March 1, 2010
I´m missing you...
Ja så skulle man kunna sammanfatta dagen...
"You" i det här sammanhanget är inte en person, utan en grupp av människor.
Jag började med lågläge redan i morse då jag insåg att denna måndag inte kommer att bli som de senaste sex måndagarna. Otroligt hur snabbt kroppen och knoppen vänjer sig med vissa saker!!!!
Otroligt hur nära varandra man kan komma på sex veckor! (12 dagar)
Mina fina bc vänner som jag stötts och blötts med under sex veckors tid är sedan i onsdags över....
Det är sorgligt... Det var verkligen ett behov som behövde fyllas, men jag är inte klar än, jue!
Tillsammans med en av terapeuterna så kommer vi fortsätta träffas, i alla fall en gång per månad, det känns otroligt bra. Under tiden får jag se till att bibehålla det som varit bra för mig och min skalle. Avslappning, reflektion och VILA. Spara på energireserven, inte göra slut på all energi.
Vara snäll mot mig själv.
Snöstorm, återigen! När ska denna vinter vara slut!?
Lite orolig för taket för närvarande, men jag får göra en dålig imitation av strutsen, stoppa huvudet under kudden. I morgon är jag i alla fall ledig ska bara vila. (Haha som att det skulle gå!)
Snart är det hjärts och mellansons födelsedag, det är så roligt, hehe. Pyssla och smussla, prassla och gömma. Det ska börjas i tid. Gärna ställa de synligt också men utan namn så de får fundera lite. JAg tycker det är såå roligt!
Bara så att ni vet att när det är dags för mig så är jag nog inte hemma. Vet inte när jag ska åka eller när jag kommer hem, faktiskt inte ens vart jag ska, i nuläget.
Eller så blir det en hejdundrandes "LIF(H)SFEST", fira livet liksom!
Men bara så att ni vet ;-))
Nu är det duschtajm och sussning, bigtime!
Några viktiga, underbara och beundransvärda bloggerskor, flera av de mycket mycket sjuka, men med en sån otrolig livsglädje, kärlek, ödmjukhet för både liv och död, energi och så fulla av LIV, trots att döden knackar på.
Att förlora mot cancern är en daglig verklighet.
De påminner mig varje dag att vara där jag är och verkligen uppskatta det jag har.
Glöm inte det du heller, visa att du uppskattar de du tycker om, varje dag.
Tänk KÄRLEK!
För att vara först ut!
Till två av mina finaste, goaste och närmaste vänner som "råkar"?!? fylla år på samma dag,
Martina och
Maria,
GRATTIS GRATTIS på eran födelsedag i morgon tisdag den 2 mars!!!!
Kramar i massor massor!!
"You" i det här sammanhanget är inte en person, utan en grupp av människor.
Jag började med lågläge redan i morse då jag insåg att denna måndag inte kommer att bli som de senaste sex måndagarna. Otroligt hur snabbt kroppen och knoppen vänjer sig med vissa saker!!!!
Otroligt hur nära varandra man kan komma på sex veckor! (12 dagar)
Mina fina bc vänner som jag stötts och blötts med under sex veckors tid är sedan i onsdags över....
Det är sorgligt... Det var verkligen ett behov som behövde fyllas, men jag är inte klar än, jue!
Tillsammans med en av terapeuterna så kommer vi fortsätta träffas, i alla fall en gång per månad, det känns otroligt bra. Under tiden får jag se till att bibehålla det som varit bra för mig och min skalle. Avslappning, reflektion och VILA. Spara på energireserven, inte göra slut på all energi.
Vara snäll mot mig själv.
Snöstorm, återigen! När ska denna vinter vara slut!?
Lite orolig för taket för närvarande, men jag får göra en dålig imitation av strutsen, stoppa huvudet under kudden. I morgon är jag i alla fall ledig ska bara vila. (Haha som att det skulle gå!)
Snart är det hjärts och mellansons födelsedag, det är så roligt, hehe. Pyssla och smussla, prassla och gömma. Det ska börjas i tid. Gärna ställa de synligt också men utan namn så de får fundera lite. JAg tycker det är såå roligt!
Bara så att ni vet att när det är dags för mig så är jag nog inte hemma. Vet inte när jag ska åka eller när jag kommer hem, faktiskt inte ens vart jag ska, i nuläget.
Eller så blir det en hejdundrandes "LIF(H)SFEST", fira livet liksom!
Men bara så att ni vet ;-))
Nu är det duschtajm och sussning, bigtime!
Några viktiga, underbara och beundransvärda bloggerskor, flera av de mycket mycket sjuka, men med en sån otrolig livsglädje, kärlek, ödmjukhet för både liv och död, energi och så fulla av LIV, trots att döden knackar på.
Att förlora mot cancern är en daglig verklighet.
De påminner mig varje dag att vara där jag är och verkligen uppskatta det jag har.
Glöm inte det du heller, visa att du uppskattar de du tycker om, varje dag.
Tänk KÄRLEK!
För att vara först ut!
Till två av mina finaste, goaste och närmaste vänner som "råkar"?!? fylla år på samma dag,
Martina och
Maria,
GRATTIS GRATTIS på eran födelsedag i morgon tisdag den 2 mars!!!!
Kramar i massor massor!!
Subscribe to:
Posts (Atom)