Som vanligt har det hunnit hända massor sedan sist.
Vet i vanlig ordning inte vart jag ska börja.
Vi har pysslat med vårt fritidshus. Målat, byggt, renoverat, lagt till och tagit bort. Blir mer och mer vårt alldeles egna. Som vi vill ha det och när vi vill ha det. Emil trivs också som fisken i vattnet. "Jag älskar oss stuga" som han sa i början.
Jag har jobbat och varit sjukskriven om vartannat. Jag får inte riktigt kroppen och hjärnan att fungera som de ska. Otroligt stresskänslig bland annat, När det slår till så fungerar inte ens de mest basala sakerna. Jobbar på och med det. Mindfulness, heter det.
Jo, jag vet!!. Så tänkte jag också. Något flummigt som står på löpsedlarna till veckotidningarna, "förändra livet med mindfulness" "Hitta i ditt inre" och vad mer det nu kan tänkas stå.
Jag var väldigt skeptisk måste jag erkänna.
Där satt jag hos kuratorn när hon frågade om jag provat mindfulness....
Öh, nä, fick jag väl ur mig samtidigt som jag kände hur mungiporna drogs till ett skeptiskt leende.
Hon frågade om jag ville ge det en chans. Ok... Sa jag mest för att vara artig och ha för svårt för att säga nej.
Där satt vi två, i ett trångt rum i varsina fåtöljer av väntrumsmodell.
"Blunda och sätt dig bekvämt"
Oh,oh here we go...
När det var dags att öppna de blå igen hade det gått 15 minuter!?!? Hur gick det till??
Jag har fortsatt på egen hand efter det. Varje dag. Till en början med en app som guide, övergick snabbt till att göra på egen hand. Fantastiskt skönt att bara få andas och fokusera på just att andas. När det blir mycket i mitt huvud numera, tänker jag på min andning och fokus på rätt saker.
När jag har lagt mig är det en "stående" ritual. Somnar varje gång, haha.
Sååå, livet i övrigt då? Semester just nu, och en vecka till. Maken har jobbat sina första dagar denna vecka efter sin semester. Vilken mestadels har tillbringats i vår stuga, såklart. Man vill ju inte ens åka härifrån för att handla.
I höstas i samband med ett besök hos onkologen på SÖS så sa jag för femtielfte gången att jag ville göra en ärftlighetsutredning. Denna gång hann jag knappt säga meningen färdigt förrän hon sa att det var nog läge att göra det nu, "med tanke på vår familjs historia"
Tänk, vad har jag inte sagt hela tiden?!
Fick en massa papper att läsa igenom för att ta ställning till.om jag ville genomföra det eller ej. Fick dessutom erbjudande att vara med i en studie, SVEA, där man ännu mera grundligt skulle leta efter eventuella avvikelser som kunde på något sätt ha med cancer att göra.
Jag hade redan bestämt mig, sedan länge, att göra en utredning. Så blodprover togs på senhösten/vintern. Det skulle ta 4-6 månader med analysen.
Tidigt i våras ringde onkologen mig. Klockan var 17,30 och jag stod i kundtjänst på jobbet. LITE svårt att prata, är i underkant. Klockslaget sen?!
Hon började rabbla en massa saker och jag hann knappt med. Hm hm nånting, 53 trodde man att det skulle kunna vara men man behövde ett kompletterande blodprov.
Jag räknade snabbt ut att det var en ärftlighet som orsakat mina cancerdiagnoser. Men vad det var visste jag fortfarande inte. Det skulle ta ytterligare 4 månader innan jag fick veta. Innan dess var det ytterst få som visste om det. Vad nu DET, var för något.
DET, får ett eget blogginlägg.
Ima
No comments:
Post a Comment