Wednesday, September 17, 2014

När man tror att det vänder...

Ja så har det varit innan de senaste veckorna,  Det har känts som att livet sakta men säkert varit på väg att komma tillbaka. Så händer något, vad vet jag inte, men något som påverkar mig och kastar mig tillbaka.
Känns just nu som ett steg fram och två steg tillbaka.
Inga speciella tankar, inget speciellt som bråkar med mig egentligen, utan det är bara det allmänna "jaget" som sjunkit en bit för långt ner.
Ingen lust med något, ingen ork, orkar inte träna. Istället äter jag, i stort sett allt jag kommer över. Mest onyttigt förstås.  En lite ond cirkel.
Jag vet!
Kämpigt att överhuvudtaget ta mig upp ur soffan på dagarna.
Trött, less och nästan lite apatisk. Vad ska jag hitta på "resten av mitt liv"?
Stora frågor men inga svar.
Det enda jag vet är att jag måste göra en radikal förändring.
Tänkte ut och trava i skogen idag, men när stegen var tunga bara av att gå med hunden... Det gick inte.
Så sorry alla mina vänner, men jag kommer tillbaka.  Taskigt med ork och lust just nu.

I morgon är det besök på onkologen.  Första efter det att jag blev färdigbehandlad.  Det kan vara det som spökar.  Vet inte ens vad hon ska göra imorgon.  Känna, klämma och titta, men mera då?
Dessa hjärnspöken kommer jag att få leva med, trixet är nog att lära sig att hantera de.
Så från soffan till köksbordet.
Snart dags att hämta liten plupp.

Kramar

No comments: