Fortfarande hemma.
Trött trött trött.. Huvudvärk och ont nacke och skulda. Yrslig.
Undrar stilla om det är detta som kallas fatigue?! (sjuklig trötthet)
En av mina bc vänner tror att det är just där jag är.
Det stadiet med den enorma tröttheten, slitenheten, som så många bl a bröstcancerpatienter går igenom. Det stadiet som börjar när alla, inklusive en själv, tror att allt är tillbaka till det normala.
När man nu plötsligt inser att man inte kan hantera stressen på samma sätt som förut, att livet måste få gå i ett mera sakligt tempo. Trots att viljan till att göra mera, ta på sig mera, finns, så fungerar det inte.
Dessutom som en mycket klok tjej sa till mig igår. "Det är dags att du börjar tänka på dig själv nu"
Såå efter mycket om och men, och hit och dit så fick jag en läkartid nu på fredag. Jag ska ta mera blodprover, sänka, blodtryck järn osv osv allt för att se till att min kropp mår så bra som möjligt där jag nu är.
Om alla prover visar normalt, så går vi vidare från där.
Denna gång önskar jag inget annat än att jag har järnbrist, vitaminbrist och fel blodtryck. Tänk så förhållandevis enkelt att åtgärda!?
Gud förbjude något annat...
Barnen har ju sommarlov nu och är redan rastlösa. "Finns inget att göra" lät det redan dag 2 på sommarlovet..
Men det är bra! De ska ha lite tråkigt också. Varva ner lite.
Ska försöka ta mig ner till centrum idag i alla fall med boysen.. Kanske en fika och köpa lite kläder.
Hela mitt vuxna liv har jag tänkt att om jag fick önska vilket yrke jag ville, så vill jag vara barnmorska.
Det visste ni inte va?! Tyvärr är det lite för sent för mig att påbörja den banan nu. Skulle väl inte vara klar förrän det är dags för pension. Trots att det var längesen nu så har jag återigen kopplat upp mig till Norge :-) och norsk tv. De sände ett programserie som hette "Jordmodrene" (barnmorskorna) för flera år sen, de programmen ser jag igen nu. Hur många gånger som helst! :-))
Desssutom är jag faccinerad av födslar i vatten så det söker jag också en del på. Jag tycker förlossningar är så otroligt faccinerande!!! Tårarna sprutar! Glädjetårar! Jag gläds så med de som föder barn att det nästan är sjukt. Kanske tur att jag inte blev barnmorska, hur hade det sett ut om jag hade stått där med tårarna sprutandes!?
Hur som helst, varit och är drömyrket!
Håller alla mina tummar, fingrar och tår, (även lånat några händer att hålla) för ett par som jag bär i mitt hjärta.
Det är er tur nu! Allt annat står tillbaka! Mina tankar är med och hos er hela tiden!
Jag lovar, 1+1 kan bli 4!!!
Ska jaga upp och ut barnen nu... De sover för länge på morgonen och uppe för sent på kvällen. Frågan är i vilken ände man ska börja? Lägga sig tidigare eller jaga upp de på morgonen.
"Det är ju sommarlov!" Säger de som argument till allting nu.
De vill köpa godis och glass, helst varje dag. "Det är ju sommarlov"
Vill vara uppe så länge de vill. "Det är ju sommarlov"
Vill tjäna mera pengar, lätt helst. " det är ju sommarlov" " alla andra har/får"
Visst pappa, var jag aldrig så? :-)
Jag jobbade från årskurs 8 på sommarloven och påsk/sportlov andra lov och en del kvällar på veckodagarna.
Började min förvärvsarbetande karriär på ICA faktiskt.
Eller nästan i alla fall Hade faktiskt några inkomster från kooperationen också, redan som 10-11-åring. Jodå se´ du :-)
Domus var det då och några mannekänguppvisningar med tant Edna. Kommer speciellt ihåg en ljusbrun/beige sammetsklänning som jag blev kär i. Dessutom kommer jag ihåg hur nervös jag var. Såg nog ut som att jag var stelopererad från topp till tå på vägen fram till scenen. Den karriären var inte långvarig och inget för mig faktiskt. Gillar som sagt var inte att stå i centrum.:-)
Apropå stå i centrum...
Jag har aldrig själv strävat efter just det.
Mitt år i USA, skolåret 1987-1988, blev också en prövning. High school i en "liten" stad utanför Chicago, Schaumburg heter staden.
Jag gick i en kommunal skola med ca 2500 elever. Största skola jag nånsin sett!
Jag var med i en "foreign exchange" grupp, det vill säga en grupp med utbytesstudenter. Det var 3 från danmark, jag från sverige, en tjej från holland och två tyskar. Vi fick i uppdrag att hålla en redovisning om vårt hemland. Det var inte så svårt, trodde jag.
Men för det första var det ju på engelska, den lilla detaljen hade jag ju glömt.. Omställningen att prata och tänka engelska hade i det läget inte infunnit sig riktigt ännu.
För det andra så glömde de berätta (eller så valde jag att inte ta in just den informationen) hur detta skulle redovisas. (Ensam på scen med diabilder gjorda från egna, medhavda foton, 20 min per land ca... Puh...)
Det slutade med att vi i våran lilla grupp fick en heldag i Aulan. Sex lektionstimmar. Varje timme en ny grupp med elever och lärare som bänkade sig i Aulan. 2500 (- 7, som var vi i foreign exchange gruppen) personer!
När den sista gruppen applåderat, rest sig och lämnat oss ensamma kvar på scenen så undrade man faktiskt om det redan var slut. De första timmarna var dock en mardrömsresa.
Efter denna dag i aulan så blev jag "Inga from Sveden" med hela skolan. (undrar vad de sett för filmer...)
Men tänk.. Om man hela tiden gör några fler saker som man faktiskt inte tänkt sig/kunnat göra, vilken utveckling!
Utmana sig själv lite varje dag, utmana livet lite varje dag, utan att för den skull vara våghalsig. Där går gränsen.
Sprang på S från Nor igår igen när jag skulle på apotek.
Bokat har vi, vin i sommareftermiddagssolen vid väl valt tillfälle, eller varför inte imroviserat :-) Utan barn den gången hur som. Men vi ses nog med barn först :-) Roligast för alla parter. Anar att det finns vissa :-) som längtar extra.
Nu ska jag lägga mig och vila en stund. Trött och seg i huvudet nu.
Återkommer snarare än du tror!
Tyckaomkram! <3
No comments:
Post a Comment