Måndag igen

Nyligen hemkommen från jobbet. Skönt att vara tillbaka även om det inte är fulltid.  Skönt att känna att jag kan tiillföra något och faktiskt göra lite nytta.

Det har varit mycket i huvudet sista tiden och jag önskar man genom ett knapptryck ta bort en del av det som rör sig därinne.  Därför har det inte heller blivit mycket skrivande på bloggen.
Det känns som en ständig orkan med en och annan kastvind.  Jag försöker att hitta balans och hålla ett stadigt grepp vid sunda tankar och inget dravvel. 
Kastvindarna är dock lömska. 
De verkar dyka upp när man minst anar och det precis när man hittat ett bra fotfäste.
Tvivlen på MIG och det jag kanske kan åstadkomma följer tätt i vindarnas dunkla vrår.
Dessutom är det tungt när det är jobbigt för de som står mig nära.  Precis som att jag skulle tro att jag vore någon messias och kan lösa och skydda från all världens problem, men så är det ju inte. 
Men jag vill bara att ni alla ska må bra!

Jag har alltid fått höra att jag tänker för mycket.. Jaa... det kanske är så. 
Men jag VÄGRAR att numera fortsätta mata ryggsäcken med obearbetade händelser, känslor och obekväma ting.  Den ryggsäcken försöker jag så sakteliga  tömma, en del efter en annan.  När den är tömd ska jag knyta ihop den och bränna den. 
Den ska inte få finnas längre.
Jag bokade av förra veckans terapeutbesök, det var nog illa... Hade nog behövt det mera den gången, än någon annan gång. 
Det var nog också därför jag bokade av, ironiskt nog.
Jag var inte beredd att stå ansikte mot ansikte med de känslorna, att tappa kontrollen.
Ge mig hän och följa med i livets våg. 
Ville inte det.
(Vill fortfarande inte, men ska jag knyta ihop säcken någongång är det "måste" som gäller)
Sviterna av det kanske är det som är nu.
Känns som ett smärre sammanbrott, utbrott eller inbrott.  Känns som en större gryta "någon" ihärdigt försöker röra om i för att skapa oordning och kaos.
Jag reagerar och överreagerar på saker, ord och händelser som jag inte skulle ha gjort i vanliga fall.  En del saker stör mig mer än andra.
Trots detta oordnade kaos så mår jag ändå ganska bra.  När mina bra tankar är med mig.
Vill kunna släppa på rädslan och skräcken för saker jag ändå inte kan påverka och kunna pusha mig framåt med det som jag faktiskt kan.
Tankeverksamheten idag har tagit all min tid.  Känner att jag till och med haft svårt att koncentrera mig på vad folk säger.
Känt mig galet irriterad och ifrågasättande.  Mot allt och alla. 
Det här är inte jag.
Idag, är ingen bra dag.

Mera sol till folket!