Solens små ynka vinterstrålar letar sig fram genom regntunga moln. Det ljusa ooch vackra ska segra, även idag.
Dagen före första advent idag..
Jösses, det här året har bara sprungit iväg. Jag ser fram emot ett nytt år, en ny början en slags nystart.
Idag har det/är det en soft start på dagen. Jag ska passa på att städa och plocka fram lite adventsstakar när jag kommit igång.
Hjärt har varit i sin lägenhet sen igår, pysslat och packat ner sina saker för på söndag går första flyttlasset mot Berga. Etapp nummer ett skulle man kunna säga. Etapp nummer två kommer i januari. :-))
Idag är hans jobbardag, så vi ses sen ikväll.
Önskelistor strömmar in i olika skepnader mest varje dag...
Tänk så det kan variera. Från en cross till en målarlåda.. Kontraster hehe
Lite julstämning skulle vara lättare att ta fram med lite vitt på backen.
Men det kanske kommer.
Nu har jag jobbat drygt en vecka och det är fantastiskt roligt! Har så många ideer och tankar som jag vill genomföra, ska nog få med dig det också bästa E! :-)) Känns som att med allt det nya är vi i startgroparna till något stort! Vi ska faktiskt vara BÄST!
Nu kanske jag ska sätta lite fart här om det ska bli något gjort. Har en del att fixa under dagen.
GRATTIS Sötnöten till frieriet!!
Grattis till ditt JA!
Så glad för er skull!!!
Så rätt, så bra!
Så BÄST!
Keep on dreaming, keep on hoping!
Dreams really come true!
Pussar
Saturday, November 28, 2009
Friday, November 27, 2009
Bland solar och månar
Läser i DN´s "insida" idag om barns och ungdomars icke existerande stöd vid förälders allvarlig sjukdom och/eller död.
Igen.
Jag ryser och mår riktigt illa över att det fortfarande kan vara på detta vis... För det är så fortfarande.
Borde vara obligatoriskt att ett visst antal gånger få någon professionell person att prata med eller lyssna till. Man kan inte välja själv när man är barn.
Som barn har man inte den insikten om sig själv att man behöver få sörja och faktiskt vara liten.
Barn tar inte initiativ och har sällan starkt stöd av sörjande vuxna dess närhet som orkar se det behovet.
Barnet väljer ofta att "vara stark", någon måste ju i alla fall verka vara det...
Själv gick jag, som vanligt, till skolan samma morgon som jag fick veta att min mamma hade dött...
Så dumt....
Jag önskar att jag hade haft den insikten att stanna hemma och vara ledsen istället.
Jag önskar att någon professionell hade suttit med mig och berättat, frågat och kunnat hantera min frustration, sorg och ilska. Det var i första läget min skolfröken som fick ta min första medvetna reaktion efter ett par timmar i skolan.
Jag är dock oerhört glad och tacksam över att min morbror fanns nära, även om jag inte pratade. Men han var en länk till min mamma. Pappas sorg var smärtsam, förstås. Så smärtsam att jag lät bli att prata.
Barn kanske verkar må bra.
Tills de reagerar.
De som inte får hjälp och stöd.
I barns värld är sorg jobbigt och otroligt energikrävande.
I barns värld är tanken på att förlora en förälder helt osannolik, den finns inte.
Så vad händer när det självklara visar sig att inte längre vara självklart??
Det ruskar om hela tanken om liv, tron på att livet är bra.
Oro och skräck att förlora syskon , förälder eller andra nära och kanske till och med oro att dö själv.
Ingenstans kan man ventilera dessa tankar som många gånger är helt ogripbara.
Känsla, är ibland oerhört svårt att återge med ord, än svårare för barn.
Skriver just nu ett brev som ska skickas till väl valda politiker.
Jag har ledsnat på samhällets oförmåga att stötta och vårda barn i krissituationer.
Omedelbar hjälp och stöd skulle bespara barn/ungdomar senare problem, samt kostnadsbesparingar för samhället.
Jag har nu gått i terapi i sammanlagt snart fyra år, dock ej sammanhängande på grund av att landstinget behövde spara pengar.
Första året tillbringade jag sittandes i en fåtölj, armarna i kors, kramp i käkarna på grund av ständigt ihopbitande och förnekande.
År nummer två insåg jag att eventuella förändringar är det bara jag som kan åstadkomma.
Det var år nummer två som fighten började på riktigt.
Fighten med mig själv har jag fortfarande idag.
Men nu är det en fight med framsteg, med verktyg som jag kan använda mig av dagligen. Det är jag som bestämmer över mig, hur jag mår och hur jag vill leva.
Men fram till min status idag har det tagit 28 år, minst....
År tre och fyra har varit vinstgivande i många avseenden.
Nej då.. jag är inte psykiskt störd! Jag lovar! :-))
Jag har bara händelser i mitt liv som jag förvägrat mig själv att bearbeta.
Lagt locket på.
Men min historia har format mig till den jag är idag.
Stort hjärta.
Ödmjuk.
Envis.
Enormt mycket kärlek inom mig och i mitt liv.
Stor lycka!!
Fina barn.
Jag är stolt!
Jag är glad.
Jag är Ima.
Många tankar och känslor kommer över mig fortfarande idag. Historien har märkt mig förstås, som för alla.
Små ärr som vid upprepat skav börjar blöda.
Det är inte längre en fråga om liv och död, utan mera en utmaning att hitta nya vägar att ta sig igenom.
Att hela tiden växa som människa, utveckla mig själv, och känna livet.
Men det gör ont på nåt vis.
Jag blåser lite, inser att det är ganska små sår.
Tar fram verktygen.
Ler mot livet.
Och är tacksam.
Idag.
Pössar!
Igen.
Jag ryser och mår riktigt illa över att det fortfarande kan vara på detta vis... För det är så fortfarande.
Borde vara obligatoriskt att ett visst antal gånger få någon professionell person att prata med eller lyssna till. Man kan inte välja själv när man är barn.
Som barn har man inte den insikten om sig själv att man behöver få sörja och faktiskt vara liten.
Barn tar inte initiativ och har sällan starkt stöd av sörjande vuxna dess närhet som orkar se det behovet.
Barnet väljer ofta att "vara stark", någon måste ju i alla fall verka vara det...
Själv gick jag, som vanligt, till skolan samma morgon som jag fick veta att min mamma hade dött...
Så dumt....
Jag önskar att jag hade haft den insikten att stanna hemma och vara ledsen istället.
Jag önskar att någon professionell hade suttit med mig och berättat, frågat och kunnat hantera min frustration, sorg och ilska. Det var i första läget min skolfröken som fick ta min första medvetna reaktion efter ett par timmar i skolan.
Jag är dock oerhört glad och tacksam över att min morbror fanns nära, även om jag inte pratade. Men han var en länk till min mamma. Pappas sorg var smärtsam, förstås. Så smärtsam att jag lät bli att prata.
Barn kanske verkar må bra.
Tills de reagerar.
De som inte får hjälp och stöd.
I barns värld är sorg jobbigt och otroligt energikrävande.
I barns värld är tanken på att förlora en förälder helt osannolik, den finns inte.
Så vad händer när det självklara visar sig att inte längre vara självklart??
Det ruskar om hela tanken om liv, tron på att livet är bra.
Oro och skräck att förlora syskon , förälder eller andra nära och kanske till och med oro att dö själv.
Ingenstans kan man ventilera dessa tankar som många gånger är helt ogripbara.
Känsla, är ibland oerhört svårt att återge med ord, än svårare för barn.
Skriver just nu ett brev som ska skickas till väl valda politiker.
Jag har ledsnat på samhällets oförmåga att stötta och vårda barn i krissituationer.
Omedelbar hjälp och stöd skulle bespara barn/ungdomar senare problem, samt kostnadsbesparingar för samhället.
Jag har nu gått i terapi i sammanlagt snart fyra år, dock ej sammanhängande på grund av att landstinget behövde spara pengar.
Första året tillbringade jag sittandes i en fåtölj, armarna i kors, kramp i käkarna på grund av ständigt ihopbitande och förnekande.
År nummer två insåg jag att eventuella förändringar är det bara jag som kan åstadkomma.
Det var år nummer två som fighten började på riktigt.
Fighten med mig själv har jag fortfarande idag.
Men nu är det en fight med framsteg, med verktyg som jag kan använda mig av dagligen. Det är jag som bestämmer över mig, hur jag mår och hur jag vill leva.
Men fram till min status idag har det tagit 28 år, minst....
År tre och fyra har varit vinstgivande i många avseenden.
Nej då.. jag är inte psykiskt störd! Jag lovar! :-))
Jag har bara händelser i mitt liv som jag förvägrat mig själv att bearbeta.
Lagt locket på.
Men min historia har format mig till den jag är idag.
Stort hjärta.
Ödmjuk.
Envis.
Enormt mycket kärlek inom mig och i mitt liv.
Stor lycka!!
Fina barn.
Jag är stolt!
Jag är glad.
Jag är Ima.
Många tankar och känslor kommer över mig fortfarande idag. Historien har märkt mig förstås, som för alla.
Små ärr som vid upprepat skav börjar blöda.
Det är inte längre en fråga om liv och död, utan mera en utmaning att hitta nya vägar att ta sig igenom.
Att hela tiden växa som människa, utveckla mig själv, och känna livet.
Men det gör ont på nåt vis.
Jag blåser lite, inser att det är ganska små sår.
Tar fram verktygen.
Ler mot livet.
Och är tacksam.
Idag.
Pössar!
Tuesday, November 24, 2009
Bättre tisdag
En arbetsdag tillända. En bättre dag idag! :-)
Den blev bättre ju mer tiden gick kan man säga.
Ett viktigt och nervöst möte idag. Det gick långt över förväntan.
Mina förväntningar var dock ganska låga, men jag är också ganska envis. Jag bestämde mig tidigt i morse för hur mötet skulle gå, olika scenarion som kunde utspela sig osv. Men som vanligt så blir verkligheten annorlunda, just i detta fall : Tack och lov för det!
Jag är glad och tacksam att jag tog tjuren vid hornen. Jag kunde visa min sårbarhet i min styrka, just för att visa att man inte är antingen eller, utan oftast både och.
*glada tårar*
Helt utpumpad känslomässigt just nu, ska lägga mig och vila en stund..
Åter inom kort!
Den blev bättre ju mer tiden gick kan man säga.
Ett viktigt och nervöst möte idag. Det gick långt över förväntan.
Mina förväntningar var dock ganska låga, men jag är också ganska envis. Jag bestämde mig tidigt i morse för hur mötet skulle gå, olika scenarion som kunde utspela sig osv. Men som vanligt så blir verkligheten annorlunda, just i detta fall : Tack och lov för det!
Jag är glad och tacksam att jag tog tjuren vid hornen. Jag kunde visa min sårbarhet i min styrka, just för att visa att man inte är antingen eller, utan oftast både och.
*glada tårar*
Helt utpumpad känslomässigt just nu, ska lägga mig och vila en stund..
Åter inom kort!
Monday, November 23, 2009
Måndag igen
Nyligen hemkommen från jobbet. Skönt att vara tillbaka även om det inte är fulltid. Skönt att känna att jag kan tiillföra något och faktiskt göra lite nytta.
Det har varit mycket i huvudet sista tiden och jag önskar man genom ett knapptryck ta bort en del av det som rör sig därinne. Därför har det inte heller blivit mycket skrivande på bloggen.
Det känns som en ständig orkan med en och annan kastvind. Jag försöker att hitta balans och hålla ett stadigt grepp vid sunda tankar och inget dravvel.
Kastvindarna är dock lömska.
De verkar dyka upp när man minst anar och det precis när man hittat ett bra fotfäste.
Tvivlen på MIG och det jag kanske kan åstadkomma följer tätt i vindarnas dunkla vrår.
Dessutom är det tungt när det är jobbigt för de som står mig nära. Precis som att jag skulle tro att jag vore någon messias och kan lösa och skydda från all världens problem, men så är det ju inte.
Men jag vill bara att ni alla ska må bra!
Jag har alltid fått höra att jag tänker för mycket.. Jaa... det kanske är så.
Men jag VÄGRAR att numera fortsätta mata ryggsäcken med obearbetade händelser, känslor och obekväma ting. Den ryggsäcken försöker jag så sakteliga tömma, en del efter en annan. När den är tömd ska jag knyta ihop den och bränna den.
Den ska inte få finnas längre.
Jag bokade av förra veckans terapeutbesök, det var nog illa... Hade nog behövt det mera den gången, än någon annan gång.
Det var nog också därför jag bokade av, ironiskt nog.
Jag var inte beredd att stå ansikte mot ansikte med de känslorna, att tappa kontrollen.
Ge mig hän och följa med i livets våg.
Ville inte det.
(Vill fortfarande inte, men ska jag knyta ihop säcken någongång är det "måste" som gäller)
Sviterna av det kanske är det som är nu.
Känns som ett smärre sammanbrott, utbrott eller inbrott. Känns som en större gryta "någon" ihärdigt försöker röra om i för att skapa oordning och kaos.
Jag reagerar och överreagerar på saker, ord och händelser som jag inte skulle ha gjort i vanliga fall. En del saker stör mig mer än andra.
Trots detta oordnade kaos så mår jag ändå ganska bra. När mina bra tankar är med mig.
Vill kunna släppa på rädslan och skräcken för saker jag ändå inte kan påverka och kunna pusha mig framåt med det som jag faktiskt kan.
Tankeverksamheten idag har tagit all min tid. Känner att jag till och med haft svårt att koncentrera mig på vad folk säger.
Känt mig galet irriterad och ifrågasättande. Mot allt och alla.
Det här är inte jag.
Idag, är ingen bra dag.
Mera sol till folket!
Det har varit mycket i huvudet sista tiden och jag önskar man genom ett knapptryck ta bort en del av det som rör sig därinne. Därför har det inte heller blivit mycket skrivande på bloggen.
Det känns som en ständig orkan med en och annan kastvind. Jag försöker att hitta balans och hålla ett stadigt grepp vid sunda tankar och inget dravvel.
Kastvindarna är dock lömska.
De verkar dyka upp när man minst anar och det precis när man hittat ett bra fotfäste.
Tvivlen på MIG och det jag kanske kan åstadkomma följer tätt i vindarnas dunkla vrår.
Dessutom är det tungt när det är jobbigt för de som står mig nära. Precis som att jag skulle tro att jag vore någon messias och kan lösa och skydda från all världens problem, men så är det ju inte.
Men jag vill bara att ni alla ska må bra!
Jag har alltid fått höra att jag tänker för mycket.. Jaa... det kanske är så.
Men jag VÄGRAR att numera fortsätta mata ryggsäcken med obearbetade händelser, känslor och obekväma ting. Den ryggsäcken försöker jag så sakteliga tömma, en del efter en annan. När den är tömd ska jag knyta ihop den och bränna den.
Den ska inte få finnas längre.
Jag bokade av förra veckans terapeutbesök, det var nog illa... Hade nog behövt det mera den gången, än någon annan gång.
Det var nog också därför jag bokade av, ironiskt nog.
Jag var inte beredd att stå ansikte mot ansikte med de känslorna, att tappa kontrollen.
Ge mig hän och följa med i livets våg.
Ville inte det.
(Vill fortfarande inte, men ska jag knyta ihop säcken någongång är det "måste" som gäller)
Sviterna av det kanske är det som är nu.
Känns som ett smärre sammanbrott, utbrott eller inbrott. Känns som en större gryta "någon" ihärdigt försöker röra om i för att skapa oordning och kaos.
Jag reagerar och överreagerar på saker, ord och händelser som jag inte skulle ha gjort i vanliga fall. En del saker stör mig mer än andra.
Trots detta oordnade kaos så mår jag ändå ganska bra. När mina bra tankar är med mig.
Vill kunna släppa på rädslan och skräcken för saker jag ändå inte kan påverka och kunna pusha mig framåt med det som jag faktiskt kan.
Tankeverksamheten idag har tagit all min tid. Känner att jag till och med haft svårt att koncentrera mig på vad folk säger.
Känt mig galet irriterad och ifrågasättande. Mot allt och alla.
Det här är inte jag.
Idag, är ingen bra dag.
Mera sol till folket!
Saturday, November 21, 2009
Lågläge och fullt upp
Här har varit lågläge i veckan...
Har nu bestämt mig för att börja jobba ½ tid så i fredags körde jag igång. Att gå hemma började göra mig deprimerad, faktiskt!
Jag är ju inte sjuk i den bemärkelsen, så nu kör jag på med viss reservation för tankarna att få bearbetas, om det nu kommer några sådana. Det är så många som "skrämt" mig om att det är efteråt, när allt är klart, som man börjar må dåligt psykiskt.. Så jag har väntat och väntat på att något skall infinna sig, men nu orkar jag inte vänta längre. Kommer det så kommer det, oavsett vart jag är någonstans.
Jag tror dessutom att jag varit bra på att bearbeta under tiden som gått.
Allt går sin gilla gång kan man säga.. en dag i taget men med många planer och tankar :-)
Jag mår bra, det känns viktigt att få framföra. Håret växer så det knakar, har nu dryga c3entimetern hår på skalpen! Hehe ser rätt ok ut! :-)
Återkommer!
Kramar
Har nu bestämt mig för att börja jobba ½ tid så i fredags körde jag igång. Att gå hemma började göra mig deprimerad, faktiskt!
Jag är ju inte sjuk i den bemärkelsen, så nu kör jag på med viss reservation för tankarna att få bearbetas, om det nu kommer några sådana. Det är så många som "skrämt" mig om att det är efteråt, när allt är klart, som man börjar må dåligt psykiskt.. Så jag har väntat och väntat på att något skall infinna sig, men nu orkar jag inte vänta längre. Kommer det så kommer det, oavsett vart jag är någonstans.
Jag tror dessutom att jag varit bra på att bearbeta under tiden som gått.
Allt går sin gilla gång kan man säga.. en dag i taget men med många planer och tankar :-)
Jag mår bra, det känns viktigt att få framföra. Håret växer så det knakar, har nu dryga c3entimetern hår på skalpen! Hehe ser rätt ok ut! :-)
Återkommer!
Kramar
Tuesday, November 17, 2009
Tack!
Mina tankar går till er anhöriga
Med varmt och djupt deltagande i er sorg
Tack!
Du starka, vackra kvinna
Tack för att du lyst upp så mångas liv
med skratt, bus och ett enormt knippe tålamod.
Och massa kärlek!
Minnena är många
som barnen får vårda genom sina liv.
De kommer minnas med glädje
men saknaden kommer att bli stor
Din kamp är nu över
Du har fått frid
Inga smärtor
ingen kamp
Himlen har fått en ny stjärna
Hälsa min mamma!
//Ima
Med varmt och djupt deltagande i er sorg
Tack!
Du starka, vackra kvinna
Tack för att du lyst upp så mångas liv
med skratt, bus och ett enormt knippe tålamod.
Och massa kärlek!
Minnena är många
som barnen får vårda genom sina liv.
De kommer minnas med glädje
men saknaden kommer att bli stor
Din kamp är nu över
Du har fått frid
Inga smärtor
ingen kamp
Himlen har fått en ny stjärna
Hälsa min mamma!
//Ima
Monday, November 16, 2009
"Låt mej.."
"Låt mej.."
Låt mig få vara en trotsig tonåring,
Jag kommer att bli vuxen.
Låt mig få skrika och
springa min väg,
Jag kommer tillbaka
Låt mig få hitta min egen väg,
jag kommer ändå att söka
Låt mig få snubbla,
jag kommer att resa mig.
Låt mig få deppa och vara sur
jag kommer att bli glad igen.
Låt mig få hitta mitt eget liv
jag kommer ändå att lämna er snart.
Låt mig få ha hemligheter
Jag kommer att berätta dem sen.
Låt mig inte bli sårad
jag litar ju på er.
Låt mig få prata när jag behöver,
jag klarar inte det här själv.
Låt mig få gå när jag är redo
men släpp mig inte helt.
Låt mig få komma igen
och vara liten
jag vill inte alltid vara stor.
//LISA
Var det så här det kändes att vara tonåring?
Jag tror att tid och tålamod och att stå bergfast kvar är bra medicin.
Jag finns och jag är, alltid!
Lööööv u my son!
Låt mig få vara en trotsig tonåring,
Jag kommer att bli vuxen.
Låt mig få skrika och
springa min väg,
Jag kommer tillbaka
Låt mig få hitta min egen väg,
jag kommer ändå att söka
Låt mig få snubbla,
jag kommer att resa mig.
Låt mig få deppa och vara sur
jag kommer att bli glad igen.
Låt mig få hitta mitt eget liv
jag kommer ändå att lämna er snart.
Låt mig få ha hemligheter
Jag kommer att berätta dem sen.
Låt mig inte bli sårad
jag litar ju på er.
Låt mig få prata när jag behöver,
jag klarar inte det här själv.
Låt mig få gå när jag är redo
men släpp mig inte helt.
Låt mig få komma igen
och vara liten
jag vill inte alltid vara stor.
//LISA
Var det så här det kändes att vara tonåring?
Jag tror att tid och tålamod och att stå bergfast kvar är bra medicin.
Jag finns och jag är, alltid!
Lööööv u my son!
Friday, November 13, 2009
Ladd!
Idag, eller rättare sagt nu ikväll är det en liten middag för några av de som slutat. Laddar med en spendrups,, musik och försöker tänka positivt.
Hjärnan lämnade jag nog i sängen i morse, för inget har funkat idag!
Glömt saker, glömt tid, glömt betalkort, inga pengar på fel kort.... Glömt mobilen osv osv osv
Var och handlade, glömde hälften, tillbaka in, står i kasan, korten ligger kvar i bilen, ut igen. Fel kort med in, ut igen GAH! Skrattade åt mig själv, till och med kassören var tvungen att dra på smilbanden.
Fredag den 13... undrar om det har med det att göra.
Höll på att krocka med bilen också, en liten detalj sådär...
Hela dagen har varit sån. Tankarna någon helt annanstans. På något helt annat.
Fokusera nu!
Tur att det blir tåg till Täby.... Ska ta mig helskinnad hem också. Lovar!
En av tjejkompisarna blev nerslagen här i Åkersberga för ett tag sen... Helt oprovocerat.. Helt galet!
Ska ta det lugnt, promise!
Hjärt är i stan med sina arbetskompisar, det är värre i stan.
Vi ska båda ha trevliga kvällar och komma hem i ett stycke!
Kärlek till er alla!!
Hjärnan lämnade jag nog i sängen i morse, för inget har funkat idag!
Glömt saker, glömt tid, glömt betalkort, inga pengar på fel kort.... Glömt mobilen osv osv osv
Var och handlade, glömde hälften, tillbaka in, står i kasan, korten ligger kvar i bilen, ut igen. Fel kort med in, ut igen GAH! Skrattade åt mig själv, till och med kassören var tvungen att dra på smilbanden.
Fredag den 13... undrar om det har med det att göra.
Höll på att krocka med bilen också, en liten detalj sådär...
Hela dagen har varit sån. Tankarna någon helt annanstans. På något helt annat.
Fokusera nu!
Tur att det blir tåg till Täby.... Ska ta mig helskinnad hem också. Lovar!
En av tjejkompisarna blev nerslagen här i Åkersberga för ett tag sen... Helt oprovocerat.. Helt galet!
Ska ta det lugnt, promise!
Hjärt är i stan med sina arbetskompisar, det är värre i stan.
Vi ska båda ha trevliga kvällar och komma hem i ett stycke!
Kärlek till er alla!!
Thursday, November 12, 2009
Livet
Vad är Liv?
Vad är Livet?
Är det ett mått på mängden Liv?
Eller är det ett mått på vad man fyller det med?
This is much easier in english...
Sometimes we take too much for granted
Too many "things" we want to have or to do
It often takes too much time
Time we could have used better
Just by breathing
Looking around
and make other people smile.
Just give someone you don´t know a big smile
and I can promise you, you make them smile too.
You don´t have to be a comedian
Just be yourself
Enjoy Life
Don´t be annoyed by screaming kids or barking dogs,
or the old man/woman in the car
Patience my friend...
How do you want to use your time?
Be kind to yourself!
We all have are special place in life
and on this earth”
We are all here for a purpose
Our own special mission
Don´t be afraid to see what it is
It makes your life fullfilled in the end
Don´t ever regret things that you´ve done
you learn
and you will do it better and in another way next time
As Michael Jordan said :
"Jag har misslyckats om och om och om igen i min karriär. Jag har missat över 6.000 skott, förlorat över 300 matcher och 26 gånger blivit betrodd med det matchavgörande skottet och… missat.
Det är därför jag lyckas.”
Take care!
Vad är Livet?
Är det ett mått på mängden Liv?
Eller är det ett mått på vad man fyller det med?
This is much easier in english...
Sometimes we take too much for granted
Too many "things" we want to have or to do
It often takes too much time
Time we could have used better
Just by breathing
Looking around
and make other people smile.
Just give someone you don´t know a big smile
and I can promise you, you make them smile too.
You don´t have to be a comedian
Just be yourself
Enjoy Life
Don´t be annoyed by screaming kids or barking dogs,
or the old man/woman in the car
Patience my friend...
How do you want to use your time?
Be kind to yourself!
We all have are special place in life
and on this earth”
We are all here for a purpose
Our own special mission
Don´t be afraid to see what it is
It makes your life fullfilled in the end
Don´t ever regret things that you´ve done
you learn
and you will do it better and in another way next time
As Michael Jordan said :
"Jag har misslyckats om och om och om igen i min karriär. Jag har missat över 6.000 skott, förlorat över 300 matcher och 26 gånger blivit betrodd med det matchavgörande skottet och… missat.
Det är därför jag lyckas.”
Take care!
Åter i Berga..
Hemma igen efter en vända till södra Stockholm.
Det var ett jobbigt och tungt möte på sjukhuset. Svårt att förbereda sig när man faktiskt inte har en aning, trots att jag fått förklarat för mig.
Det hjälpte inte kan man säga.
Tårarna har runnit hela vägen hem, innerlig gråt.
Tyst gråt med sprutande tårar..
Har bara hänt två gånger tidigare.
Behöver inte säga mera...
Jag känner så för henne och hennes anhöriga men som vanligt står man handfallen och vet inte hur man agera.
Man vill bara göra NÅGOT!
Men VAD?!
Som ett brev på posten kommer också huvudvärken. En massa spänningar som jag plötsligt bara släppte på. Måste lägga mig och vila en stund innan födelsedagsbesöket.
Kontraster...
För andra gången på kort tid så ber jag en stilla bön och tänder ljus.
Alla tankar, all värme och kärlek till er!
Ima
Det var ett jobbigt och tungt möte på sjukhuset. Svårt att förbereda sig när man faktiskt inte har en aning, trots att jag fått förklarat för mig.
Det hjälpte inte kan man säga.
Tårarna har runnit hela vägen hem, innerlig gråt.
Tyst gråt med sprutande tårar..
Har bara hänt två gånger tidigare.
Behöver inte säga mera...
Jag känner så för henne och hennes anhöriga men som vanligt står man handfallen och vet inte hur man agera.
Man vill bara göra NÅGOT!
Men VAD?!
Som ett brev på posten kommer också huvudvärken. En massa spänningar som jag plötsligt bara släppte på. Måste lägga mig och vila en stund innan födelsedagsbesöket.
Kontraster...
För andra gången på kort tid så ber jag en stilla bön och tänder ljus.
Alla tankar, all värme och kärlek till er!
Ima
Dag med klump i magen...
Idag ska jag besöka barnens släkting som är sjuk i cancer...
Hon mår inte så bra...
Det gör så ont att ens behöva tänka orimliga tankar, att jag tror att jag låter bli.
Den typen av verklighet finns inte!
Samtidigt så kommer min verklighet ifatt mig, med min mamma och hur det kanske var, det är också enormt tungt.
När ska det finnas bot och kur för cancern undrar jag....
Men innan jag åker någonstans så ska jag ut med hunden och och göra mig i ordning. Är otroligt segstartad på morgnarna. Sitter och fikar, läser tidningen och njuter av varje andetag.
Återigen med en massa tankar dock, som stör min person. Jag blir lättirriterad, lättstött och tårarna bränner innanför ögonlocken, mest hela tiden. I detta njuter jag ändå att andas. Att få vara. Är.
Sjukt konstigt och splittrat. Som det mesta nuförtiden.
Ska ladda lite energi nu så jag orkar med dagens utmaning.
Lillson har denna vecka bestämt sig för att vara på fritids på eftermiddagarna. Han dansar och dansar och dansar. Nu är det Michael Jacksson som gäller. Ska bli spännande att kanske få se sen! :-))
Sång, musik och dans är det som gäller för honom, roligt!
Ikväll blir det försenat födelsedasfira för lillson, M kommer med familj!
Liten överraskning för lilleson, han vet inget hehe.
Återkommer!
Fridens liljor!
Hon mår inte så bra...
Det gör så ont att ens behöva tänka orimliga tankar, att jag tror att jag låter bli.
Den typen av verklighet finns inte!
Samtidigt så kommer min verklighet ifatt mig, med min mamma och hur det kanske var, det är också enormt tungt.
När ska det finnas bot och kur för cancern undrar jag....
Men innan jag åker någonstans så ska jag ut med hunden och och göra mig i ordning. Är otroligt segstartad på morgnarna. Sitter och fikar, läser tidningen och njuter av varje andetag.
Återigen med en massa tankar dock, som stör min person. Jag blir lättirriterad, lättstött och tårarna bränner innanför ögonlocken, mest hela tiden. I detta njuter jag ändå att andas. Att få vara. Är.
Sjukt konstigt och splittrat. Som det mesta nuförtiden.
Ska ladda lite energi nu så jag orkar med dagens utmaning.
Lillson har denna vecka bestämt sig för att vara på fritids på eftermiddagarna. Han dansar och dansar och dansar. Nu är det Michael Jacksson som gäller. Ska bli spännande att kanske få se sen! :-))
Sång, musik och dans är det som gäller för honom, roligt!
Ikväll blir det försenat födelsedasfira för lillson, M kommer med familj!
Liten överraskning för lilleson, han vet inget hehe.
Återkommer!
Fridens liljor!
Wednesday, November 11, 2009
To my son...
I can see the stars in yours eyes
I can see a little smile on your lips
I can see the tears in your eyes
I wish you would let me be there for you
now when times are rough
Things happen in life
it is sometimes a real struggle
but do not ever give up
the sun shines brighter
on the other side
See things through
deal with life itself
My hand will always be in yours
I will try to lead the way
I´ll dry your tears
I´ll give you support
I`ll listen to you ´til you´re out of words
and I will comfort you
My road has been bumpy
and sometimes my strength
is not enough
But you are always
on my mind
and in my heart
We miss you!!
My heart misses you
more than words can ever tell
I´m drying my tears
taking one step at a time
hoping for a better tomorrow
together
I will always be here for you
I love you my son!
I can see a little smile on your lips
I can see the tears in your eyes
I wish you would let me be there for you
now when times are rough
Things happen in life
it is sometimes a real struggle
but do not ever give up
the sun shines brighter
on the other side
See things through
deal with life itself
My hand will always be in yours
I will try to lead the way
I´ll dry your tears
I´ll give you support
I`ll listen to you ´til you´re out of words
and I will comfort you
My road has been bumpy
and sometimes my strength
is not enough
But you are always
on my mind
and in my heart
We miss you!!
My heart misses you
more than words can ever tell
I´m drying my tears
taking one step at a time
hoping for a better tomorrow
together
I will always be here for you
I love you my son!
Tuesday, November 10, 2009
Liten reflektion...
Hmm man slutar aldrig att förundras över vissa människors brist på ansvar..
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1774155/han-raggade-pa-facebook-gjorde-kvinnorna-gravida
Hur kan dessa tolv (12!!!) kvinnor frånsäga sig sitt ansvar för uppkomna graviditeter och skylla på denna facebookdejtande pojk ?!
Jag förstår inte... Är man inte två personer i sådana sammanhang? Två personer med likvärdigt ansvar?!
Att han inte hade skydd borde de ha märkt, vad hände med deras eget?
Inte bara mot oönskade graviditeter, utan också skydd mot diverse sjukdomar.
Är det bara deras känsla av att ha blivit "lurade" som gör att de går till attack?
Men det är såklart alltid männens fel....
Vem tänker på alla dessa barn som blir till, som alla är värda sin rätt i samhället, kärlek i livet och mat på bordet och ansvarsfulla föräldrar?
Galet...
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1774155/han-raggade-pa-facebook-gjorde-kvinnorna-gravida
Hur kan dessa tolv (12!!!) kvinnor frånsäga sig sitt ansvar för uppkomna graviditeter och skylla på denna facebookdejtande pojk ?!
Jag förstår inte... Är man inte två personer i sådana sammanhang? Två personer med likvärdigt ansvar?!
Att han inte hade skydd borde de ha märkt, vad hände med deras eget?
Inte bara mot oönskade graviditeter, utan också skydd mot diverse sjukdomar.
Är det bara deras känsla av att ha blivit "lurade" som gör att de går till attack?
Men det är såklart alltid männens fel....
Vem tänker på alla dessa barn som blir till, som alla är värda sin rätt i samhället, kärlek i livet och mat på bordet och ansvarsfulla föräldrar?
Galet...
Sunday, November 8, 2009
Lördag/söndag
Det blir i ett enat blogginlägg :-)
Tiden går så fort och vi har så roligt och trevligt att jag helt enkelt inte hinner blogga varje dag!
Igår var vi hos Hjärts mamma och födelsedagsgratulerade :-) Dessutom Fars Dag idag så vi firade Hjärts pappa också. Min pappa fick ett sms idag i alla fall, firandet får vi ta vid nästa tillfälle.
Det var god mat och Hjärts systrar med familjer var också där, otroligt trevligt, som vanligt!! :-)) Ni är så BÄST!
Trevlig, mysig och lugn lördagkväll hemma.
Söndagmorgon och finputs av Hjärts lägenhet inför visning idag!
Fika hos Hjärts ena syster under eftermiddagen. Nice!!
Själv har jag haft en halvtung dag i huvudet..
Saknar min storson så det känns som att jag går i bitar...
Från att vara 100% med och här, till 0 %....
Det är jobbigt just nu..
Vet att det jag gör är helrätt.
Mitt liv är på rätt köl.
Hur det än är just nu, så skriver jag sms och håller kontakt med honom utan att få svar, men han vet att jag finns här den dagen han landat och känner att han orkar och vill.
Mammakärleken är oändlig och utan krav.
Den bara finns där, alltid.
Så du vet min älskade son!
Men mammahjärtat gråter av saknad, förstås...
Nu är det slutet av Djurgårdens kval...
Ska fixa klart dagens mat :-)
Läste något fint i morse som jag citerar:
"Man måste alltid tro
lika mycket på det som inte finns
som på det som finns
ty allt som finns har en gång
inte funnits"
Så mycket varm och djup kärlek till er alla!!!
Tiden går så fort och vi har så roligt och trevligt att jag helt enkelt inte hinner blogga varje dag!
Igår var vi hos Hjärts mamma och födelsedagsgratulerade :-) Dessutom Fars Dag idag så vi firade Hjärts pappa också. Min pappa fick ett sms idag i alla fall, firandet får vi ta vid nästa tillfälle.
Det var god mat och Hjärts systrar med familjer var också där, otroligt trevligt, som vanligt!! :-)) Ni är så BÄST!
Trevlig, mysig och lugn lördagkväll hemma.
Söndagmorgon och finputs av Hjärts lägenhet inför visning idag!
Fika hos Hjärts ena syster under eftermiddagen. Nice!!
Själv har jag haft en halvtung dag i huvudet..
Saknar min storson så det känns som att jag går i bitar...
Från att vara 100% med och här, till 0 %....
Det är jobbigt just nu..
Vet att det jag gör är helrätt.
Mitt liv är på rätt köl.
Hur det än är just nu, så skriver jag sms och håller kontakt med honom utan att få svar, men han vet att jag finns här den dagen han landat och känner att han orkar och vill.
Mammakärleken är oändlig och utan krav.
Den bara finns där, alltid.
Så du vet min älskade son!
Men mammahjärtat gråter av saknad, förstås...
Nu är det slutet av Djurgårdens kval...
Ska fixa klart dagens mat :-)
Läste något fint i morse som jag citerar:
"Man måste alltid tro
lika mycket på det som inte finns
som på det som finns
ty allt som finns har en gång
inte funnits"
Så mycket varm och djup kärlek till er alla!!!
Friday, November 6, 2009
En ny bra dag!
Livet rullar på!
Saknar flyttad storson enormt mycket bara...
Han finns med i alla mina tankar, i allt jag gör, hela tiden.
Jag undrar stilla, vad hade jag kunnat göra annorlunda?
Min kärlek finns i överflöd, räcker inte det?
Jag hoppas att allt ordnar sig till slut, oavsett hur han löser det.
Han är en mogen sjuttonåring, kanske ett naturligt steg, till viss del. Det kanske är mest jag som inte hinner med?!
En helmysig dag och kväll. Mycket skratt och stämning relaxed kan man säga!
I morgon är det södra sidan om stan som gäller!
Glömde visst att förtälja att den uppbyggda stämning som infann sig innan Winnerbäcks konsert igår, 1½ timme i bilkö bland annat, avslutades i ett antiklimax utan dess like.
Konsert inställd på grund av sjukdom i bandet...
Extra konsert insatt till den 1 december..
Hmm, Får väl hålla ut då!
Nu är det slutet av idol som gäller!
Ett sista glas vin, sen är det natti natti!
Kramar
Saknar flyttad storson enormt mycket bara...
Han finns med i alla mina tankar, i allt jag gör, hela tiden.
Jag undrar stilla, vad hade jag kunnat göra annorlunda?
Min kärlek finns i överflöd, räcker inte det?
Jag hoppas att allt ordnar sig till slut, oavsett hur han löser det.
Han är en mogen sjuttonåring, kanske ett naturligt steg, till viss del. Det kanske är mest jag som inte hinner med?!
En helmysig dag och kväll. Mycket skratt och stämning relaxed kan man säga!
I morgon är det södra sidan om stan som gäller!
Glömde visst att förtälja att den uppbyggda stämning som infann sig innan Winnerbäcks konsert igår, 1½ timme i bilkö bland annat, avslutades i ett antiklimax utan dess like.
Konsert inställd på grund av sjukdom i bandet...
Extra konsert insatt till den 1 december..
Hmm, Får väl hålla ut då!
Nu är det slutet av idol som gäller!
Ett sista glas vin, sen är det natti natti!
Kramar
Thursday, November 5, 2009
Bok, kärlek och Winnerbäck
I en plötslig impuls, attack kanske mera, så började jag skriva på min bok igår, "Djävulen på axeln"
Det, liksom allt jag skriver själv, är i första hand för min skull. Om det sen kan hjälpa, glädja eller stötta någon annan på vägen så är det bara bra.
Problemet jag har haft är att börja skriva, kapitel 1, så att säga.
Men jag tänker inte krångla till det, varför ska jag?
Jag har helt "enkelt" bara skrivit som det var, just då.
Kommer att använda mig av bloggen till största delen, i alla fall i denna bok. Den har varit en stor del av mitt liv.
När jag så satt och skrev igår kände jag verkligen hur jobbigt det var, det var som att genomleva allt en gång till, både utifrån och inifrån sett.
Ångesten var nästan fysiskt gripbar och tårarna rann mest hela tiden.
Kanske en bra och nödvändig bearbetning av allt som varit.
Nu gäller det bara att hitta någon som vill ge ut den också....
Förslag någon??!?!
Idag!
En stor dag!
Winnerbäck på annexet ikväll!!
Vi är ett gäng som ska gå, Hjärt också förstås!
Vilken superkväll och som jag har längtat!!
Stora näsduken är förberedd!!!
Jag är ju så fjantig och blir så otroligt tagen vid konserter så tårarna brukar rinna. Säkert än värre denna gång då Lasses musik har, nästan maniskt, följt mig dagligen under de senaste 6 månaderna. Hans musik har betytt så mycket för mig glada som ledsendagar.
Innan dess ska jag leverera lite produkter till mina kunder och planera upp verksamheten lite mera. Mera struktur på papper och pinaler, tack!
Så nu e det dusch och prommis med hunden först, sen så!
Förlag förslag tack!!!
Kram så länge!
Det, liksom allt jag skriver själv, är i första hand för min skull. Om det sen kan hjälpa, glädja eller stötta någon annan på vägen så är det bara bra.
Problemet jag har haft är att börja skriva, kapitel 1, så att säga.
Men jag tänker inte krångla till det, varför ska jag?
Jag har helt "enkelt" bara skrivit som det var, just då.
Kommer att använda mig av bloggen till största delen, i alla fall i denna bok. Den har varit en stor del av mitt liv.
När jag så satt och skrev igår kände jag verkligen hur jobbigt det var, det var som att genomleva allt en gång till, både utifrån och inifrån sett.
Ångesten var nästan fysiskt gripbar och tårarna rann mest hela tiden.
Kanske en bra och nödvändig bearbetning av allt som varit.
Nu gäller det bara att hitta någon som vill ge ut den också....
Förslag någon??!?!
Idag!
En stor dag!
Winnerbäck på annexet ikväll!!
Vi är ett gäng som ska gå, Hjärt också förstås!
Vilken superkväll och som jag har längtat!!
Stora näsduken är förberedd!!!
Jag är ju så fjantig och blir så otroligt tagen vid konserter så tårarna brukar rinna. Säkert än värre denna gång då Lasses musik har, nästan maniskt, följt mig dagligen under de senaste 6 månaderna. Hans musik har betytt så mycket för mig glada som ledsendagar.
Innan dess ska jag leverera lite produkter till mina kunder och planera upp verksamheten lite mera. Mera struktur på papper och pinaler, tack!
Så nu e det dusch och prommis med hunden först, sen så!
Förlag förslag tack!!!
Kram så länge!
Tuesday, November 3, 2009
Jag är så ledsenglad
Jag är så otroligt glad!
Överväldigad!
Jag får så fina kommentarer och mail både här, på min mail och på facebook.
Min tanke med bloggen var att skriva av mig för min egen skull i första hand, sen också att kunna uppdatera släkt, vänner och arbetskamrater, på ett vardagligt och ganska "enkelt" och ledigt sätt.
Att jag i och med det lyckats beröra någon/några på vägen gör mig varm i hjärtat!
Tack!!
Ni som känner mig vet att jag är glad, vaken, envis och i viss mån ganska rädd om min integritet.
Det är jag fortfarande, fast på ett annat sätt.
Jag har pratat om mig själv, och min kropp, på ett sätt jag aldrig trodde att jag skulle göra öppet och dessutom utan krusiduller. Men det har fallit sig naturligt för mig på något konstigt sätt.
Nu i efterhand inser jag att jag gjort det för att kunna, orka och klara av att ta mig ut i verkligheten igen. Slippa känslan av att människor tittar och undrar men inte vågar och vill fråga. Nu finns inga hemligheter och jag har med min öppenhet tillåtit ALLA att när och hur som helst ställa de frågor de vill.
Oavsett vad!
Alltid.
Jag är glad för det!
Nu är jag i en annan fas.
En fas då jag känner att jag har energi, lust och en glädje som överstiger det mesta. Men också en djup trötthet som, när jag känner efter, attackerar mig. Också en djup sorg. Allt är liksom antingen eller. Glad eller arg och ledsen, sorg eller lycka. Pigg eller trött.
Svårt att somna, många tankar, glädje, spänning och planer för framtiden.
Att få kliva upp mitt i natten smyga in och titta på mina sovande barn, det tåras i mina ögon.
Att inte kunna somna innebär också det varm och innerlig kärlek genom att bara lyssna på djupa sovande andetag från Hjärt, en av mina livs levande änglar som stått ut under senaste halvåret.
Med mina tåriga utbrott eller stundtals hetsiga humör.
Med en vardag med mycket fokus runt läkarbesök, provresultat osv osv osv
I detta också en viss oro för barnen.... I detta ligger det mesta av sorgen
Hur har detta märkt de??
Oro, ledsamhet, ilska, flykt och avståndstagande men vi är också mycket närmare varandra i vissa andra avseenden.
Underligt kanske... Svårt att förklara...
Svårt att hantera i mitt eget virrvarr i huvudet.
Det känns också så galet skönt att slippa att flera gånger i veckan ha någon form av kontakt med sjukvården, men också tomt och lite läskigt.
Med andra ord är nya världens verklighet lite splittrad.
Medan jag är mer säker än nånsin på Kärleken, Livet och min mening.
Mitt syfte.
Dumbo är borta.
Död och begraven.
Jag inser och känner att jag är lyckligt lottad.
Än en gång en låt, "min" låt med Melissa Etheridge, den får fortfarande mina ögon att tåras.
Det är precis så, man påminns varje gång man ser sig i spegeln, vare sig man vill eller inte.
Men vi får aldrig sluta kämpa mot cancer!
Vi ska kämpa för Livet!
I run for life!
Kramar i cyberspace!!
Överväldigad!
Jag får så fina kommentarer och mail både här, på min mail och på facebook.
Min tanke med bloggen var att skriva av mig för min egen skull i första hand, sen också att kunna uppdatera släkt, vänner och arbetskamrater, på ett vardagligt och ganska "enkelt" och ledigt sätt.
Att jag i och med det lyckats beröra någon/några på vägen gör mig varm i hjärtat!
Tack!!
Ni som känner mig vet att jag är glad, vaken, envis och i viss mån ganska rädd om min integritet.
Det är jag fortfarande, fast på ett annat sätt.
Jag har pratat om mig själv, och min kropp, på ett sätt jag aldrig trodde att jag skulle göra öppet och dessutom utan krusiduller. Men det har fallit sig naturligt för mig på något konstigt sätt.
Nu i efterhand inser jag att jag gjort det för att kunna, orka och klara av att ta mig ut i verkligheten igen. Slippa känslan av att människor tittar och undrar men inte vågar och vill fråga. Nu finns inga hemligheter och jag har med min öppenhet tillåtit ALLA att när och hur som helst ställa de frågor de vill.
Oavsett vad!
Alltid.
Jag är glad för det!
Nu är jag i en annan fas.
En fas då jag känner att jag har energi, lust och en glädje som överstiger det mesta. Men också en djup trötthet som, när jag känner efter, attackerar mig. Också en djup sorg. Allt är liksom antingen eller. Glad eller arg och ledsen, sorg eller lycka. Pigg eller trött.
Svårt att somna, många tankar, glädje, spänning och planer för framtiden.
Att få kliva upp mitt i natten smyga in och titta på mina sovande barn, det tåras i mina ögon.
Att inte kunna somna innebär också det varm och innerlig kärlek genom att bara lyssna på djupa sovande andetag från Hjärt, en av mina livs levande änglar som stått ut under senaste halvåret.
Med mina tåriga utbrott eller stundtals hetsiga humör.
Med en vardag med mycket fokus runt läkarbesök, provresultat osv osv osv
I detta också en viss oro för barnen.... I detta ligger det mesta av sorgen
Hur har detta märkt de??
Oro, ledsamhet, ilska, flykt och avståndstagande men vi är också mycket närmare varandra i vissa andra avseenden.
Underligt kanske... Svårt att förklara...
Svårt att hantera i mitt eget virrvarr i huvudet.
Det känns också så galet skönt att slippa att flera gånger i veckan ha någon form av kontakt med sjukvården, men också tomt och lite läskigt.
Med andra ord är nya världens verklighet lite splittrad.
Medan jag är mer säker än nånsin på Kärleken, Livet och min mening.
Mitt syfte.
Dumbo är borta.
Död och begraven.
Jag inser och känner att jag är lyckligt lottad.
Än en gång en låt, "min" låt med Melissa Etheridge, den får fortfarande mina ögon att tåras.
Det är precis så, man påminns varje gång man ser sig i spegeln, vare sig man vill eller inte.
Men vi får aldrig sluta kämpa mot cancer!
Vi ska kämpa för Livet!
I run for life!
Kramar i cyberspace!!
Sunday, November 1, 2009
Segsöndag
Gårdagen blev otroligt bra!! Till slut :-)
Innan upphämtningen av bror i Märsta åkte jag förbi mitt jobb för en fika och en sväng till bolaget. Trodde jag... Det var ju typ röd dag i går haha, tänkte inte på det :-)
Men brorsan efterlyste vin på facebook så han lyckades få köpa från en polare, haha..
Dessutom bjöd vi hit vår pappa, A och småsyskonen, det gäller ju att passa på!
Vi hade en mycket trevlig kväll och med brors goda mat, TACK bro!!
Helstekt fläskfilé och potatisgratäng, samt lite snabbt uppvärma haricots verts, bladspenat , champinjoner och kantareller. SÅÅÅÅÅ gott!!
När pappa med familj åkte härifrån var bro´s tjej på väg hit. Vi fortsatte den underbara kvällen med att köra singstar! Hehehe det var roligt. Lillson var med och körde stenhårt!
Vi körde till halv tre i morse, då gav jag upp.
TACK underbara ni för en kanonkväll!
Tyvärr kunde inte Hjärt vara här, det var en massa pyssel hemma som han behövde göra.
Idag är det dessutom fotboll så vi ses i morgon, förhoppnigsvis.
Om precis en timme så skriver jag kontrakt på min lägenhet, om inget händer innan dess..
Pirrigt. Lite läskigt...
Detta har varit (hur det än varit) en del av min trygghet under sex år. Liksom för barnen.
Nu börjar den nya tiden, på riktigt!!
Spännande, roligt och det kan bara bli bäst!
Ska göra mig i ordning nu och snart gå iväg.
Återkommer när det är påskrivet och klart.
Kramar
Innan upphämtningen av bror i Märsta åkte jag förbi mitt jobb för en fika och en sväng till bolaget. Trodde jag... Det var ju typ röd dag i går haha, tänkte inte på det :-)
Men brorsan efterlyste vin på facebook så han lyckades få köpa från en polare, haha..
Dessutom bjöd vi hit vår pappa, A och småsyskonen, det gäller ju att passa på!
Vi hade en mycket trevlig kväll och med brors goda mat, TACK bro!!
Helstekt fläskfilé och potatisgratäng, samt lite snabbt uppvärma haricots verts, bladspenat , champinjoner och kantareller. SÅÅÅÅÅ gott!!
När pappa med familj åkte härifrån var bro´s tjej på väg hit. Vi fortsatte den underbara kvällen med att köra singstar! Hehehe det var roligt. Lillson var med och körde stenhårt!
Vi körde till halv tre i morse, då gav jag upp.
TACK underbara ni för en kanonkväll!
Tyvärr kunde inte Hjärt vara här, det var en massa pyssel hemma som han behövde göra.
Idag är det dessutom fotboll så vi ses i morgon, förhoppnigsvis.
Om precis en timme så skriver jag kontrakt på min lägenhet, om inget händer innan dess..
Pirrigt. Lite läskigt...
Detta har varit (hur det än varit) en del av min trygghet under sex år. Liksom för barnen.
Nu börjar den nya tiden, på riktigt!!
Spännande, roligt och det kan bara bli bäst!
Ska göra mig i ordning nu och snart gå iväg.
Återkommer när det är påskrivet och klart.
Kramar
Subscribe to:
Posts (Atom)