Fredag

Måndag- fredag.
Måndag-fredag...  Veckorna springer på.
Man kan säga att om 2 månader, ganska precis, är vi i Lund och har eller kommer snart att ha fått gosa med vår lille prins för första gången.
2 månader.
Ca 60 dagar.
Vi längtar oss tokiga snart.
Jag vill ha tillbaka min kropp och mina inre organ.
Jag vill hålla vårt lilla pyre för första gången. Stoppa näsan i nacken och sniffa på den lille. Små små bebisar luktar ju så gott!
Jag brukar retas lite med Emil och kittla honom på ryggen när han bökar som värst.  Då blir han lite irriterad och kängar tillbaka med fötterna på andra sidan av magen, gärna revbenen då förstås.
F längtar sig tokig också.  Han säger om och om igen att "han kan komma nu".  Om han visste hur efterlängtad han är!
F lillasyster L har snart sin "duedate", om typ tre veckor!!!
Vi ser det som ett första delmål och får passa på att njuta och gosa med deras lilla bebbe tills dennes kusin tittar ut. Så spännande att se vem lilla hjärtat är som bor i hennes mage.
Jag har varit och shoppat lite på en "ny"invigd livsbutik här i Berga idag.  Kanonpriser på en del varor så det var riktigt kul att handla för en gångs skull. :-)
Gevalia kaffe 15:-, Färsk fläskfilé 59:-/kg, bordsmag LÄTTA 10:-/ask, osv osv.  Kul att bara gå och kolla in priser ju :-)
Idag har jag mailat Lunds universitetssjukhus och bett de skicka lite information om var, när och hur vi ska dit.  Barnen börjar fråga och undra och det känns som att planeringen måste skrida framåt lite.  Involverade personer/familjer måste få ny chans att ta ställning till deras hjälteinsats.
Barnvakt(er) ev hundvakt (någon frivillig?????), "jourpersoner" som kan rycka in vid ev akutläge osv osv.
Får hoppas att de svarar snart.
Har också försökt nå kurator som vi fått tilldelad oss för att boka prattid med henne.  Prattid om mig själv, om allt runtomkring, papper, ansökningar och kanske lite om hur jag ska tackla framtiden.  Känns lite som att det är mig övermäktigt stundtals, inte själva situationen kanske utan mera alla känslor som är involverat i detta.  Svårigheten med att känna sig nöjd, tillfreds, med den insats man faktiskt gör.
Till och med ledsen för att man är låg ibland, ledsen för rädslan att det ska påverka Emil negativt.
Snacka om ond cirkel.
Jag vill bara vara det jag är bäst på.
Att vara Ima.
Ska lägga mig en stund nu.
Lasagnedags lite senare.

Kisses