Eller hundra och hundra.... Vi verkar få tjuvstarta lite.
Idag är det 100 dagar kvar, enligt proffsens beräkningar, till beräknad födelse.
Men med anledning av Emil´s hjärtfel så kommer han förmodligen att komma tidigare.
I mitten av april kommer vi att skickas till Lund där Emil´s operationen också kommer att ske. Där kommer jag att undersökas för att se om jag och Emil är redo att "sättas igång". De vill ha kontroll på förloppet hela vägen så att säga. Förhoppningsvis så kan det bli en vaginal förlossning, men allt hänger ju på hur han tolererar värkarbetet och så.
När han väl är född, oavsett på vilket sätt, så tar sköterskorna honom direkt för att göra en ordentlig check av honom med bland annat ultraljud på hjärtat. Ett dropp kommer också att sättas för att hålla "ductusklaffen" öppen. Den hjälper i första steget till att syresätta Emil´s kropp. Den måste hållas öppen till operationen.
Om Emil´s läge är hyfsat stabilt får vi nog umgås med honom all tid som finns fram tills op. Men han ligger ju med slangar och på övervakning så han får nog inte sova med oss.
Jag vet inte vart jag fått den infon ifrån men har ett vagt minne någonstans ifrån att han kommer att vara lätt nedsövd fram tills op för att hans egen andning och hjärtslag ska krocka med respiratorn, men nu kan jag inte hitta den informationen någonstans, så jag hoppas att jag har fel där!
Vi vill ju krama och gosa och känna vår lilla parvel, som de flesta andra får göra :-)
Förhoppningsvis får vi i alla fall prova att amma honom, annars får jag väl försöka mjölka ur så mycket det går :-) Risken är stor att han inte har den energin att orka suga i sig själv. Vi får se helt enkelt.
Första operationen, "Norwood", är den största och mest komplicerade. Emil kommer vara på operation en hel dag men förberedelser och uppvak inräknat.
Hur vi ska få den dagen att gå vet jag inte... En hel dag utan vår lilla pärla.
Ha ni något bra förslag på vad man gör en heldag i Lund så framför gärna. Mitt förslag var sömntablett så man slipper att våndas i 8-10 timmar. Älskingen kommer att vara nedsövd upp till en vecka efter operationen av olika anledningar, bla återhämtning. Vi har fått berättat för oss att han kommer att han massor med slangar och dränage på sin lilla lilla kropp. Vi försöker förbereda oss lite på det även om det är svårt. Vi kommer att få en rundvandring på avdelningarna innan så vi får veta på ett ungefär.
Förhoppningsvis är vi inte i Lund mer än lite drygt en månad. Sen får vi kanske komma hem, eventuellt blir det via Astrid Lindgren och avd Q63. Det visar sig.
Ett steg i taget.
Han ska komma ut först. :-)
Nu ska jag iväg en sväng till Täby. Lill och mellanson är hemma och softar, kan man säga :-)
Ses senare med "Dag 03, Mina föräldrar"
Kramen
2 comments:
Men, jag har ju inte märkt att du uppdaterat bloggen, måste ha lagt in fel på favoritlistan.. Men nu är jag här!!
Och jag förstår så väl din vånda, din oro och din rädsla. DU ÄR INTE ENSAM!! Jag hoppas att lillen slipper att vara nedsövd fram till op men om det är det bästa så får det vara så. Operationsdagen är fruktansvärd men jag, hör och häpna, SOMNADE!! Totalt utslut. Vaknade en timme innan kirurgen ringde och sa att allt gått bra. Försök att sova. Annars; titta på film. Ta en promenad på den underbart vackra kyrkogården som ligger i anslutning till sjukhuset. Tänd ett ljus i sjukhuskapellet. Sitt på bibblan och läs en tidning. Eller ta en promenad ner till stan (tar ca 20 minuter) och gör av med lite energi. Åhh vad jag önskar att vi kunde träffas NU och bara sitta och prata. KRAM! mia
Tack tjejen!
Förmodligen ses vi i Lund i alla fall. Ser mycket fram emot det :-)
Jag önskar också att vi hade bott lite närmare varandra så det hade blivit lättare att ses.
LÄser din blogg varje dag nu, det värmer så i hjärtat. Fina barn, du och Hågge, otroligt fin familj helt enkelt! Kramar!!!
Post a Comment