Dag 02, Min första Kärlek

Min första Kärlek


Haha ja det hade kunnat bli jobbigt att skriva om det och frågan är vad som kännetecknar "en första kärlek".
I vuxen mått mätt så har jag min Kärlek hos mig  och med mig dagligen. Men jag antar att det inte är det som menas. Så..
Here we go!
:-))

Jag gick nog på förskolan eller kanske första klass till och med.  Det vill säga jag var väl en sisådär 6-7 år.
Vi bodde då i Skogaholm, en liten byhåla, utanför Hallsberg i Närke.
I den lilla byn fanns det, som i så många andra byhålor vid den tidpunkten, i alla fall en bonde.
Johansson hette de för övrigt.
Bara för mig att ta mig till deras gård var spännande.  Precis innan man kom fram till deras hus var det som en bro med dammluckor.  Minns att det lät förskräckligt och att det var lite småläskigt att gå över den bron.  Men vad gör man inte....
:-)
Nu var det ju inte i första hand en pojke jag gick dit för, utan de hade ju en massa djur!  Bland annat kossor, kalvar och några hästar.  Nej, jag är inte och har aldrig varit en hästtjej, men lite spännande var det ju.
Men att pojken, Mats, fanns där blev lite som en bonus :-) Han var nog två år äldre än jag och troligen inte ett dugg intresserad eller faccinerad över att ha mig springande där.
Men i en sån liten byhåla fanns inte mycket annat att göra än att sysselsätta sig med det som fanns omkring.
Vi åkte traktor, åkte hölass och pysslade om djuren.
Jag hade en röd cykel som jag precis lärt mig cykla på.  Mats hade en ganska mycket äldre bror (som jag inte minns namnet på, sorry) han var säkert nånstans mellan 16-18.  Han snusade och samlade på snusdosor. Han hade flera sopsäckar med snusdosor.  Vi brukade alla sitta på hans rum och bygga långa långa långa "ormar" av snusdosorna genom att ställa de på sidan efter varandra och sedan tippa den första och alla, en efter en ramlar de ner.  Ser ut som en enda jättegigantisk "våg".
Det var lycka för mig att få umgås med dessa grabbar då.  Denna Mats minns jag som ett energiknippe, rödhårig och full med fräknar.
Jag hade nog kunnat bosätta mig där stundtals (kanske jag gjorde?! ) Så spännande det var!  Och lite läskigt...
Så oskyldig en första kärlek är!