Dag 03, Mina föräldrar

Borde vara bland det enklaste som finns att skriva om, men det är inte det.
Det är svårt och har gett mig prestationsångest.
Jag vill ju inte att det ska låta som om jag överdriver och samtidigt så svårt att hitta de rätta orden som beskriver de bäst och mest rättvist.
Jag gör ett försök:
Hehe fortsättning följer.. idag andra dagen jag försöker :-)

Min mamma född och uppvuxen i Enviken, Dalarna.  Det ligger strax utanför Falun.
Hon föddes 1948 och vad jag tror så hade hon en bra uppväxt.  Hur som helst så blev hon bra! :-)
Min morbror har berättat en del av henne som jag inte minns.
Som jag nämnt tidigare så dog hon i cancer 1981, endast 32 år gammal. Jag var då elva år och hade väl inte som främsta mål i livet att samla in uppgifter om mina föräldrar, som för mig, då, var odödliga.
Min mamma var snäll, lite envis och med ett stort stort hjärta. Mamma gillade musik och det gjorde/gör resten av hennes syskon också. Hon satte alltid andra före sig själv, hon själv kom alltid i sista hand. Det jag minns av henne var att hon kramades gosigt och luktade cigarettrök. Jag minns också att hon nästan alltid "sprang" när hon gick.  Hon hade liksom bara det tempot i sig.
Jag kan se idag och hört av bla min morbror att jag har mycket av henne i mig.  Det känns skönt tycker jag.
Från slutet minns jag mer detaljer än från tiden innan hon blev sjuk, tyvärr.
Hon har varit saknad så länge, trots att jag bär henne med mig, varje dag.

Min pappa föddes 1947 i Strömsund och  blev kort därefter nomad.  
Hehe nä, skämt åtsido.
Men han har flyttat runt massor under sin uppväxt och senare även i vuxen ålder.
Han har jobbat inom rättsväsendet hela sitt yrkesverksamma liv och gör delvis fortfarande. I alla fall de dagar han inte har PRAO som pensionär.
Han har en envishet som få kan klå (Nä, inte ens jag!!!!) men jag kan ju säga var jag fått min ifrån :-))
TACK pappsen!  Bra att ha, men kanske inte i alla lägen...
Ett tag efter mammas död träffade han en ny kvinna och de har två gemensamma barn, mina två halvsyskon, som nu är tonåringar.  Pappa bor en bit ifrånmig så vi ses inte allför ofta, det blir ju så, alla har sitt liksom, jobb, familj, fritid och aktiviteter.
Men som lillson brukar säga:  Kvalitetstid är viktigt, hehe .
Tack för att du finns och stått ut med mig under mina "häftiga övre tonår", det är väl det som är "Kärlek till sina barn" kanske :-)

Det blir nog fler inlägg idag, har ju slarvat lite :-)