Dag 01, om mig

IngMari heter jag, de allra flesta kallar mig dock Ima.
Jag föddes på Karolinska sjukhuset i Solna 1970, 3640 g 51,5 cm lång. Jag tillbringade mitt första levnadsår med mamma och pappa i Rinkeby, Stockholm.
Var en ganska normal bebis tror jag :-)
Min lillebror föddes 1974.
Vi flyttade runt en massa och har bland annat bott i Örebro, Skogaholm (utanför Hallsberg), Enviken (utanför Falun) Sigtuna.
Förskola och klass ett gick jag utanför Skogaholm, 2an-6an i Enviken, 7-9 + år 1 gymnasiet i Sigtuna.

Min mamma blev tyvärr sjuk i cancer och dog 1981 av denna vidriga sjukdom.

Jag tillbringade ett år i Schaumburg (utanför Chicago) 87-88, gick på High School och lärde mig massor av engelska.  När jag sen kom hem så började jag vårdlinjen i Stadshagen (Stockholm) och hyrde egen lägenhet.  Kostade att bo (!?) så jag sökte extrajobb på Servus vid T-centralen 1989.  Började jobba och träffade barnens pappa där.  När andra gymnasieåret skulle börja hoppade jag av skolan.  Det var ju mycket roligare att jobba och tjäna pengar.  Jag flyttade så småningom in hos barnens pappa, tills vi i början på -90 köpte en lägenhet.
Vi jobbade ett tag på samma ställe sen funkade inte det riktigt.  Jag blev kvar och han bytte jobb.
Barn nummer ett kom -92.  Precis innan barn nummer två kom -97 flyttade vi till hus i Åkersberga. Jag bytte jobb och arbetade då på Konsum Lidingö C. Bytte arbetsplats till B&W Täby (numera COOP Forum) efter att nummer tre föddes -01.
Jag separerade 2003. Flyttade till egen lägenhet och hade barnen varannan vecka.
För fyra år sen, säg 2007, bestämde jag mig att det räcker nu.  Jag ska leva ensam resten av livet och sköta om mig och mina barn, bara.
Det höll i ca 1½ år, sedan vändes hela livet upp och ner! :-)
Jag träffade mitt hjärta, min Hjärt, F.  Detta var hösten 2008.
Han förändrade mitt liv, vårt liv.
Jag insåg att jag har hittat den person, den vän och min Kärlek, som jag  inte vill eller kan leva utan.
Efter ca 6 månader i vår nya fina relation fick jag diagnosen bröstcancer.
Det var en prövning så hård att den faktiskt kändes extremt orättvis. Som att det inte räckte med en ny relation, mina tre barn, lära känna varandra och börja umgås, se om det skulle fungera.
Relationen höll och växte sig än starkare.
Jag sålde min lägenhet i slutet av 2009 och vi köpte ett hus. Nu i höstas sålde Hjärt sin.
Vi bor här som en enad familj, vi lever i glädje och med kärlek som verktyg när livet är motigt.
Vi väntar vårt Kärleksbarn.
Livet känns underbart!
Livet är underbart!
Jag älskar dig F! Tack för att du är Du!