Torsdag.
Kroppen känns som en urvriden disktrasa!
Magen har någon bacillusk, så vissa rum är mer besökta än andra dessa dagar....
Terapin i grupp som jag fått äran och möjlighet att vara med i tar på alla krafter. Igår var det en megauttömning av känslor av alla dess slag. Helt slut efter det. Blir som träningsvärk i varenda muskel och huvudet känns som ett vacuum. Men jag är så tacksam att få göra detta, att få vara med om dessa dagar. Det går faktiskt bättre att andas efteråt!
Vi är ett gäng underbara tjejer/kvinnor med liknande diagnoser men helt olika liv i övrigt. Blandade åldrar från 36 till dryga 60 och vi är åtta stycken.
Vi har även fått möjlighet att vara med i musikterapi, som vi har på onsdag eftermiddag, det var där och då (igår) som verkligheten kom lite för nära, igen.
Men jag vet och inser, med hela jag med, att det inte finns några genvägar. Igenom för att komma ut.
Snön har vräkt ner sen igår mitt på dagen och jag fick skotta mig fram till parkeringen och sedan skotta fram garagporten för att kunna köra ut bilen och skjutsa barn till skolan.
Väl ute ur garaget så tillkom nästa problem... Min bil är inte så bred, ganska lågt gående så att köra ut på denna oplogade garageinfart/utfart blev en resa!
Man fick ta sats så att säga. Lite fram, full gas bak och så snabbt i med tvåan och framåt. Liksom gunga sig fram. Spåren på bilvägen är ju för breda för min bil så den varierar mellan att åka i höger och vänsterhjulspår, intressant kan jag säga! Kändes lite som att åka virvelvind om någon minns den. Tacksam över mittremsan på vägen som typ höll bilen på vägen, en lättare underreds tvätt.
Det blir bussträning för lillson idag. Jag tar bussen ner till centrum och möter upp honom där för att visa vart bussen går ifrån och vart han ska. I morgon bitti åker lill och mellanson tillsammans till centrum. Sedan får han träna att åka hem själv. Lika bra att passa på när jag är hemma. Företagshälsovården ville inte att jag skulle jobba förrän tidigast måndag på grund av magen...
Hoppas magen håller ihop under bussresan...
Dags att skutta in i duschen och få på lite kläder.
"När som helst kan vad som helst hända. Det är därför jag är så lugn" Muminmamman
Kramar
No comments:
Post a Comment