Jag ser en glänta i skogen!

Ska göra ett försök att uppdatera.
Det har tillkommit nya läsare vilket är jätteroligt, även om anledningen inte är lika gemytlig.  Men hoppas att jag kan stötta och ge mina svar på era frågor och undringar.
Som jag misstänker finns det lika många svar på reaktions och livsfrågor vad gäller bröstcancer som antalet individer med diagnos.  Det går alltid att maila om man inte vill skriva i kommentarsfältet.
Välkomna hit!

Jag vet inte riktigt i vilken fas jag befinner mig, om jag nu ska placera mig någonstans.   Chocken har lagt sig, bearbetning och återuppbyggnad är väl där det pendlar.  Det är som nivåer utan gränser kan man säga. Man svävar fritt emellan.  Ibland veckovis men oftast är det dagsform som gäller.  Det kan vara en liten sak för en frisk person, men för mig så kan det ta mig från den högsta toppen till den djupaste dalen.
Men jag har sett att även i de djupaste dalgångar kan det vara obeskrivligt vackert.
Det gäller bara att fokusera och våga landa där man är.
Att låta "den lilla", det innersta, komma till tals.
Att våga lyssna.
Jag har sett och upplevt saker längst inifrån, (det kanske låter flummigt, känslor är ibland svåra att sätta ord på) som jag inte visste att jag hade.
Jag hade ett bra samtal med en stark person häromdagen.  Inte muskelstark, eller jo kanske det också, men det var inte det jag menade just nu.  Han sa till mig:
Han beundrar min styrka och mitt sätt att hantera det jag har gått igenom. Detta trots att jag  själv oftast känt mig ganska liten, skör. ledsen och svag.
Han tyckte jag skulle ställa mig framför spegeln, se mig själv i ögonen, knyta näven och säga att "Fan vad du e bra! Vad du är stark"
Jag kanske ska prova!?

Jag, i min terapigrupp går framåt, ibland.  Två steg fram och ett tillbaka.  Men det är fortfarande lite framåt.
Det är stundtals enormt energikrävande och det blir känslomässigt på den resan vi i gruppen gör tillsammans.
På onsdagarna har vi ju musikterapi, en av de större stunderna på veckan. Man kan bli väldigt glad, upprymd, av musik. Framför allt den som speglar ens inre, det känns skönt att ge utlopp för känslorna men utan att använda ord.
Vi spelar olika instrument, sjunger och improviserar.
Hahaha ja jag lovar!! Till och med jag!
Fanns inte med på världskartan innan denna grupp startade kan jag säga.  Men det låter till och med bra.
Vi har gått halvtid nu och jag kan känna viss panik över att det finns ett slut även i detta.  Jag tror dock att gruppen kommer på nåt sätt hålla viss kontakt.  Det känns så.  I alla fall vissa av oss.
Min vanliga terapi fortsätter och det känns bra.  Hoppas att jag får fotsätta ett tag till.

Ikväll har Hjärt en av sina vänner här.  De har lagat mat och jag har bara softat!!
Legat i sängen och knappat på datorn, slötittat lite på TV och satt mig vid dukat bord.
LYX!!
Tack för maten Gos!
Tack för min tid!

Jag har köpt en gymkort också så nu är det styrketräning alternativt jympa ca 3 gånger i veckan.
Känns bra att få lite utlopp för neggoenergi om det finns någon, plus att kroppen får må lite bättre.  Lite starkare, lite fastare.  Känns bra!

Nu ska jag ta hunden på promenad sedan är det sängen som gäller.  Jobb fyra timmar i morgon, med början klockan 06,00.

"Mitt i skogen finns en oväntad glänta.
Den gläntan kan bara hittas av den som gått vilse"  Tranströmer

Godnattkramar i cyber!