Thursday, January 7, 2010

Faaaacccccinerande!

Tänk dig..
1 dygn i bil, -10 grader, sommarklädd, dåligt hjärta och kört vilse.
Skulle du klara det?

Folk hade gått man ur huse för att söka denna man av godhet.
Enar 78 hittades igår kväll, svårt nedkyld men vid liv.
Ihopkurad i de två framsätena för att om möjligt hålla kvar lite värme.
Ett dygn i bilen, tunna (sommar)kläder och mindre än 10 minusgrader.
Farbror Enar har dessutom ett dåligt (fysiskt) hjärta.
I övrigt har han ett stort och gott hjärta, hjälper alla som behöver och finns där det händer och där han behövs.
Jag förundras över hur denna man klarar ett dygn i bilen...
Hur gjorde han?
Ren vilja??
Jag själv tror ju att jag ska frysa ihjäl med tjocka vinterkläder (ja, med termobyxor, alpinjacka, mössa,kängor, halsduk och vantar) när jag kliver utanför dörren i -22 grader.
10 minuter!
När allt som ev(!) finns i näsan fryser, när det känns som att man ska dö av iskristallerna som bildas i lungorna när man andas in. Fingrarna som trots vantar, en efter en domnar bort och blir vita och "stickiga" (Fel i kärlen i fingrarna).
Tårna ska jag inte ens prata om... De slutar existera. Fötterna funkar dock tack vare gammal vana. Först ena foten fram, sedan den andra. Jag vet avståndet ungfär.
Att jag inte tänkte på detta när jag skaffade hund...
Men å andra sidan skulle man kunna tro att hon (Olivia) är en nakenhund. Olivia klarar 10 minuter, max, i -22 grader.
Glädjande för matte! :-))
Efter dessa 10 minutrar ser det ut som att hon steppar, hon står inte på mer än två ben samtidigt. Ser för kul ut.

Idag är det torsdag, om en vecka går flyttlasset. Till Hjärts, mitt och barnens hem.
Vårt.
Tillsammans.
Vi är nästintill färdigpackade. Vi har så vi klarar en vecka till här, men mer än så är det inte. Allt ligger i kartonger som dessutom är märkta till vilket rum och plan dessa ska. Står det våningsplan 5 så vet man att det är några trappor att gå.
Äsch vi nöjde oss med att bv och öp. Det får vara mera än ok! :-))

Det finns dock en del att jobba med ett bra tag framöver kan man säga.
På många (vånings)plan.
Det viktiga är dock att det kommer att bli bra.
Klarar en 78 årig, ej helt kurant man, ett dygn i -10 i en bil...
Det säger allt.

Förresten jag har numera GPS i min mobil!!!
Vägledare och vägsökare skulle man kunna säga.
Jag tänkte ha den när jag kör vilse (vilket händer alltför ofta...)eller går vilse för den delen (händer ibland). Är vilse (emellanåt, mindre nu än förut)?
Kanske lite lättare att välja rätt väg?! Eller?!
:-)
Om inte annat kan man ju skylla på tekniken om man kommer fel! :-)

Idag blir det Täbban med mellanson och byte av trasig julklapp. Efter det kanske en tur till Vallentuna och fröken M, det var alldeles för längesen vi sågs.
Har några samtal som ska göras också..
Bredbandsbolaget om tele (ja vi ska ha fast telefon) och bredband, Eon så att vi kan värma huset lite, byta läkare och läkartid, boka terapeut J och ett nödvändigt samtal till vår företagshälsovård.
Det lär fylla denna dagen också.

Idag ett mulet Åkersberga och endast -4 grader. Känns som att det kan bli en långprompa med Dogge!
Raggisar, tröjor och termobyxor på så går det nog bra.

No comments: