2010-01-28

Torsdag.
Kroppen känns som en urvriden disktrasa!
Magen har någon bacillusk, så vissa rum är mer besökta än andra dessa dagar....
Terapin i grupp som jag fått äran och möjlighet att vara med i tar på alla krafter. Igår var det en megauttömning av känslor av alla dess slag. Helt slut efter det. Blir som träningsvärk i varenda muskel och huvudet känns som ett vacuum. Men jag är så tacksam att få göra detta, att få vara med om dessa dagar. Det går faktiskt bättre att andas efteråt!
Vi är ett gäng underbara tjejer/kvinnor med liknande diagnoser men helt olika liv i övrigt. Blandade åldrar från 36 till dryga 60 och vi är åtta stycken.
Vi har även fått möjlighet att vara med i musikterapi, som vi har på onsdag eftermiddag, det var där och då (igår) som verkligheten kom lite för nära, igen.
Men jag vet och inser, med hela jag med, att det inte finns några genvägar. Igenom för att komma ut.
Snön har vräkt ner sen igår mitt på dagen och jag fick skotta mig fram till parkeringen och sedan skotta fram garagporten för att kunna köra ut bilen och skjutsa barn till skolan.
Väl ute ur garaget så tillkom nästa problem... Min bil är inte så bred, ganska lågt gående så att köra ut på denna oplogade garageinfart/utfart blev en resa!
Man fick ta sats så att säga. Lite fram, full gas bak och så snabbt i med tvåan och framåt. Liksom gunga sig fram. Spåren på bilvägen är ju för breda för min bil så den varierar mellan att åka i höger och vänsterhjulspår, intressant kan jag säga! Kändes lite som att åka virvelvind om någon minns den. Tacksam över mittremsan på vägen som typ höll bilen på vägen, en lättare underreds tvätt.
Det blir bussträning för lillson idag. Jag tar bussen ner till centrum och möter upp honom där för att visa vart bussen går ifrån och vart han ska. I morgon bitti åker lill och mellanson tillsammans till centrum. Sedan får han träna att åka hem själv. Lika bra att passa på när jag är hemma. Företagshälsovården ville inte att jag skulle jobba förrän tidigast måndag på grund av magen...
Hoppas magen håller ihop under bussresan...
Dags att skutta in i duschen och få på lite kläder.

"När som helst kan vad som helst hända. Det är därför jag är så lugn" Muminmamman


Kramar

På plats!

I fredags gick flyttlasset!
Vi var 7 pers från början som lyfte ut allt ur min lägenhet.
Det gick på ett kick!
Det tillkom sedan nya allteftersom dagen gick, barnen inkluderade. Man kom och gick som det passade en själv kan man säga. Helt suveränt!!
Hjärts mamma och pappa hade fixat mat och fikabröd och vi åt i omgångar.
Det skruvades ihop möbler, möblerades och köket plockades upp. Gardinstänger och gardiner på plats, blommor i fönstren, bäddade sängar. Var kartong på sin plats.
GULD!
TACK ALLA för all hjälp!!
Vi har nu ett fint hem. Vi stortrivs, redan.
Det mesta är upplockat nu.
Vi har i och för sig aldrig tvekat.
Djuren har acklimatiserat sig också, till och med katten som efter första dygnet sittandes under badkaret nu springer ut och in och fram och tillbaka. Han hittar hem själv. Skönt!
Kanske kommer lite bilder sen :-) Om inte, så får ni väl komma hit och hälsa på!!

Gud är också glömsk, i alla fall ibland

Mmm vad tänker jag på?
Landet som Gud glömde.
Haiti.
De bilder man hittils sett på Haiti,, eller om man googlar bilder Haiti, så är det fina, gröna bilder med mycket vatten.  Ser nästan ut som ett paradis.
De bilder som idag kablas ut i diverse media, visar en sanning så långt ifrån vår vardag.
Ett mycket fattigt land, hög arbetslöshet, hög kriminalitet och en standard som ingen av oss ens kan föreställa sig. Många föräldralösa barn, mycket på grund av levnadsförhållandena men också på grund av att Haiti är ett av de länder där AIDS är mest spritt.
Många har inte ens tak över huvudet.
Själv sitter vi idag och undrar om vi ska handla idag eller i morgon?
Vad ska vi äta?  Den frågan utgår ju då INTE i från att vi inte har någon mat, utan att vi har för mycket att välja på.
Ska katten ha pussi med lax eller kyckling?
Hunden måste ju få ett grisöra också.
Nu har de ingenting.
Idag finns bråte.
Allt är raserat.
Inget tak över huvudet, ännu mindre mat om någon alls, knappt något drickbart vatten, nära och kära (om de hade några) skadade eller dödade.
Ännu flera barn som blivit lämnade ensamma.
Inga sjukhus kvar, det finns ett par "uppblåsbara" som man i ett akut läge lyckats forsla dit. Man akutopererar på gatorna.
Går inte att ta sig fram på vägarna.
Ingen kommunikation.
De är isolerade.
Fängelset har också det raserats vilket inneburit att de som av anledning satt där, nu tagit sig ut därifrån, OM de överlevde jordbävningen.
Vad gör man med dessa 100 000, uppskattningvis, döda människor?
Sjukdomar och svält är det som står näst vid tröskeln.
Vad ska dessa trasiga människor göra utan alla frivilligas hjälp?
Utan de frivilliga och hjälporganisationer går alla under, de kan inte lösa detta själv.  De kunde inte innan jordbävningen, än mindre nu.
Gör som vi!
Gå ihop, samla pengar och sätt in på konto Röda korset eller Hoppets stjärna. Du kan dessutom skänka 50:- själv (vad är det i vår värld? ) genom ett SMS "AKUT NU" till nummer 72900, eller valfritt belopp till plusgiro  900 800-4   märk den med HAITI.
Se länk.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1844196/sa-har-kan-du-hjalpa


Ta vara på din dag!

Det gäller att se det komiska

Aaaa jösses så här ser ut...
Kanske ska fota så det är förevigat. :-)
Men jag tror att det är viss ordning i kaoset.  Lådor och lådor så långt ögat kan nå. Detta trots att jag hela tiden tyckt att "jag har inte så mycket saker".  Men när ALLT ska ner, bort och ut så kan jag bara inse att det blev en del.  Det mesta är nere i lådor nu, var och en av de märkta med eget namn.
Sista tvätten på torkning, gardinerna nere. Soffklädslar tvättade och snart på plats igen.
Nu är det dags för kläderna..
Sen nedmontering av möblemang.
Vila?
Ne det får vi ta sen! :-)
Coffeebreak just nu!

Ingen resa är för lång

Ser fram emot att få vara på plats i huset nu.  Två nätter kvar här.
Om 47 timmar har vi nyckeln i vår hand och på väg hem för att sätta nyckeln i låset.
Svindlande tanke!
Men det är en bit kvar...
Igår fm ringde mäklaren och sa att säljaren kan inte längre vara på plats på tillträdesdagen klockan tio på banken.  Han skulle vilja byta tid till klockan 13.
Hahaha jag trodde hon drev med mig, men insåg snart att hon var helt allvarlig.
Jag fick verkligen bita mig i tungan för att inte hetsa upp mig för mycket, det är ju faktiskt inte mäklarassistentens fel.
Jag försökte lugnt, sansat och sakligt tala om för henne att det går faktiskt inte.  Vi har organiserat med flyttbil och flytthjälp från klockan elva.  Vi kan inte börja flytta runt på 20 pers som tagit ledigt, fixat och ordnat, för hans skull.  Han har haft minst lika lång tid på sig som vi att organisera upp detta.
Hon förstod och skulle framföra det och sa att då löser han det ändå på nåt sätt.
Ja, vad ska han annars göra?!
Va?!
Jag tog kontakt med säljaren mitt på dagen och bad om att få komma på torsdag för en sista inspektion innan tillträdet.  Ni vet kolla städningen och få info om all teknisk apparatur plus att barnen faktiskt får se en gång till innan det är dags. Jag fick svar från Mr D att det gick bra "men det är inte städat."
!!!!!!!!!!!!!!!!!!
????????????
Följdfrågan blev förstås, nehe  och när är det städat?
"Det börjar städas på fredag morgon"
Fick ett utspel!
Lugnade ner mig.  Åkte förbi mäklaren och pratade med de och om min irritation över denna affären som han ständigt ändrat förutsättningarna för.
Rörigt och lite tidspressat... Tyckte även de...
Men vi får våra nycklar den tiden som det är sagt.  De kanske inte har hunnit städa klart, men då får det väl vara så då.
Vi flyttar på fredag.
Idag blir det tvättstugan.. Tvätt av sofföverdrag, sängkläder, gardiner och övrig tvätt.
Nedmontering av sängar och hyllor.
Packning av kläder som inte kommer att användas innan fredag.
Ev en del från köket  också.  I värsta fall blir det väl donken i morgon kväll.
Känns helt underbart, men också konstigt.
Det var ju här jag skulle bo.
Själv, med mina barn.
Jag hade ställt in mig på det och var tillfreds med min funna situation.
Det fanns liksom ingen annan som platsade.
Tills Hjärt dök upp bakom porten.
Ett ögonblicksverk som har förändrat hela dået, nuet och framtiden.
Hade någon talat om för mig, för 1½ år sedan, att jag idag skulle ha fullkomlig kärlek i mitt liv hade jag sagt haha jaja..
Hade de dessutom sagt att vi köpt hus, träffat en ny bekant på "lära-känna-stadiet" och att vi smider planer för framtiden hade jag nog trott att de behövt hjälp.  Detta fanns inte med i min vildaste fantasi!
Men här är jag nu!
Lycklig!
Förälskad!
Kär!
Det kan inte vara bättre än så här!
Kärlek, stjärnstopp, fram och tillbaka.

Bäst att sätta fart nu!
Det blir en sväng till verkstaden med bilskrället också.. Måste byta halvljuslampa (Ne, det går inte själv, har försökt. Såklart hehe) samt två blinkerslampor bak.  Besiktningen hade anmärkning på att de numera ser ut som backlampans härligt ljusa sken.  Det ska visst vara orange...
Tur att man inte ser bakändan så ofta. :-)

Bye for now!

2010-01-12

Igår skickade jag iväg en ansökan till CTRF, cancer och trafikskadades riksförbund.  Ansökan gäller psykosyntesterapi, en ny form av terapigrupp.  Målet är personlig utveckling.  CTRF finansierar detta för oss som är bc drabbade. Denna grupp startar den 18 januari, så det är knappt med tid.  Den knappa tiden beror främst på att CTRF haft jul- och nyårsstängt och öppnade först igår.
Men jag hoppas att det finns möjlighet för mig att få komma med.
Ska också skicka iväg ett papper till för en rekreationsresa till Pärnu, Estland.  Det är en vecka med bad, bastu, kroppsbehandlingar, samtal och terapi för de som vill.  Det är ju på nåt sätt syftet med det.
Ska passa på att använda mig av det som finns när man faktiskt har möjlighet.

Lillson har varit hemma från skolan idag, kräksjuk.  Eller åtminstone illamående, trött och huvudvärk.  Så det blev en vab dag för mig. Får se hur det ser ut under eftermiddagen.  Jag ska iväg en sväng nu, men är aldrig längre bort än ett telefonsamtal.
Kramisar så länge

Flyttklar!

Tjoho!  Det närmar sig med stormsteg nu!!
Det är tisdag, onsdag och torsdag kvar bara, flyttlasset går på fredag!
Det pirrar i magen och snurrar i huvudet.  Välplanerat och smidigt ska det vara, alla detaljer ska tänkas på.
Lådorna är märkta och snart dags att skruva ner möblemanget.  Allt skräp ivägkört till tippen.  vi har verkligen kört järnet under helgen, så pass att tempot var uppskruvat även när vi skulle sova igår kväll.  Middag vid halv nio säger väl det mesta...
Idag kommer barnen hem igen och snart dags även för de att packa ner det sista.
Jag har arbetat mina timmar idag och ska iväg en sväng till centrum och fika med smulan, sen blir det vila en stund.
Middag?  Hmm har inte kommit så långt i planeringen ännu....

2010-01-07

Senaste dagarna har handlat mycket om att släppa taget.
Släppa taget och inse att förändringar hör till livet.
Det har jag ju "vetat" förstås, men när det blev verklighet så innebar det så mycket mera.
Det var inte bara "att göra", att acceptera.
Jag hade en period, fast på "andra sidan", det vill säga för ganska många år sedan.
Stökigt liv (ja faktiskt, till och med jag...), många beslut som slutade galet och en syn på mig själv som inte var den bästa.
Levde i en slags bubbla, som när som helst tenderade att spricka. (vilket den också gjorde)
Konstigt nog reflekterade jag aldrig då över att andra kanske påverkades av mina beslut.
Jag gick min väg.
Nu gäller det att hitta ett nytt sätt.
Ett sätt som ska innefatta stor respekt för beslut som tas och stöttning när det efterfrågas.
Inte ligga steget före.
Inte förekomma eventuella problem.
Det är av problemen man lär sig livet. Eller snarare på vilket sätt man lär sig att lösa problemen.
Det gäller också att släppa taget om kontrollen.
Våga lita på att livet rullar på även om jag inte har kontroll.
Mera "ta det när det kommer, om det kommer" mentaliteten. 
Dessutom är det så att det andra väljer att göra eller inte göra måste få vara upp till de. Det är deras val, deras liv. 
Hur gärna jag än vill att det ska vara annorlunda.
Men det är så det är i verkligheten.
Jag har flera vänner och ganska nära som har det tungt just nu, det enda jag kan säga är att jag finns här.
I ur och skur.
Svårt att stå vid sidan av och inse att en person man bryr sig om kan hamna i trubbel...
Men jag inser också att jag inte längre behöver eller kan vara spindeln i nätet, överallt och hela tiden.

En sväng till biblioteket nu!
En promenad med frisk luft efter det så blir det kanon.
Åh nej.. tvättstugan och vikning av tvätt också...

Faaaacccccinerande!

Tänk dig..
1 dygn i bil, -10 grader, sommarklädd, dåligt hjärta och kört vilse.
Skulle du klara det?

Folk hade gått man ur huse för att söka denna man av godhet.
Enar 78 hittades igår kväll, svårt nedkyld men vid liv.
Ihopkurad i de två framsätena för att om möjligt hålla kvar lite värme.
Ett dygn i bilen, tunna (sommar)kläder och mindre än 10 minusgrader.
Farbror Enar har dessutom ett dåligt (fysiskt) hjärta.
I övrigt har han ett stort och gott hjärta, hjälper alla som behöver och finns där det händer och där han behövs.
Jag förundras över hur denna man klarar ett dygn i bilen...
Hur gjorde han?
Ren vilja??
Jag själv tror ju att jag ska frysa ihjäl med tjocka vinterkläder (ja, med termobyxor, alpinjacka, mössa,kängor, halsduk och vantar) när jag kliver utanför dörren i -22 grader.
10 minuter!
När allt som ev(!) finns i näsan fryser, när det känns som att man ska dö av iskristallerna som bildas i lungorna när man andas in. Fingrarna som trots vantar, en efter en domnar bort och blir vita och "stickiga" (Fel i kärlen i fingrarna).
Tårna ska jag inte ens prata om... De slutar existera. Fötterna funkar dock tack vare gammal vana. Först ena foten fram, sedan den andra. Jag vet avståndet ungfär.
Att jag inte tänkte på detta när jag skaffade hund...
Men å andra sidan skulle man kunna tro att hon (Olivia) är en nakenhund. Olivia klarar 10 minuter, max, i -22 grader.
Glädjande för matte! :-))
Efter dessa 10 minutrar ser det ut som att hon steppar, hon står inte på mer än två ben samtidigt. Ser för kul ut.

Idag är det torsdag, om en vecka går flyttlasset. Till Hjärts, mitt och barnens hem.
Vårt.
Tillsammans.
Vi är nästintill färdigpackade. Vi har så vi klarar en vecka till här, men mer än så är det inte. Allt ligger i kartonger som dessutom är märkta till vilket rum och plan dessa ska. Står det våningsplan 5 så vet man att det är några trappor att gå.
Äsch vi nöjde oss med att bv och öp. Det får vara mera än ok! :-))

Det finns dock en del att jobba med ett bra tag framöver kan man säga.
På många (vånings)plan.
Det viktiga är dock att det kommer att bli bra.
Klarar en 78 årig, ej helt kurant man, ett dygn i -10 i en bil...
Det säger allt.

Förresten jag har numera GPS i min mobil!!!
Vägledare och vägsökare skulle man kunna säga.
Jag tänkte ha den när jag kör vilse (vilket händer alltför ofta...)eller går vilse för den delen (händer ibland). Är vilse (emellanåt, mindre nu än förut)?
Kanske lite lättare att välja rätt väg?! Eller?!
:-)
Om inte annat kan man ju skylla på tekniken om man kommer fel! :-)

Idag blir det Täbban med mellanson och byte av trasig julklapp. Efter det kanske en tur till Vallentuna och fröken M, det var alldeles för längesen vi sågs.
Har några samtal som ska göras också..
Bredbandsbolaget om tele (ja vi ska ha fast telefon) och bredband, Eon så att vi kan värma huset lite, byta läkare och läkartid, boka terapeut J och ett nödvändigt samtal till vår företagshälsovård.
Det lär fylla denna dagen också.

Idag ett mulet Åkersberga och endast -4 grader. Känns som att det kan bli en långprompa med Dogge!
Raggisar, tröjor och termobyxor på så går det nog bra.

Charice...

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag....

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och något alldeles oväntat sker... " /Alf Henriksson

Vad gör man när knoppar brister och vinden blir storm? 

Vad gör man när elden tar sats och inget vatten finns?

Vad gör man när jorden är mättad och vattnet forsar ner?

Vad gör man?

Vad gör man med frågor utan svar?

Man tar på sig optimistmasken och ser det positiva i det som sker.

Ur allt ont kommer alltid något gott.

Det svåra är kanske att se det. Just nu.

Jag är glad att jag är stark.

Stark i tron.

Stark i hoppet .

Stark Kärlek.

Nej, det är ingen fara.  

Jag lovar!  

Önskar bara ett break.  

Om så bara för en dag.

2010-01-04

Hej hopp i stugan!
Börjar känna mig lite smått stressad över alla lådor som står överallt...
Det enda som egentligen är kvar är de kläder som behövs (sparsamt, man får väl tvätta!) och tallrikar, lite glas och bestick, övrigt är nästan färdigpackat.  Vi är redo nu kan man säga.
Jobbet går galant!  Funkar kanon att jobba halvtid, visserligen är jag trött när jag kommer hem men så får det vara.  Kanske jag vågar köra heltid snart!?
Men då gäller det ju att man sover på nätterna.
Det är lite för mycket som fladdrar runt i tankarna, men det löser sig nog.
Skjutsat över lill och mellanson till sin pappa och Hjärt jobbar fortfarande.
Tyst och lite ensamt här faktiskt.  Kontrasten mellan barnvecka och icke barnvecka är värsta markant.
Ska lägga mig i sängen och vila lite tills Hjärt kommer hem.
Sen tidigt i säng. 
Ledig dag i morgon.  Ska fylla den med värde.
Ska ge mig själv tid för reflektion.
Välbehövligt igår, idag och i morgon.

Amor vincit omnia

2010-01-01

Nu har året börjat!
Mitt 2010.
Vårt 2010.
Gårdagen var fullt upp hela dagen kan man säga.
Jag jobbade mina timmar på morgonen.  Väl hemma började pysslet.
Jag och Hjärt pysslade hela dagen med maten, tvätten (ja, på självaste nyårsafton. Det var inte slagsmål om tvätttiderna kan man väl säga..) och städning.
Lillson var på bio med sin kompis+mamma i Täbban, mellanson fortfarande hos sin pappa så det var bara full fart framåt här hemma.
Lillson var hemma vid två, mellanson kom vid fyra.  Men Storson saknades.
Min förhoppning och förväntan att Storson skulle anta utmaningen att komma hit och äta med oss var det som tog över hela min dag.
Han kom hit!!!!
Efter jobbet, runt halv åtta.
Kände mig verkligen som ett litet barn på julafton.
Det var av så stor betydelse för mig att det inte går att beskriva med ord.
Lycka!
Min älskade stora son.
Vi åt avocado med skagenröra och extra räkor, Hjärtmarinerad oxfilé och potatisgratäng och som dessert Creme fraichetårta på hallonspegel.  Det var mumsigt!!
Efter maten blev det paketutdelning, eftersom vi firade lillejul på nyårsafton i år.
Sedan var klockan plötsligt närmare tolvslaget, så det blev på med kläder, skumpa och glas i händerna och fem pers stormandes ut ur lägenheten.
Storson, Hjärt och jag skålade ut 2009 och in 2010.  Mellanson och lillson var upptagna med annat.  Lillson med sin nya julklapp, digitalkamera, filmandes bomber och granater och en del annat.  Lycka lyste i hans ögon :-)
Sedan blev det faktiskt läggdags.  Vi var helt slut.
Så kvar till idag har vi ost och kex och lite annat smaskigt.
Idag är en softardag, bara.
Lugnt och sansat.  Jag ska jobba i morgon och söndag.  Börjar med halvtid nu så får vi se hur det funkar.  Kommer att bli en väsentlig skillnad i plånboken misstänker jag.

Nu blir det fika och cremefraichetårta!!