Kopierar in ett veckobrev från tidigare i år.
Läs och begrunda!
 |
Du har säkert hört historien om mannen som lite lätt överförfriskad ligger ner och febrilt genomsöker marken under en gatlykta. En annan kille kommer förbi och undrar vad han gör. Letar efter mina bilnycklar, svarar mannen och fortsätter låta händerna stryka utefter asfalten. Killen hjälper honom en stund och säger sedan: Det finns inga nycklar här. Är du säker på att det var här du tappade dem? Nej, jag tror att jag tappade dem borta på gräsmattan, svarar mannen. Va, varför ligger du då här och får mig att hjälpa dig i onödan? - För att det är ljusare här… Det är ju en liten söt historia om att vi inte riktigt tänker klart i vissa tillstånd, men jag vill påstå att den är högst relevant även för de mest nyktert seende ibland oss. För vi har en tendens att göra något liknande när det kommer till lycka och framgång i livet. Det vill säga vi letar på fel ställe. Kanske för att vi inte vet bättre, men i varje fall ibland även just för att alla andra verkar leta där. Vad menar jag då med det här? Jo, har du någon gång tänkt tanken att du ska må bra när du äntligen fått ordning på allt i hemmet? Eller att när det nya jobbet går igenom då jäklar kommer det att verkligen att kännas bättre? När förhållandet fixar till sig? Hälsan? Ekonomin? Skulle tro det eftersom vi alla i viss mån har blivit indoktrinerade att tro att vi måste prestera innan det är tillåtet att må bra. Redan i barndomen började det med menande blickar när vi inte fick på oss jackan och stövlarna smidigt nog för att inte sinka föräldrarna på morgonen. Eller stora suckar när vi spillde mjölk över bordet. Ingen är ju mer än människa så det är inte konstigt att föräldrar reagerar på det här sättet. Problemet är att när de gjorde det med ilska, irritation eller besvikelse gav de oss en klar signal om att vi inte var älskade utom när vi presterade upp till deras förväntan. Deras gillande fick oss däremot att skina upp som små solar, eller hur? Det är det här som är starten på att tro att det går att hitta lyckan utanför oss själva. I att få omvärldens gillande eller genom att skaffa en ny bil, ett större hus, mer pengar, bättre karriär etc. Men sanningen är den att vi är födda lyckliga. Titta på ett litet barn. Om de inte har kolik, slagit sig, bajsat på sig eller är hungriga så ligger de mest glatt och jollrar, eller hur? Lyckan lever alltså redan i oss och kommer därför aldrig att kunna hittas utanför oss. Det kan verka kontraintuitivt efter vår uppfostran, men att inte förstå det här leder till ständig besvikelse. Lyckan är snarare som en liten flöjt som spelar någonstans i vårt inre, men med vår strävan i det yttre har vi satt dit ett storband så att den blir omöjlig att höra. För varje gång vi märker att nästa ”framgång” inte ger den långsiktiga glädje vi hoppats på, så lägger vi till ännu ett instrument till i storbandet i hopp om att det ska bli bättre. Hemligheten är snarare som du säkert börjar förstå att istället tysta ner storbandet så att du återigen kan höra och bli medveten om att lyckoflöjten faktiskt spelade hela tiden. När du väl gör det kommer du att upptäcka att den alltid är där, allerstädes närvarande som en bakgrundskänsla som inget kan ta ifrån dig. Allt som kan hända är att du överröstar den igen, men då behöver du bara slappna av och återigen känna efter hur lyckan kommer tillbaka. För det är aldrig försent att njuta av nuet. Om du verkligen förstår det här vågar jag påstå att det förmodligen är den viktigaste insikt du kan göra. Och när du då letar på rätt ställe är det så mycket lättare att hitta det du söker. |
No comments:
Post a Comment