Insåg igår kväll att jag nog inte skulle kunna åka hem idag. Kanhända att jag i vanlig ordning tar ut mig för mycket i förhållande till vad jag borde. Gick i korridorerna och entrehallen fram och tillbaka hela eftermiddagen och kvällen, förutom den stund jag slumrade. Kanske ska försöka vila lite också...
Jag är jag och jag har då lite svårt att ligga stilla och vänta... Vänta på vaddå?!
Påfyllning i sårkatetern 3 gånger inatt plus alvedon och långtidsmorfin och ändå inte smärtstillad. Idag har katetern tagits bort och jag får istället oxynorm, långtidsverkande morfin och alvedon. Räcker inte det nu så får jag intravenöst istället.
Det är inte själva såret som gör ont utan svullnaden där dränet sitter samt på framsidan/ovansidan av bröstet upp under armhålan. De har ju tagit två körtlar därifrån så inte så konstigt egentligen.
Efter op och innan jag kom upp på avdelningen så var jag helt groggy men hade ett väldigt vagt minne av att någon hade pratat med mig om operationen, men hade lika gärna kunnat konstruera den historien i huvudet :-) På ronden idag var jag ju tvungen att fråga hur de hade gjort egentligen.
Så för er som inte vill veta det, ni kan sluta läsa här nu.
De har öppnat, med marginal, runt bröstvårtan. Det var ju vid vårtgården som knölen satt. Utifrån det snittet har man tagit bort all bröstvävnad. Man har delat bröstmuskeln och tagit ut det implantat som satt där och bytt ut det till en expanderprotes. Det vill säga en protes som man vid flera tillfällen fyller upp med koksaltlösning för att långsamt tänja ut huden lite, för att så småningom kunna lägga i ett silikonimplantat. Man kommer att rekonstruera båda brösten vid ett och samma tillfälle för att få de så lika som möjligt. Nu har ju båda brösten samma förutsättningar i alla fall och större chans att få de lite lika, åtminstone lika stora.
Jag hade, fram till i morse, 2 dränageslangar och en sårkateter. Ena dränet är draget och i det andra kommer det fortfarande för mycket för att kunna ta bort. Förhoppningsvis kan man ta bort det imorgon.
De har hotat med Lactulos för att få igång magen, som ju avstannar med morfin, men sa lite fint att det kommer inte ner i min mage. Retur, kan man säga. Så jag fick Movicol istället :-)
Idag kommer svärmor på besök vid lunch, fina Maud på eftermiddagen och sedan F med Emil och Hampus och kanske Martina på kvällen. Sååå fullt ös :-) Kanske somnar av utmattning ikväll om inte annat :-D
Skönt att ha några av de man tycker om runt sig och tiden går lite snabbare. Tyvärr får inte alla plats just här och just nu, men alla finns i mitt hjärta.
Nu vila och slappa lite så är jag nog snart tillbaka
Tankar, värme och kärlek till dig, "Söstra mi", en tung dag som ska resultera i ett fint avsked så småningom.
Andas och vila ditt hjärta och din själ. Följ med i dina känslor, låt dig vila lite i sorgen. Det är viktigt. En liten liten stund i taget. Ibland är det ett steg fram och två tillbaka, låt det vara så. Det kommer bli bättre, sakta men säkert, ena foten framför den andra. Jag finns framför, bakom och vid sidan av dig, alltid!
Puss o Kram mina kära vänner och alla andra
No comments:
Post a Comment