Tisdag 29 mars, 2011

Mina tankar går först och främst till anhöriga som har begravningsgudstjänst för släkting idag.
All värme och medkänsla till er.

Dagarna springer iväg, nästan så att man inte hinner med.
Idag återigen ett nytt MVC besök.
115/85 blodtryck
3,9 glukos (lite för lågt)
vikten står stilla (önskemål från bm att öka lite mera i vikt)
Emil´s puls 125
Så här långt bra i alla fall :-)

Familjen var ju och bowlade för 1½ vecka sedan, den dagen jag vurpade ni vet..
Svanskotan har nog fått ett nytt utseende efter den vurpan, åtminstone känns det så.  Men det är petitesser i det stora hela..

I början av året var jag hos min onkolog på SÖS. Hon är ganska trevlig nu när jag fått lite distans till mina tidigare träffar med henne. Det var nog lite allmänt seriöst prat först och det gick bra fram tills hon frågade när jag senast gjorde mammografi.  Det mindes jag förstås inte..
Så efter att hennes händer undersökt mina bröst så tyckte hon att det var dags för en ny mammo.
Genast så tolkade jag det på mitt sätt.
Såklart.
Jag förutsatte att hon med sina händer känt något som måste undersökas.
Såklart.
Vågade inte fråga heller eftersom jag var övertygad om att det var ett påståående.
Såklart.
Hon skickade en remiss till Danderyd för ultraljud (röntgen funkar ju inte eftersom jag är gravid)av brösten.
Första tiden fick jag i början av februari.
Med hela huvudet fullt av ångest och "vetande"i en och en halv månad, att hon hittat någon ny knöl som måste kollas upp så "råkade jag bomma" den tiden.
Kostade förstås, men för mig var det billiga kronor just då.
Fick en ny tid.
Idag har jag varit på min undersökning.
Ultraljudsundersökning av brösten.
En rutinundersökning visade det sig.
Trots mina tvivel (på vad kan man ju undra) fick jag en OK stämpel.
Den lättnad jag känner nu, var det mycket längesen jag kände...
Jag har även denna gång fått en vinstlott.
Ångesten hann inte få kontroll över mig denna gång.  Vet egentligen inte vad jag gjorde annorlunda förutom att jag försökte intala mig att det "bara" var en rutinkontroll.  (Även det är läskigt dock...)
Mitt i detta så har Linda det svårt.
Linda, en tjej jag lärt känna via hennes blogg samt en bröstcancermailinglista under min sjukdomstid och senare även via privata mail.
Hon är 34 år och fick inflammatorisk bröstcancer medan hon väntade sin minsta son.  Efter cyto, strålning och operation så fanns redan spridning till skelett och sedemera till lever och hjärnan.
Förra veckan var hon så pass "pigg" (envis? :-)  ) att hos pysslade ihop en "kökshörna" till barnen utomhus med leksaksspis att laga mat på och göra geggamojjakakor vid.
Nu ligger hon inlagd sedan flera dagar med morfinpump, knappt vaken/medveten och utkämpar troligen sin sista strid innan den långa vilan.
Jag är ledsen för hennes skull, för hennes makes skull och för deras barns skull.
Känner så med er..
Hoppas så att du slipper känner smärta nu i alla fall.
Kram Linda...
Tänker på er
:-(