Lindas kamp är slut

Linda tog sitt sista andetag i går eftermiddag.
Finns inga ord som beskriver vad man känner, ändå skulle ord kännas överflödiga i denna obeskrivliga verklighet.
Jag kände inte Linda personligen, men jag liksom så många andra kände en gemenskap med henne.  Någon form av samhörighet.
Det var inte bara cancern som  var gemensam nämnare.
Vi är alla kämpare, vi vill inget hellre än att leva, att andas, några av oss är småbarnsföräldrar, yrkesarbetande, gifta, sambos osv.
Några av oss har mist någon nära tidigare.
Förutom bröstcancerlistan, en mailinglista, där vi är många som följer varandra, ger varandra tips och råd, peppar varandra när det är tufft, gråter med varandra när det är ännu tuffare och som bara finns för varandra, där Linda alltid hur tufft hon än hade det, vilka tuffa och tunga besked hon än har fick så hade hon alltid tröstande och peppande ord till oss andra.
Jag slogs tidigt av den genomslagskraft hon hade med sina ord, hur genuin och äkta hon var, som medmänniska i livet. Jag har mailat lite privat med Linda under en period när hon hade det tufft, jag som vanligtvis har ganska lätt för att ta på mig att hjälpa andra stod handfallen inför kraften denna kvinna hade.  De bästa lösningarna och tankarna hade hon själv och i slutet av vårt mailande var det i alla fall hon som stärkte mig.
En mycket imponerande kvinna och medmänniska som jag sörjer, utan att egentligen veta vem det var.
Jag fick aldrig förmånen att träffa henne.
Men vi har följts åt och jag känner verkligen hur skört livet är.
Jag känner att det kunde ha drabbat vem som helst.
Du kommer att vara saknad Linda.
Närmaste och varmaste tankarna går till hennes make och barnen.
Linda, vila i frid
<3

Tisdag 29 mars, 2011

Mina tankar går först och främst till anhöriga som har begravningsgudstjänst för släkting idag.
All värme och medkänsla till er.

Dagarna springer iväg, nästan så att man inte hinner med.
Idag återigen ett nytt MVC besök.
115/85 blodtryck
3,9 glukos (lite för lågt)
vikten står stilla (önskemål från bm att öka lite mera i vikt)
Emil´s puls 125
Så här långt bra i alla fall :-)

Familjen var ju och bowlade för 1½ vecka sedan, den dagen jag vurpade ni vet..
Svanskotan har nog fått ett nytt utseende efter den vurpan, åtminstone känns det så.  Men det är petitesser i det stora hela..

I början av året var jag hos min onkolog på SÖS. Hon är ganska trevlig nu när jag fått lite distans till mina tidigare träffar med henne. Det var nog lite allmänt seriöst prat först och det gick bra fram tills hon frågade när jag senast gjorde mammografi.  Det mindes jag förstås inte..
Så efter att hennes händer undersökt mina bröst så tyckte hon att det var dags för en ny mammo.
Genast så tolkade jag det på mitt sätt.
Såklart.
Jag förutsatte att hon med sina händer känt något som måste undersökas.
Såklart.
Vågade inte fråga heller eftersom jag var övertygad om att det var ett påståående.
Såklart.
Hon skickade en remiss till Danderyd för ultraljud (röntgen funkar ju inte eftersom jag är gravid)av brösten.
Första tiden fick jag i början av februari.
Med hela huvudet fullt av ångest och "vetande"i en och en halv månad, att hon hittat någon ny knöl som måste kollas upp så "råkade jag bomma" den tiden.
Kostade förstås, men för mig var det billiga kronor just då.
Fick en ny tid.
Idag har jag varit på min undersökning.
Ultraljudsundersökning av brösten.
En rutinundersökning visade det sig.
Trots mina tvivel (på vad kan man ju undra) fick jag en OK stämpel.
Den lättnad jag känner nu, var det mycket längesen jag kände...
Jag har även denna gång fått en vinstlott.
Ångesten hann inte få kontroll över mig denna gång.  Vet egentligen inte vad jag gjorde annorlunda förutom att jag försökte intala mig att det "bara" var en rutinkontroll.  (Även det är läskigt dock...)
Mitt i detta så har Linda det svårt.
Linda, en tjej jag lärt känna via hennes blogg samt en bröstcancermailinglista under min sjukdomstid och senare även via privata mail.
Hon är 34 år och fick inflammatorisk bröstcancer medan hon väntade sin minsta son.  Efter cyto, strålning och operation så fanns redan spridning till skelett och sedemera till lever och hjärnan.
Förra veckan var hon så pass "pigg" (envis? :-)  ) att hos pysslade ihop en "kökshörna" till barnen utomhus med leksaksspis att laga mat på och göra geggamojjakakor vid.
Nu ligger hon inlagd sedan flera dagar med morfinpump, knappt vaken/medveten och utkämpar troligen sin sista strid innan den långa vilan.
Jag är ledsen för hennes skull, för hennes makes skull och för deras barns skull.
Känner så med er..
Hoppas så att du slipper känner smärta nu i alla fall.
Kram Linda...
Tänker på er
:-(

Dessa förbaskade hormooooooooner

Nu kan jag i alla fall skylla på de.
Vad ska jag göra sen?
När jag blir arg blir jag inte bara arg.
Jag blir galet arg.
Min lilla telefon som redan är trasig fick sig en extra känga idag, 2 cm från en vattenpöl.
I pölen och den hade dött för gott. Kanske hade varit lika bra för den fungerar ju ändå inte.
I morgon ska jag baka, baka och sen ska jag baka.
Det blir bullar, kakor och mera kakor.
I vanlig ordning skulle man kunna tro att det var terapi,men säga att det är både nytta och nöje denna gång.
(Vilken tur att dessa sammanföll :-)   )
Hjärt och mellanson fyller år på onsdag.  Hjärts systerson på fredag och hjärts pappa på lördag, så på lördag blir det jättekalas hemma hos hjärtesyster.
På söndag får vi ha något lite mindre för resten av släkt och vänner.
Trött trött trött och ont, ont, ont.
Ont att sitta, gå och stå efter min stjärtvurpa i lördags. Skulle kunna undra om allting inuti verkligen höll...
Emil har busat runt i vanlig ordning, i all sin iver ser han till att han får hicka, hela tiden.
Vecka 35 idag!
Enligt statistik och tabeller och professorers utredningar och uppsatser så är han ca 45 cm lång och väger ca 2,5kg.  Så om jag tar bort hans vikt från min viktuppgång har jag gått upp ca 5 kg.  Kanske gått upp något mera denna vecka då...
Sen, i vår, sommar, höst, blir det Zumba träning.  Här ska dansas i vilt tempo! :-)
Idag blir det middag på byn.
En har ju sina craving´s :-)
Humöret kanske blir bättre efter matintag.
Hjärt åker på distriktsmöte/konferens med jobbet igen i morgon och är borta till onsdag.
Så här blir inget födelsedagsfira på onsdag morgon.  Mellanson åker till sin pappa idag.
Trist :-(
Nu, dags för intag

Dagen efter..

Ja sliten kan man säga.
Det är nästan så att man undrar vad man gjorde igår!?
Ja just ja, vi bowlade!
:-)
Två serier hann vi med. Nästan.
Jag var sist ut och skulle rulla iväg mitt näst sista klot.
Tänkte att jag skulle sätta punkt för tävlingen och ja, jag tog nog i lite lite extra, lite mera sats.
Vänster foten hamnade precis på banan när jag skulle stanna vilket i sin tur innebar en mindre luftfärd för min del.
Marken försvann under mina fötter och den hamnade i stället under min svanskota och högra hand.
Jag hann tänka två saker under luftfärden.
Akta Emil.
Akta huvudet.
Lyssnade på bägge och valde att istället platta till bakdelen lite.
Hjärt fick hjälpa till genom att lyfta mig upp för det gick verkligen inte att använda musklerna till att resa sig.
När jag halvlåg där hann jag tänka "Skulle inte förvåna mig om vattnet går nu också"
Det gick ett sus genom lokalen i takt med min luftfärd.  Nä jag märkte det förstås inte,men Hjärt berättade i efterhand. Alla stod ju och väntade på banorna.  Det var ju näst sista klotet på vår bantid.
I fallet lyckade jag få ner alla utom en kägla.
När jag till sist stod upp sa barnen att det var min tur igen och jag kände aj aj aj inte ett till....
Men jag skickade iväg sista klotet och lyckades få ner den sista käglan också.
Spärr!
Sanslös tur.
I det ögonblicket såg jag knappt vart käglan stod för att det gjorde så ont i redan nämnda kroppsdelar.  Hjärt fick hjälpa mig av med bowlingskorna.
Även idag är vänsterbenet svårt att lyfta från golvet.  Svårt att sitta, gå och ligga.  Svårt att göra något med högerhanden på grund av smärtan och känner nog lite som så att räckte det inte som det var?
Men men... Emil verkar må bra.  Det är full rulle i magen och jag har inte mera sammandragningar idag än någon annan dag.  Känner dock mera i ryggen,  när han trycker på från insidan (neråt så att säga..)  Längtar till nästa massage på onsdag undrar om hon kan få nedre delen av skelettet på rätt plats igen.
Tog en prommis med hunden för en stund sen, ingen höjdare smärtmässigt i alla fall.  Dessutom är det ju väldigt halt på sina ställen.  Ska försöka hitta en bekväm position i sängen en stund, sovit illa inatt på grund av den illa valda landningen.
Men jag vann!
Poängen? Nä då låg jag på golvet och ådrog mig hela lokalens uppmärksamhet, ingen hann se.
Vilopaus!'
Hjärt kör sin bandy idag så medan han kör hårt lägger jag mig och vilar :-)
Städa får jag göra i veckan.
So long!

Lördag 2011-03-19

Solen skiner.
Blå himmel.
Ja dagen känns redan bättre än vad gårdagen gjorde! :-)
Hjärt jobbar sin lördag, den sista på ett bra tag.
Jag åt frukost halv sex i morse, gick och la mig en "stund" och vaknade nu vid nio..
Ny frukost en snabb dusch och sedan iväg på loppis!!
Efter det kanske en dejt i centrum kaffe måste man ju ha i alla fall :-)
Klockan fyra har vi bokat en bowlingtid, Hjärt , jag lill och mellanson.  Ska bli intressant att se vem som har nerver under kontroll.
Cool!

Dagens citat..

"Livet går vidare"
Ja så är det.
För oss alla.
I alla situationer.
Jag kan minnas många gånger när mitt liv varit omvälvande och har tyckts stå stilla. Jag minns hur jag har reagerat på att livet "utanför" fortsatt som om inget hänt.
Hur surrealistiskt det varit.
Barn föds och människor dör.
(Beklagar och lämnar mitt varma deltagande i sorgen till er alla som mist)
Det är katastrofer och mirakel om vartannat.
Vi väntar vårat mirakel i magen.
Vår lilla hjälte.
När han föds kommer i alla fall våran värld att stå stilla.
Länge.

2011-03-14

Ett datum att lägga på minnet.
Det är Nelly´s födelsedag!
En liten liten men så efterlängtad stjärna såg dagens ljus och för minst två personer, mamma K och pappa L så blir livet aldrig mera detsamma.
Ett stort stort Grattis till erat lilla mirakel, erat lilla hjärta.
Emil´s kusin.



Nelly:

ETT NYFÖTT BARN
- av Siv Andersson

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött.
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.

Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.

Upp och nedvända världen

Här går jag och är småirriterad över mina problem, mina krämpor och alla gupp i vägen...
Över att det inte går eller nästan aldrig går min väg.

När jag istället höjer blicken lite och ser mig omkring, det som jag egentligen är "känd" för, så ter sig MIN värld ganska märklig och ganska liten.
Snäv.
Vad hände?

Jordbävning i Japan.
Hur många tusentals människor har dött där?
Hur många har mist nära och kära?
Hur många är hemlösa? Får äta sig mätta? Släcka törsten med ett glas vatten ur kranen? Har tak över huvudet?
Är trygga i sin "nya"hemmiljö? Hur många blir skadade för livet eller kanske till och med dör till följd av utsläppen från kärnkraftverket Fukushima? Frisk luft?

Hur stora är mina problem egentligen?

I´m back!

Om det skulle vara så att någon har saknat mig :-)
Trots att tempot är lugnt, alltför lugnt emellanåt,  och att jag är "hemma hela dagarna" så springer tiden på.  För att kunna blogga måste det dessutom finnas lust och den har varit som bortblåst.
Misstänker (red anm läs: vet) att jag haft en lättare men längre lågperiod.
Solen har återvänt från jag vet inte vart, så också jag, ´til next time skulle man kunna säga.

Vi har hunnit med en hel del sen sist i alla fall :-)
Jag och Hjärt tog en välbehövlig minisemester till Visby, en torsdag till lördag.  Som av en händelse (?!) råkade Håkan Hellström ha en spelning just i Visby, just när vi var där! Så ja det blev en fredags konsert, mitt i vintern, mitt  Visby.  Tänka sig! Visby foton kommer :-)
Det var mysiga tre dagar bara vi, jag och Hjärt, med massor av god mat, promenader, utflykter och sovmorgon, hotellfrukost och ja u know the deal.
Fantastiskt! Båten höll dock inte på att kunna ta sig från Visby på grund av det extrema isläget, men med lite lägre fart så kom vi ändå fram till slut. Jag hade gärna stannat ett par dagar till dock :-)
Väl hemma igen så är ju vardagen det närmsta jag kan komma att tänka på.
Sjukhusbesök och undersökningar inräknat.
Emil mår bra i magen, han växer som han ska och hjärtat är så bra det kan vara (kanske lite bättre förutsättningar till och med)  med HLHS. Känns bra inför det som komma skall.

Den 18 april är vi inbokade på spec MVC i Lund.  Där kommer man att göra nödvändiga inre undersökningar för att se om vi är redo att sättas igång.  Så om jag inte har räknat fel nu så är det  38 dagar kvar tills dess!!!!!
Om 38 - 40 dagar, troligen, har vi våran prins hos oss!
Otroligt vad snabbt tiden ändå har gått.
Igår var vi på MVC för ett ordinarie besök.
Magen (sf mått) lite lite över kurvan 31 cm
Hjärtslag 135
blodtryck bra.
Viktuppgång 7 kg så här långt.  Får väl se vart det slutar....
Emil ligger nu med huvudet nedåt och är fixerad.  Känns bra att han ligger där han ligger nu så att vi förhoppningsvis kan föda vaginalt.
Trots att han växer så det knakar och det rimligtvis borde bli mindre plats därinne så rör han sig alldeles frenetiskt!  Jag säger att han håller å att bygga om/möblera om så att ytan blir större, det känns verkligen så.
Revbenen på höger sida har i alla fall bytt plats och säkerligen blivit några "fler"....
Kusinbebisen har inte kommit ännu....  Vi väntar och längtar oss galna efter gosig bebis.  Så tänker jag om VI längtar, vad gör då inte lilla hjärtats mamma och pappa?!
Gå över tiden är ingen rolig deal :-(
Fast att man inte ska så siktar man in sig på det magiska datum som man får på ul.  Det datum när "bebis ska komma", beräknad förlossning.
Hjärtesyster L, vi väntar och längtar med er!

Snart blir det lunchdejt med girlies, härligt att komma iväg och göra något annat än att sitta här :-)
Bye for now!