Skrev inlägg men publicerade det inte.. Skumt... kommer här istället då :-)
Tjoho!!!
Solen tränger igenom molnen, i alla fall lite, om man har livlig fantasi.
Men det är sol i hjärta och sol i sinne, det räcker så :-) Så länge.
I tisdags hade våran goseplupp sin Magnetröntgen av hjärtat. Det innebar sövning då en 1 ½ har lite svårt att ligga stilla i 1½ timme. Vi var på avdelning Q 63 klockan 07,30, De emlade hans armar och händer för att kanske kanske kunna sätta en nål för sovmedicinen. Emlan skulle bort vid 09, 00.
Det var också den tiden jag hade för den gruvliga mammografin och ultraljudet. Årskontrollen av mina bröst.
Jag visste att jag behövde gå ca 08,45 till huset mittemot barnsjukhuset. Radiumhemmet.
Avskyr det namnet faktiskt. Det kunde lika gärna stått DÖDEN eller något annat på skylten. Det är avskyvärt.
Bara att kliva innanför de dörrarna.. Men jaja det har jag beskrivit tidigare och det var inte annorlunda denna gång. Bara det att denna gång hade jag varit fullt upptagen med att fokusera på min sons kommande undersökning så jag hade förträngt min egen. Det rymdes liksom inte mera känslor i huvudet och kroppen.
Förrän jag satte mig i väntrummet på mammografiavdelningen.
Då kunde jag plötslig inte andas längre och det slog mig plötsligt att det kanske har spridit sig till lungorna. Plötsligt.
Vad har spridit sig?! Jag vet ju inte ens om jag är sjuk ännu... Det var ju så här jag inte skulle göra!!
Jag skulle ju tänka att jag skulle gå dit för att säkerställa att jag är frisk, inte för att kolla om jag är sjuk. Det är en väsentlig skillnad. I huvudet i alla fall. Men när jag satt där gick det inte att tänka så.
Jag satt där ensam fast med alla andra i väntrummet. En efter en ropades upp, undersöktes kom tillbaka tog på sig ytterkläderna och gick därifrån.
Jag stötte dock på patrull redan i kassan. Hade inget giltigt leg med mig. Det skulle hon bråka om. Jag tänkte stilla i mitt huvud, vem går hit frivilligt och utger sig för att vara någon annan och dessutom betalar för det?!
Dessutom någon annan med ett borttaget bröst?!
Jaja, jag förstår problematiken.. Regler är regler..
Det blev min tur. Mammografin först. Var inte säkert att det behövdes något ultraljud sa sköterskan. Hon kände och klämde och fotade så gott det gick. Hon avslutade med att säga att hon skulle visa blderna för läkaren och att jag kunde vänta i väntrummet. Det var då jag visste.. Jag visste att något var fel. Ingen annan hade fått vänta på besked.. Då tänkte jag hur ska jag lösa det här nu?! Man och barn på andra sidan av huset på KS, varav sonen som snart skulle sövas. Hur ska jag berätta? När ska jag berätta?
Stressnivån var på topp.
En ny sköterska kom och hämtade mig, doktorn ville göra ultraljud också... Mina ben darrade både på vägen in och på britsen där jag låg. Doktorn drog dopplern fram och tillbaka över först ena bröstet sedan det andra. Jag studerade noga i tysthet över hastigheten hon arbetade med. Tittade hon flera gånger på samma ställe? Uppehöll hon sig längre på något ställe? Hon var om möjligt ännu tystare än mig.
Till slut var jag tvungen att fråga: Hur ser det ut så här långt?
Det ser bra ut! säger hon
Bara att konstatera, JAG ÄR FRISK!
No comments:
Post a Comment