Solen lyser från en klarblå himmel, 5-6 minusgrader och tankarna på våren och sommaren återkommer. Ibland undrar jag hur alla andra hinner med så mycket, om någon har fördelat den totala mängden tid på ett orättvist sätt eller nåt. Jag vet att alla har 24 timmar per dygn men hur lite jag än sover så får jag inte flera timmar. Hmmm...
I augusti 2015 tog jag tjänstledigt från mitt arbete sedan 26 år. Det var läskigt, otroligt läskigt. Det är ju där, i COOP familjen, jag har haft min identitet på nåt sätt. Har nog aldrig trott mig kunna något annat. "Hur ska jag kunna" "hur ska jag våga" har varit de otroligt peppande orden till mig själv. Jag kom till en punkt i mitt arbetsliv där jag kände att "antingen kommer jag bli sjukskriven för utmattning igen elelr så är det mitt ansvar och förbenade skyldighet att ta vara på mig själv." Jag gjorde det sistnämnda. Jag frågade en bekant om det fanns jobb inom äldrevården, där hon arbetar. Det gjorde det. Sökte och fick tjänsledigt i 6 månader från COOP. Så till 28 februari var jag tjänstledig. För att utmana mig själv ytterligare hade jag sökt (och kommit in) distansutbildning till undersköterska. Så ungefär nu har jag hälften gjord i min utbildning.
försöker utveckla mig själv ytterligare genom att prova på andra kategorier vård/omsorgs yrken. Så för närvarande arbetar jag som boendestödjare (LSS) i grannkommunen. Så jag får se vad jag blir när jag blir stor :-)
I september 2015 fick min svägerska sluta kämpa mot sin cancer. Änglarna tog emot henne en sen eftermiddag. Vi var så många samlade med henne för ett lugnt och stilla avsked inför hennes sista färd. Älskade vän, du är så saknad. Vi hade så mycket kvar att göra, nyblivna svägerskor som vi var.
Emil säger att du flyger uppe i luften och han tycker att vi ska hämta dig, för där uppe kan du ju inte vara. Han har många tankar om döden och hur länge man ska leva.
Strax före jul så fick jag ett förslag/erbjudande från min "fd" arbetsgivare, det slutade med att jag blev uppsagd på grund av arbetsbrist och har arbetsfri uppsägningstid. 23 juni går anställningen ut och coop-eran är då för alltid över. då kan jag gå vidare i mitt liv, med nya upptåg, mera utbildning och sen får vi se var jag landar,
I många år har jag då och då sökt en vän på facebook. Vi var som systrar, då för ca 23 år sedan. Saker hände i livet och vi splittrades. Livet har tuffat på. Så plötsligt en dag fick jag ett meddelande på facebook. Där var hon!!! Som jag hoppats, undrat och längtat! Älskade vän! Nu kan vi backa vårat band lite och ta upp där vi slutade. Tänk att hon också har tänkt på mig och undrat och sökt! :-D Detta är början på resten av vårt liv!
Så nu åter ner i böckerna, ny examination på söndag och en skrivning på skolan nästa vecka, så det är bara att tugga på!
Ciao!
