För en månad sedan skrev jag senast...
20 maj var det då. Desperationen över Emils drän och ökande dränmängd började gå oss på nerverna. Plötsligt var vi där! En ok nivå att ta bort dränen. som läkaren sa alltid en chansning och risk finns att man måste sätta tillbaka de. Men vaddå!? Rätt håll just nu, det levde vi på just då.
Emil sövdes och dränen togs bort den 26 maj. Allt såg bra ut på ultraljud efteråt.
Vi fick nattpermis mellan den 26 och 27 hemgång den 28 maj. På dagen 3 veckor efter TCPC op.
Emil hade tyvärr dragit på sig en eländig svampinfektion i ljumsken på grund av stark antibiotika. Men han fick Pevarylkräm för det.
Väl hemma är det som alltid, PARADISET! Sååå skönt! Så ofattbart att äntligen vara hemma. Efter ett ständigt väntande sedan jag var gravid i v 17, har vi väntat på denna dagen, indirekt i alla fall. Väntat på att Emil ska vara "klar", färdigopererad. Att livet kan få börja på riktigt. Ofattbar känsla vi ännu idag inte har kunnat landa riktigt i. Det kommer nog att ta sin tid.
Första återbesöket på ALB konstaterades det fortfarande vätska i höger lungsäck. Mer vätskedrivande, fortsatt fettreducerad kost och mera kontroller. Vi fick order om att kolla Emil så att han inte blir andningspåverkad, bli allmänt påverkad eller får feber. Återigen att få liva upp på tå och vaka som en hök. Är det ngn förändring eller är det inte? Andas han snabbare eller är han inte lite trött? Några dagar av detta innan jag fann ig själv och räknade hans andetag per minut. När de dag efter dag varit samma i antal eller lägre kunde också jag inse att han mår nog ganska bra. :-) Som alltid i allt jag säger alltid en lite reservation, som om jag nte vågar tro på det som det är.
En kontroll per vecka har det varit, denna gång blir det två veckor emellan. Vätskan såg ut att ha minskat, Emil är piggare än piggast, och allt annat ser bara bra ut.
Emil har flera dagar inte ens sovit middag!?!?! Vaken från 08-20/21, fullt ös hela dagarna. Vill helst bara spela fotboll. Äter det mesta trots att det är fettreducerat. Har kommit på att energipulver kan han få för det är inget fett i det, så kanske han kan bygga på sig lite också :-)
Om två dagar är det midsommar. Svärmor och svärfar kommer hit och har midsommarmys med oss. Dt blir lugnt och stillsamt med massa god mat och TÅRTA såklart :-) På måndag är det återbesök på ALB igen och vi hoppas då på att vätskan har minskat markant! Så vi kan släppa den inneboende oron för den.
Alltid ska det vara något :-D
Under denna resa, sedan början på maj har, jag nu i efterhand fattat, tagit ganska hårt på psyket,, Trodde jag nästan var opåverkbar men så är det föstås inte. Det har visat sig genom att jag äter mera än jag borde, eller åtminstone behöver. Så mycket som jag väger har jag aldrig vägt, ogravid, nånsin. Så nu blir det kämpa av. Ska testa fasta två dagar per vecka och äta normalt de andra dagarna. Om inte annat verka man på en positiv fysisk effekt i längden även om detta är bevisat på djur och inte genom ngn större studie på människor. Men testa ska jag göra. Jag ger det några månader, blir det ingen effekt går jag tillbaka till LCHF som jag vet fungerar, i alla fall på mig.
Så igår var första fastedagen, gick bra men natten var problem... Längtade till att få gå upp och äta frukost!!!Då passade förstås lilleman på att ta sovmorgon så jag fick väcka honom kl 09 i morse, då stod jag inte ut längre :-D
Idag är ätardag, imorgon fastedag.
Godisråttan måste bort!!
Nu ska jag ut i solen en stund till!
Kram to you all!
